Tyvärr blir jag lite långrandig…
Jobbar som läkare och min sambo som sjuksköterska. Tillsammans har vi lite mer än snittsvensken i grundlön.
För närvarande sparar vi hela barnbidraget till våra 2 barn och tänkt ge det till dem när de är drygt 20-21 eller när de tänkt skaffa bostad (under förutsättning de är skötsamma i övrigt).
Om allt vill sig till så kommer vi flytta till ett hus. Med det så tillkommer utgifter (ffa ränta), som vi (om vi förblir friska) kan hantera och behålla barnsparet som nu. Däremot så blir det mycket sparsamt sparande i övrigt (kalkylerat drygt 1000kr/månad/år vid 4% ränta) om man inkluderar -allt- vi förnärvarande betalar/månad. Ingen utlandssemester är inkluderad i min kalkyl, då vi helt enkelt inte rest de senaste 3 åren, men några pengar över till resande kommer det bevisligen ändå inte för oss 4 med nuvarande intäkt (eller kanske iom räntan är på nedåtgående).
Vi räds inte detta nämnvärt, då inom ett par år ökar min grundlön och jag får då ut drygt 9000/månad netto till.
Min rädsla grundar sig i bostadspriser överlag. Jag tycker att köpa en fristående villa utanför en stad är svettigt ekonomiskt nu - hur illa kommer det bli om 20 år? Eller för framtida eventuella barnbarn?
När mina far-/morföräldrar gick bort så använde mina föräldrar arvet till att kvitta resten av sin kvarvarande (lilla) bostadsskuld, bjöd alla barn med respektive (20 pers) på ett par utlandsresor tillsammans och delade ut resten till oss barn (räckte att köpa varsin begagnad bil).
När mina föräldrar går bort så gissningsvis räcker det för att ta mig till 50% belåningsgrad, och då är det fortsatt ganska mycket kvar i lån.
Min gissning är att våra barn kommer vara i ännu större behov än oss av arv, redan innan vår bortgång, för att kunna bilda familj. Vågar inte ens tänka på ev barnbarns situation.
Är detta något ni tänker på eller tar höjd för? Jag ogillar tanken att jag måste försätta mig i mer än 100% arbete för att säkra familjens fortlevnad, men det kanske man måste?
Får revidera denna del då :). Hur många överläkarpar finns i Sverige?
8-9.000.000 kan ett okej hus kosta i utkant av Malmö. Våra nuvarande utgifter ligger på drygt 65.000/månad, övrigt på spar (just nu drygt 10.000).
Ett hus vi tittade på för 3 år sedan såldes då för 5.500.000. Året innan hade samma hus sålts för 4.500.000. I år ligger just det huset ute för 6.700.000.
Är detta inget som bekymrar? Kanske inte specifikt för dig själv, men för dina barn?
Tankefel gällande 2 överläkarlöner, bekänner detta. Men hur många överläkarpar finns det i Sverige? Merparten övriga tjänar mindre…
Skrev även lite senare att vi kommer kunna spara drygt ca 1000+9000/månad när jag väl blir överläkare (räknar inte in amortering på 2% som sparande). Det förutsätter att vi lever som idag. Jag anser inte oss leva extravagant.
Det hus vi sannolikt kommer köpa kommer kosta (i ränta samt drift) ca 40% av våra intäkter/månad (bolån på drygt 5.500.000). Drygt 55% av våra nuvarande intäkter är för allt annat såsom mat/presenter/bil/medier/fritid/kläder och den har vi stramat åt inom rimlighet. 0 kr avsätts specifikt för framtida renovering. Det enda som kan öka vår sparkvot nämnvärt, som det ser ut idag, är att vi kan bo billigare, men det är inte mig jag är orolig för.
Jag är orolig att jag borde flytta till en 1a, spara resten, enbart för att kunna ge barn möjlighet att existera om 20 år (om de får genomsnittslöne-jobb).
Mat/förbrukning/hygien (inkluderar 800kr snus/månad): november ca 17.000. Inkluderar 4 besök till den lokala pizzerian, övrig kost har vi tillagat själv. Handlar på Willys. Jag har inte den blekaste aning hur vi gör denna billigare utöver att skippa snabbmaten, bli vegetarian eller bara käka gröt/nudlar.
Vår nuvarande dyraste post är det jag kallar för fasta avgifter (de är väl till viss del rörliga). De inkluderar vår nuvarande kallhyra, amortering 1% och ränta på 3.600.000, el, V/A, sophantering, fackavgifter, förskoleavgift, CSN: 33.000 i november. (CSN utgör 3000 av detta)
Redigering: när vi flyttar ökar vår belåning till 5.500.000. Vi har inte råd att köpa ett hus för 8-9.000.000, så det köper vi inte. Tror vi får max låna strax över 6.000.000 som det ser ut nu? Men spelar mindre roll.
Jag tänker att din oro delvis kan vara befogad. Bostadssituationen i storstäderna verkar bekymmersam. Men jag tror inte du behöver gå till ytterligheter som att bosätta dig i en etta. Mitt råd är att hålla nere på fasta utgifter (framförallt bostaden) och sikta på matkostnader på 3000-3500 kr/vuxen. Då kommer du ha mycket större ekonomisk frihet och lugn, tror jag.
Jag gissar på att en del av din oro bottnar här.
Det kostar att ligga på topp, men är gräddhyllan kanske bara FOMO, eller “keeping up with the joneses” ?
En fråga här: Är det så att du räknar räntan du betalar före skatt och sedan bokför skatteåterbäringen av densamma på annat konto? ibland är mental bokföring bra, men inte alltid. Vid 4% ränta är det 12k/månad före avdraget och alltså 8,4k efter.
Sedan är inte amorteringen en kostnad, även om pengarna ska ut.
Med mina kunskaper om vad jag betalar eller betalat för det du nämner så kan jag omöjligen ändå få det till 33k om ni inte har 27 grader inomhus och bor på 300 kvadrat oisolerad yta med englasfönster… typ.
Inget illa menat, men det är en del udda siffror du presenterar.
En del av min oro bottnar sig i att jag fått sälja av mina aktier för att kunna betala handpenningen till det nya boendet och vi kommer uppskattningsvis ha 500.000 kvar i kapital när allt är klart. Detta i kombination med att jag har svårt att se hur vi kan vara våra barn behjälpliga i en framtid som av allt att döma kommer vara ännu tuffare
Med den där ränta på ränta kalkylen så kommer 1400/månad bli lite drygt 600.000/barn när de är 20. Ovetskap vad 600.000 har för köpvärde om 20 år hjälper inte heller
Vi har lite högre, men inte överdrivet mycket, hushållskostnader än så, men då är vi fem personer med tre stycken tonåringar.
Vi äter, om än inte extravagant, ganska vidlyftigt.
Tycker nog att det måste finnas ganska mycket utrymme där utan att bara äta gröt och nudlar med 17 000 på två barn och två vuxna.
Sen behöver ni ju inte göra något åt det om ni går runt, och ni trivs med vad ni äter, men det känns som att en liten reality check vad det måste kosta kanske är på plats?
