Att de svenska bostadspriserna haft en närmast extrem uppgång efter botten på den föregående korrektionen runt 1997-98 har väl knappast någon missat. Stjärnorna har stått precis rätt för en uppgång i form av sjunkande räntor, avskaffande av (i praktiken ett tak på) fastighetsskatten, införande av ROT-avdrag för renoveringar etc. Många av dessa har varit stimulanser av engångskaraktär och vi har nått vägs ände både gällande åtgärder som kan elda på bostadspriserna och räntesänkningar. Hela omvärlden förutom Kanada(?) har haft någon form av större korrektion under dessa år, men Sverige står fortsatt starkt.
Jag upplever att vi det under de senaste åren, ungefär 2019 och framåt, varit extremt tyst gällande svenska bostadspriser. Har den del yngre (<30 år) i min omgivning som inte har något som helst begrepp om att bostadspriserna skulle vara skeva, de känner inte till något annat än ökande bostadspriser och är beredda att lägga så mycket banken är villiga att låna ut.
Tidigare “tjatade” Stefan Ingves om åtgärder, ekonomer av olika slag avlöste varandra i varningar om hur ohållbar situationen är etc. Nu verkar det som om alla accepterar dessa uppgångar som det nya normala?
Mina nackhår reser sig alltid lite extra när det blir väldigt tyst kring en fråga.
Amorteringskravet var väl en åtgärd som man tog till. Spelar dock mindre roll i en värld där riksbankerna trycker pengar vilket eldar på priserna på tillgångar. Att riksbanken nu aviserat att räntorna kommer vara låga en lång tid framöver leder nog till ökade priser ett tag till. Höjda räntor, ja det är väl om det blir extrem inflation. Annars vet jag inte Ingves är redo att kasta omkull bostadsmarknaden med plötsliga räntehöjningar.
Gör dig rikare varje år utan du behöver lyfta ett finger.
Saknar bra alternativ. Vill man bo i en villa idag så måste man ge sig in i bostadsmarknaden, att hyra en villa/småhus existerar knappt i Sverige.
Lägg dessutom på att den politiker som inte bailar ut bostadsmarknaden om det skiter sig kan glömma att bli omvald. Om Moderaterna kunde lova “100 miljarder i månaden” för att rädda företagen från Covid-19 så borde väl en skuldavskrivning eller 100% ränteavdrag inte ligga speciellt långt borta i en total kollaps av bostadsmarknaden.
Att det skulle vara tyst om detta håller jag inte med om. Att människor generellt väljer bort att lyssna är en annan sak. Jag tror att det grundar sig i ett par saker:
•Människor måste trots allt ha någonstans att bo oavsett pris.
•Extremt gynnsamt att ta lån i kombination med en stor okunskap kring rådande omständigheter.
•En syn på sin bostad som, oavsett pris, en investering i tron om att bostadspriserna kommer att fortsätta upp.
Man ska inte heller glömma att det tjänas massor av pengar på att priserna fortsätter upp, vilket jag tror spelar in mycket. Varför ska man som beslutsfattare (som äger sin bostad) göra något åt det som man tjänar pengar på?
Jag tror inte gemene man ser en bubbla. Man ser att priserna bara ökar och ökar och är man inte inne blir bara inträdesbiljetten dyrare. Vill man bo i ett hus är det inte superlätt att hyra. I vårt fall hade det varit dyrare att hyra hus än köpa per månad i den stan vi bor i. Väldigt förenklat…
Kan också vara värt att komma ihåg att om vi får en för stor sättning i bostadsmarknaden kommer det inte bara påverka priserna på bostäder, utan också sysselsättningsgraden. Byggsektorn är en stor del av vårt lands ekonomi, vilket gör den till en rätt viktig angelägenhet för våra politiker.
Under perioden 2000-2019 ökade det totala antalet anställda i byggindustrin från 175.000 till 327.000. År 2019 fanns 88.000 av de anställda hos byggentreprenörerna, 24.000 hos anläggningsentreprenörerna och 216.000 hos de specialiserade bygg- och anläggningsentreprenörerna.
Sen tillkommer siffror för alla som jobbar i försörjningsledet i form av grossistverksamheter, tillverkning av material, försäljning med mera.
Förövrigt ser 2021 ut att bli ett bra byggår för villor. Så händer inget dramatiskt kommer villapriserna fortsätta uppåt.
Tack för alla intressanta svar och infallsvinklar. Huvudfrågan är ju dock egentligen inte vad man anser gällande om vi har en bubbla eller inte, även om det såklart är superintressant, utan varför det blivit så tyst jämfört med för några år sedan.
På ett sätt kanske inläggen i tråden ger svaret på frågan, folk är helt enkelt mer bullish gällande bostadsmarknaden. Vilket gör mig mer nervös över densamma, gillar inte när allt är regnbågar och enhörningar på en marknad
Detta verkar vara en vanlig invändning, även i verkligheten när man pratar med folk om detta. Tror dock det är naivt att tro att politikerna ska baila ut bostadsmarknaden när det barkar åt skogen. Mig veterligen har inget annat lands politiker lyckats med det konststycket under deras bostadskrascher.
Jag skulle inte vara överraskad alls om vänstern får igenom “statliga bolån för unga” som ett sätt att lösa problemet för förstaköpare. Vilket självklart kommer höja priserna ännu mer.
Håller väl delvis med, måste gå riktigt illa för att det ska bli någon bail-out, inte bara en lagom korrektion på säg -20%. Mer realistiskt är väl att politikerna skulle gå in och höja ränteavdraget så att folk kan bo kvar även om räntorna går upp. På så sätt så har man “räddat” bostadsmarknaden då banken inte kan säga upp lånet så länge räntan betalas. Den enda negativa effekten är att ingen kommer kunna flytta för då står dom där med en nettoskuld.
