Skulle vilja ha exempel på hur andra har gjort med barn som inte flyttat hemifrån men börjat arbeta efter gymnasiet. Det känns viktigt att de lär sig att uppehället kostar men samtidigt vill man ge utrymme för ett eget sparande.
Hur har ni resonerat som har/haft barn i den situationen?? Har de betalat en symbolisk summa eller faktisk summa för uppehället hemma? Har ni gett tillbaka pengarna senare när barnet flyttat (om ni haft möjlighet till detta?).
Hos mig fick sonen betala 3 tusen per månad, varav 1500 gick till mat och 1500 sparade jag till hans insats till lägenhet. Detta var dock ca 6-10 år sedan.
Våra barn betalade en symbolisk summa hemma när de arbetade innan flytt hemifrån.
Vi satt ned och pratade igenom situationen och gick igenom vad det kostar att hålla ett hushåll igång.
Samtidigt pratade vi om framtida kontantinsats för bostadsköp och vilket behov av sparande som krävs samt hur vi föräldrar kunde stötta när det var dags för första köp av bostad.
Våra barn kunde när det var dags köpa lägenheter utan ytterligare inblandning av mammapappabank.
Det som är viktigt är att barnen tidigt lär sig hantera pengar och får en medvetenhet om vad saker kostar, samt förstår behovet att väga olika behov och önskningar mot varandra.
Sedan är pengar bara en delmängd i vardagen därhemma, att dra sitt strå till stacken vad gäller städning, tvätt, matlagning osv är också något som förbereder barnen för det som väntar vid flytt hemifrån.
Vi kanske bara har hade tur när våra barns vingar höll, ingen vet …
Jag håller helt med. Tycker mest bara att det är svårt att bestämma summa. Om en ungdom jobbar heltid och får ut tex 15 000 så tänker jag lite i termer av att de flesta vuxna har inte alls de pengarna att röra sig med när allt är betalt. Jag tycker egentligen att man i den åldern ska ha det lite snålt. Samtidigt har jag värderingen att de måste börja styra upp sina liv själva, är de kassa på att spara så får de ta konsekvenserna.
Jag har alltså lite motstridiga idéer om att dels begränsa och dels lämna över ansvaret…,
Vad hade ni för symbolisk summa på ett ungefär?
Tyckte inte det var så stor skillnad mellan dem, men det kanske är mer nu?
Det var Swedbanks siffra vi tog.
Vi resonerade en hel del med ungdomen om pengarna, närmare hälften går ju till mat, sen bredband, el osv. I vårt fall en del transport också.
Så av den summan blir det knappt pengar till att hyra en skrubb om man jämför med att bo själv.
Vi har inte tagit betalt av våra barn som bott hemma men då har villkoret varit att de sparat största delen av lönen till en insats i eget boende. Våra barn är smarta och har gjort så. De har bott hemma ca ett år medan de haft lön och har på så sätt kunna spara ihop till insatsen i eget boende men vi har skjutit in kapital också.
Det är starkt av er att släppa kontrollen. Mitt barn kommer definitivt att spara, dock är frågan hur mycket…
Jag vill helst att barnen ska få in ett ekonomiskt tänk. Har man för gott om pengar är risken att man väljer tex utelunch för att det är bekvämt. Jag vill egentligen att de ska ha det lite tight så att de lär sig att välja att ta med lunch. Det är lite för lätt att lägga sig till med slösaktiga vanor när man har gott om pengar.
Samtidigt vill jag inte vara där och peta när de är vuxna. Lite av ett dilemma.
Ja jag vet allvarligt talat inte hur vi kunde få så intelligenta, kloka, empatiska, vänliga, snygga, roliga och ekonomiska barn med tanke på den genpool de härstammar ur🤪. Måste skett ett utbyte på BB eller så har brevbäraren varit framme😇. Någon oro för att släppa kontrollen har jag inte behövt ha trots att vi utrustat dem med ett rejält sparkapital i tidiga 20 års åldern. Men sedan är det ju också så att var och en måste tillåtas göra sina egna misstag - det är dem man lär sig något av. Jag kan känna att det finns värre misstag med mer långtgående konsekvenser än att vara slösaktig med pengar.
Nu har jag så små barn, så kan inte bidra med egen erfarenhet, bara egna tankar kring detta. Jag tänker att hela ens inre resonemang är viktigt att förmedla och diskutera med barnen (i vilken ålder de än är faktiskt). Konsumentverkets siffror kan ju vara en utmärkt startpunkt att prata om vad saker faktiskt kostar. Förklara att du tänker att det är viktigt att de tar detta till sig, och var rak med att de här har världens chans att kunna spara ihop till en rejäl slant om de prioriterar smart. Säg att du/ni gärna hjälper med att ta en rimlig “hyra”, men att tanken med detta är att de ska få sparutrymme, inte att de ska börja med dyra vanor.
Jag hade iaf känt att det var jag som bekostade mina barns lyxkonsumtion om jag bara tog en symbolisk avgift samtidigt som de slösade mestadels av lönen på nöjen. När de flyttat hemifrån bestämmer de självklart allt själva, men om jag/vi indirekt ska bidra genom låg hyra vill inte jag göra det förutsättningslöst. Men, förhoppningsvis förstår de själva vilken lyxig sits det är att ges möjlighet att spara till något större (insats till bostad, eller vad de nu önskar).