Rant: Negativa människor stjäl min energi

Övrigt Off-topic
1

Vet egentligen inte vad jag vill ha ut av tråden men vi får se om jag får ihop något vettigt :smiley: För nu är det min tur att spy galla!

Såhär är det… Jag är i grund och botten en mycket positiv person som har lätt till skratt och gillar djupa samtal med rätt människor. Jag ser mig själv som rätt stoisk och som en stabil medarbetare, vän och medmänniska du kan lita på i vått och torrt.

Jag har inga problem med att kallprata med någon om allt från vädret till Ukrainakriget, klimatförändringarna, universums ursprung, eller vilka sexuella kinks man har (Ey, jag dömer inte!) . Men det jag verkligen har problem med och som rubbar mitt sinnestillstånd är personer som är kroniskt negativa till allt!

Alltså inte någon som öppnar sig över hur svårt det har varit med en bortgång i familjen eller något annat tragiskt och söker tröst. Utan folk som har som reflex att från ingenstans basunera ut valfri löpsedel ur Aftonbladet imorse och tillägga hur landet är i förfall, eller hur dumma i huvudet andra människor är på den här planeten. :expressionless: Gärna utan några egna förslag på hur man löser problemet i fråga.

Det jag dels stör mig på är att vardagen blir ytterligare förpestad av det här, när media redan gör ett väldigt bra jobb att upplysa oss om världens problem. Men också hur värdsliga problemen alltid ska vara. Jag är en stark förespråkare av tacksamhet och relativisering. Det är visst relevant att tänka på skrönan “Barnen i Afrika” eller “civilbefolkningen i Ukraina” när man ska jämra sig över sin lott i livet!

Halvrelevant stand-up för att lätta upp stämningen:

Sitter man och samtalar med mig bor man i ett fantastiskt, demokratiskt land under en blipp på radarn av mänsklig historia. Det spelar ingen roll om räntan är si, inflationen är så, gängkriminaliteten är såhär. Inte för att det inte är reella problem, utan för att de inte löser sig genom att man spyr galla fikarast efter fikarast!

Kom gärna med ett intellektuellt inspel till mig på hur man löser valfritt problem i samhället. Hur man själv har engagerat sig politiskt/ideellt för att påverka det ena eller det andra. Men kom inte och sprid dynga mot andra människor eller sakernas tillstånd bara för att!

Det säger väl kanske mer om mitt umgänge än något annat. Men dessvärre har jag noterat samma tendenser hos mina föräldrar, och jag vet inte om det är min medvetenhet kring det här, eller om det här är en strömning i samhället? :thinking:

Frågan får väl bli: Hur hanterar jag detta? För det är väl mitt problem i slutändan om andra mår bra av att spy ur sig tillsammans på det här sättet… Jag är väl i minoritet.

15 gillningar
2

En simpel, men inte enkel, lösning är ändå att tillbringa mindre tid med negativa människor och mer med positiva.

Jag anser att nej, att bara svälja det och komma över det är inte den enda rätta lösningen.

3 gillningar
3

Du är inte ensam. Det kan bli för mycket av gnäll för min del också.
Folk gör som dom gör. Vi har olika utlopp och vanor för ventilera. Jag är nyfiken att förstå hur andra tänker så jag försöker analysera och diskutera runt det. Alltid finns det nåt att lära.
När det blir för mycket så drar jag mig tillbaka i min håla igen. :joy:
Sen undviker jag sånt tills jag känner mig laddad igen.
Vissa försöker man undvika mera eller helt tappar kontakten med. Det är ofta valfritt att välja sitt umgänge. Är det inte det kan man försöka styra in samtalet på ett annat spår också. Man kan också upplysa verbörande om att det blir för mycket för mig.
Ja det finns lite man kan göra. Sen beror det på situation och vad som passar dig.

1 gillning
4

Det är väl egentligen så simpelt… Men det har blivit svårare tycker jag :sleepy:

Det är dock främst arbetskamrater det här handlar om, bara för att förtydliga. Min närmaste bekantskap är det här inget större problem med. Arbetskamrater kan jag ju givetvis också välja bort, men det är lite knepigare… :sweat_smile:

Det håller jag ändå med om. Jag sitter ofta och fascineras över hur länge och ofta vissa kan sitta och älta vissa problem med samma infallsvinklar och perspektiv.

