Och jag tror att det är tidigt upptäckt i alla fall. Jag tror att det mycket handlar om omgivningens förväntningar. Vi är ju omedvetet väldigt känsliga för grupptryck. Senaste gången jag tänkte på det var när jag körde ner till en kompis i Falsterbo (Skånes Danderyd / Solsidan) och faktiskt skämdes lite för min gaml bil. Hade jag bort där skulle det varit väldigt svårt att inte utgifter för tex bil och hus.
Så jag försöker många gånger ha empati med att man (jag) inte alltid är medveten om de omedvetna förväntningar jag och andra har på mig själv.
Jag förstår mer och mer att jag lever i en bubbla i att jag har svårt att komma på mig med att konsumera för bekräftelse. Det är främmande för mig helt enkelt men jag förstår att det snarare är jag som är udda som tex har svårt att spara mindre än 80% av min lön även om jag anstränger mig med det. Som jag skrivit tidigare i andra trådar har min emotionella resa,med pengar varit att jag känt FOMO för jag inte har något att lägga pengar på då jag redan har allt för att skapa min lycka.
Sen finns det absolut olika nivåer av det hela. Allt ifrån att inte orka köpa nya skor som det är hål i så att man kan se tårna(min fästmö❤️)till att köpa en båt för att imponera på bekanta.
Så på många sätt: Tack ni som delar med er av era liv för det är sådana här saker som ingen vågar prata om och det ger en otrolig insikt
Nu blir jag lite besviken på dig Jan Om du ska köra runt i en gammal bil måste du kunna own it och tänka ”här kommer jag rullandes i min bil som jag behövde silvertejpa framskärmen på för att den skulle gå igenom besiktningen, men jag bryr mig ej ett smul” samtidigt som du har ett åttasiffrigt belopp i nettotillgångar.
Att imponera på folk/passa in med en bil, något som i princip vem som helst kan skaffa genom belåning, är egentligen ett ganska bisarrt koncept.
Tror du har helt rätt där, när vi själva insåg att vi har larvigt låga kostnader utan att tänka på det eller ens kännt att vi gjort nån uppoffring, då klarar vi oss länge på att bara köra på.
Sen tror jag som vanligt att man inte måste ta avgörande livsbeslut hela tiden, prova olika vi lever bara 1 gång så varför sitta och försöka leva ihjäl sig med ett beslut, prova gör om och prova annat.
Men är det så enkelt? Jag tänker att det är en hel del finlir som ingår kring detta med att avgöra sin miniminivå. Särskilt om man tycker om att ingå i olika grupper och känna sig delaktig.
Själv får jag total klaustrofobi av grupper där vad man ska konsumera är så nichat att ”alla” direkt känner igen märkena/kollektionerna hemma hos varandra. Eller ”alla” ska resa till samma ställen.
Men jag vill heller inte undvika gemenskaper genom att undvika allt och alla, det är ju heller ingen lösning.
Så jag placerar mig i mitten och hänger med lite grann. Ibland innebär det märkesköp, ibland inte.
Min poäng är helt enkelt att under vissa förutsättningar är dyrare konsumtion inte ett dumt utan ett rationellt val av sociala skäl. Tror att de allra flesta ägnar sig åt att göra såna avvägningar även om man kanske inte skulle erkänna det utan rationaliserar det med andra förklaringar (typ ”jag vill ha bra kvalitet”).
Absolut. Jag med. Det är därför jag vägrar vissa saker bara för att “alla andra gör dem”. Men å andra sidan är det ju inte heller sunt. För även när jag blir anti, så låter jag andra fatta beslutet åt mig indirekt. Det vill säga att det är inte “rent”. Ungefär som när man inte ska bli som sina föräldrar och så gör man tvärtom. Vilket indirekt innebär att föräldrarna ändå “bestämde”.
Jag tror vi absolut inte ska underskatta den sociala påverkan som andra människor har på oss.
Jag brukar ju säga:
Du är genomsnittet av de 10 personer som du spenderar mest tid med…
Fast är det inte lite härligt att sticka ut också? Du gillar ju att nämna ditt val av bil som ändå går lite mot strömmen, inte direkt så att du försöker dölja det
Det fundamentala i sparandet är för mig att det ska bidra med mer glädje den dagen jag använder pengarna än ifall jag konsumerar dem just nu. Att dö med en tjock plånbok för att man levt snålt hela livet är för mig en lika stor skräck som att inte har några pengar alls. Således frågar jag mig alltid den frågan när jag köper något: “Bidrar dessa pengarna till mer glädje längre fram i livet eller inte?” och på den frågan är jag helt säker på att vi alla kommer att svara olika. För mig bidrar inte en bil för 500k till mer glädje än en för 50k, då mitt bilinstresse är obefintligt, samtidigt köper jag gladeligen ett musikinstrument för 25-30k då jag vet att det kommer att vara något jag kommer ha mycket glädje av.
