Om det ägda boendet är en kostnad och en dåligt investering kan diskuteras, med det blir i regel billigare att köpa och bo lantligt.
Mera pengar över till annat som investering typ ISK och inte kostar att underhålla!
Men pendlingen eller tiden det tar att ta sig till arbetet är en kostnad och som vanligt beror det på.
Rent praktiskt är ofta fördelen med staden nackdelen med landet, eller vice versa!
Självklart kommer våra barn och jobb styra våra val, men vi som är lite äldre, inga barn som bor hemma längre, arbetar mer fritt.
Då känns det lantliga boendet som en attraktiv option, speciellt om man har 5-10 år innan man ska sluta arbeta.
Jag har räknar ut att jag kan bo lantligt och hyra en lägenhet i stan till samma kostnad som att äga boendet centralt i en medelstor svensk stad.
Förutom att vårt sätt att arbeta i hybridmiljöer har ändrats senaste 5 åren har vi även upptäckt att det är för dyrt att köpa stadsnära boenden.
Pendlingen kan ske miljövänligare och vi mår bättre att bo i lantliga miljöer.
Hur tänker ni och har ni gjort verklighet av en sån strategi?
Nu slipper jag ta hänsyn till arbetspendling, men jag har väl mer eller mindre tänkt så hela tiden och överväger en flytt längre “ut på landet” för att omvandla husvärdet till fonder och just få tillgång till mer natur.
Det borde kunna bli lite pengar över om man flyttar ut från stan. Eventuellt kan det bli lite problem pga att de lantliga områden som man är intresserad av också kan vara dyra. Kustnära, sjö/havsutsikt, fjällnära, etc, etc.
Har inte börjat undersöka på riktigt ännu men det ligger i planerna.
Jag kör både och: lägenhet i stan på veckan och hus på landet ledig tid. Funkar perfekt, men så älskar jag mitt jobb, bor i en liten betald br på gångavstånd till allt i storstan, och har ca 2 h restid till huset. Sen har vi vuxna barn nu så vi behöver inte massa dyr plats i stan. Har förstås mindre att investera eftersom stor del av pengarna ligger i bostäder (jag gillar att vara låg/obelånad), men har ingen panik för det. När det blir dags för pension kan ett boende säljas och bara de pengarna lär räcka länge att leva av (värde idag för vardera boende ca 3-3,5 m). Ett kanonupplägg för vår del, där vi njuter av låga månatliga utgifter och att ha pengarna placerade i den konkreta vardagen istället för på ett ISK-saldo.
Tänker lite som du har det, har arbete på 4 olika orter som konsult.
Hittat ett boende byggt 2010 ca 40 km från mina arbetsplatser.
Trivs jag inte kan jag skaffa en hyresrätt inne i stan och bo i huset på helgerna.
Så tänker jag med och att kostnaderna inte lönar sig, det gäller hitta ett bra läge som får objektet som sticker ut i rätt bemärkelse?
Den risken har jag också sett, tillväxtorterna ger bättre avkastning.
Men samtidigt är det dyrare att köpa/låna där.
Kommer ändå fram till att man skall köpa för att bo.
En mycket personlig åsikt - jag vet att den inte delas av alla
Nästan alltid bott i stan och skulle inte kunna tänka mig att sätta mig ute på landet på vintern. Visst är det fint och trevligt på sommaren och eftersom vi nu fått mer tid så köpte vi ett sommarhus förra året. Där är vi kanske maj-september sedan bommar vi igen. När vi inte orkar ha det kvar så säljer vi det utan några större problem - lägenheten i stan är ju kvar. Stan är fantastisk när man bli gammal - lätt att ta sig runt med kollektivtrafik och massor att göra som håller en pigg.
Billigt är det inte men det är ju för detta vi sparat halva livet - att ha det bra när man sluppit ur grottekvarnen. Vi deltar inte i tävlingen att den som har mest kvar när den dör vinner
Tycker att man ska se upp med stuprörstänkande som optimerar på en enda parameter, i detta fallet ekonomi. Jag är dessutom ytterst tveksam till att hus på landet är det mest ekonomiska. Det tillkommer många kostnader när man alltid måste ta bilen och man har förmodligen ett större hus med ev andra byggnader att underhålla. I många fall är nog lägenhet eller radhus i förort/utkant det mest ekonomiska alternativet.
Jag anser att det optimala ur livskvalitetssynpunkt är central bekväm lägenhet för vintersäsongen + mindre hus, gärna på pendlingsavstånd, som man kan flytta ut till under sommarhalvåret. Det är ospännande och ofta dyrt att bo i hus under vinterhalvåret.
Det viktiga är att man trivs i sitt boende.
Enligt min bedömning är boendet bland den största och sämsta investeringen man kan göra.
Man konsumerar en upplevelse och en investering i att må bra där man vistas ofta.
Sedan kan man resonera med olika parametrar, men rent ekonomiskt är det bästa att bo i en förortsetta med kostnad som motsvara kapitalkostnaden för det ägda boendet.
