Det var väl ändå TS syster som fick pengarna för att kunna köpa en lägenhet till ett av sina barn?
5 gillningar
Så TS syster fick bördan/privilegiet att ordna med det praktiska istället för att mormor tog hand om det. Återigen, väldigt många logiska kullerbyttor här i tråden.
2 gillningar
Jag är fullt medveten om att mycket av det vi föräldrar gör kan uppfattas som orättvist och min ambition är att inget av mina barn skall behöva uppleva det dövöra till orättvisa jag själv upplevde. Att ett vuxet barn också skulle få 1.8 mille kommer ju inte att hända i en värld med begränsade resurser men en lösning där modern är med och finansierar lägenheten i ett bra område för flickan måste ju ligga i hela släktens intresse.
Sedan kommer ju flickan inte bo där för evigt. Kanske ett gratislån på 1.8 mille vore något som alla kan skåla runt.
Ja, eller att mormorn äger lägenheten och ser det som en investering och barnbarnet får betala boendekostnaderna.
Det skulle vara mer rimligt än att bara villkorslöst ge bort nästan 2mkr per barnbarn.
Givet att de andra barnbarnen ens får något. Annars är det ännu en källa till potentiellt upplevd orättvisa och saker att tjafsa om.
4 gillningar
Nu känner vi dock inte till TS mors övriga situation, och tror knappast TS hade varit nöjd med denna lösning heller - då hade hon också velat ha en lägenhet ägd av modern.
Själv planerar jag att inte ha ett rött öre över ”fribeloppet” när man är gammal nog att få bostadstillägg. Det kan vara något liknande för TS mor.
1 gillning
Kommer bli en soppa av detta. Skulle även gissa att barnbarnet kommer att pressas till att sälja lägenheten till ett underpris till någon av de andra barnen när det är dags att flytta.
Förskott av arv har sina baksidor då det inte inflationsjusteras. Så om 25år när morsan går bort och lägenheten är värd 5milj är det fortfarande 1,8 som du ska kompenseras för.
Tycker dock inte det är tillräckligt för att bryta kontakten. Ge samma summa till alla samtidigt är en svår slutsats för många att dra. Kräver också ett högt mått av givmildhet.
1 gillning
Detta ämne har uppenbarligen engagerat många att ge synpunkter.
Om man börjar i det juridiska så har guldfeber rätt. Mamma har rätt att göra vad hon vill med sina pengar under sin livstid. Hon kan ge bort till ”kattens vänner”, barn, barnbarn eller andra. TS kan senare försöka hävda att laglotten kränkts, men det är i praktiken först när mamma dör.
Många föräldrar och barn strävar nog efter en någorlunda jämn fördelning för att hålla ihop familjen. Min syster och hennes barn hade problem och våra föräldrar löste ut henne några gånger. Inget konstigt tyckte jag. Men när jag senare fick veta att systern och hennes barn skulle få arvet förutom min laglott blev det en gräns för mig, inte minst för särbehandlingen av mina barn. Jag trodde att vi hade en sammanhållning när min syster gjorde allt för att intrigera. För min del är det en familj utan värde. Själv har jag i stället gjort att allt för att behandla mina barn likvärdigt.
Vad TS gör är förstås upp till TS. Men du bör fundera seriöst på hur din syster ser på dig när hon agerar som hon gör och dessutom tiger om det. Möjligen kan man förstå mamma som kanske är gammal och utsatt för press från systern. Men tänk på ditt självvärde och vilken signal du ger till din partner och hennes barn om du accepterar systerns agerande.
10 gillningar
Det jag tänker är att hon gör precis vad hon vill med sina pengar men jag skulle ta det som ett hårt svek om min mamma gjorde så bakom ryggen på mig. Hade hon bara varit öppen och ärlig om det skulle jag inte haft något problem.
2 gillningar
Blir lite många att läsa men helt klart förskott på arv. Finns ingen tidsgräns som någon nämnde.
1 gillning
Gåva som kränker laglott regleras av ärvdabalken kapitel 7 paragraf 4.
Ärvdabalk (1958:637) | Sveriges riksdag Ärvdabalk (1958:637) | Sveriges riksdag
Märkligt att din mamma gör på detta vis, då hon onekligen måste förstå att det rubbar balansen i familjen.
Kom och tänka på det jag ofta sa till mina mina barn när de var yngre: “livet är orättvist, sen dör man”
Sensmoralen är att försöka släppa orättvisan.
2 gillningar
Beror på skulle jag säga. Förstår människorna och visar respekt, så att risken för att man blir utsatt igen minskar, eller är de oförstående/ointresserade av skadan de orsakat. Då kan det vara mindre bra att bara släppa det.
3 gillningar
Hur såg det ut med tillgångar och testamente vid denna händelse för 15 år sedan? Var föräldrarna gifta, hade gemensamma barn och den kvarvarande föräldern erhållit fri förfoganderätt över den avlidnes tillgångar får vederbörande inte ge bort gåva eller testamentera bort någon del av den avlidnes bröstarvingars laglott. Hur som kommer den först avlidnes del av de gemensamma tillgångarna vid denna tidpunkt att regleras när båda föräldrarna avlidit (“efterarv”).
