Att bo nära arbete, dagis, skolor, fritidsaktiviteter och vårdinrättningar är guld värt. Att pendling skulle vara något trevligt är bara något som pendlare försöker inbilla sig själv och andra.
Två bilar är något som höjer livskvaliteten avsevärt under småbarnsåren, även om man bor relativt centralt. Så den kostnaden kanske man bör räkna med hursomhelst.
För mig är det viktigt med tiden. Ogillar att pendla så ofta ovanpå det.
Min situation var inte exakt som ditt, men jag gick från 45-60 minuters pendling enkel resa till 5 minuter, hyan dubblades men bilkostnaden minskade radikalt. Ångrar inte en sekund.
“Centralt” är också ett relativt begrepp. Vissa ser det som centralt om man har mer än 10 grannar, medan andra vill ha krypavstånd från minst 10 restauranger. Vi har t.ex. småbarn men använder inte bilen till vardags, så för oss finns ingen poäng med 2 st. Gångavstånd till förskola/skola och cykel/tåg till jobbet. Bor hyfsat centralt i en förort, men inte i relation till stadskärnan.
Det blir såklart upp till er vad ni vill prioritera i livet. Personligen känner jag att tidsbrist och sömn-/energibrist kan vara väldigt begränsande för vad jag vill uppnå i livet, så jag prioriterar kort pendling. Kan dock tänka mig att ha en längre pendling om det är cykelpendling, då man i så fall kan få in härlig träning i vardagen. Har ni något klimatintresse? Kan ju också spela in i valet med bilpendling eller ej.
Intresset för klimatet är lika med noll. Inget som påverkar våra val. 
Det ska tydligen finnas forskning som visar att vid ungefär fyrtio minuters pendling, enkel väg har jag för mig, så minskar ens livstillfredsställelse signifikant. Jag orkar inte leta efter källan, men jag hörde det när jag arbetade med strategisk planering av kollektivtrafik i en region. Självklart finns det individuella undantag, men generellt.
Jag har bott nära staden till att sen bo långt utanför, till att nu bo mitt i staden.
Ska snart flytta “ut på landet” med sambon, och med landet menar vi med närhet till tunnelbana i en förort. Enda anledningen att vi flyttar utanför staden igen nu är för att vi kommer ha mycket jobb på distans vilket gör att vi bara behöver pendla in till jobb 2 gånger veckan.
Pendling till och från jobb är sådan glädjedödare. Aldrig varit så deprimerad som när jag hade 1-1.5h enkelväg till jobb och sen lika långt hem. Hela livet gick åt till att jobba och sova.
Om ni ska flytta ut på landet så ska det vara för att ni hatar att bo i staden och det gör er olyckliga och huset i skogen är det ni trånar efter, inte för att det är billigare på landet. Det ni spar i pengar förbrukar ni i tid istället.
Det är väldigt individuellt ser man på svaren. Vi har nyligen gått från att ha 5-10 minuter gångavstånd till jobbet till att ha 40 minuter pendling + gångavstånd till stationen. Det är ju en hel del tid som spenderas på tåget alltså. Utnyttjar oftast tiden med att jobba på tåget, eller läsa bok som jag annars har svårt att hitta tiden till i vardagen. Vi har bott mitt i stan men insåg att vi spenderar i stort sett ingen tid i stan, men visst är känslan av att ha nära rent fysiskt nice. Det funkar bra hittills i huset, vi spenderar mycket tid hemma både förut och nu och vi lever på ett sätt i vårt hus (ute på landet) som vi saknade i stan.
Meckigt om man kanske fixar något i huset och behöver köra en bra bit för att komma till tex Hornbach men det är okej för det är under en begränsad tid efter inflytt och inte varje dag. Planerar man dessutom andra ärenden samma dag så är det inget märkvärdigt alls.
Sammanfattningsvis är det värt för oss! Vi fick allt vi ville ha för en rimlig peng. Hade inte råd att bo närmre storstan utan att få ett alldeles för dyrt renoveringsobjekt, som man ändå inte hade haft råd att renovera… Vi fick dessutom nära till skog och slipper mycket trafik, som är oundvikligt ju närmre stan man bor.
Har provat olika pendlingstid och har även många bekanta som pendlat i perioder (framför allt med bil). Skulle hålla med i den forskningen. Upp till 30 min enkel väg helt ok och inga problem. Allt över 45 min börjar kännas drygt med bil.
Med kollektivtrafik skulle jag möjligtvis säga att liiite längre. Upp till 45 min ok men 1 timme är drygt tycker många.
Tänker då tiden dörr - dörr.
Kanske inte aktuellt för detta fallet men om man kan/får jobba och tillgodoräkna sig tiden när man pendlar så är det en lite annan diskussion.
+1 på den. Pendlade med bil i 11 år med 25 minuters resa enkel väg. Det viktiga var att tiden var förutsägbar, dvs inte bilinfart till Stockholm.
Gällande pendling är 30 min väldigt lite, har svårt att se man utnyttjar tiden man är ledig till 100% ändå. Pendling kan också va ett sätt att slappna av efter jobb beroende på sträckan och färdmedel.
Bilköer på essingeleden är i alla fall allt annat än avslappnande.
Näsan i svettig armhåla på valfritt SL-färdmedel är förstås ett möjligt alternativ.
Jag var många år ensamstående med två barn. Pendlingstid var enda gången under dagen jag hade tid åt mig själv, och utnyttjade den tiden (oavsett färdmedel) med att lyssna poddar, talböcker eller musik (jobbar tyvärr i sjukvården, dvs man kunde inte jobba på den tiden). Det var extremt viktigt för mig.
Garanterat en väg för oss att slappna av på. Inga rödljus och sannolikheten för trafikstockning är nästintill obefintlig. Eventuell snö kan säkerligen göra pendlingen någon minut längre.
Ja stadstrafik är bara stressande men en lång sträcka på landsväg kan va väldigt härligt 
Det låter rimligt att brytgränsen är där nånstans. Jag gick ifrån 20 minuter till 50 minuter (60 med samåkning), och det sög verkligen energi ur en, ifrån att knappt brytt mig alls.
Nu har jag 10 minuter, det är nice (30 om jag cyklar)
Jag tycker hela fire grejen är rätt töntig.
Folk börjar arbetslivet när dom är 25+ med målet att sluta jobba när man är 30.
Hitta ett jobb du trivs med och ett par olika givande hobbies, skaffa familj och lev.