Ja det är jag övertygad om. Visst att sociala medier etc vill få views genom att påverka våra dopaminer.
Men tror att det övergripande är att informationssamhället har gjort att världen har förändrats väldigt mycket och det kommer bara gå snabbare och snabbare i framtiden.
Pratade med en kollega som jobbade på 80-talet när de knappt fanns mejl. Då tog vissa enkla beslut flera veckor eftersom man var tvungen att skicka brev till varandra inom samma företag.
Nu får man inte svar på mejl samma dag så rings det på teams för allt måste gå mycket snabbare. Klart att vissa äldre inte hänger med när det ändras så snabbt, så man måste nog vara medveten om att fortsätta anpassa sig till att världen går snabbare.
Jag är benägen att hålla med i mycket av det du säger och mycket är påväg att gå mot ett mer agilt arbetssätt där man ska efterlikna mjukvaruutvecklingen i Kalifornien. Det jag ställer mig lite tveksam till är om det lämpar sig för stora projekt inom infrastruktur etc som löper över flera år eller årtionden?
Att göra en ändring i en kodrad kostar inte lika mycket som att t.ex. flytta en tunnel, bygga om stamnätet eller komplexa och stora industri satsningar. Så skulle vilja påstå att det är viktigare att det blir långsiktigt rätt från början inom vissa områden och att man borde ge mer eftertanke kring just omställningstiden inom vissa områden.
Lite att göra en halvgardering i tid om du förstår vad jag menar?
Jag är inte emot att de sänker reduktionsplikten, den bil jag äger drivs med diesel…
Om du har ett annat exempel som du tycker är bättre och mindre infekterat så skulle vi lika gärna kunna använda det istället. Jag är som sagt inte intresserad av att diskutera reduktionspliktens miniminivå vara eller icke vara här, utan hur man inför ändringarna. Vill du fortsätta diskutera dess vara eller icke vara finns det en annan tråd.
På det sättet man har infört ändringen skulle jag säga det, ja. Jag förespråkar förutsägbarhet och långsiktighet när det kommer till lagstiftning, alltså att man inte använder sig av tvära kast och ändrar spelreglerna över en natt. Det jag ställer mig frågande till är hur man har valt att införa ändringen, där jag anser det vara kortsiktigt att kasta en del av industrin i landet framför bussen för politiska poäng. Samt att man potentiellt ser det reverserat om några år/nästa mandatperiod.
Detsamma gäller skatten på plastpåsarna man införde som resulterade i konkurs av ett gäng svenska företag. Hur man väljer att införa skatter/lagar/subventioner spelar också roll, inte enbart vad de innehåller/ändrar.
Handlar inte om politiska poäng utan vad folk faktiskt har önskat sig och vad som är bra politik.
Sen angående industrin så fick de mer än 1 års förvarning. Dessutom kan de sälja till utlandet också. Det går ingen nöd på dem. De skriker bara för att de inte kan ta ut lika feta marginaler längre.
Dessutom valde ju industrin själva att ta risken att bygga upp produktionskapacitet för biobränsle i Sverige, utan att höjningen av reduktionsplikten var brett förankrat i riksdagen. Det tyder ju på att konsekvenserna av att de nu får sälja mer till utlandet och mindre i Sverige inte var så stora trots allt, för de måste de ju ha räknat på att det kunde hända.
Tittar man på fallet där industrin ska bygga kärnkraftverk i Sverige istället, så tror jag de kommer kräva betydligt mer långsiktiga och långtgående garantier från staten.
Ett problem med reduktionsplikten och även andra reformer av liknande typ är att den faktor man vill påverka (priset på och användningen av fossila bränslen) är något man bara delvis har rådighet över.
Priserna på fossila bränslen styrs till stor del av världsmarknadspriset på råolja och där förekommer stora fluktuationer. de svenska politikerna utgår från ett nuläge och tänker sig att priset ska öka med låt säga 5% per år under någon viss tidsrymd. Det ska leda till att bilkörandet minskar med X% och att Y% av alla fossilsrivna bilar skrotas bort. Reformen ser på pappret helt rimlig ut. Påverkan ökar successivt och alla fossilbilsägare ges rimliga förutsättningar att planera för utfasningen av nuvarande bil och anpassning till det nya läget.
Sedan kommer verkligheten in i bilden. Hos Putin eller någon av hans diktatorkompisar i oljeproducerande “krigsländer” ringer “krigs- och sovklockan”. Priserna på råolja rubbas snabbt från den där raka fina kurvan i politikernas exceldiagram. Då heter det att specifikt reduktionsplikten (eller annan motsvarande reform) är ett jättestort problem och att “folket” är motståndare till denna. Kanske är det Putin (typ) och hans diktatorkompisar som är det egentliga problemet?
