Jag har en fundering om hur man hanterar elaka människor. Sedan jag var liten har jag aldrig stått upp för mig själv när folk har varit elaka mot mig. Jag har alltid ignorerat den elaka personen och i efterhand insett att jag har blivit dåligt behandlad och kan då i efterhand ha tankar om detta. Är generellt konflikt rädd.
Mina tankar brukar bestå av: Varför blev jag utsatt? Beror det på avundsjuka? Är det för att jag är som jag är, är det för att jag har den livsstilen jag har?
Som min tidigare handledare sa under min lärarutbildning: “Du kommer aldrig blir älskad av alla, det kommer alltid vara folk som ogillar dig oavsett vad du gör.”
Hur hanterar ni elaka människor? Börjar ni ifrågasätta eller gör ni som jag ignorera elaka personen och börja grubbla?
Ni som är öppna med att ni vill eller är FIRE hur hanterar ni människors elaka kommentarer mot er?
Om jag börjar grubbla brukar jag be personen om ett förtydligande om det är möjligt. Inte ordagrannt, men ungefär; ‘Menade du att vara elak?’ Oftast är svaret nej.
Det är lätt att övertolka saker. Det som upplevs som elakt av någon, kan vara ett sakligt konstaterande för en annan.
Tyvärr är jag dålig på att ignorera dryga människor och kommentarer, vilket gör att jag alltid konfronterar personen. Det sliter på energinivån, men jag tycker för egen del att det är mitt eget ansvar att se till att människor behandlar mig med respekt, precis som jag gör gentemot andra. Det gör också att jag reagerar på samma sätt även för andras skull, när de själv inte säger någonting.
Det viktigaste att komma ihåg är att du är som du är och du får se din egen del att fokusera på dig själv och hur du är mot andra. De som är värda att ha runt sig, kommer acceptera dig.
Alla är olika och idioter finns överallt. Försök att tänka bort din inblandning i det, även om självinsikt och rannsakande för sin egen skull kan vara bra. försök att fokusera på de människorna som är bra och ger dig energin och glädje.
Jag brukar ta det som en komplimang eftersom det betyder att man har eller är något som de vill ha alternativt inte kommer åt. Såvida man inte själv varit bråkig såklart, då får man ta ansvar för sin egen del.
Ingen blir profet i sin egen hemstad. En genuin person kommer aldrig vara omtyckt av exakt alla. En omöjlighet.
Jag rekommenderar främst no contact (lägst risk). Funkar inte detta så är det antingen
ringa polisen
fundera på det som Lisbeth Salander gjorde mot sin far med hjälp av ett mjölkpaket
Elaka människor är extremt medvetna om och rädda för konsekvenser enligt min erfarenhet, de ger sig inte på dig om det är för riskabelt.
De är väldigt banala och simpla på så sätt. De väljer helst måltavlor som signalerar svaghet.
Jag har nog grubblat mycket förr, när jag var yngre, men numera så hanterar jag dessa beroende på person och situation. Är det nå’n fullständigt okänd kan jag ifrågasätta, ignorera eller be dem fara åt helvete. Det handlar väl lite om situationen, tiden på dygnet och personens fysiska storlek.
Är det någon jag bryr mig om så frågar jag eller ifrågasätter om de vaknat på fel sida (eller motsvarande). Vissa kan jag ignorera en dag eller två tills de kommer på det själv eller det finns anledning att ta upp det när situationen lugnat ner sig.
Slumpmässig idiot online ignoreras eller avspisas med en dräpare. Detta är extra lätt om det är en klassisk fåordig vakuumskalle för då kan man också kontra med svårförstådda pejorativ, tillmälen och tråkningar. (see what I did there… )
Då måste jag fråga: Menar du specifikt att du yttrar denna drömmen och de klankar ner på dig med saker som att “det kommer aaaldriiig att gå, din drömmare”? I så fall hade jag nog bara roterat på klacken med ett “vi får väl se…”.
Jag tänker aldrig att människor är elaka. Jag kan tänka att de är griniga, sura eller idioter men just elaka tänker jag aldrig.
Min strategi däremot när någon är just sur, plump eller allmänt dryg är nog mest utifrån dagsformen. Jag har ett energiekonomiskt sinnelag så jag lägger bara tid på att tjafsa om det finns någon vits med det och jag vill få fram något i själva sakfrågan. Jag försöker undvika tjafs när det bara handlar om att mitt ego vill ha upprättelse. Men det har hänt att jag bitit ifrån rejält, särskilt när det har involverat någon som på något sätt betett sig illa mot mina barn.
