Samtal med tonåringen låter som en klok modell. Vi har det svårare med två yngre barn som ändå får fina sommarlov på stranden i Grekland, besök i skärgården och med skidåkning på vintern.
Några av deras kusiner (inte alla) har en betydligt tuffare situation. Jag hade nyligen ett samtal med mitt syskon om läget. Det verkar vara nära till totalt sammanbrott med kollapsad ekonomi. Allt beror inte på ”otur” utan det är delvis självförvållat. Att fråga om semesterplaner har jag inte vågat. Sannolikt är det ”smulor” i någon form som väntar.
Hur det kommer att bli när kusinerna träffas på sommaren känns lite oklart. Jag kan ju inte gärna förbjuda min sexårige son att prata om Grekland. Någon extrem lyx handlar det inte om där så det är inte uppenbart för honom att det skulle vara något speciellt med att åka dit. Kosovo har nyligen fått visumfrihet till EU och just till Grekland väntas en reseboom. Sonens lokala kompisar kan alltså mycket väl åka till Grekland också. De tillhör iofs inte den fattigare gruppen lokalt heller.
Om någon av mina vänner agerade så skulle jag nog få frispel och skälla ut personen efter noter. Det är lite i stil med hur jag tidigare har agerat när vänner ”agerat grovt oklokt” i olika avseenden. Då har frågorna främst handlat om studier och jobb.
När jag fick klart för mig att en vän börjat med ”mirakelinvesteringar” och även lockat in andra mindre insatta i detta tog jag till storsläggan och pekade ut honom som dum i huvudet inför alla. Det fick jag kritik för då men när verkligheten blivit uppenbar har jag återfått förtroendet.
Det vore intressant att se vad olika grupper lånar till. Jag misstänker att det ser olika ut i olika grupper. Många konsumentlån i medelklassen tror jag är fordon, primärt bil. Men även MC, husbil och husvagn. Semester hör nog till undantagen.
Sedan finns så klart familjer som använder blancolån för att få ihop ekonomin. Hur stor andel handlar det om? Här tror jag det handlar om låginkomsttagare som ser det som en sista utväg för att lösa en akut situation. Dessa skulle behöva hjälp att hantera sin privatekonomi. Detta är nog klientelet för kommunens budget- och skuldrådgivare.
Jag tror att det är en livstilsinflation som drivits fram av att pengar varit gratis under många år.
Jag har som princip inget emot lån och krediter. Jag köpte själv en extra 180säng till gästrummet i nya huset. Det var ett bra pris och Mio erbjöd 12mnder räntefritt utan avgift. Anledningen? Att inte behöva nyttja sparat kapital. Kan man bära kostnaden och har sitt på det torra i form av kapital att lösa skulden så ser jag inte problemet.
Det största problemet är ju att inflationen kombinerat med ränteläget numera skapar stora problem. Folk får det inte att gå ihop och man har inte lyckats ställa om sina beteendemönster efter den nya kostnadsverkligheten. Man nyttjar även krediter för att få en tillfällig och kortsiktig flykt från en pressad vardag.
Man har vant sig vid vissa saker och har svårt känslomässigt att gå “bakåt” i sitt liv.
Hur definierar de lån? Jag försöker själv ta lån så fort det är möjligt genom att handla på ränte- och avgiftsfri faktura…
För en resa är ju detta bra t ex om man hamnar på ett annat hotell än man bokat kan man bestrida fakturan med hänvisning till att produkten inte var som utlovad.
Fast när jag tänker efter nu ser jag att det rör blancolån så det är en annan sak
Självklart inga problem att ta lån men onödigt att betala för mycket. Samtidigt om man har ständigt ökande inkomster är det inget problem, ett lån är ju just något som baseras på framtiden
Känner att jag inte tror på dig här. Jag har självklart inte inblick i alla mina bekantas ekonomi, men några. Och ingen av dessa har lån utan säkerhet. Inte ans billån. CSN (som för många nu är återbetalda eller mycket lite kvar) och bostad är lån mina bekanta har. Jag skulle tro dig om du skrev många och inte ”nästan alla”. Och jag kan berätta för dig att du är långt ifrån ensam att inte ha dessa lån.