Jag är övertgad att bostadsprisrallyt är över.
Högre boräntor, fortsatta avgiftshöjningar i bostadsrättsföreningar – och ett svajigare bostadsmarknadsklimat.
Om man nu ser boendet som en investering. Själv ser jag det som en kostnad för att leva liksom mat etc.
Krasst ekonomisk bästa vore väl att hyra en etta i ett område med mycket byggande. Själv bo i köket och hyra ut rummet till två utrikes kommande byggjobbare. Då kan man till ock med gå plus. Men varför?
Rimligt antagande, fast maten är mer betydande för oss?
Hur mycket avkastning behöver man för att säga att boendet är en vinst. Räkna med drift, underhåll, räntor på ca 3 % en inflation på 2 % .
5-6% av det det man betalat i form av kontantinsats och lånet?
Det skulle innebära en fördubbling av värdet på ca 15 år. Kommer vi se det igen?
Det får man väl i princip alltid betala, även om man hyr motsvarande boende eller bor i ett hus billigare i inköp, men med lite högre reparations- och renoveringskostnader samt genom pendling?
Om man går in med 750 tkr i en bostad värd 5 mkr och den sedan bara följer inflationens ökning på 2% om året och säljs för 6,7 msek så har man ju fått en ok avkastning på insatsen bara där.
Sedan finns det (väl?) en lustig “mekanik” där penningpolitiska styrmedel påverkar inflationssäkrade tillgångar först. Alltså räntan måste sänkas rejält för att det ska märkas i handeln, men det märks på aktie- och fastighetsvärderingar direkt.
Eftertraktade natursköna, anrika eller centrala boenden brukar vara svåra att bygga fler av och ses därför som eftertraktade både som investering (lite som guld), men också för livskvaliteten. När det blir billigare att låna sticker just de objekten med starkt begränsat utbud iväg mest.
Det gör nog att just “dyrare” boenden fortsätter vara dyrare än boenden i snitt. Så även om den generella bostaden inte dubblas i värde på 15 år kan “dyra”, eftertraktade boenden fortsätta både två och fyrdubblas rent mekaniskt. Pga att de är svåra att ersätta.
Det är bara en idé. Jag håller mig borta ifrån fastigheter, för trots den här mekaniken så tycker jag lån är obehagligt och en lyxbostad producerar inget konkret mer än utgifter och förfall. Därför tycker jag det är svårt att känna sig trygg i det där, men såhär har jag gissat/förstått att andra resonerar.
(Andra kanske inte har något emot att fastna på ett jobb flera decennier om räntorna skulle stiga t.ex.)
Bra kommentar! Ett lyxboende kan för övrigt vara det billigaste, om man kan tjäna bra med pengar på det. Intressant utmaning: hur kan jag få exakt det boende jag vill ha och det kostar mig <5000 kr i månaden? Eller +/- 0 kr??
Sålde villan i dyrt område närförort till Stockholm nyligen och flyttat ut till landstället 1,5 tim från city.
Detta för att vi lämnar ekorrhjulet om ett par år och redan nu kan vi säga att vi inte saknar storstan. Tillhör de som blir dränerad på energi av buller, tät trafik och mycket människor och kommers. Här ute på landet kan jag ta långa promenader och löptur på skogsvägar och tanka energi.
Tänker att det är ok att pendla 1-2 dgr i veckan under ett par år. Skulle aldrig flytta ut med lång pendling om jag hade haft 15+ år kvar till som löneslav.
Om vi känner ett sug för att gå på evenemang och kultur kan man alltid ta in på hotell i city i några dagar och se det som en minisemester. Dessutom utanför turistsäsongen.
Vi tar kostnaden i nytt boende för att trivas, inte bara till förvaring av kroppen och prylarna. Lantstället ligger utanför detaljplanerat område och utsikt mot sjön. Om vi mot förmodan skulle få ont om pengar kan vi hyra ut ett attefallshus till turister och få in relativt bra med pengar.
Det sägs att vi gör en bra investering nu, men det får tiden utvisa.
Jag tror förresten att bostadsrallyt är över för den här gången men återkommer om 1-2 år.
Definitivt om man tycker det är värt att betala 25 tkr/mån och har råd med det.
Man låser mkt kapital i en bostad, vad är rimligt?
Varannan konsument har mindre än 10 000 kronor i buffertsparande på ett sparkonto och endast tre av tio har minst 50 000 kronor tillgängligt på sådant konto, visar nya siffror från Finansinspektionen
Boendet ger ingen avkastning så länge du bor där och låser du dina pengar där så är en inflationsjusterad avkastning på 2% inte mycket att vara glad för?
Man bör väl ha en bufferthink och en hink för avkastning oberoende av bostaden?
Är i samma sits och nyss sålt mitt mitt dyra boende, ser fram emot pendling med elbil ca 8 mil dagligen med sjöutsikt och lantlig miljö blir nästa steg i livskvalitets karriären…