Jag tänker inte jättemycket på detta, kan beror på att jag är så pass gammal att jag har en viss erfarenhet av att bemöta människor. Jag tror bara att det handlar om övning. Om du tänker igenom hur du borde svarat i en viss situation så blir det lättare nästa gång.
En supersvår fråga, eftersom man vill ju inte bry sig men man gör det ändå.
Gäller den någon random idiot på stan så brukar jag försöka tänka att om det är jobbigt för mig att utsättas för hen i en minut, tänk vad jobbigt att vara den personen, hela tiden.
Andra mer närstående… det är svårt. Oftast kan det komma smygande, man förstår inte vad som händer. Då drar jag mig undan, undviker att utsättas på så sätt. Kanske inte schysst egentligen, men det blir ett sätt att freda mig.
En journalist skrev om Trump att hans bästa gren är gyttjebrottning, det är dit han vill ha sina motståndare. En person i min närhet som tidigare stod mig nära, men som jag nu undviker, är likadan. Han provocerar för att få mig dit, men det är en återvändsgränd, det går inte att ”vinna”. Det enda som fungerar är att vara formell, kortfattad, saklig. Och på så sätt onåbar.
Jag har förvisso inga som helst ambitioner att bli FIRE eftersom jag gillar att jobba, men eftersom jag också är konflikträdd så delar jag med mig ändå:
Många saker är absolut inte värda att bråka om, det tar för mycket energi, men om det till exempel har gått till nivån att man ber om hjälp på ett forum så har du gett din antagonist alldeles för mycket spelrum.
Du måste dominera den personen. Sträck på dig, bak med axlarna, flacka inte med blicken, bara stirra rakt in ögongropen. Bemöt lugnt och sansat men dömande personens beteende och markera tydligt att det här är fan inte ok. Känn adrenalinet men behåll ditt lugn och kontrollera situationen. Helst inför andra eftersom det då uppstår en gruppdynamisk effekt där du kommer få med dig övriga på din sida så länge dina argument är rimliga.
Människor trivs bäst med människor som de själva känner igen sig i.
Framgångsrika, duktiga, drivna människor kan lätt framkalla avundssjuka.
Jag tycker konflikträdsla är någonting bra, varför riskera att hamna i massa problem om man kan undvika dem? Tyvärr handlar ju ibland misshandel och till och med mord om småsaker som egentligen saknar betydelse.
Jag har sällan behov av att hävda mig och kan då undvika massa strunt och meningslösa konflikter. Mest patetiskt blir det med människor som med emfas hävdar en åsikt för att nästa vecka strunta i just sin åsikt. Det viktiga var egentligen att vinna en diskussion eller hävda sig och inte åsikten i sig.
Ondska existerar och vem skapade den kan man undra?
I Koranen står ungefär så här: Varför ska du göra gott? Jo, säger Allah, för att du mår bra när du gör goda saker eftersom jag har skapat dig sån.
Jag försöker ignorera och om det inte går brukar jag förr eller senare hamna i en “saying” som jag gillar:
Människor gör så gott de kan med de resurser de har tillgängliga.
Personen hade helt enkelt inte bättre förmåga där och då. Det är inget jag behöver lägga energi på att tolka eller hoppa in i. Sedan tänker jag även på formuleringen:
Varför är taket vitt? Taket är vitt för att taket är vitt.
För mig är det en illustration av att vissa saker har inte förklaring. De är bara som de är för att de är som de är. Jag kommer inte få eller hitta en förklaring. Det vill säga att det hjälper med acceptans.
Leder oftast till rätt lösning beroende på scenario:
De har en riktig dålig period/mår inte bra. Då skadar inte lite vänlighet. Kanske är det just den detaljen på deras dag som får dom att må lite bättre?
De är en kronisk rövhatt. Då finns det inget som provocerar så mycket som någon som inte låter deras kassa attityd stå ivägen för solskenet. Oftast vet då andra i deras omgivning också om att de är rövhattar, så när du fortsätter att hålla din integritet och egna attityd okontaminerad så blir kontrasten dessutom ännu tydligare.
Elaka människor som ger sig på mig känns som något som knappt förekommit i vuxen ålder. Antingen är jag inte så känslig mot det, eller så är jag en sådan som man inte ger sig på eller så är det bara så enkelt som att de som finns i mitt umgänge beter sig på ett civiliserat sätt. Var stöter du på dessa elaka personer?