Känns ofta som att man är i filmen “Groundhog day”! Men jag undrar om de genuint får utlopp för något eller om de bara höjer blodtrycket och är lika uppe i varv inombords som jag blir efteråt?!

1 gillning
5

:rofl:…Min känsla är att vissa är oroliga och stressade och troligtvis behöver någon som kan dela deras oro och förstå dom på det känslomässiga planet. Men för det vore det mer schysst om dom vände sig till en samtalsterapeut istället för att behandla sitt trauma. Kanske något att föreslå dina arbetskamrater? Så kanske dom lämnar dig ifred sen…:joy:

1 gillning
6

Suck Så är det väl. :roll_eyes: Men då får de snällt sluta trakassera en person med stjärntecken INTP, och ta det i enrum :joy:

Ska prova den!

“Jaha, @Anonym Nu står det att flera personer skadats svårt i en olycka på Gröna Lund. Vad är det för jävla klåpare till besiktningsmän de anlitat och vart är det här landet på v-”

“Här är visitkort till stans bästa samtalsterapeut!”

2 gillningar
7

Jag har sjukt dålig ork och energi pga diagnoser och för min del så har jag måst’ utesluta umgänge med den persontyp du beskriver helt och hållet.

Jag kan inte heller lägga min energi på att försöka omvända andra, det dränerar alldeles för mycket.

Jag gör ett aktivt val som kanske inte faller andra i smaken men det är en strategi som funkar för mig. På så vis kan jag hushålla med eget “ork kapital” så jag fixar att jobba mina 50% och orkar med övriga vardagen…

2 gillningar
8

Jag ser mig själv som rätt stoisk och som en stabil medarbetare, vän och medmänniska du kan lita på i vått och torrt.

Jag vet inte vad du har för tolkning av stoicism men som jag förstår det så handlar det delvis om att inte låta andra människors beteenden påverka en. Hela denna tråden verkar dock handla om dina frustrationer med andra människors beteenden. Sluta bry dig om hur andra beter sig och befria dig själv.

6 gillningar
9

Jo jag vet att det är en motsägelse så heter duga. Men det är just därför jag stör mig lite på mig själv i det här. Som i så många andra situationer är orubbad av människors beteenden och sakernas tillstånd.

Det här specifika beteendet triggar dock något i mig nästan reflexmässigt. Jag tar ju trots allt det som sägs med ro i stunden och spelar med. Det är bara det att det tar extra mycket energi av mig. Det i sig är inte oförenligt med stoicism skulle jag säga.

10

Det finns väl grader av allt.
Helt känslolös utan moral är man ju inte.
Det är väl också en del av det att kunna stå upp för sina värderingar?!
Hur kan du göra det om du inte bryr dig om vad andra gör?

11

Intressant inlägg och måste säga, jag älskar klippet! haha Jag har börjat läsa boken Ett bättre Liv med Kay Pollak och har själv börjat än mer än tidigare, försöka välja glädje och det positiva istället för det negativa och att bli ett offer för omständigheterna. Jag har någon enstaka person på jobbet som är som du beskriver och jag har tagit tillfället i akt när det väl varit en positiv inställnings till livet att rekommendera boken och prata lite om den! Jag brukar också gärna vända på det i samtalet och säga någonting jag är tacksam för i relation till det negativa för att balansera upp det lite. Blir det flera personer som blir negativa går jag ut och kör en kort andningsminut eller promenad genom huset istället :slight_smile:

3 gillningar
12

Det känns som du har smittats!! :wink: Jag får försöka vända på det :rofl: Det kan ju va så att det är en positiv sak att folk enas i gnäll vid fikabordet. Det är ju bra att många tycker likadant, en del av en samhällsförändring kanske ?

Jag tycker man ska vara rätt strikt och noga i sakfrågor men att tycka saker måste man få göra exakt hur mycket man vaill.

