I en stigande marknad har bostadsrätten haft fördelen att man fått dubbel hävstång på fastighetens värdestegring genom att ha både privatlån och föreningslån. Jag ser det dock som en högriskinvestering som är utanför min riskaptit.
Det är ju när det finns många bra hyreslägenheter som bostadsrätterna blir prisvärda….
2010 hade jag val mellan följande två alternativ i en ort utan någon bostadskö:
Hyres 2:a för 3 900 kr/månaden
Bostadsrätt 2:a för 15 000 kr/insats + 2 700 kr/månaden.
Jag valde att köpa bostadsrätten då det var lägra fasta kostnader
![]()
Sant, det är ett perspektiv man ser noll av i Sthlm. Tänkte mer ur värdestegringsperspektiv. Svårt att få en värdeutveckling om det inte finns ett större behov än det finns utbud. I sämsta fall kan det bli en negativ värdeutveckling om behovet sjunker ännu mer eller som nu när räntorna stiger.
De som köpt nyproducerat senaste 2 åren., på ritning tex tog inte en ekonomisk risk?
I det långa loppet bör ägande av bostad ge lägre kostnad än hyra eftersom man övertar en del av risken.
Visst kan vara ett bra sätt men prisuppgången på bostadsrätter har ju varit väldigt förmånlig och kommer troligen generera någon form av reel avkastning tror jag över tid - det gör inte hyresboendet.
Vilken god samarit! I alla år har bufferten varit något att diskutera för boende i en BR. Här undrar jag vad den behöver vara, egentligen? Kyl, frys, diskmaskin, spis, spisfläkt är väl typ det mekaniska du kan behöva byta ut vad det lider, kräver knappast 100k i buffert om du frågar mig. Renoveringar behöver du inte fundera så mycket på om du är van hyreshusstandard. Det är billigt med plastmatta, målarfärg och spackel.
Syftet med en bostadsrättsförening är att främja medlemmarnas ekonomiska intresse, är resultatet ±0 är har föreningen ett positivt kassaflöde men också ackumulerar medel för gjorda avskrivningar. Det är inte ett AB som ska vinstmaximera. Din privata hyresvärd har troligen så hög belåning som han bara kan vilket inte brukar vara fallet i BRF av självklar anledning.
På vilket vis behöver du bry dig mer eller mindre beroende på boendeform? I hyreshusen bor folk av lägre socioekonomisk börd än i motsvarande BRF, det kan ingen sticka under stolen med varför risken torde vara större för “nötter” i en hyreslgh.
En ganska stor fördel skulle jag vilja påstå. Ja man har mer fria tyglar, du får inte göra något i din hyreslägenhet utan att fråga om lov och då är det tapet/målning på sin höjd. Vem skulle ens vilja investera i någon annans lägenhet? Skulle inte lägga ett öre på det personligen.
Jag bor i en fantastiskt fin hyresrätt (radhus) hos det kommunala bostadsbolaget. Hyran är billig och grannarna är fantastiska. Vi tar hand om utemiljön tillsammans. Det finns hyresrätter utanför miljonprogrammen liksom.
Vem skulle på allvar renovera ett badrum sin hyresrätt?
Så klart. Men du kan när som helst få stans lokala A-lagare som granne när kommunen tilldelar den till honom. Du kan inte disponera den fritt, det är inte ditt “eget”. Har hört dessa argument i många år och det kommer alltid från folk som hyr sitt boende.
Jag är BRF:ens försvarare och jag bor inte ens i BR.
Har jag hävdat annat än att grannar kan bytas ut och att jag inte kan disponera den fritt? Jag försöker nyansera den fördomsfulla och platta von oben-bilden som förmedlas här.
Jag skulle säga att orsakssambandet är det omvända. Områden blir oattraktiva om det är för mycket hyresrätter i. Det drar till sig ett annat klientel så att säga.
Det största skälet till jag bor i BRF är att det är ett tryggt område. Du är omringad av andra vettiga personer som har hög inkomst (kvalificerar sig för att låna och köpa i området) som är skötsamma i största allmänhet. De har lärt sig hur “mitt och ditt” fungerar, låter inte sina barn “hänga” ute utan ser till att de pluggar och är ordentliga. Olåsta cyklar står kvar. Låser inte alltid dörren när jag är borta en kort stund etc.
Utöver tidigare nämnda orsaker som att det går snabbare att få en BRF, ingen kötid utan bara hur mycket pengar du kan få fram. Smidigare än villa, eftersom “någon annan” tänker på allt externt underhåll, värmepannor, whatever.
Jag skulle kunna tänka mig att bo i hyresrätt, rent principiellt och ekonomiskt, men som dagens samhälle ser ut föredrar jag ett (relativt) tryggare område. Och det tycks inte riktigt vara förenligt med billiga hyresrätter.
Jag tycker folk uttrycker sig ganska nyanserat. Och det är inte ”von oben” att vilja ha lite ordning och reda samt någorlunda urval på sina grannar. Det är ren självbevarelsedrift hos vuxna individer som vill undvika otrygghet, strul och onödig friktion i vardagen för sig och familjen.
Det har ingenting att göra med renovering av hyresrätt eller bostadsrätt. Det var det enda jag kommenterade.
