Blivit snål av att börja spara | Någon som också känner igen sig?

Tror verkligen du gör ditt absolut bästa för att missförstå mig här. Jag förstår givetvis procenträkning och tycker det är alldeles utomordentligt bra för dig (du är lyckligt lottad) att kunna ha en så hög sparkvot! Att du drar upp diverse anledningar som att du är man och vit begriper jag inte…

2 gillningar

Känner igen det…tidigare levde jag över mina tillgångar med råge hade båtar bilar skotrar stort hus och bjöd mina vänner på krogen nästan alltid.
Men för 10-15 år sedan så tog jag tag i saken och satt mig ner och funderade?
Kom fram till att jag bara blev stressad av alla saker jag ägde och att ekonomin var kass.
Nu bor jag i ett litet hus och sålde alla onödiga status prylar samt byggt upp en fin besparing utan att snåla…Läst om att leva minimalistisk och sluta stressa…för det var man med alla förväntningar som jag trodde alla hade om mig tidigare.
Nu har jag ett harmoniskt liv med gott om pengar och bjuder gärna mina vänner på trevligheter utan att det rör om i min ekonomi och min besparing bara växer.

8 gillningar

Jag har börjat spara/investera försent i livet för att bli rik men kanske kan jag gå vid 64 istf 67 i alla fall.

Börjat tänka efter mer innan jag köper något. Håller på att säljer dyra fina grejer som jag köpt på mig genom åren och inte använt på länge. Men snål tänker jag inte bli.

Ser mest fram mot lönen den 25e. Tänk om den kunde komma oftare.

1 gillning

Det beror väl på att det är faktorer som generellt innebär att lönen blir högre. Men det kanske är en diskussion som hör hemma i andra trådar.

2 gillningar

Känner igen mig i mycket av vad du skriver. Även om jag ännu inte funnit lugnet helt och ibland oroar mig vad folk tänker.

Jag har alltid levt sparsamt, men ändå haft ett behov av status prylar som dyra bilar, flott bostad mm.

Senare åren har jag försökt att bryta mig loss från det, men kämpar fortfarande med att frigöra mig helt. Jag oroar mig fortfarande vad folk runt om mig tänker.

Vi har tex bytt från premium bilmärken till mer ekonomiska alternativ. Vi bytte nyligen vår Tesla till ett koreanskt märke. Tyvärr inser jag att min oro är befogad, jag får många kommentarer om mitt bilbyte (då kostar ändå vår nya bil runt 600 000kr). Det intressanta är att det framförallt dom som inte har så mycket pengar som fäller kommentarer.

Jag försöker minska mängden prylar kraftigt, och inte köpa något för märkets skull utan baserat på om det är bra eller inte. Jag har gått ifrån märkeskläder helt, den ända gången jag köper något med ett dyrt märke är om det tillför något mer än ett billigare alternativ, tex en bra vinterjacka.

Gick din förändring smärtfritt? Kämpade du med dessa tankar, eller var det enkelt?

1 gillning

Fint att du delar Dan. :dizzy:

Den resan att bli fri från prylar påbörjade jag innan jag började spara. Jag är inte framme där än men på god väg och varje pryl jag gör mig av med är en lättnad.
Inser nu i efterhand hur mina prylar har ägt mig när jag trodde att det var jag som ägde dem.
Finns mkt inspirerande böcker, poddar, hemsidor kring minimalism.

Fundera på varför du oroar dig över vad andra skall tycka? :hugs::star2:

De senaste 10 åren har jag också levt ett mycket mer sparsamt liv. Jag slutat överkonsumera och trivs bra med. Jag lyckas månadsspara ett trevligt belopp nu och kommer fortsätta med det.

Så länge jag är nöjd med livet och inte har stora behov att ändra på det kommer jag inte sluta spara. Det kan väl bli så att jag kommer ha en stor hög med pengar när jag är på väg till kyrkogården men jag har inte levt ett sämre liv för det. Sedan har jag då alltid haft möjlighet att bytta kurs igen om jag verkligen kände för det. Detta precis på grund av mitt uppbyggde frihetskapital.

En sak är dock viktigt. Att jag ibland väljer att snåla på mig själv ska inte innebära att jag slutar vara generös mot andra. Mina nära och kära ska inte drabbas för att jag har valt att leva ett minimaliskt liv.

