En klumpsumma sent i livet gör mindre skillnad än om man som förälder kan stötta sina barn ekonomiskt långt mycket tidigare. Det är det senare jag tänker på när det kommer till arv, kalla det förskott på arv om man vill.
13 gillningar
Med tanke på att medellivslängden är ca 85 år och folk skaffar barn i 30-års åldern så utfaller ett arv ungefär vid 55 års ålder. Då är det få som behöver ett ekonomiskt tillskott.
För mig kvittar det därför om jag lämnar ett arv men jag hjälper gärna barnen från 0-30 år.
12 gillningar
Jag tänker inte så långt fram som arv, jag har själv inte fått något arv än. Jag behöver inget arv men det är trevligt om jag får ett. Dock lär det antagligen komma så sent i livet att det blir mindre angeläget än vad det skulle vara nu.
Däremot skulle jag absolut vilja ha med mina då vuxna barn i kalkylen för en ev FIRE, tex att kunna bjuda dem på resor och annat kul. Vi har väldigt roligt ihop i vår familj och jag kan absolut inte tänka mig att avstå från att göra härliga saker ihop för att jag ska slippa jobba. Jag vill kunna bjuda alla på resa när jag fyller 60 tex. Och även stötta med dyrare inköp om så behövs. Men att kunna lämna efter mig ett par miljoner när de är 60+ känns inte lika viktigt.
6 gillningar
Kan inte svara på frågorna i undersökningen då jag inte vet förutsättningarna.
Skulle ett arv från dina föräldrar göra / Har ett arv från dina föräldrar gjort en stor skillnad i din ekonomi?
Definiera stor skillnad?
Jag har ingen koll på hur mycket pengar mina föräldrar har. Det skulle kunna dubbla eller mångdubbla mina tillgångar och då är jag inte barskrapad idag.
Skulle arvet göra / Har arvet gjort en skillnad i din vardag?
Vet inte. Kan ju gå till ekonomiskt oberoende då gör det så klart skillnad men över lag nej.
1 gillning
Det är samma med barnspar. Behöver barnen det? Behövde jag det? Är det inte lite väl curling att ge barnen en massa pengar? Jag säger nej både då det gäller arv och barnspar.
2 gillningar
Runt halva min förmögenhet är ärvd. Hittills har det inte förändrat mitt liv, men snart kommer det innebära att jag är ekonomiskt oberoende långt tidigare än jag annars skulle ha varit.
Vilka behov mina framtida barn kommer ha vet jag i nuläget inte, men där tar jag hellre risken att jag lever sparsammare än vad som visar sig vara nödvändigt än risken att de blir utan en hjälp som de skulle ha behövt.
5 gillningar
Intressant fråga, och svaret måste variera enormt.
Själv jag har fått lite förtidsarv, det gjorde verkligen skillnad när vi separerade och jag var tvungen att skaffa boende. Mina föräldrarna har alltid trott att dom hellre hjälper barn när man behöver. Förstås arv skulle hjälpa med bolån även nu (kunde betala den direkt eller investera pengar), och därför det skulle göra skillnad även nu. Så svaret är ja, det har gjort skillnad, och skulle göra mer.
Men när jag var gift jag inte ens tänkte, eller ens räknade med, arv. Jag var nöjd, lönen var inte så hög men vi klarade utan problem. Vi helt enkelt behövde inte mer pengar. Bådas föräldrarna hjälpte dock oss några gånger när vi var tvungen att köpa någonting vi behövde (tvättmaskin osv). Det hjälpte oss mycket, men kan inte räknas som arv.
Våran barn får i framtiden förmodligen hus från mig (inte mycket pengar dock), men deras mamma ska lämna mycket mer: hon är enda barn och dessutom enda barnbarn, hon ska få stor arv.
1 gillning
Jag har fått förtida arv från min far (som fortfarande lever, men är gammal). Det har förändrat hela mitt liv. Han har gnetat hela livet för att bygga upp en förmögenhet att kunna lämna över. Jag försöker fortsätta.
8 gillningar
Vad fint. 
Kan du inte säga något mer? Jag känner typ ingen där det gjort en sådan skillnad, så jag är genuint nyfiken.
