När jag läser hela inlägget så ser jag bara att du vill springa ifrån något. Lämna arbetet som spårvagnsförare. Varför har du inte avancerat vidare till trafikledare, arbetsledare. Eller varför inte jobba som vagnmästare/tekniker? Jag är själv högskoleingenjör elektroteknik. Håller på med utbildning just nu. Det jag är orolig är din fokus på skolan, på civilingenjörsexamen, utan att säga vad du vill göra som civilingenjör. Utöver att använda din kreativitet. Risken är att efter avslutad utbildning så kanske du inte får mycket högre lön är 50-60k kronor.
Vilket civilingenjörsprogram är du intresserad av? Vad vill du jobba med när du är klar?
1 gillning
skriv eller klistra in din kod här
[quote="Nightowl, post:7, topic:89781"]
Har jag ingen aning om. Jag skulle gissa att din ålder spelar mindre roll som nyexad civilingenjör än många andra yrken. Du har ju fortfarande mycket annan arbetslivserfarenhet?
[/quote]
Jo, den tanken känns bekant när du säger det. Det är nog så jag resonerat mig fram till innan när jag bestämt mig för att börja plugga. Jag har mycket arbetslivserfarenhet, och det borde ju vara värt något för en potentiell arbetagivare också? Aldrig varit arbetslös.
Det kanske är så? Jag var rädd att om jag gjorde såhär dåligt ifrån mig nu, hur ska det då gå senare? Jag behövde ju läsa in matematik 2 i våras, samt engelska 6-eftersom det hade jag inte i gymnasiet. Läste på egen hand (med hjälp av min man, men ingen kurs eller så), och jobbade 100% som vanligt samtidigt. Det var oerhört kämpigt det med, fick ju läsa om matte 1 eftersom den hade jag glömt. Men det gick bra-fick betyg A i betygsprövningen när det gällde matematik 2b (och C i engelska, men det var mycket svårare än matematiken trots att jag la mer än dubbelt så mycket tid på engelskan). Men det låter hoppfullt när du säger att det är såhär i början. Jag hade snarare inställningen att det skulle gå lite lättare i början, men tuffare sen när det blev mer komplext.
Men det där om att härdas kan jag relatera till. Eller förstå vad detta tekniska basår kommer att ge. När jag läste matematik 2 så hade jag inga problem, tyckte det gick relativt lätt. Nu när jag läser samma matematik på basåret (för de börjar ju med 1 och 2 i första läsperioden) med matematik 2 färskt i sinnet-det är verkligen något helt annorlunda. Den är så mycket vassare. Jag kommer ihåg de fåtalet rödmarkerade frågorna i slutet på varje kapitel- de som skulle vara “lite svårare”-det är bara såna frågor i böckerna nu på basåret-inte bara ett fåtal i slutet på kapitlet. Och ännu mer skruvade. Och ett språk som känns så konstigt. Det var flera frågor igår som jag failade på i den digitala delen, just bara för att jag inte förstod vad de var ute efter eller vad jag skulle skriva i vilken ruta. När jag kom hem med frågorna och frågade min man “vad menar de med det här?” så sa han “du skulle skrivit det du räknade ut där i kanten”. Dvs jag kunde räkna ut sakerna- men kunde inte tolka språket och skriva rätt del i rätt ruta vilket blev 0 poäng på flera frågor. Hade jag fått skriva på papper, så hade de sett min uträkning och jag hade troligtvis fått nästan full pott på en 6-poängsfråga. Men visst-det är viktigt att kunna språket också, och det är väl en av alla delar som kommer med tiden. Jag tycker synd om alla de som går direkt från gymnasiet till civilingenjör, om det är såhär civilingenjör kommer se ut-om de inte fått chansen att bli härdade. Att bli härdad via ett tekniskt basår känns tryggt på nåt sätt då.