Har sett dessa förslag från båda håll. Liberalerna ville ta bort skärpta amorteringskrav, vilket ger de med svagast ekonomi möjligheten att fullkomligt dränka sig själva i lån…
Sen kan man alltid fråga sig ifall L är ett högerparti, men det är en annan disskussion
Du tänkte ett scenario där priserna sjunker pga. ökade räntor, då förstår jag hur du menar. En sådan bailout skulle ju dock inte rädda marknaden utan bara individen, men med en massa negativa följdeffekter som den du nämner samt en extrem moral hazard. Det skulle vara som nuvarande arbetslöshetsersättning i USA där folk får mer pengar genom att stanna hemma än att börja jobba igen, fast på steroider. Det skulle dessutom kosta staten många miljarder i uteblivna intäkter. Tillfälligt slopat amorteringskrav för existerande lån är en mer sannolik åtgärd då det minskar trycket på hushållen samtidigt som det inte kostar staten eller bankerna (som istället tjänar på det) något.
Jag tror inte det behövs en räntehöjning för att trigga en större korrektion, det räcker med ett skifte i sentimentet där synen skiftar från att bostäder alltid stiger i värde. Vi stod och vägde hösten 2017. Det är bara en tidsfråga innan detta sker.
Ett annat scenario är att politikerna faktiskt gör sitt jobb och börjar bygga prisvärda hyresrätter.
Jag tror att det stod och vägde tidigare var pga Riksbankens som kommunicerade att räntorna skulle stiga framöver samtidigt som amorteringskrav och högre marginaler krävdes av bankerna, men när lågkonjunkturen kom i antågande och förväntningarna ändrades till att räntorna skulle förbli låga i många år framöver, så gick festen igång igen.
Amorteringskravet var redan över ett år gammalt vid det laget, och Riksbanken hade redan tjatat om högre räntor i evigheter (googla räntebanan för den klassiska ”igelkotten”).
Min minnesbild är att dippen där 2017 kom helt oväntat, och sedan följdes av snyftartiklar i media om människor (spekulanter) som inte fick hoppa av sina kontrakt gällande nyproducerade bostadsrätter som de planerat att sälja med vinst innan inflytt.
Oavsett vad man tror och inte tror om marknaden är det väl alltid en klok idé att inte ha maxbelånat om man nu absolut vill bo i en bostadsrätt eller hus.
I det fallet kan det vara mer rationellt att amortera på sitt lån så man inte sitter fast, om man inte planerat bo där extremt länge. Men saker och ting kan ju hända som är utom ens kontroll där man måste flytta.
Ja inte är det tyst om bostadspriserna? Tycker det står på förstasidan på typ dn.se var och varannan dag?
Sen vet jag inte om jag skulle kalla det en bubbla. Bostadspriserna är en följd av ekonomiska faktorer just nu. Många får nog också ofta en lite skev bild av bostadspriser efter 90-tals krisen när de var väldigt låga i nästan ett decennium därefter.
Räntebetalningar, belåningsgrader etc. ligger på rekordlåga nivåer just nu. Det enda som sticker ut är bostadspris/inkomster. Men det finns rätt goda marginaler att ta av på makronivå (och dessutom ökande på senare år) så i mina ögon är vi rätt långt från en bubbla. Vilket såklart inte är samma sak som att priserna inte kan gå ner.
Problemet med att amortera mer än absolut nödvändigt enligt lag är ju den enorma alternativkostnaden. Sådan extrem värdeförstöring att binda kapital i bostaden.
Det blir uppenbart för allt fler att de stigande bostadspriserna genom åren enbart gynnat 40- och 50-talisterna som kunnat använda boendet som bankomat till konsumtion, vi andra kommer behöva använda hela värdeuppgången i bostaden för att hjälpa barnen ordna med eget boende. Vi blir bara fattigare av höga priser.
Absolut, förstår vad du menar och håller väl i stort med dig. Många använder boeendet som ett sätt att kunna konsumera mer. Det är liksom allmänt accepterat, vilket gör det rätt osunt i långa loppet (tycker jag).
Jag accepterar alternativkostnaden även om det är tråkigt, för i mitt fall så vill jag inte ha för hög exponering mot en eventuell sättning i bostadsmarknaden. Vill också bo i hus och ha något eget (jag värderar det högt känslomässigt).
Jag skulle nog vilja påstå att det är en myt att folk har använt bostaden som bankomat. Vad jag läst finns inget som tyder på det, till skillnad mot t.ex. i Danmark innan deras bostadskrasch där det var vanligt och påverkade sparkvot på makronivå. Däremot har ju många 40 och 50-talister stora värden i sina bostäder. Hänger såklart samman med att genomsnittliga belåningsgraderna gått ner.
Nu har vi inte ens berört fördelar med högre bostadspriser, som ett högre bostadsbyggande, men nu börjar vi röra oss lite off topic.
Jag tycker som sagt inte det är tyst om bostadspriserna, tvärtom, däremot kanske det har sjunkit in hos fler att det inte riktigt är en bubbla i klassisk bemärkelse.
Med betoning på ”just nu”. Nollräntorna vi har idag kommer inte bestå för evigt, och då kommer det bli en dubbel käftsmäll i form av högre ränteutgifter för hushållen och lägre skatteintäkter för staten både i form av högre ränteavdrag och mindre moms-inbetalningar. Följdeffekterna är kända.
Så därför är pris i förhållande till inkomst ett mycket mer relevant mått, både ur uthållighetssynvinkel men även ett mått på hur politikerna sköter sig. I ett normalfungerande samhälle vill människor, oavsett om de ”klarar” högre boendekostnader eller inte, behöva lägga en mindre del av sin inkomst på boende i takt med allt annat som blir effektivare.
