Jag skäms nästan lite för att jag inte får ordning på detta i huvudet, men tänker att det ju är högt i tak här i forumet
Jag lever på min portfölj idag enligt 4%-regeln (en kombination av att sälja av och utdelningar) och har därmed ett mycket långsiktigt perspektiv på min portfölj. Innehaven är globalt index och en mindre del utdelande breda ETF:er.
Just på grund av långsiktigheten funderar jag på belåning som hävstång, det är jag van att använda sedan tidigare.
Ett perspektiv på detta är ju riskperspektivet. Förenklat kan man ju säga att hävstång ökar volatilitet som ökar sårbarheten för sequence of return risk enligt Trinitystudien. Den risken är jag beredd att ta och hantera.
Men det jag inte får huvudet runt är hur jag ska se på en belånad portfölj samtidigt som jag tar ut pengar. Det blir ju lätt att jag ser det som att X% av portföljen är belånad och inte ska röras på 10+ år, medans en annan del står för mina uttag. Men det känns bara som mental bokföring. Men så länge räntekostnaderna ryms inom mina 4% och belåningen är långsiktig bör jag kunna räkna som på vilken belånad portfölj som helst?
I sammanhanget borde det vara relevant att 4%-regeln väl gäller för en 50/50-portfölj, och blandar du in belåning på det är det svårt att tänka rätt när det gäller balansen. Man kan se lån som att gå kort kontanter/räntefonder, vilket gör att lånet motverkar de 50%-en räntor.
Belåning samtidigt som man har räntor är en riktig mindfuck.
Helt riktigt! Jag ligger redan 100% aktier så belåning innebär som du säger att skruva upp riskkompontenten där och man får en ”negativ” räntekomponent.
Men bortsett från detta med risk i tidsperspektivet, finns det något grundläggande tankefel i att belåna en portfölj man också tar pengar från löpande?
Det hänger mycket på om du kan få margin call (bli överbelånad och få tvångsåterbetala lånet) och om inte; om du är helt säker på att klara räntebetalningarna alltid.
Jag har bostadslån och aktiekredit (för likviditet), och har funderat en del på detta, så ser fram emot svar på denna tråd.
Notera att 4% från trinity studien är på portföljer isch runt 50/50. Vid signifikant högre aktieandel så sjunker det möjliga årliga uttaget från portföljen under de förutsättningar som trinitystudien satte upp.
Alltså din högre risk medger inte ens 4% uttag. Ännu högre aktieandel (över 100% med belåning) sänker ytterligare möjligt uttag enligt de förutsättningar som användes i trinity studien.
För att resonera lite själv: Procentsatsen för säkert uttag (4% exempelvis) är ju bara en funktion av hur hög sannolikhet för framgång man kräver. Var och en kan välja om de kan tolerera 98% chans för framgång eller bara 92%, exempelvis. Det som händer när hävstången ökar är alltså att uttaget i procent måste sjunka för att behålla motsvarande risknivå. Om jag kan vara flexibel i mitt uttag så borde alltså portföljen kunna tolerera en viss belåning med ungefär samma utfall i termer av risk?
Det hade varit intressant att se en simulering av en portfölj med en viss belåning i detta sammanhang.
Nja det håller jag inte med om. Procentsatsen för säkert uttag är en funktion av risknivån (med kopplad avkastningsnivå) och tröskel för sannolikhet att det skiter sig.
Så med en fix (bestämd av dig) tröskel för misslyckande, så finns det fortfarande en optimal risknivå. Därmed kan att höja din risknivå (över 100% aktieexponering) minska nivån på ditt årliga uttag. Du ligger redan med 100% aktier långt över optimalt för den sannolikhet att misslyckas som användes i trinity studien. Trots att du tar ut 4%.
Så frågan är om du inte redan ligger för högt i risk? Det är inte klart att höja risken är bättre under de förutsättningar du vill ha.
Vidare håller jag med om att det finns en optimal risknivå om målet enbart är att maximera sannolikheten för att pengarna inte tar slut. Diskussionen om belåning av en sådan portfölj handlar ju om att man är beredd att öka risken för att öka avkastningen. Sedan kan du ha rätt i att det är för mycket risk givet det övergripande målet att leva på pengarna.
Det finns några siffror i simuleringarna i länken ovan som visar just på dessa två saker.
Läs om haren och sköldpaddan. Där är flera anledningar till att inte belåna i onödan. Om du inte är på rätt sida mållinjen så kvittar det om det ‘‘kan gå fortare’’. Med skuld krävs mer likvider i förhållande till skuldens storlek, driftkostnad och påverkan av externa faktorer. Har du ett bundet bolån eller csn skuld är det alltså ett helt annat samtal än hävstång på portfölj. Om du kan binda skulden på långsiktiga villkor så beror det på dem villkoren, men som svar utan att veta något mer så är det ett girigt misstag som kan göra rika till fattiga.
Tack för dina reflektioner och bra perspektiv. Jag ger mig inte in på den generella diskussionen om belåning av värdepapper, där finns det olika åsikter och jag har min. Och det är mycket riktigt en helhetsbedömning. Tycker jag fått bra svar här i tråden och i länkarna jag senare hittade gällande perspektiv på belåning av en FIRE-portfölj.
Är själv belånad via csn och bostad, vilket kunde betalas av med portföljen. I slutändan är det lånevillkoren som avgör om det är strategiskt eller riskabelt med en skuld och hur stor man vill ha den skulden. Med exakta villkor kan man göra prognoser för bra, genomsnittliga, dåliga och urkassa utfall.
Om man behöver mer likviditet på grund av t.ex. större buffertbehov med skuld är detta ett belopp som ger mindre avkastning som får räknas in, eller så accepterar man att kassan lättare blir tom så att innehav kan behöva likvideras.