Vad är poängen med det här inlägget? Om man jobbar på en viss bank eller på ett visst kontor så har man kunder inom ett visst segment - geografiskt, inkomstmässigt eller annat. Att “alla” i generell mening skulle ha massor av lån är knappast sannolikt och det är knappast heller vad som avses. Det är helt enkelt en berättelse från en viss del av marknaden där det här problemet uppenbarligen är stort. Just därför vore det intressant att lära sig mer. Det är helt uppenbart så att en massa detaljer om “vilka dessa människor egentligen är” döljs för oss. Det är så det fungerar i Sverige eftersom alltför mycket “riktiga fakta” skulle peka ut vissa grupper. Jag menar nu inte att det nödvändigtvis skulle vara invandrare utan det kan mycket väl vara helt andra faktorer som är de verkligt centrala. I brist på riktiga fakta får vi nöja oss med berättelser från den upplevda verkligheten. De är något mindre exakta men kan ändå ge en bra uppfattning om vad det hela handlar om.
Från artikeln i ursprungsinlägget framgår att det främst är barnfamiljer med låg inkomst som tar blancolån till semester (34%), men att det utslaget på hela befolkningen är endast 8% dom gör det.
Bland familjer med en total bruttoinkomst under 35 000 kronor är blancolån ännu vanligare, ungefär var tredje familj (34 procent) uppger att de tagit ett lån för att finansiera en semester.
Jo, visst är det så. Dock är inkomst en ganska begränsad variabel. Det finns helt säkert också en mer spretig verklighet bakom allt detta. Jag menar att de som tar blancolån kanske kan delas in i olika kategorier:
Någon tar lån och betalar av under några månader, som ett sätt att sprida ut kostnaden. Man har dock råd och det är därför inget “akut problem”. Det blir en fördyring av ett inköp, inget mer.
Någon tar lån med utgångspunkten att “vi säkert får det bättre längre fram”. Hur och när det ska ske är dock oklart.
Någon tar lån för att visa upp för släkten i bergsbyn i Långtbortistan att man har “lyckats i det nya landet” vilket man inte alls har gjort. Många människor med “enkel bakgrund” har ett stort behov av bling-bling att visa upp.
Säkert finns det fler kategorier som jag inte känner till. Gruppen 1 skulle sannolikt köpa en resa från TUI på avbetalning. Gruppen 2 eller 3 skulle mer sannolikt ta lån i bank eller liknande.
Så är det nog men man måste själv vara stark och säga NEJ ibland så ungarna får lära sig att hantera ett nej samt att man inte behöver följa John utan istället skapa sin egen väg.
Genom att familjer med invandrarbakgrund är överrespresenterade bland låginkomsthushåll är det säkerligen så att de också är det vad gäller blancolån.
Däremot tror jag inte att invandrarbakgrund i sig är en orsak till blancolån.
Det vore mycket intressant om ett ”program” gjordes om detta. De jag känner som tagit blancolån är alla svenskar. Jag upplever generellt att det varnas för lite kring lån. Det borde vara en kampanj likt denna kring rökning som påbörjades för trettio år sedan (och som fortsätter idag) - jag har inga data, men jag estimerar att det är betydligt färre som börjar röka 2024 än 1990. Mycket tack vare upplysning.
Varför kan vi inte börja upplysa om konsekvenserna för lån? Barn är väldigt exponerade idag att konsumera via olika appar. Därför skulle skolorna kunna informera mer. Bra också om räntapåränta förklaras åt bägge hållen (dvs både om du har lån eller sparar).
Här tror jag rika tillsammans kan vara ett föredöme. @janbolmeson - du kan väl prata något om effekterna av att låna för mycket och intervjua någon av våra kloka personer i tråden? Någonstans måste vi börja.
Nej, jag är helt med på detta. Just därför vore det givande men “berättelser från verkligheten”, antingen från personer som bor i vissa typer av områden, som jobbar på bank som beviljar lånen eller som på något annat sätt har insyn. Säkert finns det mönster av olika slag. Låt oss sägs som så att det finns invandrare som tar sådana lån men också många som inte gör det. De som gör det har saker gemensamt, utöver låg inkomst. Samma sak kan gälla svenskar, yngre/äldre, män/kvinnor eller annat.