2 gillningar

Jag upplever tvärtom att jag försöker vara mer generös mot andra. Svåraste frågan jag får varje år är: ”vad önskar du dig till födelsedagen?” För jag har ju typ allt jag behöver och önskar mig på riktigt.

7 gillningar

Själv hade jag valt i present att vara 1 år yngre varje födelsedag om det var möjligt :joy::+1:. Då kan man strunta i de ekonomiska prylar :rofl::face_with_hand_over_mouth::joy::+1::tada:.

2 gillningar

Det är definitivt roligare att ge än att få. Det är sådant man upptäcker med stigande ålder.

2 gillningar

Jag brukar få det jag önskar mig. Jag önskar mig ingenting och brukar också få det.

6 gillningar

Nja… Smärtfritt har det väl inte gått får väl än idag övertyga mig själv att jag inte behöver vissa prylar :grinning_face_with_smiling_eyes:
Men känner igen det med att folk kan ge kommentarer när jag har köp efter mitt behov och inte efter vad andra drömmer om.
Köpte en Id3 i vintras och visst inte den vackraste och coolaste bil men väldigt praktisk och framförallt billig i drift.

3 gillningar

Palla konsumera en massa skit man inte behöver?

Vi ser det ofta från fel synvinkel, någon form av FOMO där man ”missar” något och kommer ”ångra” sig om man inte konsumtionshetsar när man har chansen.

Så skönt att tillhöra skaran som inte finner någon glädje överhuvudtaget i detta.

3 gillningar

På nåt sätt så kokar väl det här ner i något som säkert har berörts och konstaterats många gånger tidigare tidigare,
hur stor del av min konsumtion skall jag åtnjuta nu och hur stor del skall jag åtnjuta i framtiden?
Och när är den tiden kommen att det är dags att skörda?

En positiv bieffekt/lärdom av medveten konsumtion kan ju bli det som flera varit inne på att minska på prylarna, leva enklare med färre prylar/kläder/bostad mm mm och som en konsekvens av det satsa på hållbar kvalitet. Att frivilligt leva minimalistiskt har jag upplevt som befriande, att göra det ofrivilligt är något helt annat.

fint forum det här :dizzy::pray:t2::hugs:

4 gillningar

Det försvårar att ha inställningen att spara nu för att konsumera sen för då är målet ändå att i slutänden konsumera. Gärna så fort som möjligt.

Vill man skapa ekonomiskt oberoende för sig själv, sin familj och ev sina barn på sikt tror jag att det handlar om välja en livsstil som möjliggör detta. Och vara nöjd med det. Inte se det som en temporär åtgärd. Ungefär som att det sällan fungerar i längden att gå på en strikt diet för att gå ner i vikt om man inte permanent lägger om sin livsstil.

4 gillningar

Har nog med åldern att göra :rofl: Känner igen det. Den svåraste frågan av alla från mina tonårsdöttrar. (Jag är 53år) Har genom åren köpt det jag behöver/vill ha och numera behövs det allt mindre saker och köper dessutom gärna begagnat. Var precis idag och köpte/hämtade ett i princip nytt IKEA köksbord. Kostar bara 895kr nytt men vi köpte det för 50kr begagnat istället.

3 gillningar

Det har inget med ålder att göra. Tyvärr verkar dock många kräva att de levt mer än halva livet innan de slutar att söka materiell bekräftelse för att få någon form av självkänsla.

Behöver man konsumera för att vara lycklig så lever man på en väldigt skör lycka

3 gillningar

Tänker mer nu men gör aldrig avkall på något jag verkligen vill göra! Min plan med sparandet är att känna att jag kan leva som jag vill livet ut. Har hittat en nivå som jag är väldigt nöjd med😊

1 gillning

Håller med!
Kula att ge och känna glädjen över det samt att kunna unna sig , var ute och åt väldigt gott häromdagen på en finare restaurang och det kändes bara bra, ingen ånger någonstans.
Imorrn är det fotboll med öl och god mat och det får kosta vad det vill för det älskar jag, tillsammans med vänner blir det oslagbart!!

3 gillningar

Fick med mig sparsamhet från barndomen så det sitter nog i märgen nånstans hehe, som dom flesta menar så ska man unna sig det man tycker om, där finns det inga gränser typ.
Tror inte du är snål du har bara stannat upp och tänkt till hehe, bra där.

2 gillningar