Det vore sannolikt vettigt att försöka hitta andra konstruktioner för att jobba med vissa delar av omställningen. Kanske kunde man sätta ett golvpris som höjs årligen. Sedan kommer världsmarknadspriset styra hur stor andel av kakan som går till Putin respektive betalas in i skatt.
Ett sådant upplägg skulle förstås i teorin kunna utnyttjas genom olika marknadsmanipulationer men jag tycker ändå att själva tänket skulle vara rimligt. Det är ändå en realitet att “dåliga beteenden” som skattebas är långsiktigt dålig. Effekten borde vara det prioriterade, inte att få ihop statens budget. För att det ska fungera är planerbarheten central. Risken för att saker skiter sig borde i föratachand bäras av staten, inte av vanliga medborgare. De får istället uppfattningen att omställningen är något extremt och ogenomtänkt som de inte vill ställa upp på.
Det här undergräver förtroendet för myndigheter, politiker, regering och riksdag. Vilket är just det jag tycker man varit lite klumpig kring. Du anser att man får skylla sig själv, jag anser att staten borde ha tagit ett större ansvar i hur man gör ändringarna som inte skadar anseendet eller förtroendet.
Berört företag som valde att bygga anläggningar för biobränsle visste förutsättningarna och riskerna. Det var upp till dem om de ville gå vidare med det. Om de inte hade tyckt benefit/risk var tillräckligt, så låg det i deras egna händer att låta bli att bygga. Eller exempelvis kräva statliga garantier, vilket de inte gjorde. Ingen tvingade dem att bygga. Men förlusten är som sagt inte speciellt stor för företaget i fråga i alla fall, eftersom det bara kan sälja mer till utlandet än till Sverige jämfört med vad de ursprungligen planerat.
Avslutningsvis: Omvärldsförändringar kommer alltid att ske. Ny teknik, lokala politiska beslut, globala politiska beslut, krig, nya konkurrenter, nya ekonomiska förutsättningar, osv. Även om du skulle “låsa” just kategorin “lokala politiska beslut”, så är det bara en del i pusslet. Det är upp till företagen att väga samman detta när de fattar sina investeringsbeslut.
Verkar variera kraftigt baserat på vad det är för utbildning. Exempelvis jurist, civ ing, och läkare tar examen tidigt i förhållande till utbildnings längd (och har därmed låg antagningsålder). Lärare, socionom, mfl tar examen senare.
Dessutom finns det en del personer med väldigt hög antagningsålder vilket drar upp snittet kraftigt.
Ytterligare en aspekt att beakta är att vissa börjar tidigt, men tar inte examen inom “normal studietid” eftersom de inte klarat alla tentor. Så de börjar jobba utan examen och fullföljer sedan de sista tentorna långt senare. Så även om de tar examen först vid exempelvis 28-års ålder kan de ändå har börjar på universitetet direkt efter gymnasiet.
Jag kommer att tänka på Dick Harrisson som i sin bok om medeltiden skriver något i stil med att kungarna med nutida mått agerade väldigt stressat och att detta berodde på den korta livslängden.
Kanske finns det därmed en faktor som sedan början av 1800-talet (när livslängden började förlängas) gjort oss alltmer långsiktiga? När 70 blir det nya 50 får man plötsligt leva med konsekvenserna av sitt handlande 20 år till
Innan webben var det inga klick alls. Men löpsedelsjournalistik var det i allra högsta grad. Inget har egentligen ändrats där.
En stor skillnad med webben är att mer information är tillgänglig.
Förr kunde media “lura” vetgiriga lättare. Nu tar dom reda på hur det ligger till.
De som inte är sanningssökare tar inte reda på något nu heller. Ingen skillnad för dom.
Så är det nog.
Förr när arbetsmarknaden var friare så kunde ungdomar mycket läggare få sig ett kneg.
Och sysselsättningsgraden har ökat i och med att kvinnorna har börjat göra rätt för sig.
En liten kommentar om ungdomsarbetslöshet. Den rapporteras som andel av arbetskraften. De som studerar är inte med i arbetskraften.
Ett exempel: säg att det finns 100 ungdomar. 90 studerar. 5 arbetar och 5 är arbetslösa. Då är ungdomsarbetslösheten 5/10 = 50%. Dock är bara 5% av antalet ungdomar arbetslösa.