Det blir jag också oerhört lättad av att höra. “En tre är bra” ringde i mina öron när jag la mig igår, särskilt efter du också sagt att det är extremt tufft i början. Jag tror jag medvetet satt ett slags likhetstecken mellan min betygsprövning och att provet igår skulle gå bra, framför allt när jag tyckte jag ändå hajade det. Hade ju tränat på alla gamla tentor och det gick också bra. Så därför blev jag så ställd… Men det låser sig ofta för mig “när det väl gäller”. När något är viktigt för mig-då skiter det sig. Skulle jag göra något för någon annan-då vet jag att jag hade gjort annorlunda. Den tröskeln måste jag ta mig förbi. Tror faktiskt på att försöka hitta nån KBT eller annat som kan hjälpa mig vidare där. Det här med att ta 3 djupa andetag och gå in i “Zen” funkar inte så bra på mig… Det är samma sak när jag tävlar i SM inom en viss sport (undervattensfoto). Jag nailar skitbra i “träningarna” innan, men när det väl gäller så är det som om jag tappar allt jag lärt mig. Det har gått bra på en del SM ändå. Men just den känslan, och paniken som får det att stegra sig inom mig ännu mer.
Gör mig också oerhört lättad. Jag är beredd på 6 års stenhårda studier annars. Men bara om jag kommer få jobba med sånt jag tycker är kul. Men om det är extremt tufft i början och det lättar så småningom så behöver jag inte vara så rädd att det kommer gå sämre och sämre.
Jo, det är nog bäst att släppa förväntan och bara göra sitt bästa. Jag kommer försöka plussa så mycket jag kan dock-om inte annat för att slipa “tenta-nerverna”.
Jag funderar på 2 olika alternativ. Men måste nog bredda intresseområdet lite eftersom det inte är så säkert att betyget hjälper mig in på det jag vill nu. Jag har inte tittat på så många ännu, så jag måste nog gräva lite djupare vad de olika inriktningarna erbjuder. Men det jag var inställd på från början är “teknisk matematik” och “bioteknik”. Teknisk matematik just för att jag tycker matematik är så roligt, och något jag och min man pratar mycket om hemma-men inte på avancerad universitetsnivå. Just lite kluriga tankenötter och spelteorier och sånt. Jag tycker om att lösa alla former av pussel, oavsett om det är rubiks kub pusselkuber och liknande. Och jag känner att matematik stimulerar på samma sätt, det är roligt och kreativt att få sitta och mejsla fram lager för lager.
Bioteknik funderar jag på just för att jag tror det är ett roligt ämne att jobba med, när jag väl sen ska ut i yrkeslivet. Det är ett så stort område, där man kan få göra skillnad i människors liv-utan att för den delen vara delaktig i andra människors liv (jag är introvert. Tycker om att umgås med folk, men jag blir samtidigt dränerad av det). Kolla bara på en sån grej någon tagit fram på Chalmers nu-ett implantat som gör att blinda människor nu ska kunna se ansiktsuttrycket på människor de möter. Det är sånt här jag tycker vore så otroligt häftigt. Min man jobbar tex som utvecklare på ett företag som tillverkar simulatorer för kirurger att träna på. Sånt tycker jag är oerhört fascinerande.
1 gillning
Jo, så är det nog definitivt. Blev kanske lite styv i korken av att jag fick bra betyg i något jag aldrig läst innan, men som jag läste in på egen hand i våras (då jag tentade i matematik 2, och engelska 6, för det saknade jag för att komma in på basåret). Men man ska inte basera hela ens tilltro på att man fått bra resultat en gång innan… Men med träning kanske det går bättre.
Jo, det är nog just det mattetunga och teoretiska jag lockas av. Tycker om att lära mig nya saker, analysera. Jag vet inte om du vet vad jag menar när jag säger olika pussel-typ sära på ringar och snören och rubiks kub och liknande? Iaf-när jag sitter med matteboken och löser tal, så får jag samma känsla att lösa de problemen som jag får när jag löser såna där pussel. Eller spelar tv-spel av pusselkarakatär. Jag går in i någon slags trans, och sen när jag väl lyckas så får jag en sån boost som är oslagbar. Jag älskar det. Men tentorna är jobbiga. Studierna är roliga även om det är krävande. Så jag känner att civilingenjör är något för mig. Lönen skulle inte vara lika viktig som om jag får arbeta med problemlösning, utveckling eller analyser eller liknande, något stimulerande. Jag har fått till mig att civilingenjör får man arbeta med sin kreativitet på ett annat sätt än högskoleingenjör, och kreativitet är någor jag har massor av.
