Den obotlige optimisten:
Det går säkert att kämpa på genom att vänja dem med anhöriga, men det är ju en ganska jobbig och lång process som vi inte riktigt känt har varit värt mödan för att kunna gå ut och äta middag utan barn nån gång då och då. Sen beror det nog mycket på hur barnen är.
Mitt ena barn är väldigt skeptisk till obekanta vuxna och det tog lång tid innan hen ens kunde vara hos ensam hos kompisar. Det har vi fått kämpa med och nu springer hen runt hos kompisar utan problem vilket är superskönt. Att lämna ensam med någon vuxen är dock fortfarande omöjligt utan lång och intensiv träning att umgås med den personen.
Den andra ungen är mer modig dock och är ofta hos vänner trots betydligt yngre så det är jättestor skillnad mellan dem vilket gör att jag fått en helt annan bild på vad som är medfött och inte. Att ränna hos släktingar uppskattas inte av någon av ungarna då det är väldigt trist för dem. De vill umgås med kompisarna!
Absolut, har själv tre barn men dom är helt olika….
2 gillningar
