Kanske inte direkt handlar om att visa sig direkt svag eller sårbar men jisses vad jag blivit bra på att be om ursäkt efter att jag fått barn.
Tror det handlar om att jag vill att barnen själva ska känna att det är okej att göra fel men att det finns sätt att försöka ställa det tillrätta igen om en pratar om det. Och nånstans är det väl en styrka att ta ansvar och att säga förlåt när det blev fel?
Nej, du förstår fel. Försökte skoja med dig.
Okej förstår inte riktigt det roliga? Jag kliar mig verkligen i huvudet och försöker förstå vad är det som diskuteras? För mig är det en självklarhet att vilja överprestera mot mitt tidigare jag. Vill inte alla de?
Jag tänker att svag kanske är fel ord. MEN jag är övertygad om att det finns få saker som kräver så mycket styrka som att vara mjuk (eller engelskans ”soft”). Att vara öppen, sårbar, kärleksfull, känna sina känslor fullt ut, se och erkänna sina misstag, känna empati med andra, känna hopp inför världen och framtiden osv.
Motsatt så tror jag att många väldigt hårda människor (självhävdande, som slår ner på andra, inte har kontakt med sina känslor eller förmå connecta med andra) i grund och botten är ganska svaga. Eller iallafall rädda.
Det krävs mod och styrka för att visa sitt inre både för sig själv och andra.
Det beror förstås också på vilken kultur man är uppfostrad i, så man kan visa och uttrycka sig annorlunda men mena exakt samma sak.
Det är inget fel med att prestera och vet inte vad som diskuterades i andra tråden som länkats, eftersom jag inte läst allt där, men jag tror att i den här tråden så diskuteras mer känslor bakom att vara stark/svag i livet.
Hej
Jag tycker att man borde definiera vad stark betyder.
Det kan tolkas på olika sätt och ofta olika egenskaper ses som styrkor eller svaghet beroende på situationen.
För mig är självinsikt mycket viktigare. Känns hur du är som person för att kunna anpassa dig och ha olika strategi i olika situationer.
Min erfarenhet är att många har ganska dåliga självinsikt. Göra 180 eller 360 review kan vara hårt för en hel del.
Självinsikt är absolut en gren att va stark i.
En fysiskt stark människa kan lyfta och bära tungt.
Om den blir svag av trötthet tappar den vikten. Om den har stark självinsikt väljer den själv att sätta ner vikten när den blir så trött, väntar tills den återhämtat sig, kommer tillbaks starkare än innan och bär vidare.
Även den som tappat vikten kan va stark, komma tillbaks och bära vidare, men det tar ofta längre tid och den känner sig svagare för att den tappat.
En svag person orkar inte med lätta vikter och tappar dem ofta trotts att de är lätta. En svag person med stark självinsikt försöker träna sig starkare.
Det är inte att man tappar vikten ibland som är starkt. Det är att bära tungt som är starkt. Det är att komma tillbaks när man tappat den och bära vidare som är starkt.
Att tappa lätta vikter och låta dem ligga är svagt.
Det samma gäller även för annat än fysisk styrka. Mentala, sociala, ekonomiska, självinsikts- och andra vikter man kan behöva styrka för att lyfta.
Det är tex starkt att se och erkänna att man är svag på något och försöka bli starkare på det. Det är också starkt att va den vännen som vågar uppmärksamma sin kompis på att den har en svaghet att jobba på.
Det är svagt att förneka sina och vänners svagheter för att man inte orkar tänka på det.
Det är starkt att kunna hantera svåra mentala påfrestningar, även om man tappar det ibland.
Det är svagt att återkommande tappa det för småsaker. Och då behöver man inse det och träna upp styrkan att kunna hantera dem.
Sånt här är väldigt intressant och sätter liksom det jag menar i perspektiv. Personen i fråga blir uppenbarligen provocerad över samtalet om styrka. Varför vet jag inte men vad som sker är intressant och anledningen till varför vi behöver en stark kultur.
Vi är några som lägger ner tid och energi på att föra ett resonemang om styrka. Syftet är att man ska vara så stark som man möjligtvis kan vara. För ens egen och andras skull.
Det blir en diskussion om ordets betydelse mer än budskapet om att växa som person. Det inlägg som får mest “likes” är nedvärderande och har till syfte att sabotera.