Jo, det var nog det-hade fått för mig bara att tentaångest var något man hade INNAN tenta 
1 gillning
Jag behövde plugga in både matte och engelska på egen hand i våras, för att ens komma in på basåret. Jag gjorde betygsprövning och fick högsta betyg i matte. Trots att jag inte läst på över 26 år, och jobbade heltid samtidigt. Det var nog det som gjorde att fallet blev lite högre efter denna tentan. Man kände sig lite stursk och styrkt och “jag har nog en fallenhet för det här, det finns en chans att det kommer gå bra”. Men matten på basåret är ju nåt helt annat än att öppna gymnasieböckerna och tenta av märkte jag-även om det är “samma” matte. Men de använder ju ett helt annat språk när de kommunicerar. Och istället för några svåra uppgifter i slutet på varje kapitel i gymnasieböckerna, så är det bara kluringar och inget annat i det tekniska basåret.
Kan absolut säga att jag har haft turen att få ett jobb nu efter examen som i princip kan beskrivas med “Kom in till kontor, ha en lista med pussel, lös dem”, väldigt roligt så det ska man absolut tycka är kul!
Dåså, sålänge du tycker det är kul så kör på. Man lever bara en gång och självförverklande är ju en stor motivation för många i sina studier.
Du är ju knappast först med att ha det efter också 
Vill minnas att de som gått tekniskt basår var helt klart bäst rustade för matten. De var invanda i universitetspluggande och deras lärare visste ju exakt vad som skulle möta dem och förberedde dem för det.
1 gillning
Vad kul att du är spårvagnschaffis och vill bli ingenjör.
Jag är ingenjör och tittar ibland på spårvagnschaffisar och tänker vad soft mysigt jobb. Speciellt när det är dåligt väder och regnet smattrar på rutan och torkarna vishar fram och tillbaka. 
Allt är relativt tänker jag. Alltid grönare på andra sidan. Jag fattar vad du menar med arga resenärer. De springer som en galning för att hinna med, tappar yogurtpacket mm ur kassen, men nästa vagn kommer om 6 minuter
3 gillningar
Nja, alltså: det har varit kämpigt och mycket att ta in-men bitarna har ändå fallit på plats veckan innan tentorna. Jag har känt att jag grejar det. Men jag tror det är tenta-nerverna som ställer till det, och frågan är om man kommer kunna övervinna de där tenta-nerverna.
Att jobba utomlands är görbart, min man säger att om jag skulle erbjudas nåt jobb som kan ge mig skjuts så stöttar han mig till 100% och är beredd att flytta om det behövs.
6 år mindre inbetalningar kommer inte påverka min pension nämnvärt. Haft låglönejobb i hela mitt liv. Som spårvagnsförare har jag haft under medianlön i många många år. Först senare år har de börjat skjuta till extra så vi slutligen har kommit upp i medianlön. Skulderna kommer jag att ha, men jag investerar samtidigt lånet i Lysa-så om jag har “tur” så kommer den biten gå på ett ut, eller kanske lite plus (som börsen i genomsnitt går). Det som är lite jobbigt är att jag haft en strategi att spara undan mycket just eftersom pensionsprognosen är så låg som den är (när jag loggar in så säger den att jag har rätt till nån form av tillägg, antar det är garantipension. Detta trots 100% heltidsarbete sen veckan efter studenten, ingen frånvaro på arbetsmarknaden i form av föräldraledighet eller liknande-och dessutom aldrig varit arbetslös. Och jag har jobbat mycket övertid i långa perioder för att kunna spara och få en guldkant). Jag får pausa sparandet medan jag pluggar, och det är mycket framtida pengar jag kommer gå miste om pga det. Så på det hela kanske jag går back, för jag får en sämre pension. Inte pga den allmänna pensionen försämras (för den är redan så låg att studier varken gör till eller från), utan för att min privata inkomst minskar under ett antal år.
