Synd för de som valde att födas in i en fattig familj ![]()
EDIT: Var uppenbarligen ironisk, trodde smileyn skulle indikera detta men ber om ursäkt.
Synd för de som valde att födas in i en fattig familj ![]()
EDIT: Var uppenbarligen ironisk, trodde smileyn skulle indikera detta men ber om ursäkt.
Ovanligt korkat sagt.
Det är möjligt, men den där undersökningen sågades vid fotknölarna vid en närmre granskning av Medierna i P1. Underlaget var riktigt klent.
Hyresvärdarna vill höja hyrorna kraftigt 2024.
Som ett exempel vill de privata hyresvärdarna i Stockholms kommun höja med 12% för sina drygt 100000 lägenheter.
Hyresvärdar vill alltid höja hyran. Förra året yrka dom på 12% också? Dom fick långt lägre än så
Så är det, hyresgästerna måste betala hyresvärdens ränta och amortering.
Inflationen fortsätter stiga.
Kraftig taxehöjning för VA-tjänster
Stockholms invånare kan förvänta sig en markant höjning av kostnaderna för vatten och avlopp samt avfallshantering nästa år. Enligt ett förslag från Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) kommer en normalstor villa i huvudstaden att se en ökning på nästan 1 800 kronor för ett helt år, med början efter nyår. Det rapporterar Mitti.se.
Det är ju befängt att föra fram att någon skulle slippa undan , oavsett boendeform.
För några är det som att trampa i en komocka i gummistövlar till att trampa i en färsk sådan i sandaler och allt accelererande nivåer ända tills man ramlar ner i gödselbrunnen och kiknar på ångorna.
Fast här får man nog titta påv varför de höjer avgifterna.
Det är nämligne inte så att sådana verksamhter får höja bara för att, det skall finnas en underliggande kostnadsökning bakom och ökat uttag av kommunala bolagsformer till kommunkassan är inte riktigt kosher, även om tex Malmö Stad mjölkar sina hyresgäster i MKB för att rädda budgeten tex.
Och när man på allvar börjar ta höjd för återinvesteringsbehovet i VA näten och miljökraven är 1800 /år bara början.
Korrekt. Mer höjningar att vänta.
Förra året signalerade SVOA att höjningar var att vänta, och nu har det bekräftats att bolaget siktar på en ökning på nära 25 procent för nästa år. “Räntorna står för den största delen av kostnadsutvecklingen, men även brukningstaxan har legat stilla under en längre tid,” förklarar Elin Haffenden Ersson, enhetschef på affärsutveckling hos SVOA.
Tyvärr låsa artiklar. Är det någon som kan sammanfatta artiklarna?
Rubrikerna sammanfattar väl det ganska bra. Det finns en och annan som inte har råd helt enkelt och lite fina klickbait på det.
Första artikeln: ett nykärt par har efter kort tid tillsammans köpt hus där budgivningen sprungit iväg ORDENTLIGT (nästan 50% från 3,5 till 5 miljoner ungefär med 85% belåning) för ett kedjehus från 70-talet utanför Karlskrona. Sen kom de på att nollräntor och förälskelse inte varar för evigt och vill dela på sig och sälja. Liknande hus nu har bud på långt mindre än 85%. Det ska sägas att de har haft extremt oflyt i tajmingen men utan att döma dem som personer verkar de inte haft någon tanke på att räntor kan gå upp, marknaden kan gå ner och i princip alla kan hålla ihop i lust men få i nöd. Typexempel på hur nollräntegalenskapen och bo sig rik-tänket tagit över.
Rådet att vårda sin relation är den bästa investeringen i detta läge.
Jo, av alla skäl så. I det här fallet skulle det förmodligen ändå tyvärr dröja innan de skulle kunna sälja utan att gå med förlust. Förklarar lite varför många/vissa rapporterar uppgångar i sina områden och andra ganska grova tapp.
Man kan gott vara försiktig innan man dömer ut människor som oansvariga som köpt “utan tanke på att räntor kan gå upp”. En vanlig samhällsmedborgare tänker inte i termer av investering, har inte koll på vad den dagsaktuella räntan är eller hur den förändrats över tid, och ska inte behöva ha det heller. Hus är något man köper för att man behöver det för att bilda familj och fungera i samhället.
De senaste två decennierna eller mer har det varit uteslutet att pruta på bostadsmarknaden. Man betalar det man måste och så får månadskostnaden bli därefter. Att ett ungt par som gifter sig och bildar familj skulle brista i moral för att de inte vill tränga ihop sig i en billigare tvåa tycker jag är orimligt.
Bostadspriserna är en styrd marknad, och vi har gemensamt valt skenande bostadspriser för att hålla uppe produktiviten. Unga familjer har anpassat sig så gott de kunnat. Tveksam moral får sökas annorstädes.
Nä, jag håller med. Och det var inte meningen att låta dömande, om du läst vad jag tidigare skrivit så tycker jag absolut inte att man ska skylla människor för att de agerat rationellt på en irrationell marknad. Däremot har ju samhället kollektivt varit förhäxat av paradigmet om ständigt ökande priser och evig högkonjunktur på bostadsmarknaden. Och de här stackarna förmodligen också. För de måste väl ändå ha ägnat någon tanke åt att de skulle kunna behöva skilja på sig och att priserna faktiskt kan gå ner? Men som sagt, de verkar haft maximal otur med tajmingen och det kan man ju knappast lasta dem för.
De kan mycket väl ha ägnat både en och två tankar åt den saken. Men vad är alternativet? Färre kvadratmetrar hade inte räddat dem, även om situationen varit något mindre allvarlig i absoluta tal.
Personligen funderade jag både tre och fyra gånger i motsvarande situation. Det enda det ledde till var att det tog längre tid att få till affären, vilket innebär dyrare kostnader och än värre konsekvenser om något oönskat skulle inträffa.
Att avstå från att timea marknaden behöver inte vara så dumt, det gäller både på upp- och nedsidan.
Den där kommentaren borde ha varit med i tråden “livet-pa-landet-vad-ska-vi-storstadsbor-tanka-pa-nar-vi-flyttar-ut” istället ![]()
Nå, jag tänker inte berätta för dem vad de borde gjort. Men jag kan berätta vad jag hade gjort. Eftersom jag är en tråkig och rationell jävel hade jag nog provbott med partnern i något år eller två innan jag köpt något. Och förmodligen köpt något mindre/billigare som insteg. Men så har jag också förlorat massa pengar/bostadsyta på detta tänk eftersom det varit YOLO och högst belåning vinner i hela mitt vuxna liv och lite till. Först nu börjar de försiktiga/tråkiga få rätt. Jag kan inte minnas att särskilt många tankar ägnades åt de som stod utanför budgivningarna tidigare. I det förra klimatet blev ju sådana betraktade som hyresrättslosers eller fegisar och par som detta haft ett oklädsamt gott självförtroende när de blivit ”miljonärer” efter några år. Så jag avundas dem som romantiker men är kanske också någonstans glad över att vi är i ett klimat då man börjar tänka på sitt boende som just det och inte som en To the Moon-aktie.