Prova att gå undan lite och se om de ändrar sig nästa gång. Jag brukar alltid ta lite extra avstånd till människor jag tycker är för jobbiga.

13

Rättvisa är en av dygderna inom stoicismen så det ska inte feltolkas som att vara utan moral. Det handlar snarare om att tydligt separera saker mellan vad man kan påverka och vad man inte kan påverka.

Jag tycker inte att man ska plåga sin själ över saker som inte befinner sig inom ens direkta sfär av inflytande.

1 gillning
14

Ett kort svar på en lång och välformulerad fråga, som jag känner igen mig i.

Jag hade en kollega som gärna började dagen med en rejäl skopa gnäll redan i omklädningsrummet och hade jag otur möttes vi där även på eftermiddagen och jag fick med mig skiten hem.

Jag noterade att hon gnällde i brist på andra roliga samtalsämnen. När hon fick prata om familjen försvann det negativa som en blixt. Jag valde att utnyttja det och förekom henne genom att fråga något om familj, barn, semesterplaner etc innan hon hann dra igång och slapp då gnället.

Kan föreställa mig att det kan funka även på andra slentriangnällare. Men du får väl känna hur mycket familjehistorier, dagisdebuter, husplaner och bilaffärer du orkar lyssna på. :wink:

7 gillningar
15

Amen to that! :grinning::+1:

Jag tror att i tider som dessa med många hot - klimat, krig, räntor/fastigheter, förväntad lågkonjunktur, gängkrig osv - så blir folk inte sig riktigt lika. Påspätt med click bait journalistik och SoMe så är det kanske inte så konstigt.

Jag försöker ha lite empati med alla dessa ultra-negativister. Och inte bara dem, utan även de som hela tiden vill provocera och skapa konflikt för att få ut lite av sin ångest. Japp! Psykologi-killgissningar :grinning:

Hur gör jag? Försöker i första hand ta diskussionen och vara tydligt, gärna överdriva, för att se om en person fattar att jag tycker de går för långt. Några gånger.

Sen får det vara nog. Därefter har jag enligt mitt nyårslöfte blivit brutal i att skära bort folk som bara snor min energi. Livet är för kort för att umgås med folk som snor energi.

Visst, ibland går det inte att undvika. Tex kollegor på ett jobb man gillar i övrigt. Men då har jag börjat hålla käften, och i tanken gå till mitt ”Happy Place” dvs något som jag tycker det är kul att tänka eller klura på samtidigt som jag ler och nickar i monologen om hur hemskt allt är. Det är min sista utväg :joy:

6 gillningar
16

Alltså… min kollega Pernilla snackar om ‘filerna’ som vi alla vandrar på. Längst till vänster är glädjefilen, längst till höger är gnällfilen/allt-är-fel-filen/offerfilen, eller vad du nu vill kalla den. De du pekar på som negativa till allt bor här, de som dömer allt och alla och sällan tar ansvar, skyller lätt och gärna ifrån sig. Allt är någon annans fel…

I mitten, vilket också är den stora majoriteten av alla andra, bor resten, de ‘normala’, de som oftast ser livet som ganska gött, och som lätt påverkas. Så om de hänger med folk i glädjefilen (där livet är gött att leva, graden personligt ansvar är extremt hög och man inte dömer någon (!) för hur de är men definitivt tar sitt egenansvar för vem man omger sig med) blir livet gött (vilket INTE innebär att det är smärtfritt eller bekymmerslöst!) och om man möter gnällspiken så faller man ner i källarhålet med hen.

Om man därmed kan stärka ‘normalfil’-personerna att se när de håller på att trilla ner i källaren med gnällspiken, så kommer mycket vara vunnet.

Detta är en av de saker som hjälpt mig ganska mycket. Det svåra är just att inte döma gnällspiken som fel/hemskt/en dålig människa… för gör jag det, så sjunker genast min egen energi. Om jag däremot kan hålla mig icke-dömande och fatta beslut utifrån det, då! Det innebär att jag kan säga Nej eller Stopp till gnällspiken som försöker dra ner mig i gnällbältet, och också att jag kan stoppa folk från att ‘kräka på mig’ vilket är lite vad jag läser in i @lilladoktorn’s inlägg ovan. Ett sätt att rent praktiskt göra det är att själv inte kräka av mig. Åtminstone inte utan att FRÅGA FÖRST!