Förlåt, har inte hunnit komma så långt och svara på den biten ännu. Jag ska försöka förklara hur jag kom fram till att det är detta jag vill göra. Jag var nöjd med det jobbet jag har, och hade trott jag skulle jobba med detta fram tills jag gick i pension. Vi har en fantastisk sammanhållning och ett bra ledarskap. Eftersom jag började för över 16 år sen (snart 17 när jag tänker efter faktiskt) så har jag sett förändringen som skett i stan under alla år. Det var inte alls lika stressigt när jag började, men resandet har ökat nåt enormt. Det känns som om politiker inte har tagit hänsyn till att planera infrastrukturen innan man bygger ut stan med bostäder och företag (vilket innebär mer resande till och från stan). Många orkar inte, och personalomsättningen var under en period mycket stor. Men vi som var gamla i gamet hade vant oss. Antar att det är som om man skulle vara i en gryta med vatten. Om man långsamt höjer tempen så märker man inte förräns det är för sent att det är skadligt varmt. Man blir härdad.
Men så var jag igenom en livskris, min pappa dog. Och mitt sätt att överleva det var att stänga in mig i en bubbla och avstå nyheter och sociala medier och allt vad det var. Jag började hitta tillbaka till allt sånt jag tyckte var kul när jag var ungdom. Löste pussel, spelade tv-spel mm. Sånt som gjorde att jag kunde fokusera på annat när sorgen var för stor. Glädjen att lösa problem och klurigheter och lära mig nya saker fick mig att inse en sak jag saknat i livet när annat kommit emellan. Det är ju inte så att jag levt ett helt liv utan att lära mig nya saker, men det är en annan grej när det är en riktig utmaning som man nästan faller i trans när man håller på, och när man slutligen löser det så får man en sån enorm boost och glädje. Och jag tror att det var en stor bidragande orsak att jag tog mig ur pappas död på andra sidan, inte hel-men i en ny form ihopklistrad igen. Hans död var traumatisk, även om han somnade in på sjukhus-och det var jobbigt att bearbeta. Jag jobbade samtidigt på som vanligt, och när man får upp ögonen så som jag kände att jag fick, så började jag se på jobbet med andra ögon. Tänk om man skulle kunna jobba med något utmanande, problemlösningar osv, något som gav samma känsla jag hade “nyupptäckt”?
Jag funderade på många olika utbildningar, även yh-utbildningar. Men kände att en del av yrkena var ganska “nischade”, och att vissa av de jobben bara skulle vara aktuella så länge inte utveckling sker på marknaden. Och utveckling sker ju hela tiden. Jag visste ärligt talat inte ens om vad en civilingenjör var för något Men då sa min man “varför inte bara välja att studera något du tycker är kul, jobb ordnar sig alltid sedan”. Jag hade varit så fokuserad på att hitta ett jobb som verkade intressant, och sen leta utbildning-istället för att tänka tvärtom. Och då sa jag matematik och problemlösningar-sånt tycker jag ju är kul. När jag växte upp så var det ju inte så vanligt att studera vidare, då skulle man bara ha ett jobb efter studenten. Uppväxt på landsbygden i en tid när det mest var barn till andra akademiker som pluggade vidare. Och ju mer tiden gick desto mer vantrivdes jag med arbetsuppgifterna jag hade, ville ha något mer stimulerande. Ville inte bli bitter (vilket jag långsamt höll på att bli). Och jag tror inte på att jobba vidare inom välfärden även om det är som vagnmästare/tekniker eller arbetsledare eller liknande. Politiker är inte beredda att satsa på att betala oss det vi är värda. Det var först när vi hade stora personalavhopp som vår ledning fick tillåtelse att kunna satsa på oss. Sen vet jag inte alla detaljer om hur det gått till, om det var regionen som godkände, eller kommunen eller vilka som gav klartecken-men jag vet att det förhandlades och gjorde överenskommelser för att få till lönelyft. Men jag vet att ledningen försökt länge. Sen vet jag inte om det också var så att det blev nya politiker eller annat som gjorde att det kunde bli den vändning som nu sker? Jag har för lite insyn, så egentligen borde jag låta det vara osagt-men jag vet att ledningen länge försökt. På bara nåt år så har vi fått upp våra löner kanske 6-7000 kr per månad. Det är mycket när man tidigare låg under 30k i månaden. Så för mig hade 50-60k i månaden varit en drömlön att börja med. Jag hade som junior inte räknat med att ha högre lön än idag att börja med. Och då får jag dessutom göra något roligt, “pussel” - fast i arbetslivet.
