Tack för otroligt intressant tråd! Riktigt mycket bra info och åsikter. Hemma har vi haft leasingbil sedan 2016 och är således inne på vår andra leasingbil. Vi har leasat SEAT och är riktigt nöjda, mycket bil för pengarna skulle jag säga. Gällande skador och risk för extra kostnader så är vår upplevelse att om du leasat bilen från “din lokala bilhandlare” som du har god relation med så löser den säljaren dina eventuella problem. Fram för allt om du tänker leasa en ny bil när den första perioden är slut.
Anledningen till att vi skaffade leasingbil är att när man kommer direkt från högskolan eller bara jobbat ett par år var högsta prio (för oss i alla fall) köpa lägenhet och nu när lägenheten är köpt, köpa en större lägenhet/radhus/villa. Att då casha 200ich tusen kronor för en bil skapar ett hemskt hål i framtida handpenning.
I mitt huvud så kommer det för oss hamna i att om vi ska lämna leasing och köpa bil så får vi också skjuta upp ny bostad med 3-4år, då blir privatleasing ett riktigt bra alternativ.
Jobbpendlar i en privatleasad Seat Ibiza, körsträcka 2500 mil/år, kostar 2800:- /månad inkl service och försäkring. Tillkommer gör bensin, bilskatt, vinterdäck. Totalkostnad ca 4700:- per månad.
Nästa pendlarbil blir dock med stor säkerhet en elbil, köpt eller privatleasad.
För min del valde jag att binda upp mig i 3 år delvis för att förhindra mig från att göra impulsiva bilaffärer…
Billigaste bilarna att äga kan annars vara vissa entusiastbilar. Många Porsche 911-modeller har stått sig väl i andrahandsvärde och tom stigit en hel del ffa senaste året.
Mitt lilla bidrag till tråden är att en behöver mycket mindre bil än en tror för en trebarnsfamilj vad gäller UTRYMME. Har kört både Nissan Leaf och Skoda Fabia kombi med 1 barnstol och två bilkuddar plus två vuxna. Funkar fint!
Innan jag provade detta trodde jag att en måste ha herrgårdsvagn typ v70, passat eller avensis men så var det inte i praktiken för oss.
Vi har köpt två helt nya bilar under senaste tiden. Den första en Kia C’eed som vi hade i åtta år och den andra en Skoda Octavia som vi nu har haft i 3,5 år (den kostade 200k ny).
Med alla kostnader (och då menar jag allt) så kostade Kian (som kostade 157k ny men 10k miljöbilspremie då) 25 kr / milen. Fick nyligen Skodan värderad då vi funderar på att sälja bilen då behovet har minskat kraftigt då vi går och cyklar i allt större utsträckning. Motsvarande totalkostnad på Skodan är nu efter 4200 mil 26 kr / milen.
Vi vann ingenting ekonomiskt på att behålla Kian i åtta år (garantin varade i sju år) och vi hade haft samma milkostnad om vi hade bytt bil redan 2015.
Att kunna köpa en ny bil kontant i 200.000 klassen var 7:e år kostar drygt 5000 kr i månaden med 1500 mil om året. Att hamna mycket under 25 kr i milen i totalkostnad med allt är väldigt svårt. Då ska man köpa till väldigt bra begagnat pris, göra all service själv (alternativkostnad för tiden) och gärna ha lite tur. Går man upp på en större och dyrare bil så springer milkostnaden iväg.
Kia C’eed
Skoda Octavia
Inköpsdatum
2009-06-17
2017-12-01
2017-12-01
Försäljningsdatum
2017-11-27
2020-09-01
2021-03-17
Antal månader
101
34
40
Kian fram till byte
Skoda tills nu
Skoda tills nu
Inköpspris
146 900
199 900
199 900
Värdeminskning
101 900
52 900
52 900
Skatt
11 136
1 080
1 341
Försäkring
30 211
7 043
7 781
Service
39 982
3 600
3 600
Besikt, tvätt, extra utr
31 612
2 450
4 598
Däck
8 821
0
0
Drivmedel
99 330
33 360
40 203
Total
322 992
100 433
110 423
Körsträcka
129 816
39 000
42 000
Pris/km
2,49
2,58
2,63
Innehav i mån
101
34
40
Kostnad / mån
3 198
2 954
2 761
Tricket för oss har varit att se till att köpa lagerbilar när det finns bra kampanjer (dvs ÅF måste fylla sin försäljningskvot i slutet av en period) och när man kan få bra pris eller vinterhjul på köpet.
Jag har exakt samma erfarenhet. Som jag skrev i ett inlägg i en annan tråd så fick jag en extremt bra lagerbilsdeal på en Peugeot e-2008 med 500 kr rabatt på privatleasingavgiften vilket ger mig en totalkostnad på 3523 kr/mån för en splitterny elbil.
Så jag kan bara stämma in med @htguy och varmt rekommendera att söka förmånliga lagerbilserbjudanden.