Men det beror ju isf också på hur tillgångarna såg ut vid dödstillfället (dödsboet), kvarvarandes andel av dessa gemensamma tillgångar har man vad jag vet rätt att göra vad man vill med så länge det inte anses vara gåva som avsiktligt påverkar framtida arvslotter. Har även läst att större gåva till barnbarn kan tolkas som förskott på arv till barnbarnets förälder, dvs något syskon till övriga bröstarvingar.
Ovanstående är min tolkning av lagen och behöver növändigtvis inte vara helt korrekt men om jag varit TS hade jag vänt mig till jurist och kollat upp hela situationen.
2 gillningar
Läser vi samma tråd 
7 gillningar
Vad andra gör kan vi inte påverka så mycket, däremot vad vi själva gör.
Mitt råd till dig ts är att fundera över om du vill ha en relation med din familj eller inte.
Om du vill det så får du nog räkna med att själv ta första steget mot försoning. Själv skulle jag valt att ta ett samtal med min mamma där jag först sa att jag vill få berätta hur jag känner utan att bli avbruten. Sedan skulle jag berätta och hela tiden utgå från “jag känner”, “jag upplever”. Eventuellt hade jag bett min mamma att berätta hur hon känner och tänker och upplever situationen, eventuellt hade jag bett henne att fundera ett tag innan hon återkom.
Samma samtal skulle jag haft med min syster.
Skulle jag inte känna att jag klarade ett samtal skulle jag skrivit brev.
Beroende på deras reaktion på samtalet hade jag tagit ett nytt beslut kring relationen. Kanske leder det till att ni kan närma er varandra, kanske kan du känna att det går att ha en relation, om än inte så nära och hjärtlig som tidigare, kanske känner du att det är mer rätt att bryta.
Om du väljer att bryta: försök acceptera och släppa det så att det inte växer en bitterhet inom dig som bara skadar dig själv. Ta hjälp av en samtalsterapeut om du märker att du inte kommer vidare själv eller med hjälp av människor omkring dig.
Pengarna, även om det är en stor summa, är en struntsak i sammanhanget. Jag hade med glädje avstått en sådan summa till min syster. Men sveket förstår jag svider. Min mamma och hennes systrar var med om en liknande situation och det tärde dem under många år. Det har gjort att jag och min syster svurit på att aldrig bråka om arv och jag är inställd på att hon ska få allt och jag inget (vilket mina föräldrar aldrig skulle göra men ändå).
Några saker jag funderar över i sammanhanget och som du absolut inte behöver svara på ts:
- är barnfriheten självvald eller är det ytterligare ett sår som det strös salt i?
- som andra sagt, kommer de andra barnbarnen att få samma gåva eller kommer konflikten att gå i arv?
- hur gör man rättvist om man har två barn som har olika många barn och vill ge gåva till barnbarnen? Ska de barnbarn som är fler i syskonskaran få mindre pengar per person? (Jag har 2 barn och min syster 3. Jag hade tyckt det var konstigt om mina barn fick 50 000 kr var medan min systers barn bara fick 33 333 kr var av morföräldrarna.)
4 gillningar
Absolut. Hur har hon blivit annorlunda behandlad menar du?
Hur har detta någon betydelse? TS bör ju inte vara missunnsam mot sina systerbarn oavsett.
Visar inte det här hur absurt det är att resonera som TS?
1 gillning
Jag tänker att det kan finnas massa saker bakom som gör att ts upplever sveket ännu större. Han nämner ju att det känns som att han är mindre värd eftersom han inte har några barn. Då tänker jag att den känslan kan bli ÄNNU värre om han hade önskat barn men inte fått. Otroligt privat så inget jag tycker att ts behöver svara på, men det är en fundering som dök upp hos mig. Det verkar ju som att relationen inte var tipptopp innan detta heller. Men å andra sidan, vilken relation är det om den nagelfars tillräckligt.
Nja, både och. Sveket hade nog inte uppstått om mamman kommit och sagt “jag skulle vilja ge pengar till mina barnbarn. Hur ska jag göra detta på ett sätt så att inte du känner dig förfördelad eftersom du inte har några barn?” Kommunikation är viktigt om man ska kunna ha bra relationer. Om ts då sa att han ville ha samma summa som mamman ville ge till sina barnbarn totalt vet jag inte hur de skulle gå vidare såvida inte mamman är väldigt rik. Det är därför jag skrev funderingen.
9 gillningar
Fast alldeles oavsett varför det inte blev några barn bör man vilja det bästa för barnen som finns i släkten och arbeta för deras väl.
Med tanke på hur TS resonerar i tråden blir min teori om att de visste att det skulle få en negativ reaktion helt rimlig. Jag personligen hade inte hanterat situationen så, men jag kan samtidigt förstå någon som väljer att göra det. Hade TS mor helt struntat i relationen med TS hade hon gjort det helt öppet och struntat i reaktionen.
Hon verkar ju iofs inte gjort några försök att laga relationen heller efter TS tog avstånd. Det hade jag direkt försökt med om det hade blivit en sådan konflikt med ett barn.
Jag gissar att mamman har inte tänkt. Finns många som inte gör det när det gäller pengar.
3 gillningar
Bryt kontakten.
2 gillningar