Håller med men har ändå svårt att tro att bostäder på ett magiskt sätt skulle vara billigare om 5-10 år. Iaf så länge läget är attraktivt.
Det kommer inte vara så att ett nytt hus kommer bli billigare att bygga om 10 år. Det mesta talar väl för att det är dyrare om 10 år, det kommer också göra att de bostäder som redan är byggda kommer att bli dyrare.
Det är omöjligt att veta. Det är också viktigt att skilja på nominella och reala priser. Men för att ditt ”lönerna går upp och vips så har folk pengar att slänga in på bostadsmarknaden igen” ska innebära uppgångar i reala termer så krävs det jag skrev tidigare.
Också helt omöjligt att svara på, särskilt om tomten är inräknad. Väldigt mycket som påverkar hur dyrt det är att få ett hus på plats - löner, råvarupriser, konkurrens etc.
Eller så går det åt motsatt håll. Om vi ser en minskad befolkning kommer det stagnera även i nominella termer - vilket alla med 2+ barn borde välkomna. Det går inte att bygga ett samhälle efter förutsättningarna som gynnar barnlösa eller enbarnsföräldrar på bekostnad av de som skapar nästa generation, säger sig självt att det avvecklar sig själv.
Den som satsar på en bostadskarriär och kallt räknar med kraftigt stigande priser de närmaste åren kommer sannolikt att bli besviken. Just nu finns alldeles för många störningar och oklarheter som inte går att blunda för och som kan ta åratal att lösa.
Precis. Förbehållet ”historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning” gäller verkligen i detta fall.
Bostadsmarknaden har aldrig gått att se som en marknad, där vad som helst går upp. Det blir ännu tydligare när det är mer skakigt. Det i sin tur innebär att man behöver vara mer selektiv och insatt för att välja ”rätt” objekt om man vill optimera prisutvecklingen. Rätt objekt innebär att det i grunden är en bra bostad och att det finns en utvecklingspotential av något slag, plus att man väljer ett område med stabilt (och helst växande) köpintresse.
Så det går att göra bostadskarriär fortfarande om än inte lika snabb. Men det ställer högre krav på kunskap och insikt hos köparen som inte enbart rör det ekonomiska och byggnadstekniska. Man behöver också förstå stadens utveckling och förstå vad bostadsköpare vill ha.
En faktor till är galopperande kriminalitet. Den skapar nog en del flykt från höghus i storstäderna till förorter med villor gissar jag.
Har svårt att se att det skulle bli annorlunda framöver. Just nu upplever jag dock hela tillvaron lite deppig i Sverige och framtiden kan nog upplevas överdrivet dyster av många. Minns att det kändes exakt såhär efter finanskrisen. Tror det räcker med ett par räntesänkningar, lättade krav och slut på kriget för att det ska vända. Minns att jag diskuterade exakt samma sak för 12-13 år sen när DI hade kommentarsfält. Då var många eniga om att allt var en bubbla och det stora raset skulle komma. Nu har vi facit. Jag sågade min kompis som köpte en 1a på söder för 1.3 som han sen sålde för 2.6 för ett par år sen.
Det som oroar mig mest på sikt är barnafödandet men sånt går väl i vågor kanske får vi en baby boom i framtiden. Invandring och generösa bidrag kopplat till barn kan säkert lösa det.
Men då valde man att ta i från tårna för att sparka burken framför sig, och sedan har man gjort åtgärder som fram tills dess varit helt otänkbara. Vi får nu leva med konsekvenserna av de besluten. Så den analysen kan ha varit helt korrekt.
Ingen av ”lösningarna” du nämner kommer fungera.
Invandrare skaffar snarare färre barn efter första generationen (dvs. barnen till de vuxna som invandrar, även om de är födda utomlands) än inrikes födda, och länderna de kommer ifrån har själva demografiska utmaningen. Att se andra länders befolkning som någon slags resurs vi kan nyttja för att täppa till våra egna hål i båten är också en smått bisarr inställning.
Generösa bidrag har inte heller fungerat, vilket vi i Sverige är ett utmärkt exempel på.
Det som behövs är bostäder till rimliga priser, fungerande parbildning och framtidstro. Vi har 0/3 för tillfället.
Härligt med en positiv framtidstro men denna gång kommer det nog att bli ännu deppigare och krävas betydligt kraftigare åtgärder än tidigare för att vi ska komma på rätt köl. Det som oroar mest är att vi sannolikt redan är på väg in i en global monetär kris vars styrka säkert kommer att förvåna de flesta. Varför skulle annars så många av världens centralbanker fortsätta att köpa så enormt mycket fysiskt guld utan paus? Vad vet de som inte vi vet?
Det där kommer slå ojämnt mot marknaden. Vissa orter/områden kommer stå tomma och vara extremt svårsålda medan områden som är populära idag med högt tryck kommer att vara fortsatt populära. Så man kan i viss mån skydda sig och sänka risken inför framtida problem genom att välja något väletablerat som varit populärt länge och har ett bra läge. Nybyggt, i nytt och udda område en bit från stan är inte lämpligt att satsa på nu.
Exakt detta. Bostadspriserna är tillbaka på ungefär samma nominella prisnivå som 2021, men sedan dess har vi haft en inflation på 20%, så förenklat har bostäder tappat 20% i reellt värde.