Välfärden är ett sjunkande skepp som många flyr ifrån nu. Bara kolla hur det ser ut inom vården. Men nån gång kommer väl politikerna vakna upp och inse att det knappt finns nån välfärd kvar, och det gör att trycket från allmänheten ökar-vilket i sin tur gör att de måste satsa på oss. Men varför satsar man först när folk lämnar? Men att satsa på välfärden kostar pengar, och det har politiker sällan vunnit val på-att säga till väljare att allt ska bli dyrare. Kolla bara på när biljettpriser går upp, hur det gastas till höger och vänster av folk. Trots att det är intäkter som bla går till att förbättra för oss. De tycker inte vi är värda det, eller rättare sagt att någon annan ska betala det. Men även om vi förare fick upp våra löner så har jag fått höra av andra att vi förare är bättre betalda än andra servicetekniker osv. Sorgligt.
Det lutar åt teknisk matematik eller bioteknik-om betygen blir tillräckligt bra. Har ärligt talat inte hunnit gå igenom alla inriktningar så djupt ännu ännu. Mitt resultat för högskoleprovet borde dock räcka för bioteknik om jag förstod det rätt. Hoppade på basåret för jag fick veta att civilingenjör innehåller mycket matematik vilken inriktning man än väljer. Och tycker bioteknik är fascinerande. Det är rörigt och mycket velande fram och tillbaka-men det är iaf roligt även om det kändes mycket jobbigt igår.
1 gillning
Det är för att nu tvingas du lära dig olika metoder att lösa problem. Till skillnad från tidigare då du lärde dig att lösa specifika problem.
Skillnaden är subtil men spelar stor roll. När du istället tvingas till att lära dig en metod så kan du generalisera den på alla problem som metoden kan lösa. Den generaliseringen är “kluringarna” i dina tidigare matteböcker.
Nu är istället alla olika vinklar med så du behöver massera problemet på sådant sätt att du kan använda en av de metoder du har fått lära dig.
Ett klassiskt exempel från envariabelanalysen (kommer sen på programmet) är när du ska beräkna en integral (“baklänges” derivata) som vid förska anblick ser omöjlig ut med de metoder du har fått lära dig:
Funktionen du ska integrera är någon funktion jag här bara förkortar till h(x). Det är något uttryck som ser skitsvårt ut att integrera. Du har bl.a. i kursen lärt dig så kallad partiell integration, en formel för hur man integrerar när man har två funktioner som multipliceras med varandra.
Tricket är att skriva om h(x) till f(x)*g(x). Där man helt enkelt sätter f(x) = 1 (alltså konstant 1). Det är ju lätt att se att 1 * h(x) = h(x). Så då kan vi använda formeln genom att säga att f(x)*g(x) = 1 * h(x). Vilket ger att g(x) i formeln är h(x) i uppgiften. Samt f(x) i formeln är 1.
Alltså vi skriver om en i uppgiften given funktion till 1 * funktionen och ger den konstanta 1:an namnet f(x).
Det verkar urfånigt att bara skriva “1*” innan, men helt plötsligt funkar partiell integration (en formel du kommer lära dig) på uppgifter vi inte kunde lösa innan.
Denna typen av generaliseringar är det du kommer drillas stenhårt i. Att kunna massera problem så de passar i den mall de behöver vara för att du ska kunna lösa dem med de metoder du har fått lära dig i kurserna.
4 gillningar
Äh, du klarade ju tentan! 
Själv bommade jag 2 av 3 i första läsperioden och stolpe in på den tredje 
Gick ändå ut i tid.
Man växer med uppgiften och lär sig att plugga (studievana). Som allt handlar det om erfarenhet.
Tycker du får ge dig själv bra mycket mer tid före du ens funderar på att byta. Kom igen! 
och lycka till 
5 gillningar
Vill verkligen understryka det som @Nightowl skrivit om att 3:a är bra och att det blir enklare senare för att man liksom lär sig att fatta grejen och hittar den studieteknik som fungerar för en själv!
