Jag skulle uppskatta era tankar om en situation jag befinner mig i. En vän, som jag mest har kontakt med via sociala medier, har bett om att få låna några hundralappar för att kunna köpa tågbiljett hem efter en resa. Han lovar att betala tillbaka den om några veckor när han får sin lön.
Jag känner mig osäker eftersom jag inte känner honom så väl och han nyligen varit utomlands men nu verkar sakna pengar. Dessutom har jag egna utgifter och planerar att köpa en bil snart, så jag har nog inte riktigt råd att ligga ute med 450 kr just nu.
Hur skulle ni hantera detta? Är det fel av mig att neka lånet? Vad skulle ni rekommendera?
Luktar mer fishy än vad det gör på Norges trålhamnar.
Är man ute och reser och helt plötsligt inte har råd med ynka 450kr, låter det mycket mycket märkligt.
Jag förstår att alla har olika ekonomiska situationer, men är man ute och reser, ska inte 450kr vara avgörande för om man tar sig hem eller ej.
Ärligt talat låter det mera som en mindre summa hen ber om av ett antal personer i hopp om att tillräckligt många ska tycka att det är en skitsumma att skicka för att hjälpa. Därmed cashar denne person in på mängderna. Troligen till någon mindre vettig konsumtion än tågbiljetter. Finns även risk för att nästa gång frågar den om 700kr, därefter 1500 osvosv.
Om du tycker att 450kr är en ansträngning i din ekonomi, ska du absolut inte låna ut dem.
450kr kan han få från sina föräldrar, syskon, barndomskompisar eller blankolån. Skickar du dessa pengar, räkna med att aldrig någonsin se dem igen.
No deal. Håll i dina stålar. Ingen snack om saken.
En spontan tanke, är du säker på att det är din bekant som frågat? Har denne ringt, smsat eller kontaktat via messenger?
Låter lite som en bedragare som kommit över kontot. 450kr låter som en så udda summa och situationen lite konstig. Men om hen skickar samma fråga till x hundra personer och y% säger ja. Så blir det en del.
Mitt råd är att neka lånet via ett telefonsamtal. Det är möjligen något som inte stämmer.
I mina öron låter det som ett test för att se vilka personer som godtroget “lånar ut” pengar. Om du skickar pengar lär det inte dröja länge förrän personen frågar efter ytterligare pengar. Beloppet lär stegras efterhand.
Har fått samma fråga av bekanta och då alltid tänkt att de måste bränt sina broar med folk de känner bättre genom dålig återbetalningsförmåga.
I mitt fall har jag ringt upp och berättat att jag aldrig lånar ut pengar och förklarat att jag också har höga utgifter och behöver vartenda krona. Mild lögn men sätter ner foten ordentligt så att inte frågan återkommer.
Jag tänker enligt tipset att vid frågan tänka att: Hade jag kunnat tänka mig att ge summan till person? Är svaret ja så lånar jag ut, annars blir det ett nej.
Ifall du lånar ut så vill jag också låna av dig, fast då runt 50 000 kr, hoppas det är Ok, jag betalar tillbaka någon gång i framtiden!
Nej men skämt åsido, låna aldrig ut en krona till någon, de har ansvar för sin egna ekonomi, i värsta fall får de väl panta burkar eller ta något ströjobb på plats under en dag för att få ihop rödingen.
Vem lånar ens 450 kr av någon, sjukaste jag hört, är personen i fråga 10 år gammal?
Låna inte ut till sk." bekanta" som du bara känner via sociala medier.
Men att du nämner att du inte har råd att ligga ute med 450:- för att du ska köpa ny bil låter i mina öron som att du tittar på en alldeles för dyr bil för att passa din ekonomi.
Det handlar väl snarare om att jag vill ha så mycket likvida medel som möjligt, har en absolut minimigräns för min buffert som jag inte vill överskrida ens med en tjuga
Innan man lånar ut känns det bra. Man vill hjälpa till. Sedan när man gör det, då känns det rätt i några sekunder. Sedan vänder det och man känner sig utnyttjad. Egentligen vet du redan att det är fel. Du skrev här och frågade för att du vill höra att du slipper göra det.
Jag har varit i liknande situationer. Man sitter och tänker ut förklaringar till varför man inte kan låna ut, men det mest effektiva är att bara säga nej. Frågar de varför säger man bara att man inte vill.
Du kan alltså inte låna ut pengar till en bekant och känner att du eventuellt är en dålig person om du inte gör det.
Det här är inget att bemöda sig att ha på sitt samvete.
Jag hade sagt “Nej, tyvärr”. Det räcker. Eller ja, “Nej” är också en komplett mening.
Om personen börjar skuldbelägga dig är det inte ens en bekant, utan ett genomruttet rövhål som läcker. Blockera, det är inte du som försatt personen i den situationen.
Om någon frågar löst bekanta på sociala medier efter pengar är det med hög sannolikhet något skumt. Närmare vänner har troligen slutat låna ut pengar av någon anledning. Har haft några i bekanskapskretsen som fastnat i spelberoende som hört av sig om sånt här.
Är det penga man har och kan mista för att visa sitt stöd så kan man låna ut med vetskapen att det troligen mer är en gåva.
Men är det pengar man verkligen behöver så avråder jag. Svara att du tyvärr har en tjärv månad men hoppas att den får hjälp av någon annan och att det löser sig.
