Vad gör Sverige så fantastiskt? Kan ju vara flera saker…
Jag känner igen mig i det här från tidigare arbetsplatser. Numera är jag “på rätt plats” och det gör livet enklare.
En del människor går och bär på någon sorts trauma och tar ut det på omgivningen så fort de får chansen. Jag tror inte att det finns någon lösning på hur sådana människor ska hanteras. De är inte möjliga att hjälpa så att visa förståelse och försöka undvika att ha med dem att göra är nog enda vägen framåt.
Sedan finns det en annan kategori som verkar triggas av sociala medier, röstar på udda partier, tror på konspirationsteorier och är allmänt negativa till mycket. Allting dåligt är USA:s fel, det finns en hemlig konspiration bakom allt som händer i världen, vaccin är ett giftigt otyg och chemtrails kommer från flygande tefat med små gröna män från mars. De här personerna är oftare arbetslösa, sjukskrivna eller liknande. Risken att man ska träffa på dem om man själv “umgås med framgångsika personer” är nog inte så överhängande. Sedan kan ju brorsans kompis eller grannen på landet höra till den här kategorin iallafall.
Jag undviker sådana människor.
En i min arbetsgrupp är inte trevlig, kollar när denne går på fika/lunch och går senare, så jag kan välja sittplats. Umgås med andra utanför arbetsgruppen brukar ju ses som positivt, eller om jag kan sitta en bit bort på samma bord.
Samma sak med släkten, minskar umgänge och väljer sittplats/arbetsuppgift efter bästa förmåga.
På nätet undviker jag vissa ställen och på tex facebook har jag blockat väldigt många jag inte känner, sådana som finns i en grupp jag vill vara med på, men där jag tröttnat på enkelspårigt tjat.
”Frågan får väl bli: Hur hanterar jag detta? För det är väl mitt problem i slutändan om andra mår bra av att spy ur sig tillsammans på det här sättet… Jag är väl i minoritet.”
Eller som jag brukar konstatera ibland när min kära, annars så godmodiga, sambo fått ett glas för mycket och han är trött på fredag kväll och bryter ut i en rant om att skjutningarna i ”valfri storstad” är för jävliga….
- Jag kan inte göra något åt det så jag vägrar bli upprörd!
Nu när jag tänker efter så har han nästan slutat med de där utläggningarna, han har väl gett upp om att få igång mig 
1 gillning
Jag hanterar sådana situationer enligt ett råd som jag läste i en av Robert Greenes många bra böcker (tror det var 48 laws of power): “think of fools such as kids or pets - not important enough to waste your mental energy”.
Hanterar hellre negativa dystergökar än obotligt positiva ja-sägare.
1 gillning
Ett argument för FIRE.
1 gillning
Albert Einstein quote: Weak people revenge. Strong people forgive. Intelligent People Ignore
1 gillning
Jag känner precis som dig! Jag avskyr att umgås med andra som ENBART klagar på allt och så klart nästan alltid utan att göra något åt det.
Jag löste det genom att dels sluta umgås privat med de som klagade mest och inte gav mig någon energi, och dels blev konsult istället för anställd. Genom att arbeta som konsult är det enda jag gör att arbeta på arbetsplatsen/hemifrån. Jag deltar inte i några möten, fikasnack eller det värsta: afterworks med klagande kollegor. Jag avundas er som har kollegor som kan prata om roliga saker, men på samtliga arbetsplatser jag varit på inom min bransch har pratet mellan kollegor till 99% bestått av att klaga på arbetsplatsen (som de ändå valt/väljer att stanna kvar på i 10-40 år…suck).
2 gillningar