Jag hittade mitt erbjudande genom bevakning på blocket. Det var en bilfirma som annonserade ut e-2008 för 2599 kr/mån, inkl 1500 mil och service. Jag beställde direkt och då fanns det 5 bilar kvar. Nån vecka senare var en vän i kontakt med dem och då var lagerbilarna slut, så i detta fall gällde det att vara lite snabb.
Nu har jag prcis gått in på min 14e bil vid 31år, med detta sagt så har jag gått på båden nitar och vinster, detta kan jag dela som jag lärt mig!
Mina bilar brukar vara så gått som gratis eller väldigt små kapitalförluster. då räknar jag kapitalet jag betalar, inte kostnader som försäkring och drivmedel
Några tankar och lärdomar
Lesingbilar har man garanterat 100% ekonomisk nedsida medans om äger bilen kan du i teorin få en världeökning. så låna helldre och äg din bil men se till att vara helförsäkrad, där finns mycket att pengar att spara
Nya bilar gör ca 50-70% värdeförlust första tre åren, så om du måste ha en ny bil är det du som hosta upp nedgången. (Kan man köpa en likadan modell som är begangnad, om inte mil-mätaren fanns hade du märk någon större skillnad?)
Det finns många fina bilar som gått lite längre men man bör hålla sig inom motorförsäkringskraven som brukar går ut efter ca 12.000mil eller 10år (IF har upp till 15kmil) Du kommer alltså vara täckt fast utan månadskostnaden som en leasingbil och du kan sälja när du vill
Otroligt viktig punkt, se till att du får bilen till ett bra pris och kolla så service är gjord, däck är frächa samt att skatt är betald, se också till att du får med den utrustning du söker då det kan plocka på snabbt om man ska eftermontera
Kör bilen i 1-2 år och sälj den sedan vidare privat (lämnar du in den på firma är marknadspris -25.000, så du förlorar 25.000 direkt) för mig brukar det landa i att det går att lägga ut bilen till samma eller marginellt mindre än vad jag gav.
Utöver detta brukar jag också fråga mig själv skulle jag kunna köra ut denna bilen på en lerig grusväg, ifall svaret är nej så är bilen i regel för dyr. Dyra fina bilar är väldigt kul men det kan också uppkomma en materiel stress runt dem som jag personligen är uppmärksam på
Om ni behöver hjälp så hör gärna av er och lycka till!
Ja jag förstår inte hetsen med att även många här inne på forumet som ska ha nya bilar. Trotts att de inte är brydda om varken bilar eller prestige. Menar ingen som bryr sig om prestigt kör en kia eller toyota.
Och många verkar motivera det med “vill slippa krångel” eller “blir det fel så går det på garantin”. Man kan rasa motorn både en och två gånger på en äldre bil innan man ens är nära värdeminskningen på en ny bil så ekonomiskt är det ju att ljuga för sig själv.
Och ärligt, hur många som har väl beprovade bilar med 10 år på nacken råkar ut för större bekymmer? Kör själv en bil som nu är 8 år gammal och den strular liksom aldrig, är aldrig orolig över att bli strandad eller liknande. Sure om det är en Alfa från 70 talet men en volvo/beemer/audi/merc/toya etc. brukar ju inte strula mer än att det blir nedslag på någon spendelled eller att nån givare spökar. Visst finns det svarta svanar, men det gör det ju med nya bilar med, med mjukvarustrul och elfel.
Enda anledningen för mig om jag skulle köpa en nyare bruksbil är för säkerhetens skull, men tycker inte att det är ett bekymmer i min -13 xc60.
V70 från 1997. Köpt för 8 år sedan för 15000:-. Har idag rullat 34000 mil. Trafikförsäkrad.
Jag gör nödvändiga reparationer och minimalt med service på verkstad och byter däck själv.
Fel som uppstår: Rörliga delar som slits (gäller även nya bilar). Småelektronik som konstrar (servicelampan går inte längre att släcka, ens på verkstan). Framrutan lagom blästrad av 25 års sand och sten. Allt detta är slitage, normalt och gäller alla bilar.
Större ting: Kylaren rasade förrförra vintern. Ingen jätteutgift. En ABS-givare dog förra året. Ingen jätteutgift. Större bromsfix i julas. Lite dyrare, men återigen - rörliga slitagedelar.
Bra grejer med gamla bilar: Nästan ingen värdeminskning. Jag får nog närmare 10000 för min idag om jag vill sälja. Jag kan få bucklor och skav utan ångest. Jag slipper tvätta den. (Det är en grej jag fått för mig. Biltvätt är det sista jag vill ägna mig åt av principskäl.) Dottern kan övningsköra utan att jag få ångest osv. Värdeminskningen per mil är försumbar.
Idag var jag inne och fick en pyspunktering fixad. En skruv satt i däcket. Det hade kunnat hända på vilken bil som helst det också.
Tipsen är väl att enbart handla vad du behöver, inte vad du villhöver. Inte en käft bryr sig egentligen om vad man kör, bara man kommer fram dit man ska och inte kör som en idiot.