Ett hett tips är verkligen att hitta några pluggkompisar, jag hade inte klarat min utbildning utan dem.
Btw hade tre:or i snitt på min civilingenjörsutbildning och jag skrev fler omtentor än jag minns. Ett ämne (hållfasthetslära) skrev jag nog om 5 gånger.
Statistiktentan i tvåan skrev jag som sista tenta när jag slutade efter fem år. Trots detta var jag på intervju hos flera prestige-arbetsgivare.
7 gillningar
Finit elementemetoden.. jag slapp den den, men mina maskiningenjörskollegor slet av sitt hår =P Envariabeln borde vara obligatoriskt i gymnasiet. Den sammanfattar allt man lär sig 1-9+ gymnasiet. Man behöver ju inte ens miniräknaren, själv har jag bara 3 mattekurser, envariabeln, linjär algebrat och transformteori.
@MariaF Oj, tjänade ni spårvagnsförare så dåligt? Jag har typ outat mig att jag är i kollektivtrafikbranschen, men sitter mer i regionen. Kan iaf säga att vi inte har det bra mycket bättre. Jag kan sammanfatta att viljan finns och man försöker optimera så gott det går. Sen finns det en förkärlek att bygga ut anläggningen utan att behovet riktigt finns. Då äter den upp underhållsbudgeten. Men har du helt ledsnat på kollektivtrafiken så får du söka dig vidare helt enkelt. Vi har jobbat ungefär lika länge i den branschen.
2 gillningar
Håller med! Det är väldigt viktigt att ha några att dela framgångar motgångar och tips med.
Att studera är också något som man blir bättre på men det gäller att hitta ditt egna sätt att studera på!
För mig gick det aldrig att studera hemma utan jag såg det som ett jobb 9-17 med lunch kl 12.
Föreläsningar fungerade inte för mig (förutom vissa föreläsare). Det som fungerade var att lösa uppgifter och sammanfatta litteraturen för hand istället för att bara läsa rakt upp och ner. Tog en jäkla tid men för att lösa uppgifter och sammanfatta något måste man först förstå det 
Det finns gott om andra studietekniker men det handlar också om att jobba hårt. Eller som min kompis med 5:or rakt igen sa när jag frågade hur han gjorde för att få bra betyg: ”kom förbi en söndagkväll när jag pluggar så kan jag berätta”.
2 gillningar
Jag köper ditt argument om att du bör läsa till civil-ing om du är ute efter en specifik inriktning som inte finns inom högskoleingenjör. Likaså bör du läsa till civil-ing om du är ute efter vissa positioner med hög akademisk nivå (där majoriteten av ingenjörerna inte hamnar). Men argumenten kring kreativitet och jobbmöjligheter köper jag inte.
Jag har jobbat med både civil- och högskoleingenjörer. Har intervjuat en del. Har båda varianterna i min umgängeskrets. Det viktiga är att du har slutfört din examen och att den är inom någorlunda rätt område, därefter är din personlighet långt viktigare än om du har läst 3 eller 5 år. Hur driven är du? Lagspelare? Hur bra är du på att kommunicera? Bidrar du positivt till gruppdynamiken?
Jag vill hävda att för majoriteten av nyexade ingenjörer är det långt viktigare att kunna visa upp tekniska fritidsprojekt eller engagemang, än att visa upp höga betyg.
4 gillningar
Nja, alltså… Jag kände av att jag klarade det. Tyckte det var mycket svårt i början med mycket nytt att ta in, men de sista två veckorna satte sig mycket på plats och jag kände att jag hade koll på läget-med undantag för ett par grejer som fortfarande är lite grekiska för mig. Men det är detaljer som inte påverkar helhetsgreppet. Jag gick in i provlokalen med ett visst självförtroende. Men visade sig vara en helt annan sak att sitta hemma och göra alla gamla tentamina och klara av dem galant, men sen när det väl gällde-då sket det sig totalt. Det är svårt att beskriva, men det är som om min hjärna kapitulerar när det väl gäller. Jag har pluggat stenhårt-inte för att öht taget förstå-utan för att jag siktar på de höga betygen för att kunna välja och vraka när det gäller inriktining (eftersom en garantiplats inte innebär att du får gå vad som helst, det innebär bara att du får en garanterad plats nånstans-inte nödvändigtvis det du är sugen på). Studieteknik vet jag inte om jag har rätt eller rimlig sådan, känns som om jag svängt en hel del fram och tillbaka hur jag tar mig an informationen-men har hittat vissa sätt som fungerar bättre än andra iaf.
