Jo det går nog att jämföra. I grund och botten finns nog en grundläggande algoritm även för hälsa. Men här ändras rubrikerna ständigt vilket gör det mindre tydligt. Tex när jag var liten var fett farligt, idag socker. Och människokroppen är ett komplext system där återkopplingen inte är lika tydlig
Exakt. Föräldrarna är hemligheten och påverkar 54 % av utbildningsnivån, 37 % av yrkesstatusen och 18 % av inkomsten på gruppnivå, rent genetiskt.
Men ursäkter är nog ändå ett steg i fel riktning. Långt bättre att följa algoritmen än att göra motsatsen, oavsett förutsättningar. Fel föräldrar är bara en ursäkt.
Du underskattar steg 0 : Finn ditt varför. Varför vill du bli rik? Vad innebär rik för dig? Hur mkt pengar behöver du? Vad ska du använda pengarna till? Etc
vet du inte detta är det omöjligt att göra en plan.
(’’Marshmallow-testet’’ är kanske exempelvis helt fel approach. När man är ung bör man snarare passa på att göra det som man bara kan göra när man är ung. Istället för att spara till man blir gammal)
Aldrig träffat en person som föddes i en rik familj som velat erkänna sina privilegier. Samtidigt ser man mönstren. Pappa fixade första jobbet som assistent till högsta chefen på något creddigt företag, sen räkmackor upp i chefsroller ofta trots genomsnittlig/undermålig IQ och tveksam arbetsmoral, men väl pga kontakter.
Tror du inte risken är stor att man väljer fel jobb om man väljer utifrån intjäning? Ett jobb man inte trivs med. Väljer man nåt man gillar är ju chansen dessutom mycket stor att man blir bra på det. I de bästa av världar sammanfaller ju dessa.
Bra poäng om steg 0. Jag håller med om att ett tydligt varför gör det betydligt lättare att hålla fast vid planen. Vet man inte vad man sparar till är det svårt att hålla motivationen uppe.
När det gäller marshmallowtestet tror jag dock att vi menar lite olika saker. Jag använder det inte som forskning om småbarn eller som att man ska leva snålt tills man blir pensionär.
För mig är det mer en enkel mental modell: kan jag avstå en mindre belöning idag för en större belöning senare?
Det kan lika gärna handla om att undvika livsstilsinflation, eller att inte köpa saker bara för att imponera på människor som egentligen inte spelar någon roll.
Att resa när man är ung, utbilda sig eller lägga pengar på upplevelser kan tvärtom vara fantastiska investeringar.
Väljer man något man gillar oavsett är jag inte alls säker på att oddsen är goda att man blir bra på det. För att bli det behöver man livnära sig.
Samtidigt är det många faktorer som påverkar hur man upplever ett jobb. Kollegor, chef, pendling, ersättning. Jag är tveksam till hela “hitta vad du tycker är kul”.
Hitta istället något som du, jämfört med vad andra anser, tycker är så ok/roligt som möjligt. Kanske är det att dissekera lik. Kanske att laga elledningar. Du behöver bara tolerera uppgiften, ju tråkigare men avancerade de är ju färre vill göra dem desto högre är lönen (givet viss nivå av behov). Pengar betalar räkningarna, inte “skojj”. Sen kan man ha hobbies som är ren “skojj”.
Sen har alla olika behov/syn på vad ett jobb behöver innehålla.
Sen är ju frågan när man då ska unna sig i ekonomisk bemärkelse, man kanske inte alltid ska tänka att uppskjuten belöning är bättre, kanske blir mer pengar i slutändan, men har det en positiv inverkan på ditt liv. Att leva här och nu är inte så dumt det heller, speciellt inte om man tex är eller blir sjuk längre fram. Jag skulle tex aldrig byta mina dyra resor i ungdomen mot att ha flera gånger de pengarna nu, inte en chans.