Otroligt tröttsamt är det, men segmenterad prissättning är ju mycket lönsamt och introduceras på allt fler områden. Varje kund ska fås att betala så mycket som de är beredda att ge, vare sig det gäller flygbiljetter, bolån eller för den delen receptfria läkemedel.
I fallet bolån så är mitt underläge mot banken så stort att jag slår bakut och vägrar. Förhandla om lön kan jag ändå stå ut med att försöka göra, jag vet att jag har en viss betydelse för min arbetsgivare och inte är så lätt att ersätta, jag vet ett och annat om löneläget i min bransch, och i värsta fall kan jag kolla upp vad mina närmaste kollegor faktiskt tjänar om jag tror att jag helt famlar i blindo. När det gäller bolånet så betyder det mycket pengar för mig men absolut ingenting för banken, jag har ingen som helst insyn i vad som faktiskt är en uppnåelig ränta (snitträntorna hos storbankerna är knappast särskilt imponerande jämfört med SBAB och siffrorna hos byggahus.se saknar alldeles för mycket detaljer för att vara användbara) och jag är en fullständigt obetydlig kund. Jag är inte så dum att jag tror att jag är smartare än banken; även om jag lyckas göra något som verkar vara en bra affär så är oddsen att jag blir lurad i slutänden nog väldigt höga (om inte annat så glömmer jag säkert när ränterabatten går ut). Jag har samma strategi som jag har när det gäller att investera i index hellre än i enskilda aktier - det handlar inte om att vinna, det handlar om att inte förlora, och jag har ingen som helst anledning att tro att jag skulle kunna förhandla bättre än genomsnittet.