Jo, så kände jag också. Eller just det här med annat upplägg. Jag har inte svårt med själva matematiken-den flyter på bra. Jag kan ställa upp och plocka ut delar och räkna ut rätt. Jag har problem med det nya matematiska språket som kommuniceras på ett helt annat sätt (nytt upplägg). Jag fick med mig provfrågorna hem, och gjorde om det hemma-och det gick bra. Visade min man som sa “jo, men det där är rätt” (vi har inte fått se facit ännu). Men när det gällde den digitala delen av provet så fick vi ju resultatet direkt, och det var där jag failade big time. Jag fastnade på flera av frågorna för att jag inte fattade vad det var de frågade efter i olika rutor. Jag satt med rätt uträkning jämte mig, men skulle ha in olika delar i olika rutor. Och när man “bara” fick en “how did I do” på sig (man får en chans att rätta sig, den talar om utifall du gjort rätt eller inte, men man får bara en chans), och märker att allt blir rödmarkerat. Du vet inte om det beror på om du räknat fel, eller om du skrivit in information i fel ordning i rutorna. En av frågorna tex så fick jag rödmarkerat på allt utom sista delen i själva frågan, och det var den delen med “svaret”- den fick jag rätt på. Och jag får ju inte rätt på själva svaret om jag gjort fel innan. Så uträkningen var rätt, och hur jag löste den-kunde bara inte fatta vad i uträkningen de frågade efter i vissa rutor…
Jag har bannat mig själv för att jag satt och panikgjorde mig över den digitala delen. Jag satt med den i 3h och 20 minuter och var förtvivlad över att lämna in den. Men på slutet, alldeles för sen (vi hade 4 timmar på oss), gav jag upp och gav mig på den andra hälften av provet. Och insåg att den var mycket lättare-och dessutom kan man få mycket extra poäng för att man gjort rätt i lösningsgången, men kanske vänt en siffra fel. Och jag fattade inte hur jag kunde prioritera den digitala delen när det fanns lågt hängande frukter i den skriftliga. Och de frågorna var inte ens svåra… Men det har väl gjort mig lite varm i klärderna nu så jag har det tills nästa gång
1 gillning
Jag har försökt få fram hur @MariaF hst kommit fram till att en civilingenjörsutbildning är den rätta utbildningen för att nå de mål hon har. När jag läser tråden så är det 200% framåt och alldeles för lite tid för reflektion. Stanna upp och reflektera, spring inte ifrån något. Risken är alldeles för stor att om man inte har ett uppsatt mål så blir det svårt att kriga vidare när den initiala intresset har lagt sig.
Jag jobbade aldrig som ingenjör förrän nyligen. Att vara ingenjör är inget märkvärdigt. Visst har jag ett försprång i och med den analytiska biten man tränade under studietiden.
Som ingenjör så är det viktigt att stanna upp och reflektera. Titta bara på @janbolmeson , reflektionsavsnitten är oerhört viktiga. Han provar olika grepp, analyserar, reflekterar.