Bor du i villa? För det här känns som en riktig villaförortsanalys. Ingen jag känner som bor i lägenhet inne i stan pratar om kriminalitet som en faktor vare sig för trivsel eller framtida boende. Kanske sker inom vissa specifika områden, men då är det ju snarare flykt från dessa områden till lugnare områden som kommer ske.
Kommer det tvärtom vad vissa här tror kanske leda till ökad urbanisering? Att även de yngre som vill bo på en mindre ort blir tvungna att flytta in till centralorten eller storstaden för att kunna hitta ett jobb?
Pendeln tenderar att slå fram och tillbaka. Mycket handlar om vad människor tycker är en attraktiv livsstil. Nu uppfattar jag det som att vi är i en ganska stark högersväng, vilket sannolikt kan leda till en motsvarande vänstersväng med mer fokus på andra värden så småningom. Det är svårt att förutspå vad det kan tänkas föra med sig för drömmar och behov.
Men det jag menar är att i en medelstor stad finns det ofta sekelskiftesvillor som ligger centralt. Dessa kommer inte bli oattraktiva. Däremot kan det där halvgamla villaområdet som ligger nån halvmil från centrum tappa helt om befolkningen minskar. Det är den frågan man kan ställa sig: vad står sig bäst i händelse av minskad befolkning eller förändrade livsstilar.
Styrs det verkligen så mycket av vilken livsstil man vill ha? Jag upplever att om man tittar både nu och historiskt så styrs flyttmönster nästan uteslutande av utbildning, jobb och privatekonomi. Det pratas t.ex. mycket om den gröna vågen på 70-talet, men hur stor var egentligen nettoutflyttningen?
Jag hade själv gärna bott närmare naturen, i ett hus, vid en sjö, osv, men det finns för mycket jag skulle behöva offra (jobbmöjligheter, pendling, service, nära till vänner och familj).
Hade jag haft pengar så hade jag såklart köpt ett sådant hus med sjöutsikt 15 minuter från en storstad, men jag sitter inte på 20-50 miljoner kronor.
Å andra sidan är inflationen något som slagit lika hårt mot alla tillgångsslag så vilken implikation har det när man diskuterar bostadsmarknaden? 
Mer än att det är en intressant matematisk normering av en dataserie.
Och har du lån har ju även de minskat reellt i motsvarande grad. Ska man se det som en gratisamortering på 20%?
En trend som är tydlig de senaste 20 åren eller nåt sånt är att folk är beredda att pendla längre för att få det boende de vill ha och som passar deras värderingar. Det är viktigare att ha rätt boende än nära till jobbet än tidigare.
Det som gör det svårt att avgöra är hur det blir med jobben. Ett tag var vi ju på väg mot 100% distansarbete inom flera kontorsyrken men nu backar vi från det igen. Skulle det bli fler yrken som är helt på distans så kan man ju bo var som helst, inte ens i Sverige.
Det är svårare än på länge just nu att gissa hur arbetslivet kommer att utveckla sig, vilka nya yrken som kommer och hur man jobbar inom dem. Jag tror inte att man ska utesluta större förändringar både i hur folk vill bo och hur de arbetar under de närmaste 20 åren.
Han menade nog inte “stan” generellt, utan mer vissa "betong"förorter. Men dessa har aldrig varit attraktiva, så skillnaden i praktiken blir nog inte så stor.
Ja! Men glöm inte att dra bort de högre räntorna jämfört med låginflationsperioden. Så det blir inte säkert så mycket “gratis” kvar. Den stora vinsten är om man prickat att binda räntan innan räntorna steg.
Blir det inte konstigt att snacka reella värden. Ser aldrig någon nämna samma sak med börsen osv. Om allt förlorar 20% i värde förlorar ju alla 20% av sina investade tillgångar/kapital. Eller är det något jag missar?
Allt har inte förlorat 20% värde reellt. Börsen har inte fallit 20% reellt, om vi snackar ungefär januari 2021 till januari 2025 för att utesluta tullkaoset. Bananer i matbutiken har inte fallit 20% reellt, utan snarare varit oförändrat reellt, men ökat i pris nominellt mätt i SEK på grund av inflationen (jag är ingen expert på bananpriserna, bara ett exempel).
Bostäder är alltså en av få tillgångar som sjunkit i värde reellt, men detta maskeras av att de inte sjunkit i pris nominellt (den siffra i SEK du betalar vid en budgivning).
Jag tror att orsaken till att det blir en del missförstånd i den här tråden och att en del talar om realvärden är att det finns två grupper människor som köper fastigheter. 1) De som köper för att bo i husen/lägenheterna med lån från bank (den förkrossande majoriteten) 2) De som köper kontant/enbart som investering. För grupp 1 är realvärdet inte särskilt intressant, eller åtminstone klart sekundärt den faktiska prisuppgången. Få som köper en lägenhet eller hus med 300 000 i kontantinsats och får 300 000 kr över efter försäljning lär bli särskilt besvikna även om realvärdet gått ner lite grann.
För grupp 2, som köper utan den hävstång som bostadslånet ger är det förstås annorlunda. Utanför det här forumet är det extremt få som gör detta, men några här gör ju det och för dessa blir det mer relevant att tala om realvärde. För de som står och väger mellan att köpa en fastighet för 40 miljoner eller placera pengarna på börsen blir ju realvärdet betydelsefullt.