Håller ändå med dig! Vissa är så jävla het på gröten att de hettar till och ska konfrontera hela tiden. Sådana människor kan vara rätt jobbiga att ha runtomkring sig eftersom man hela tiden måste tassa tå för att inte råka trampa på deras. Att hela tiden vara på krigsstigen och konfrontera tror jag handlar om dålig självkänsla vilket kanske är tvärtemot vad man spontant kan tro när man “står upp för sig själv”.
Sant. Bådadera! Samma sak, fast uttryckt lite olika.
Och för mig en slags standard (tänker på hur Jan snackat ‘standarder i livet’). Dvs - om jag gör något som skaver för någon/några, då tänker jag att jag är rätt på det, medan om det bara ger ljumma applåder eller för den delen enkom jubelrop, då skaver det i mig. Det har hjälpt mig att lära mig att vara bekväm med att alla inte tycker om mig, inte tycker jag är klok, vettig, kunnig, rolig, generös, eller vad jag nu sätter för epitet på mig själv.
Också ett briljant råd. Kontrollfrågor är verkligen ett underskattat verktyg - och går att använda i allt relationsrelaterat, inte enkom vid konfliktsituationer etc.
Här tänker jag att vår kära Pizza har förstått att hans gränser måste värnas av honom själv - vi kan inte tro att andra ska värna oss/våra gränser. Hur ska någon annan kunna göra det om inte jag gör det, liksom? Så nedanstående råd är klokt:
Word. Och igen - ett sätt att jobba med att hedra sig själv!
Sen går det komplicera detta med, så klart. Kanske jag har en släkting som jag skaver mot av ett eller annat skäl - där har jag ett val. Ska jag skära bort den personen från mitt liv? Eller finns det andra hänsyn att ta som betyder mer för mig och därför får jag lära mig hantera skavet. Kanske genom att jag boostar mig själv inför ett möte. Kanske jag kan inviga någon annan släkting i problemet så jag får stöd. Kanske jag begränsar umgänget till x gånger/år och kortare stunder, så jag vet jag klarar av det utan att krascha, eller vad det nu kan vara.
Mmm!
Jag har skapat ett umgänge, med flera olika sammanhang, som är så fantaaaastiskt givande för mig, som ger och ger och ger (och tro inte det är skav-fritt, dock är det medvetet skavigt, eftersom JAG älskar tankespjärn. Så de flesta av mina extremt värdefulla sammanhang ger mig tankespjärn i parti och minut, precis som jag önskar!). Medvetna val!
och
Här har jag också gjort en enoooorm resa personligen.
Agerar i världen som både Prof Kalkyl och Jan, och OJ vad det frigör energi!!
Mitt sätt att hamna här har bla varit att ställa mig själv frågan Hur gagnar detta? vilket ger mig ett mellanrum att för en stund zooma ut och se mig själv, situationen, mitt ego etc i ett annat perspektiv. Och ofta ofta landar jag då i att jag kan släppa taget. Och när det sker, öppnar möjligheten för något annat att komma istället. Let go, let come är ett av mina mantra!
Word igen!! Energiekonomiskt sinne - kunde aldrig formulerat det så, men min Hur gagnar detta? ger precis samma resultat!
Och ja. Det skaver, smärtar, gör ont. Levt där senaste tre veckorna av olika skäl och shit vad det kan smärta. Och för att bryta min egen vana att ständigt kommer med en lösning så över jag på att bara vara med mig själv, med känslan, med oron, ångesten, förvirringen, förtvivlan eller vad det nu är.
Det är bra att bry sig, det är mindre gagnande om man fastnar där. Så var med det, erkänn det, och låt det sen vara. Förr eller senare släpper det, eftersom ingen känsla varar för evigt.
Jag håller med ovanstående, fast kallar det inte dominans utan detta är för mig vad status handlar om. Det har vi/jag skrivit om i någon annan tråd…
En av mina fruar älskar detta talesättet och jag använder det emellanåt själv med. Det är ett bra sätt att förvirra - vilket är det som kan röra runt i grytan så att resultatet blir ett annat än det gamla vanliga. Så hur kan du förvirra mer? Både dig själv, som de du uppfattar som elaka? Båda sätten kan ge upphov till något annat än det gamla vanliga.
)
att gå, din drömmare”? I så fall hade jag nog bara roterat på klacken med ett “vi får väl se…”.
Oftast vet då andra i deras omgivning också om att de är rövhattar, så när du fortsätter att hålla din integritet och egna attityd okontaminerad så blir kontrasten dessutom ännu tydligare.
