Lån generellt sett är en form av förtida konsumtion, medan sparande tvärtom är uppskjuten konsumtion.
Socialt tryck, dålig framförhållning och allmän låt-gå inställning är nog några gemensamma nämnare oavsett inkomstnivå.
1 gillning
Även detta surar jag till på. Min man och jag hade en period i livet med många stora utgifter. Det var fina resor och mycket designermöbler. Vi hade under några år haft stora inkomstökningar och låga utgifter. Varit duktiga på att få ut maximalt av en utgift. Tex nästan ingen hämtmat utan om vi inte orkade laga mat någon dag plockade vi bara ut lasagnen ur frysen. Sist jag lagade lasagne hade jag gjort två och fryst in den ena (lagar nästan alltid dubbelt när jag ändå håller på.)
Långt senare fick jag höra hur skvalleret hade gått. Flera av våra släktingar (som vi inte umgås så mycket med men som umgås med släkt vi träffar) och ytligt bekanta var överens vi hade enligt dem belånat oss massor och snart så skulle det bita oss i svansen. Sanningen var den motsatta. Kände mig riktigt sårad.
2 gillningar
Du är naiv. Det är ungefär som att en scout ska komma till en gymnasieklass och visa hur kul det är att göra knopar istället för att dricka sprit.
Det finns stora krafter i samhället som vill ha belåning då de helt enkelt tjänar pengar på det. Det gör att det finns billig och villig arbetskraft då den är skuldsatt.
Blir skuldsättningen för stor måste staten gripa in för att det inte ska bli upplopp mm. Det finns ingen som vill få ned skuldsättningen på riktigt mer än på individnivå.
Fast om man inte tar sig tid att lära sig om privatekonomi så vet jag inte vad jag ska säga, det är inte som att matten eller koncepten är särskild avancerade om man inte väljer att totalt “nerd out”.
Lite eget ansvar om jag får be, folk trivs som offer då behöver man aldrig stå till svars för sig själv när man tittar i hallspegeln. Bekvämt att låtsas som att livet bara händer och att man är maktlös.
1 gillning
Föräldrarna är lika omogna som barnen de försöker uppfostra.
“oj barnens kompis åkte till Åre! Måste vi också göra så att vi passar in! 
” snälla någon om det inte passar i år så får man väl säga till ungarna att vi inte har råd med X i år vi kommer göra Y istället och ha det minst lika roligt, så sa jag till mina barn ibland och vi har massa fina minnen från “budgetställen” och ibland åkte vi på “lyx” man får väl blanda lite mellan prisklasser beroende på situationen just då.
Raka puckar med ungarna tror jag på.
1 gillning
Min mening var inte att göra någon sur. Tänker du att alla är så ansvarsfulla som du eller finns det en chans att vissa tar privatlån för att köpa fin bil och åka på semester, kanske till och med en extrem majoritet?
Att vara ansvarsfull med sin privatekonomi är otroligt ovanligt, skulle säga att det nästan inte finns personer som är det, bara några få, typ vi på forumet och kanske några till.
Min gamle käre mor säger ofta “du är så unik då du alltid brytt dig om din privatekonomi”, har under åren kommit till insikt att hon nog har ganska rätt. Frågar jag någon var de har sin tjänstepension så har de ingen aning, frågar jag om de investerar något så är det alltid nej på den. Hon och alla hennes väninnor har också stora privatlån… “Man måste ju resa på sommaren” kan vara en kommentar.
När jag jobba på bank såg jag som sagt att väldigt många av kunderna hade stora privatlån, man bryr sig helt enkelt inte hur man ska lösa problemen utan man kör bara på, det får man fixa i framtiden helt enkelt, om ens då. Många som ville uttöka sina privatlån också men blev begränsade av banken, helt sjukt egentligen, att de aldrig känner att “nä, nu får det vara nog”, utan att banken måste säga till istället.
4 gillningar
Helt säkert sant men jag tror alltså på att den som observerar utvecklingen “i realtid” har fler svar än de vi kan utläsa ur statistiken.
Känner igen det från i höstas när jag och sambon köpte bil kontant. Säljaren ville väl helst sälja på oss ett dyrt lån men erkände så klart att det är smartare än köpa den kontant alla dagar. Han nämnde även att i princip alla “köper” bil med lån och enbart tittar på månadsavgiften, d.v.s. så lång avbetalningstid som möjligt för att det ska vara “billigt” utan hänsyn till räntan som tickar.
Det är lite skrämmande när man ser trenderna och att alla fina bilar med mera säkerligen finansieras av dyra lån och dålig nattsömn.
