Att rimligt skötsamt folk inte har någonstans att bo.
Hela min grundtes är att “bostadsbristen” är relativ, kanske påhjälpt av en hög lagstadgad minimistandard, men ffa höga förväntningar.
42kvm/cap av kanske världens högsta standard. Det är antingen ett problem med förväntan eller med fördelning. Eller inget problem alls.
Vi har även en “brist” på lyxbilar. Men ingen har fått för sig det är en mänsklig rättighet ha en lyxbil.
Det är konstigt dålig lönsamhet i att flytta ut gamlingar ur sina hus. Kanske påspädd de vill flytta till lägenhet mer centralt och bättre standard än huset de lämnar.
Mestadels anekdotiskt (n=2) 
Det är väl inget större problem om det finns ett utbud av hyreslägenheter som uppfyller det behovet?
Hitta något sådant att köpa för ~80% av värdet av huset kan säkert vara knepigare.
Kan du precisera detta påstående lite mer? Du har ju genomgående ovan pekat ut flera aspekter som du inte anser bör vara en del av konceptet bostadsbrist. Men exakt vad anser du rimligt skötsamt folk bör nöja sig med?
Ja, utan mer information så är det svårt att säga något om fördelningen. Både i termer av vad som finns tillgängligt geografiskt, men även ur ekonomisk syn sätt.
Hur är detta relevant i sammanhanget? Lyxbil och adekvat boende är ju ganska långt ifrån varandra på skalan av vad som borde vara mänsklig rättighet…
Jag tyckte trådstarten var lite provocerande, men nu håller jag med allt mer. Det finns en högre förväntan idag kring standard (tvättmaskin i lägenheten, hiss, yta etc) och läge (kryp-/pendlingsavstånd, grannar, osv) och detta kombinerat med höga krav vid nybyggnad och vår tidiga flytt hemifrån skapar en orimlig situation.
Rent matematiskt har vi ingen brist så länge det finns lediga bostäder inom rikets gränser… men sedan är ju inte matematiken heller i fas med förväntningar och krav.
p.s. Ibland får jag ändå känslan av att även bilparken är på väg att göra samma resa.
Tak över huvudet är ett minimum anser jag.
Nu är vi inte på relativiteten igen. Alla kan inte bo på Stureplan med sjötomt.
Så länge det anses man inte får bo bättre än sin jämförelsegrupp kommer det alltid vara “brist”.
Var går gränsen mellan adekvat boende och undermåligt boende? Eller lyxboende?
Är du inne på tvångsförflyttningar till Norrlands inland eller vad? Det är ju bara att titta på befolkningsstatistiken och utvecklingen i storstäderna. Var fjärde svensk bor i Stockholms län och det förväntas öka. När vi blir fler än vad det finns bostäder trycks folk bort, längre och längre från sina jobb. Till sist blir det helt ohållbara pendlingssituationer och människor med lägre inkomster ger upp.
Det tyckte du bara för jag hade tre a och tre i (för att nå 15 tecken).
Mycket av standarden är dessutom påtvingad av regelverk. Det ger dålig bang för den som ska bo där men kostar mycket bucks att bygga.
En totalt intetsägande definition som gör konceptet helt meningslöst.
“Allting är relativt” som svar på alla frågor gör diskussionen återigen helt meningslös. Vad anser du vara adekvat i termer av geografi? Hur långt pendlingsavstånd ska man behöva ta som en “rimligt skötsam person”?
Nej, verkligen inte.
I annan tråd argumenterar jag emot tvångsenergieffektivisering av gamla hus i avbefolkningsbygd.
Stockholm riskerar att bli som London, de “samhällsbärande” har inte råd bosätta sig på rimligt avstånd från jobbet. (Också annan tråd)
Kanske megastorstadsiden är fel. Jag sticker ut hakan och säger det inte är inhumant förvänta sig folk bor i Uppsala, Västerås, Eskilstuna etc.
Vad skulle vara inte bostadsbrist?
Följdfråga: vem betalar för att ta oss från nuvarande tillstånd till det?
Jag håller med om detta.
Bortsett från att marknaden träder in och höjer löner för de som jobbar centralt (antagligen redan gjort). Eller att vi slutar ha Stockholm Centralstation som epicenter för allting.
Vad ska man göra? Bygga 30-våningshus i varenda park i Stockholm? Vad tror du de bostäderna kommer kosta?
En bostad är en konsumtionsartikel placerad på en markspekulation. (Också annan tråd)
Om alla insisterar på bo på samma punkt blir det väldigt dyrt, nästan alla blir missnöjda och det går inte göra nåt åt pga fysikens lagar.
Om alla insisterar (eller krävs via regelverk) bo i lyxiga konsumtionsartiklar så får man betala därefter.
Är troligen två olika grupper. Vidare från artikeln:
'Enligt studien bor drygt 57 procent av Sveriges unga vuxna i egen bostad…
Det är den lägsta andelen någonsin."
Slå ihop de arbetslösa, de som önskar bostad med ovan fås ~100%.
Tänker du på att bo i dessa ställen och pendla till Stockholm varje dag? Då kan ju upp till 3-4h dörr till dörr gå åt varje dag på enbart pendling. Det tycker jag inte att man ska förvänta sig av folk.
Tåget Uppsala-Stockholm tar 38 minuter.
Men jag tänker primärt att man jobbar där man bor eller att arbetsgivaren betalar en lön som gör det värt tiden och kostnaden att pendla.
Folk verkar ju inte ha problem med att inte bo där man jobbar i fallet Kista i alla fall.
Nu är det säkert inte frågan om 3-4h pendling, men belyser ändå lite att problemen är lite mer mångfasetterade än att jobben finns där folk vill bo / folk vill bo där jobben finns.
Och tåget Eskilstuna-Stockholm 1h. Sen tror jag det är ganska sällsynt att man bor i en tågstation och jobbar i den andra. Men det kanske du gör?