Det är där skon klämmer. Jag håller inte med om att man inte kan se det på samma sätt inom offentlig verksamhet. Jag menar att det är precis samma sak egentligen, problemet är just det perspektivet du lägger. Att det ligger på arbetstagaren att ta ansvar för brukarna. Det ska vara något som arbetsgivaren värdesätter.
Enda sättet att få det till något som arbetsgivaren värderar med plånboken är att folk byter jobb. Att folk förhandlar och har redskapen att förhandla till en vinn-vinn situation.
Just nu ger ju (system)felet arbetsgivare både (över)lojal arbetskraft och låga kostnader. Det är inte längre en vinn-vinn situation utan en vinn-lose situation.
Här menar jag att skolan och till viss del svenska modellen med fackets makt är problematisk. Vi behöver en skola och en modell som ger kapacitet för människor att förhandla och påverka sina egna liv.
Jag skulle säga att problemet är större än så. Att kollektivavtalen är så starka och individuella arbetstagare inte fått verktygen att kunna ställa krav själva. Istället har man överlämnat till facken och ett system som inte längre är tidsenligt.