4 gillningar
Jo, det är den lönen jag går miste om de 6 åren jag studerar som jag räknat på. Men den lönen är ändå inte jättehög. Jag är i ett låglöneyrke som fått ett lönelyft först de senaste 2 åren. För 2 år sen gick vi för första gången över 30k i månadslön (för oss som varit där längst. Instegslönen var 25500 i okt 2022). I år så tjänar vi ca 36k. Jag har haft det bra ekonomiskt tack vare att jag gjort bostadskarriär, och kunnat hålla nere mina levnadskostnader (ffa boendekostnader då). Jag har eftersom jag gjort bostadskarriär kunnat satsa på ett nybyggt hus som har låga driftskostnader. Det kostade en slant, men har nu kunnat amortera av en ansenlig summa tack vare nästan obefintliga driftskostnader. Nu är jag mindre sårbar, och har vid studiestarten slutat att amortera (för det finns det inte pengar till. Men huset är belånat strax under 50% nu). Har även en buffert på banken så jag klarar mig ett tag om något oförutsett händer. Jag har trots min låga lön kunnat amortera, och hade egentligen tänkt att börja spara till pensionen (eftersom den kommer vara allt annat än guldkantad efter ett liv i låglöneyrke)-men valde att börja plugga istället. Det är väl det här som jag snarare menar riskerar gå minus. Jag och min man skulle klara oss utan studielånet, men vi har valt att maxa det och investera i Lysa-förhoppningen är att det ska ha gått något plus när jag är “färdigbakad”. Pengarna ska stå kvar tills pension-men jag kommer ha ett lån i samma kaliber. Så det är bara avkastningen på Lysa som kommer vara (förhoppningsvis) lite plus. Typ ±0.
Jag hoppas att kunna komma upp i minst samma lön som jag har idag, och efter ett visst antal år som junior komma upp i lite till. Då kanske jag kommer kunna börja gå plus. Det är min förhoppning iaf. Och min största förhoppning är att hitta något som är kul att fortsätta jobba med även efter 70. Pensionen är reda dålig, och den kommer bli ännu sämre (för jag tror inte pensionssystemet kommer hålla länge till som det ser ut idag)-och då är enda alternativet att fortsätta jobba efter 70. Eller att jobba kvar med det jag gör idag, och fortsätta gneta och lägga undan alla mina kronor-bara för att kunna få en dräglig pension. Men jag lever ju ett liv nu också, och vill göra något roligt fram tills pension-inte bara leva för att lägga undan pengar för att ha pension och ett roligt liv sen. Jag kommer förlora inkomst under några år, men förhoppningen är att jag ska kunna komma upp i åtminstone 60k i månaden (mätt i dagens penningvärde) i slutet av min karriär-då kommer jag ha “tagit igen” de förlorade åren utan inkomst. Och då kommer den totala livsinkomsten bli densamma som om jag skulle stannat kvar i mitt nuvarande yrke. Typ ±0. Det var väl här jag började tvivla i fredags kväll om jag skulle kunna komma upp i den lönen, med “bara” treor i betyg.
Teknisk matematik eller bioteknik. Vet inte hur jag ska välja ännu (om jag lyckas få såpass bra betyg att jag kommer kunna ha de som alternativ när det är dags att välja i vår).
Jag skulle vilja läsa teknisk matematik eftersom jag tycker matematik är roligt. Jag har egentligen ingen som helst aning om vad man får jobb som efteråt-men studierna skulle vara inriktade på det som jag tycker är allra roligast.
Bioteknik är något jag tror skulle vara en tuffare utbildning för mig (för jag har fått för mig att det är mer kemi och biologi och sånt jag har svårare för än matematik)-men det här är ett yrkesområde som fascinerar mig nåt otroligt. Jag tror att det är roligt och givande att jobba med. Med teknisk matematik så vet jag ju inte vad man får göra. Har försökt fråga flera, och de svarar “tillämpning” och jag känner mig som en fågelholk-vadå tillämpning?
Så om jag hade fått välja fritt så står det mellan de två valen: matematik för att studierna skulle vara roliga-eller bioteknik (som jag behöver kämpa mer med, inbillar jag mig-trots att alla säger det är tvärtom) för att jobba med det skulle kännas kul. Sen har jag ärligt talat inte hunnit titta närmare på de andra inriktningarna ännu. Kanske finns intressant där också!
Åhh-det är precis det här jag drömmer om. Älskar den bubblan man hamnar i när man får fokusera på att lösa något. Det är som om hjärnan tankar energi under tiden. Jag blir matt av mycket intryck och folk omkring mig hela tiden (även om jag älskar att umgås, men jag taggar ner på sånt för att låta hjärnan vila), men piggare av sånt som andra brukar säga tröttar ut dem. Jag har dygnat här hemma när jag ska lösa något för att jag inte kunnat släppa det.
Haha, man lär sig nya saker hela tiden. Det är som om någon tänder en ny lampa överallt