Jag kanske lindade in det lite för mycket eftersom jag länkade till den artikel om en person som faktiskt för egna pengar renoverat sitt badrum i en hyresrätt. Och som han sen blev av med. Jag tror det är viktigt att hålla en god ton. ![]()
Har du så mycket pengar att en badrumsrenovering knappt märks i dina utgifter är kan det vara trevlig konsumtion oavsett boendeform. Men för den stora massan måste det vara ekonomiskt vansinne att lägga så mycket pengar på något du inte äger.
Nja, man får tänka i alternativavkastning som i mitt fall är börsen. En motsvarande fyra i mitt område ligger på 3,5-5 Mkr. Med 85% belåning skulle det dra upp våra utgifter rätt rejält. Men visst, tror man på att bostadskarriärerna är här för att stanna är det ju en annan femma.
Själv tror jag att konceptet bostadskarriär är över. På 90-talet hade vi en boränta på 10%, ett par decennium senare hade vi negativ styrränta för första gången i Riksbankens 350-åriga historia. Klart att det har gynnat bostadsmarknaden så grattis den som varit med under den resans gång. Hållbart kommande 20 åren? Jag bedömer åtminstone det som osannolikt. Från bloggen Cornucopia:
Sant men jag menar att nollräntan normaliserats där man inte tagit höjd för att räntecykeln kan vända eller ens att man kan behöva lägga om taket, renovera fasaden eller vad det nu kan vara. Alla problem löses med nya lån. Så klart att inte alla BRF’er ser ut så men jag har sett många skräckexempel i mitt område. När månadsavgiften är hög på Hemnet brukar jag ibland plöja igenom rapporterna för att se vad orsaken är. Själv skulle jag ha mycket svårt att acceptera att inte få kontroll och kunna styra upp föreningen om jag köpt in mig. Därför kanske det inte passar mig lika väl som en hyresrätt eller villa.
För att din bostad inte delar ekonomi på samma sätt med dina grannar i en hyresrätt. Du behöver inte diskutera och nå ekonomiska beslut med dina grannar. Det sköts av någon annan …på gott och ont så klart. Som sagt har vår hyresvärd ingen bostadskö så vår hyresvärd agerar som ett slags filter här.
Inte jag heller men det gör jag ju inte heller. Jag ser inget behov att göra om badrummet här eller vad det nu kan vara. Vi hade inte tänkt att bo här för evigt och håller ett öga på Hemnet som sagt. Dock för att köpa hus och inte lägenhet.
Alltså, det är ju knappast så att det saknas kufiska typer i bostadsrättsföreningar. Sitter i styrelsen för min förening och den är inte särskilt stor, ett tjugotal lägenheter, och det är ju alltid något det gnetas om. Det är ju rätt vanligt nuförtiden att föräldrar mer eller mindre köper lägenheter åt sina barn och vi har fått ha en del allvarliga samtal om vad bostadsrättslagen säger om störningar med vissa som envisats med att ha högljudda fester till exempel. De som bor ovanpå mig reste bort men lämnade ungdomarna hemma varvid det blev ett himla liv där också. En annan kille verkar ytterst knepig, tömmer aldrig sin brevlåda och har varit sen med avgiften så ofta att vi funderar på om vi inte borde ta och försöka vräka honom. Det har varit konflikter om att vissa vill hyra ut via AirBnB och liknande vilket vi egentligen inte tillåter. Och så vidare. Detta är i en attraktiv närförort i Stockholmsområdet, finns enstaka hyresrätter i området men inte särskilt många.
Vad gäller risk och möjlighet att påverka skiljer det ju enormt på brf och brf. En liten förening med låg eller ingen belåning är en helt annan värld ett stort nybygge.
Men då har åtminstone föräldrarna pengar / jobb och tycks vara vettiga. Tillräckligt arbetsamma för att ha råd att finansiera bostad till sina barn. Det är inte de som bor i en trång hyresrätt 7 personer där barnen inte får plats och “hänger” ute på gården och hotar/rånar grannskapet. De hade en fest med musik. Jag tycker det är en väsentlig skillnad i trygghet mellan de två alternativen.
Det kan tyckas fördomsfullt, men jag har observerat det med egna ögon. Det kan förvisso vara anekdotiskt, men det är ändå den verklighet jag stött på hittills och det räcker för att jag ska dra mig för att bo i ett område med hyresrätter.
Det finns ca 1,5 miljoner hyresrätter och 1 miljon bostadsrätter i Sverige och variationen är stor även inom respektive kategori.
Jag hade inte räknat ut någon av boendeformerna rakt av utan sett från lägenhet till lägenhet vilket som passade både i pris, kvalitet och grannar.
Eftersom det är 20+ års väntetid på bra hyresrätter så är svaret JA, det är en självklarhet.
Håller med.
Därför jag håller mig till hyresrätter framför BR.
Bostadsrätter drar till sig högre andel etablerade och framgångsrika brottslingar. Både de som använder våldskapital och de inom finans.
De är större måltavlor för kidnappningar, skjutningar och sprängningar.
Sådana områden vill man ju inte bo i.
Bäst att flytta ut i skogen kanske och bo själv?
Det är naturligtvis bäst ur ett “slippa kriminella grannar”-perspektiv. Tråkigt att man ska behöva tänka så, dock.
Att köpa en bostadsrätt är för många, särskilt i större städer den enda realistiska möjligheten att komma in på bostadsmarknaden. Och att den egna, eller föreningens belåningsgrad inte skulle tas i beaktande av köpare upplever jag som en grov och felaktig generalisering ![]()