Om jag har ett kräka-av-mig-behov, kan jag fråga min kollega/chef/bästa vän/make/whatever om det är ok att jag delar. Om de då har gott om energi kanske de säger Ja, eller så säger de Nej för att de faktiskt inte är resurssatta nog att kunna hantera mitt gnäll också. Och då måste (!) jag hedra deras Nej!

Sen vill jag göra ett inspel till.
Jag håller inte med om att energitjuvar finns, att negativa människor stjäl min energi etc.
Helt enkelt för att jag inte vill sätta mig själv i den offersituationen. Då har jag ju inget eget val liksom. Och det HAR jag. Jag KAN välja att säga Nej/Stopp, gå därifrån, markera och om det behövs, utesluta människor ur mitt liv. Inte för att det är ngt ‘fel på dem’ utan för att det inte gagnar mig att vara med dem.

Så - det finns inga energitjuvar, men JAG kan låta människor ‘sno min energi’. Tänker/Talar jag så hjälper jag mig själv att hålla min emdvetenhet på att jag faktiskt inte är hjälplös i situationen, utan kan agera.

(Och ja. Självfallet finns det fall där det är allt annat än lätt och kanske tom helt omöjligt. Barn tex är i allra högsta grad väldigt utsatta i en dylik situation. Men i gemen kan vuxna välfungerande människor agera mycket mer i sitt eget liv än vad vi kanske gör, lite till mans.
Och nej. Jag säger inte heller att det är enkelt. Men jag har gjort mig av med ett par sådana vänner, och är obs på mig själv med vem jag umgås med, och hur, och hur ofta etc.)

2 gillningar
17

Absolut. Däremot tycker jag man ska försöka.
Inte ignorera. Medvetenhet om sin omgivning är viktigt.
Lyckas det inte ska man inte plåga sig över det som du säger utan gå vidare. Men då kan man lugnt gå vidare i alla fall eftersom man har gjort det man har kunnat. Man ska inte spela offer för omständigheter men däremot kan man försöka påverka dom och inte vara passiv.

Men det beror givetvis lite på vad det handlar om också. Vilka omständigheter.

18

Var lite skeptisk när jag började läsa men när du säger det är det riktigt träffande… Det är alltid två väldigt specifika kollegor som kan förutsäga åt vilket håll en hel diskussion ska ta. Nästan oavsett vilka andra som är med i samtalet.

Det ligger något i det där… :smiley:

Väl formulerat, och något jag i grunden håller med om. Därav:

Att se allt det här som externaliteter jag inte rår för och inte få ut något handlingsbart ur den här gnälltråden vore ju att gå till den mörka sidan! :scream:

1 gillning
19

Jag tycker att du ska reflektera över vad det är som provocerar dig ett par varv. Vad är det för värdering du har (med dig) som dessa personer bryter mot? Detta är inte självklart. Kan ta mig och sambon som exempel. För sambons del är det väldigt viktigt att vara lättsam och lätta upp stämningen. För min del har jag svårt att tåla folk som kommer med plattityder och obegåvat gnäll (intelligent mörker har jag absolut inget emot).

Vi kan alltså irriteras av samma person men på olika grund. Sen kan man gräva ytterligare varv i det och fundera över varför dessa värderingar man har är så himla viktiga. Är det exempelvis så att man själv har väldigt lätt eller väldigt svårt för att vara lättsam eller prata om mörkare delar av livet?

När man vet vad det är för värdering som blir aktiverad i en av gnällspikarna är det lättare att bara acceptera att irritationsprogrammet drar igång i en när de kör sitt snack. Man behöver inte gå in i det.

1 gillning
20

Så om du inte gillar samtalen, vad säger att du behöver hänga kvar? Det går ju aldrig att ändra på andra som inte ser världen som du och ändå, skulle du vilja slösa din dyrbara tid med att försöka övertyga andra?

1 gillning