Bor i hyresrätt, har råd att köpa en villa, men borde vi?

Eller så är hela ens egna kapital utraderat och man kan inte flytta överhuvudtaget. Lägg på en separation på det så blir det riktigt härligt.

Boendet betyder väldigt mycket nu i Corona tider.

För egen del skulle jag det ultimata boendet vara nära en stor stad (Sthlm) med hyfsade kommunikationer och samtidigt sommarboende känsla med nära till hav, sjö och skog m.m :):):slight_smile:

Ja! Och har med sig pengar från tidigare bostadskarriärer. Menar du att det är möjligt att förklara de senaste årens uppgång och fundamentalt säga att vi nått taket nu? För mig är det den som står utanför marknaden som spekulerar och är skyldiga svaret.

Ja, du rätt om du räknar på förväntningar och utfall i excell. Men att bygga drömmar tillsammans er en del av vårt förhållande, och med de pengarna spekulerar vi inte. Av samma anledning har vi en väl tilltagen buffert. Detta resonemang är såklart inte allmängiltigt, men jag tror det gäller många av oss som prövar få tvåsamhet att fungera i praktiken.

Och hur illa är det att starta från 0 när man är 35? Tråkigt, men definitivt inte game over

Klart det spelar roll. Är man bitter och bor en hyreskvart för att man missat möjligheten att köpa. Som @janbolmeson säger. Man måste vara med om man ska lämna några råd överhuvudtaget. Annars kan man filosofiera hur mycket som helst. Lite som att köpa aktier för låtsaspengarvs att man går in med riktiga pengar. Har den genomsnittlige Stockholmaren ökat sin disponibla inkomst med 40-50% under en tioårsperiod. Om inte. Så vad är det som har hänt då?

Personligen tror jag att landet kommer delas in i ett a och b lag. De som bor i hyresrätt. Har inte råd eller möjlighet att flytta och äga något eget. För vem vill betala 15K för en tre i innerstaden Stockholm? Då köper man väl något. Lite marknadshyror på det. Vad gör du då? Du har bränt en stor del av din disponibla inkomst i form av hyror. Anledningen för att jag förespråkar att man väntar är för att jag har gjort det

@Guldfeber Du kanske har rätt att bostadsmarknaden kraschar om 10 år. Men ska du vänta tio år med att bo i en hyresrätt? Vad händer om det blir marknadshyror? Önskade att jag hade mer cohones när det begav sig 2012-2013. Du kan ha rätt om marknaden, men du vet inte tidsspannet. Livet är för kort för att vänta .

Priserna kan absolut fortsätta upp, men frågan är hur de ska hur ska priserna kunna öka till den grad att någon som är i hans nuvarande situation gällande ålder, inkomst etc + fem års extra investerande om fem år inte kommer ha råd med den där villan, inte den lilla retoriska del som du valde att citera.

Different strokes for different folks som du säger, men för mig är det en tankevurpa och större risk att stå utanför marknaden med pengarna. Nöjer man sig med normala resultat är det bara att köra på normala metoder och följa strömmen.

Absolut inte, fick själv börja om strax efter 30. Däremot blir det klart kämpigare om man börjar om från minus. Ska man tro @darkshippo är man däremot evigt dömd att leva i en “hyreskvart” om man inte hoppar på tåget nu :smile:

Så om jag kunde visa att jag ägde en cashad herrgård med tillhörande golfbana skulle mina argument helt plötsligt bli guld värda? Kommer inte skriva ut vad jag anser om sådan argumentation eftersom jag ändå skulle bli censurerad, så ni får använda fantasin.

Själv har jag inte en lika dyster framtidssyn utan tror och hoppas att människor även i framtiden kommer kunna äga sitt boende om de så önskar, utan att det sociala arvet behöver påverka alltför mycket. Önskar du diskutera vidare gällande detta i generella termer tycker jag det passar bättre i tråden Varför så tyst kring den svenska bostadsbubblan? där jag redogjort för att även personer med ekonomiska muskler tjänar på lägre bostadspriser om de har eller planerar att skaffa barn i framtiden.

Åter till topic för just @Jonathan7:s situation så är jag absolut för att man väljer att lägga sina pengar på en villa om man så önskar, men då ska man vara medveten om riskerna samt vara villig att ta den smällen. Dock pratar vi här om en ogift, barnlös 27-åring. Att ge den personen “rådet” att hoppa på bostadsmarknaden enbart för att “inte missa tåget” är inte ett väl avvägt sådant i min mening.