Sammanfattningsvis: Glöm inte av att leva idag, pengarna är till för att konsumeras, frågan är bara när.
Jag har alltid varit snål med att spendera pengar på sprit och mat på restauranger, kläder, taxi, och bilar.
Jämför alltid med vad annars kan göra med pengarna. Skall snart jag köpa en ny MTB cykel. Det blir en begagnad till mig. Max 5000 kr tycker jag själv.
Jag har min jobb laptop och en privat Mac bookpro från 2013, den räcker för mig, den är uppgraderad med SSD och är tillräckligt snabb. Familjen har Iphones från Swappie, men det är jag som lagar alla söndriga skärmar, byter trasiga delar, osv. Jag har just nu en Iphone 6S, som jag övertog av min dotter.
Funderar på att uppgradera snart. Till en Iphone 8 Plus kanske
För mina behov räcker det.
Jag tycker också jag blivit mer generös ju mer jag har.
Har också fattat att jag ibland borde “levt” lite mer än vad jag gjort.
Upplevelser behövs de också. Just nu planerar jag en resa till USA med familjen (när Corona är över).
Det räknar jag med att det blir mycket pengar.
Jag är heller inte dumsnål.
Köper hellre nytt om det är smartare.
Det är kanske inte så att jag är snål.
Jag vill ha valuta för pengarna.
Skulle inte med gott samvete betala 600kr för en flaska vin på en restaurang.
Den är inte bättre än en flaska som kostar 150 på systemet.
Här följer jag dig inte Nils.
För mig handlar sparande om att skjuta upp en del av konsumtionen till senare.
Ja i slutändan handlar det om att konsumera, men senare.
Det jag inte förstår är varför denna inställning försvårar det för mig.
För mig förenklar det att tänka så.
Absolut. En av mina - inte så “snygga” - drivkrafter är ju “signifikant”. Problemet blir ju att det blir ju en anti-reaktion. Jag ska ju inte köpa en Tesla för då blir ju så som alla andra, som är som jag, är. Då är jag hellre lite dum i huvudet och behåller en 10 år gammal bil och rationaliserar det på olika sätt…
[quote="janbolmeson, post:57, topic:16076,]
Problemet blir ju att det blir ju en anti-reaktion. Jag ska ju inte köpa en Tesla för då blir ju så som alla andra, som är som jag, är. Då är jag hellre lite dum i huvudet och behåller en 10 år gammal bil och rationaliserar det på olika sätt…
[/quote]
Ja, du får träna på att motstå den där anti-grejen och göra som du själv känner för istället, utan att blanda in andras reaktioner på ett osunt sätt i ekvationen.
Men gillar du att sticka ut genom att göra handling x, som att behålla den gamla bilen, är det inte fel. Du får ju någon slags tillfredställelse/glädje av det.
Jag menar bara att om man permanent ändrar sin livsstil och “lär sig” uppskatta den kommer man att kunna nå ekonomisk frihet och stabilitet mycket tidigare. Men har man inte det målet och trivs tillräckligt bra med sin nuvarande livssituation spelar tiden kanske ingen roll.
aha ok
för min del så sparar jag för att dryga ut pensionen om ca 15 år för att då som pensionär kunna konsumera pengarna i form av resor eller kanske skaffa en husbil och kuska runt i, eller vad det nu blir.
Det finns väl många tillfällen då man lägger pengar på saker trots att det inte behövs för att man vill framstå som X eller identifiera sig som kunnig inom Y? Bröllop, möbler, maskiner, vad vet jag. En grupp som jag inte vet om de finns längre är de som satsade många tusen på sin hifi-anläggning med guldpläterade kablar och gud vet vad.
Det jag menar är att det kan framstå som objektivt dumt och ologiskt, men ur individens perspektiv logiskt eftersom hen vill höra till en viss grupp. Det innebär inte att det ALLTID är logiskt att skaffa en Tesla, köpa dyra förlovningsringar eller en ljudanläggning för 85 papp. Men det kan finnas sammanhang där man faktiskt får bekräftelse och tillhörighet genom detta. Jag säger inte att detta är bra, jag menar bara att det inte kan avfärdas som dumt rakt av. Vi är ofta rätt rationella.
På samma sätt skulle man kunna tänka sig att det är bra för Jans varumärke att han inte köper en Tesla. Hade han haft en Tesla hade de många sparsamma personerna här kanske kunnat bli lite skeptiska. Men jag kan mycket väl tänka mig att Jan är i sammanhang där en Tesla skulle sitta som en smäck. Nu är detta bara ett exempel. Jag vill mest bara lyfta att det inte är så enkelt som att vräkiga köp alltid är dumma.
Om du ska köra runt i en gammal bil måste du kunna own it och tänka ”här kommer jag rullandes i min bil som jag behövde silvertejpa framskärmen på för att den skulle gå igenom besiktningen, men jag bryr mig ej ett smul” samtidigt som du har ett åttasiffrigt belopp i nettotillgångar.