Det är väldigt enkelt att förstöra och svårt att bygga. Det är lättare att vara svag och misslyckad än stark och lyckad. Vi behöver ändra vår kultur för det är fruktansvärt desktuktiv att vi ger röster som dessa lika mycket utrymme.
För att stoppa tyrani behöver vi ha starka människor som inte faller i frestelsen att sabotera. För sig själv eller andra. Disciplin är som sagt grunden för styrka
Jag tycker absolut att det finns ett värde i att vara fysiskt, mentalt och ekonomiskt “stark”. Men det är ju en fråga om prioriteringar; lägger du all tid och energi på marklyft så blir något annat lidande, t.ex. tid med nära och kära.
Så nej, jag håller inte med om att man behöver sträva efter att vara “störst, bäst och vackrast”.
Karaktärsstyrka visas ju bara när nåt går fel
Den modige och dåren är svår nog att särskilja i det ögonblicket och helt omöjligt när det inte finns något att frukta
Är väl skillnad på stor och störst?
Citatet kommer från ursprungstråden: Jag vet inte vad jag vill med livet just nu - Nr 13 av Prepp.
Varför måste tiden tas från denna budget? Kan den inte tas från netflix? Eller festa? Eller andra områden? Att inte sträva efter att utvecklas måste ju vara ditt största hinder i livet?
Att bara ändra synen på utveckling från något dåligt och tidskrävande så kan det ju bli något som ger energi. Sen jag börja bygga muskler igen har mitt testosteron börjat pumpa. Jag blir mer aggressiv, starkare och risktagande. Energi bara sprutar om mig för att inte prata om sexlusten.
Det tar mig 15-40 minuter om dagen men ger mig ett helt nytt liv fullt av ork och drivkraft. 
Jag sa “lägger du all tid och energi på marklyft så blir något annat lidande”. Tid och energi är begränsade resurser. Jag tränar regelbundet, men hyser inga förhoppningar om att bli starkast i världen eller ens starkast på gymmet. Det finns annat som är viktigare för mig.
Alltså, jag är inte emot självförbättring. Jag tycker bara inte att man, som du skrev, behöver “sträva efter att vara störst, bäst och vackrast”.
Jag tror att det är nyttigt för karaktären att ha skit i hörnen och erkänna det, åtminstone för sig själv. Det finns en sorts självgodhet och ett högmod kring att vara en väl optimerad person som i varje situation “attackerar” problemet, “implementerar” en lösning och sen är det klart. Jag tror inte att det är bra, risken finns att man i sin optimeringsiver glömmer att tänka horisontellt och inte låtsas se problem som man inte är så intresserad av eller har läggning för att lösa. Eller som inte går att lösa med logiskt tänkande.
Jag tror att det är viktigt att alltid se sig själv som en människa som inte går under för att man har brister.
Aha då pratar vi nog om samma sak. Jag skulle säga att gå till gymmet är att sträva efter att bli bättre.
Mäter bara inte mig själv mot andra. Strävar efter att vara den bästa och starkaste varianten av mig själv
Jag menade precis vad jag skrev, förstår inte hur det kan misstolkas.
Kort koncist och omöjligt att missförstå.
Den som låter mest är oftast inte den starkaste men det finns såklart undantag.
Tagga ner lite nu och låt även andra få ha en åsikt
Att jag vill veta vad Denkmal anser i frågan
Klart man skall vara öppen för sina brister, och dessutom vara öppen för andras synpunkter och åsikter. Tar man inte intryck från omgivningen utvecklas man inte.
Att vara ödmjuk är inte att vara svag.
Att erkänna att man har gränser är inte att vara svag, det är att vara smart.
Helt ärligt vet jag inte hur man ska tolka det. Det kan tolkas som att du tycker någon i tråden är svag och stor i käften. Det kan även tolkas som att du är svag och stor i käften.
Hur menar du att jag inte anser att andra får ha en åsikt? och på vilket sätt menar du att jag ska tagga ner?
Detta är min poäng. Du bidrar inte med något annat en negativitet och påhopp. Som är helt ogrundade och bygger på luft.
Budskapet att vara den bästa varianten av sig själv är sunt. Budskapet av att kalla andra för elakheter är det inte.