1 gillning

Såklart @Jonathan7 kommer hitta något att köpa så småningom, och det troligaste är att han har bättre råd om 5 år än idag om han sparar. Men det är inte orealistiskt att en person som väljer att stå utanför bostadsmarknaden har sämre råd om 5 år än idag, till trots för sparande under tiden. Och att justera ned förväntningar är en smärtsam process för många.

Sen har jag full förståelse för att flexibiliteten med en hyresrätt är mer värd när man är 27 och utan barn. Men den dagen trade-offen mellan hyra och köpa ändras så hade jag köpt på en gång. Inte vänta på prisfall och korrigeringar som kanske aldrig kommer.

För min del. Ifall jag inte hade gjort misstaget att vänta och ändå kläcker ur mig att … “självklart ska du inte vänta, för marknaden kan ju gå upp”. Därför tycker jag att det är mer tyngd i mitt argument. Ponera att person X förespråkar att man ska gå all in på indexfonder, men så luskar man ut att person X kör enbart aktiva, smala fonder? Vad tror du trovärdigheten blir på person X?

Att jag kanske är lite emotionell kring @Jonathan7 är att jag tänkte EXAKT som han gör nu. … Jag har lätt råd med en borätt, men ja… jag kan ju bo i hyresrätt och vänta lite… boom… så har 7-8 år gått och man kliver ur med svansen mellan bena. Hade det inte för min sambo, så hade vi fortfarande bott i hyresrätt. Ja… ibland behöver man vara lite ödmjuk när det visar sig att man inte har rätt.

Att sambon pushade på eller gjorde att ni tillsammans hade råd?

Att sambon pushade på. Råd har vi haft den långtid tillbaks.

Banken brydde sig inte ens om min sambos inkomst/tillsvidareanställning. Det räckte med min sa de.

Förstår du inte tankevurpan i att behöva äga sitt boende för att ha “rätt” att uttala sig? Om man ska spinna vidare på din jämförelse med aktiva vs indexfonder, det är ju som att säga att man inte kan komma med rådet att köpa indexfonder innan man själv köpt aktiva.

Med det tankesättet hade inte @janbolmeson fått vara med i denna debatt


Utan gått hem och varit bitter i sin hyresrätt.

Samma sak med Ben Felix, som själv hyr trots att han skulle kunna casha ett drömhus, just eftersom han anser att det inte är ett klokt ekonomiskt beslut i Kanada där han befinner sig. Han ska bara knipa igen sin trut och dra något gammalt över sig, inte ge ekonomiska råd till sina klienter med miljon-CAD-portföljer.

Detta kanske kommer som en chock för många, men man kan anse att det är ett sunt privatekonomiskt beslut att avstå ägd bostad.

3 gillningar

där uttryckte jag mig otydlig. Det ber jag om ursäkt för. Men trovärdigheten över jag om man är “in with the money” eller hur jag nu ska säga. Man ska ju inte bara bias:ed. Därför är det viktigt att veta hur man själv står när man uttalar sig. Givetvis kommer det stunder där det är värt att avstå från att äga sin bostad, men tyvärr är alla som inte äger sin bostad förlorare på sikt. Dels pga av hyresregleringen samt att fastighetspriserna har rusat iväg.

Kan ta min mamma tillexempel. Hon köpte sin borätt för 6000 kr strax efter it-krashen. Har en månadsavgift på strax under 6K. 84 kvadratmeter. Nu är den värt 1,5 miljoner. En kompis till henne. Köpte en villa 2001 (byggde den, ett myresjöhus). Har endast betalat ränta. Aldrig amorterat. Gick plus en mille när han sålde den förra året. Är det något som en hyresgäst kan göra? Få in de pengarna.

Men att du inte vågar säga hur du bor tyder ju bara en grej… att du inte kan visa med öppna kort. Lika så som Kavastu inte kan visa sina kort.

Är man helt ekonomiskt oberoende, då spelar det ingen roll om man bor i hyresrätt, borätt, hus eller en koja i skogen. Eller varför inte i en husvagn. Då har man valt. Det lät inte som på @Jonathan7 att han var i det läget. Framförallt så säger han att han vill bo i Villa. Har råd med Villa, men vill vänta några år. Det är det jag tycker är felaktig.

Så om man har ekonomisk möjlighet att äga sitt boende, men väljer att inte göra det så är det (enligt dig) okej att uttala sig? Du har ju inte den blekaste aning om ekonomisk status på vare sig mig eller de andra du pratar med här. Att försöka smeta attribut på folk är i min mening ett väldigt lågt och fult sätt att debattera och tyder på att man har slut på faktiska argument för sin ståndpunkt.

Gällande Kavastu har Marcus Hernhag (felaktigt i min mening) sett hans depåer vouchat för honom. Om jag varit Kavastu hade jag bara gett bäsarna långfingret, vill de fortsätta med sina index-fonder är de hjärtligt välkomna.