9 gillningar
Jag kollade på en ny bil. Tror den kostade runt 500 000 kr men 440 000 kr om man leasade den eller privatlån eller hur det nu var för då var den på “kampanj”
Säljaren tyckte jag skulle köpa den med lån och betala typ en månad eller vad det var och sedan skulle jag “säga upp lånet” vilket jag hade laglig rätt till för att på så vis bara åka på en kostnad på ca 5000 kr men ändå få rabatten.
Det visar hur sjukt det är. Vet även att t ex Jula hade att man fick mer återbäring om man valde att betala med faktura istället för kort/cash.
3 gillningar
Ja det är sjukt. Det var samma här, fast rabatt på försäkring och serviceavtal ifall man tecknade lån. Man var dock tvungen att behålla lånet i minst 24 mån för att få rabatten. I slutändan blir räntan dyrare än rabatten, men det är väl få som tänker så långt.
Jag gillar bara inte när folk spekulerar högt om andras ekonomi. Det kan vara på ena eller andra sättet.
3 gillningar
Länsförsäkringars rubrik är inte lite tillspetsad. Vi pratar om 8% av barnfamiljer 
Jag trodde faktiskt det skulle varit fler.
En nyligen genomförd undersökning från Länsförsäkringar visar att var 12:e barnfamilj har valt att finansiera sin semester genom att ta ett blancolån.
Visst är varje sådant fall osunt, men det är en väldigt liten minoritet vi pratar om.
Rubriken skulle också kunna varit ”Fler än 9 av 10 barnfamiljer sparar ihop till semestern. Även de flesta låginkomsttagarna.”
Bland familjer med en total bruttoinkomst under 35 000 kronor är blancolån ännu vanligare, ungefär var tredje familj (34 procent) uppger att de tagit ett lån för att finansiera en semester.
Det är för övrigt slående hur associerat med inkomst fenomenet är. Har hushållet 84K/mån+ i gemensam inkomst före skatt är de 97% mindre benägna att finansiera semestern med privatlån än låginkomsttagare.
Inkomst hushåll <34 999 kr 34%
Inkomst hushåll >84 000 kr 1%
17 gillningar
Just därför vore berättelser från verkligheten bättre. Då skulle det kunna heta att 80% av barnfamiljerna i område X tar lån för att finansiera semestern. Det ger en bättre förståelse för var problemet kan sitta. Jag är ganska säker på att många dåliga beteenden (rökning, kriminalitet, blancolån etc.) är kopplade till vissa sociala sammanhang. Det handlar inte om att man har en viss inkomstnivå, alltså följer en stor påse dåliga beteenden med i paketet. Det handlar om att man bor i en viss typ av område, har barnen i en viss typ av skola, har en viss typ av jobb, umgås med en viss typ av vänner etc. Det handlar mycket mer om “helheten” än om enbart inkomstnivå.
1 gillning
Det är väl knappast förvånande. Folk som tjänar mer pengar genom förvärvsarbete har såklart en helt annan respekt för dem. Om man säger att det värsta som teoretiskt kan hända om man belånar sig är att man får skuldsanering är det såklart ett mindre steg att gå fr 34 999 kr i inkomst till existensminimum än 84 000, mindre att förlora helt enkelt.
Sen är frågan om det handlar om faktiskt lån eller bara täcka likviditet. Säg att de ska åka på semester och väntar på en stor skatteåterbäring, resan är betydligt billigare att åka nu än efter man fått återbäringen. Då kanske det t om är ekonomiskt vettigt att ta ett blancolån.
Jag tror det är mer troligt att skälet är att låginkomsttagare dels har sämre kunskap kring ekonomi (vad ett blancolån med 8% ränta faktiskt innebär), samt har det svårare att spara ihop till resor (dvs har ett större “behov” av blancolån).
Att gå från sin nuvarande inkomst till existensminimum är katastrofalt oavsett om man tjänar 35k eller 84k.
2 gillningar
Funderade lite inatt.
Hur har det sett ut historiskt? Har det varit höga siffror förut?
Tänker att just i år så kanske många räknar med en räntesänkning, som gör att blancolånen kan betalas enklare än tidigare år!
Sen så vet ju ingen om någon svart svan flyger förbi och gör att räntan förblir hög. Så såklart är det ett risktagande, enligt mig.
Men sen så blir det lite som att använda banken som buffert, som även lyfts och ibland rekommenderats här på RT. Frågan är väl vem som lånar, är det redan högt skuldsatta eller de med goda marginaler? Ganska stor skillnad.