2 gillningar
Ja, alltså, jag fick ta över min fars skog och jag planerar hela min ekonomi runt den, eftersom det blir en väldigt stor del av min ekonomi och jag planerar att inom två år övergå till att bara ägna mig åt skog och investeringar. Det råder onekligen lite politisk osäkerhet kring skog och hur det kommer fungera i framtiden med tanke på ytterst oklara regler kring konfiskering o.s.v., så därför ställer jag om lite långsamt.
8 gillningar
Har samma syn.
Arv träffar fel tidsmässigt för de flesta. De hade behövt ett förskott på arvet långt tidigare eller så bör man fundera på att arvet ska till barnbarnen i stället.
5 gillningar
Ett arv nu i 55-års ålder skulle göra att vi kan hjälpa våra barn in på bostadsmarknaden utan att avstå vår FIRE-dröm.
6 gillningar
Vi får väl skilja för förtida arv – som är en gåva men rent arvsrättsligt ska avräknas om det finns andra arvingar – och arv.
Det ena är gåva och det andra är arv.
1 gillning
Jag hoppas att ett kommande arv för mina barn, kan ge dom förutsättningar att prioritera annorlunda i deras liv. Att de inte ska jaga pengar, utan istället verkligen göra det de brinner för och samtidigt ha en ekonomisk trygghet som jag saknade i livet.
Pengar kan vara en väldigt stark drivkraft, i karriärsval och vägar i livet. Jag skulle hellre se att de väljer att utbilda sig till något de brinner för, snarare än det som ger pengar. Jag vill att de ska kunna starta ett företag, om de väljer, utan att ha den ekonomiska bördan på sina axlar till en början. Jag vill att de ska ha möjligheten att prioritera familjeliv och ha en mer hälsosam syn på arbete och pengar än vad jag har.
Jag vet inte om ett arv skulle hjälpa, men inbillar mig att den dagen kommer, när de kanske behöver hjälp och den finns där för dom. tryggheten och möjligheterna som jag eftersträvat, ska finnas där för dom på ett annat sätt än vad det gjorde för mig.
Det är ovanstående jag hoppas att jag ska kunna hjälpa dom med och guida dom i, med kunskap och pengar. Död som levande.
13 gillningar
Nej, jag tror att det är betydligt bättre i denna tråd att inte skilja på det. Frågan handlade ju om överförande av kapital till nästa generation.
3 gillningar
Om arvet kommer i ung ålder (förskottsarv förhoppningvis) kan det i vissa fall till och med stjälpa på lång sikt.
Många unga klarar inte av att hantera stora summor pengar, och även om hen kan det, kan pengapåsen göra att hen blir mindre motiverad att kämpa. Det finns gott om exempel på priviligerade kändisbarn som inte hittar någon mening med livet och typ knarkat ner sig, för att de har “alla möjligheter” ekonomiskt.
Att som förälder hjälpa till med kontantinsaten till lägenheten kanske inte faller i riktigt samma kategori som ovanstånde men det resulteterar ändå i något som jag tror inte alltid är helt positivt. Att inte behöva kämpa för insatsen själv eller uppleva ekonomisk motgång, vad gör det med folk? Kanske blir barnet mer slösaktigt och oansvarigt med pengar.
Lite som att dalta med sina barn och alltid ge dom vad dom vill ha. Det resulterar väl nästan alltid i dysfunktionella vuxna?
10 gillningar
Bra skrivet.
Känner samma sak. Nu när jag fått barn lite senare i livet har jag hamnat i det ekorrhjul jag var livrädd för som yngre. Vill ge mina barn möjligheten att inte behöva bli som mig.
2 gillningar
Vet du detta som ett faktum eller som en gissning? Jag tänker att man ofta bara hör talas om extremfallen. Vi har väl en drös med företagarbarn i Sverige som det gått bra för, både Stenbeck och Persson tex.
Jag tror inte att man behöver vara så rädd för att det är just pengarna som förstör någon som i grunden är väl fungerande.
10 gillningar
Gåvor eller förtida arv kan hjälpa unga in på bostadsmarknaden.
Arv som trillar in vid 60 års ålder innebär att pensionssparande är meningslöst.
3 gillningar
Vilken är den optimala nivån av motgång?
@Indexmannen menade t.ex i någon tråd att stenåldersmänniskor levde det bästa livet.