Det här pekar ju mot frågeställningen som TS hade från början. Du har ju din ståndpunkt och jag har min. Men jag vet ju inte om du är miljardär eller inte. Det viktiga är att man lever som man lär. Är man ekonomisk oberoende men väljer att bo som man vill så är det klart skillnad ifall man inte är ekonomiskt oberoende. Om du inte ser skillnad på det så får jag försöka förklara bättre.

För den ekonomiskt oberoende så har man ju valet att bo som man vill, men är man inte det så behöver man ju vara mer rädd om sina pengar. För i slutändan handlar det ju om pengar. Kan jag köpa vad jag vill och när jag vill, så är det här forumet helt överflödigt för mig.

Sen är det absolut inget personligt mot dig. Har ett batteri med frågor kring guldinvesteringar till dig. Kan vara lite provokativ, men det är för att jag vill veta om du är genuin eller inte. Annars hade jag lagt ned för länge sen.

Nu vet inte jag var hon bor, men jag finner det osannolikt att samma 84kvm om 20 år är värd 375.000.000 SEK (250 gånger pengarna). Kul för henne och kul för ditt arv. Men för de flesta har sista tåget gått för länge sedan, och man måste vänta på ny tidtabell.

Hon hade ju enbart tur. En klassiskt bottenköp, som helt enkelt var slumpen som avgjorde. Jag kanske är lite förvirrande och därför tycker jag att man ska köpa när man ser behovet och inte försöka time:a köp av bostaden. Det var ju inte pga av att borätten (föreningen som höll på gå i konkurs) som hon köpte, utan hon hade behov av att ha någonstans att bo. Så tillbaka till trådskaparens rubrik, “Bor i hyresrätt, har råd att köpa en villa, men borde vi?”

Både jag och @janbolmeson har ju försökt att time:a bostadsköpet och det gick ju åt skogen för oss två. Kanske är två stycken utfall för lite data för en vetenskaplig studie. Vill bara TS väl. Det vill även @Guldfeber. Vi är oense om vilken som är den rätta vägen. Så får önska TS all lycka till. Jag har nog inga fler argument att komma med för tillfället.

1 gillning

Tack för alla era tankar och åsikter kring detta.

Det är så svårt att diskutera detta med folk när de allra flesta är så otroligt bullish bostadsmarknaden. Vare sig det handlar om kollegor, släkt eller vänner, välutbildade eller lågutbildade, äldre eller yngre, så tycker typ alla att det bara är att köpa, för det kommer att bli en bra affär och de har själva tjänat si och så mycket på sina bostäder.

Själv är jag är inte lika övertygad… Kan inte detta vara ett supertillfälle för oss att gå emot strömmen för att ev. kunna köpa billigare lite längre fram? Om man enbart ser till den ekonomiska aspekten, är inte uppsidan med att avvakta större än nedsidan?

Vi kommer hur som helst att fortsätta kolla på lämpliga objekt som dyker upp för försäljning och hittar vi ett hus som verkligen känns helt rätt till ett förhållandevis rimligt pris så kan vi tänka oss att slå till.

Där är nyckeln. Ni lär er vad ni vill resp inte vill ha i ett boende istället för att rusa in i något som sedan riskerar att ställa till någon form av problem.

Fundera också lite på familjesituationen. Om ni har tänkt skaffa barn, hur länge skulle ni kunna bo hyfsat bekvämt i nuvarande bostad med ett barn? Med två barn?

Tack själv @Jonathan7.

Jag tror att inte att vi framgent kommer se samma prisutveckling. Många tar ju det som en naturlag att priserna ska upp. Jag är inte helt övertygad, men jag tror inte heller på att vi kommer se någon stor krasch. Eftersom du är med på Patreon så skulle jag rekommendera FikaTillsammans #08 med temat “Vart är bostadspriserna på väg?”. Det är beskriver ganska väl det scenariot som de flesta anser vara normal-scenario.

Enligt tidigare repliker tror jag inte på att försöka tajma marknaden. Det är svårt när det gäller aktier och lika svårt när det gäller fastigheter. Fördelen med att tajma aktier är att det åtminstone inte påverkar vardagen, men det gör ju en fastighet i en hög grad. Därav bör man se det som en konsumtion och inte som en investering som man försöker tajma.

Lycka till! Kan verkligen rekommendera att gå på många visningar. Det gör att man lär sig vad man önskar.

1 gillning

Lätt att undvika med ett samboavtal - det man tar med sig in tar man också med sig ut.

Tycker inte det ska påverka deras beslut.

1 gillning