2 gillningar
Jag tycker att det är värt att faktiskt göra ett ärligt försök att förstå människors motivation och göra som Jan - alltså utgå från att andra INTE är idioter. I min erfarenhet har föräldrar med mycket låg inkomst ett konstant dåligt samvete och känsla av otillräcklighet. Den finns där året runt, dygnet runt. När sen sommaren närmar sig kanske man bara inte står ut med att barnen inte ska få nåt roligt alls att göra under semestern. Det sliter också på de mentala resurserna att ständigt ha för lite. Jag föreställer mig att det “förr” (iaf när jag var barn) var lättare på vissa sätt då kretsen man jämförde sig med var de som faktiskt fanns nära. Nu ser vi hur alla har det pga sociala medier och stort medialt fokus på övre medelklass. När jag var liten bodde vi i pytteby där de allra flesta var egenföretagare. Vi var bönder. Vi åkte med husvagn till kusinerna i Småland, på sin höjd. Annars var det mycket arbete för de vuxna och jag vet inte ens om jag nånsin reflekterade över att människor gjorde en massa spännande på sommaren.
Väldigt många här tycks tro att de är helt opåverkbara men så funkar inte människan generellt. Det måste vara jäkligt jobbigt att ha under 35 k totalt och ha barn och då kanske en vecka på Gotland känns som ett måste för att orka resten av året. Jag tror inte de främst behöver utbildas utan de behöver helt enkelt en ekonomi med utrymme för också nöje/rekreation.
39 gillningar
En kommentar på förväntningar från omvärlden. När vår dotter var liten hade vi en dröm om att köpa ett radhus i en stockholmsförort. Inget märkvärdigt, men lycka för oss. För att kunna investera utefter de löner vi hade då och spara till insatsen (både jag och min man arbetade i butik) så valde vi att ha två små-bilar (Toyota Aygo och en riktig skrotbil som vi köpte för 20.000).
Anledningen till att vi valde att ha två var för att vi prioriterade att kunna hämta henne i tid på förskolan med de oregelbundna arbetstider vi hade. Minns att vi hade en speciell vagn för att få plats med den i bakluckan. Med den där pyttelilla bilen tog vi oss till Danmark på sommarsemester och det fungerade hur bra som helst. För oss var det ingenting konstigt, vi kände oss lyckliga över att få ihop pusslet.
Men människor runt omkring oss verkade väldigt engagerade i att vi inte hade en stor, fin kombi. Jag fick kommentarer om att bilarna inte var krocksäkra för vår dotter att åka i, att en stor vagn inte fick plats osv. Jag upplevde att andra tyckte att vi levde ett förfärligt problematiskt liv på grund av avsaknaden av en fin kombi 
Jag fick också höra på omvägar att personer i vår närhet spekulerade i att vi hade en dålig ekonomi och därför var “tvugna” att ha små bilar för att vi helt enkelt inte hade råd. Minns att jag tyckte att det var lustigt givet att det kapitalet jag investerade då också var grunden för min första miljon. Jag hade en månadsavsättning på 2400 kronor till Nordnet första åren och jag var SÅ stolt. Hälften av alla netto-löneökningar adderade till avsättningen de kommande åren och ledde till att vi både levde bättre och kunde investera betydligt mer.
Idag har jag en fin tjänstebil och har nästintill tredubblat min lön, men min man kör förtfarande en mindre bil. Hade jag blivit av med min tjänstebil hade jag inte lagt pengar på en lika fin bil som jag har förmånen att köra i jobbet. Jag är också den i företaget med “sämst” tjänstebil, trots att jag har högst position. Vill hålla nere förmånsvärdet. Vet inte varför vi skulle köpa en bara för att vi har råd, men jag kan också förstå pressen från samhället att allt ska “vara” på ett visst sätt i olika faser i livet.
Bara frågan om vilken barnvagn man “måste” ha verkar vara en jättefråga för många med små barn -både då och nu.
21 gillningar
Är det här egentligen så himla konstigt då när räntorna varit låga? Det ha är ju under många års tid varit bättre avkastning på börsen än vad räntan varit hög. Många lånar även till ex bil via privatlån istället för billån. Jag har exempelvis ett billån (förvisso mindre än 200-400k) men det är ju först nu de senaste två åren det varit lönt att betala av. Pengarna för att betala av finns på banken i cash och fonder. Lån behöver ju inte betyda en enorm risk.
Nu är det såklart inget folk skryter om att de tar lån för konsumtion och resor men jag vill ändå med ganska stor säkerhet säga att det inte är något som någon i min närhet sysslar med. Så att precis alla skulle sitta på privatlån på 200-400 kan vi debunka på en gång.
Jag förvånas alltid när jag tittar på lyxfällan att folk med låga inkomster kan och får ta nya skitlån med katastrofränta.
Jag tycker bolagen och lånen i sig ska förbjudas helt. Reglera det igen och låt riktiga banker sköta och kontrollera privatlån. Det är på tok för många som inte kan hantera eller förstå vad de här lånen innebär.
7 gillningar