Nyckeln ligger nog i din sista mening. För att ta sig mellan A och B kan man ha nästan det billigaste du hittar. Men många som bryr sig om utseende och sånt också. Lite som med kläder, för att hålla dig varm kan du ha vilken gammal tröja som helst. Ändå köper folk nya kläder/skjortor etc. stup i kvarten, till största delen för utseendets skull.
Varför skulle bilägandet bara handla om att ta sig från A till B? Vad man “villhöver” kan väl absolut vara värt att betala för så länge man 1. Har råd och 2. Värdesätter det man betalar för.
För egen del uppskattar jag både säkerheten och bekväma funktioner som finns i nyare/dyrare bil. Tycker det är värt att betala mer för t ex Adaptiv farthållare, app-startad värmare, rattvärme, bluetooth, bra stereo och säkerhet. Inte för att imponera på någon annan. Som ni säger så bryr sig ingen annan om vad man kör för bil.
Mitt tips är precis som Jan brukar säga. Köp och betala för det som ger just dig energi.
Jag tror att bilen är en väldigt starkt frihetssymbol i vårat samhälle och precis som pengar är det förknippat med rikedom.
Jag jobbar med bildesign och det roliga är hur mycket pengar företagen blåser ned i utvecklingen för att skapa en känsla, så att du köper din bilen rationellt…haha glöm det!
Personligen tycker jag det handlar om en balans i vad som höjer min livskvalité till minst kostnad. Kostnaden behöver inte vara pengar utan kan också vara oro, alltså skulle jag förknippa ett dyrt leasingavtal med en längre rullad premiumbil som går sönder där du är helt utelämnad till verkstaden på ungefär samma sätt, de båda ger stress fast i olika form.
Så jag resonerar är att vara risktäckt, men göra det på ett så effektivt sätt som möjligt, alltså som tidigare nämnt behöver inte innebära en nybil eller leasing utan med den som är “in between” och går att försäkra.
Nu vill inte jag säga att alla lite äldre bilar krånglar för så är långt ifrån fallet men jag hamnade i ett fall där jag fick sälja min bil för 30.000 som va värd 100.000 efter verkstaden inte kunde hitta felet och laga va helt oekonomiskt då det krävdes ett motorbyte. Så risken kan bli oproportionerlig till de små kronorna. Haha, och yes det va en nyare Volvo…
Blocket ligger mer eller mindre allt uppe. Om du inte är så intresserad av bilar så köp en bil med ca 3-5 år på nacken av ett välkänt märke.
Se till att hålla dig inom dessa kriterier för att vara försäkrad mot eventuella motorhaveri och elektriska problem
Urklippt Från trygg-hansa:
En del som ingår i försäkring hel / stor
”Du får ersättning för skador på motor, elektronik, växellåda och klimatanläggning ända upp till 12 000 mil under förutsättning att din bil inte är äldre än 8/10 år.”
MaxB: jag är en av de som köpt ny bil. Skulle ha en elbil och tyckte begagnatpriserna var på tok för höga så såg inte någon större mening med att köpa en två år gammal bil för att spara en mindre summa. Men just elbilar är en lite halvkonstig marknad just nu. Sedan ändras modellerna ganska fort så hade jag köpt en två år gammal variant hade jag gått miste om trefasladdning bland annat.
Har inget emot att folk köper nya bilar, men jag ifrågasätter ibland varför folk köper nya bilar. När man samtidigt
Inte är intresserad
Inte är sjukt högavlönad
Inte bryr sig om prestige
Gör man något av de här sakerna, köp ny bil! Köp 2, eller varför inte 5 nya bilar… per år om det ger en något. Men jag både känner och ser folk i min närhet som köper nya bilar som “bara vill ta sig från A till B”. Och samtidigt inte jobbar som direktör.
Vill man ta sig från a till b, inte kör 4000+ mil per år, varför lägger man då en hel bruttoårslön på en ny bil? Vill man åka bekvämt och säkert, tryggt och med massa finesser kan man ju köpa en mercedes e klass begagnat för 100 000kr. Det är i mitt tycke en bättre bil än exempelvis en ny kia. Så jag undrar mest vad som motiverar folk att välja just en ny bil.
Hade gärna haft en ny bil då jag har intresse, inte är prestigelös men jag tycker att mina 40k per månad är lite för lite i lön för att “få” köpa en ny bil.
Men elbil, fine, konstig marknad, det kan ju vara en förklaring.
Jag har en arbetskamrat som valt att köpa nytt trots totalt ointresse. Anledning var att han tröttnade på småstrul och reparationskostnader på de bilar han ägt. Köpte en Kia Rio som han fick nån bra deal på, tror den kostade lite över 150’. Då har han 7 års garanti och en sprillans ny bil som inte lär strula på ett bra tag. Visst kunde han köpt nåt äldre men han tyckte det var värt några kronor för att ha det enkelt.
En Mercedes E klass för 100’ kan bli en dyr affär i längden. Visst kan man ha tur och ha flera problemfria år men det är inte billigt om nåt går sönder.
