Bryta kontakten med familj efter orättvisa

Ett rikare liv Emotionella sidan av pengar
42

Det här är nog den märkligaste vinklingen jag sett hittills, och väldigt nedlåtande om jag ska vara ärlig.

Att min syster valt att skaffa barn gör henne inte till någon hjälte i mitt liv. Det är hennes val, och det har inget med mig att göra. Att jag inte har egna barn gör mig inte mindre värd, och det betyder inte att jag ska stå bredvid och applådera när jag samtidigt blir helt bortvald av min egen mamma.

Jag förstår att du vill skifta perspektiv, men det här landar väldigt fel. Jag söker inte biologisk fortsättning – jag söker relation, respekt och rättvisa.

34 gillningar
43

Det är inte situationen vi diskuterar här. TS mor har hjälpt sitt barnbarn.

Så man kan inte diskutera något eller ha en ståndpunkt om man inte hunnit eller behövt göra det i praktiken ännu? Tänk ett varv till där.

2 gillningar
44

Personligen hade jag aldrig tagit emot pengar av mina föräldrar om inte mina syskon fick motsvarande.

Jävligt märkligt beteende att syskonet gör det om de har bra ekonomi och hade kunnat lösa det själva genom att helt enkelt agera borgenär åt barnet.

Att det var ett så enormt belopp gör bara saken än mer konstig.

Det är vad jag tycker i alla fall.

14 gillningar
45

Hur är den nedlåtande?

Jag märker att du resonerar så. Men din mor gör det bevisligen inte. Vem har rätt?

Att du inte söker biologisk fortsättning har vi noterat, men återigen, din mor kanske gör det - och (återigen) vem har rätt?

Tänk också ur det här perspektivet - du har inget behov av en lägenhet till dina barn, eftersom du inte har några. Om din syster ex. hade levt i ett land utan fri sjukvård, och behövde ex. en permobil för att kunna ta sig fram, hade du krävt att få motsvarade av din mor om hon ordnade en sån? Försök tänka ett steg längre.

7 gillningar
46

Självklart kan man ha åsikter om situationer man aldrig varit i närheten av.

Lite som du kan sitta i tv soffan och tycka att målvakten borde räddat den där straffen.

Däremot kan det finnas olika stor anledning att ta dina synpunkter på allvar.

Det är ju tyvärr inte så attallla som har en annan synpunkt än dig per definition tänker fel.

8 gillningar
47

Om du på riktigt funderar på att bryta kontakten med dem tycker jag ändå att du sakligt kan framföra hur du känner och varför innan du gör det.

Evt. i skriftlig form om det är jobbigt att prata om och risken är att det bara blir tjafs och kanske inte så väl formulerat i tal.

Om de inte förstår att de har gjort fel är det så men då har de i alla fall fått en chans att förstå och rätta till det.

4 gillningar
48

Nu tramsar du ju bara. Kom med argument istället.

1 gillning
49

Så är det kanske. Å andra sidan är det väl vad man har normala relationer och nätverk till?

Vad jag förstått skapas det vårdköer så riktiga patienter inte kommer fram, för att det blivit så populärt att säga “gå till en terapeut bara”. De kan liksom inte trolla med knäna. Livet suger ibland.

När vänner (och forum) hänvisar till vården och vården till vännerna har du ju ingen att vända dig till istället. Fast man kanske bara säger “sök vård” för att slippa gnäll från familj och vänner (och forum)?

Då finns det ju något konkret att ta itu med. Sorg av typen “min kille dumpade mig” eller “jag missade mellandagsrean” är inte en fråga för terapeuter. Vad jag förstått är det bara en belastning som skapar onödiga vårdköer.

Ett tag var ju mental ohälsa stigmatiserat, så man började uppmana kreti och pleti att söka vård. Nu är det tvärtom ett problem att för många söker vård för småsaker.

Det var därför jag frågade: Vad konkret vill man att terapeuten gör? Det tar trots allt ofta lång tid att få en tid och genomgå terapin och det ges inga garantier. Talar av erfarenhet.

Ja, ett syskon fick arv före mig och i några veckor trodde jag inte jag skulle få något alls. Kändes ungefär som du beskriver, men jag har känt så gentemot mina föräldrar länge. Dessutom hade jag byggt upp ett oberoende av dem och eventuella gåvor sedan tidigare. Jag orkade inte med att de hintade om att ge saker som sedan inte blev av. Jag var trött på att manipuleras, så jag hade gjort mig känslomässigt avtrubbad för gåvor, besvikelse och orättvisa redan innan. Jag tror det räddade mycket.

För mig känns det inte realistiskt att bryta helt med familjen. Man har ju bara en. Men jag försöker ha korta, positiva möten med långa mellanrum. Jag får vågor av frustration efteråt och har därför valt den strategin som en kompromiss.

Första raderna i Epictetus bok “Handbok i livets konst” har blivit en favorit i liknande situationer. Det handlar inte om förlåtelse - bara total acceptans. Det som inte berör en kan inte skada en.

Jag vet inte om det var därför hon inte ville ge dig pengar, men ett bolag som äter snarare än ger kapital är livsfarligt för ekonomin på nivå med spelberoende eller droger.

Om hon istället ger dig motsvarande belopp efter att du insett det kan det rädda pengarna åt dig att inte ha tillgång till dem just nu.

1 gillning
50

I praktiken kan det mycket väl bli åtminstone delvis samma sak som att ge pengarna direkt till TS syster.

Om inte mamman gått in med pengar till barnbarnet hade systern rimligen fått stötta sina barn själv istället, helt eller delvis.

Jag tycker att det skulle vara snyggare att låna ut pengarna istället eller agera borgenär men inte ge bort ca 2mkr per barnbarn.

5 gillningar
51

Hon hade säkerligen stöttat sitt barn, men man får göra väldigt många logiska kullerbyttor för att komma fram till att det leder till att TS blivit orättvist behandlad.

3 gillningar
52

Agree to disagree antar jag. Du och jag tänker väldigt olika.

Hade jag haft barn skulle jag i vart fall aldrig bara ge ett av barnen (eller deras barn) stora summor pengar utan motprestation.

Dels för att det sannolikt kommer att påverka barnens relation med varandra väldigt negativt och dels för att villkorslösa monetära gåvor ofta stjälper mer än de hjälper.

Jag skulle då hellre gå in som borgenär, låna ut pengarna eller bistå med råd, stöttning etc.

Teach a man to fish…

7 gillningar
53

Det håller jag med om, men det är ju helt utanför ramarna för vad som är relevant för diskussionen i tråden. Ungefär som att jag inte skulle börjat diskutera vilka tapeter som hade varit lämpligast i lägenheten.

3 gillningar
54

Om detta skulle hända i min familj skulle jag ta det med en klackspark. Redan som litet barn var jag en gosse - som fick lära mig att bli orättvist behandlad.

Din mamma älskar sitt barnbarn och vill att hon skall bo i ett bra område. Hennes vuxna barn är självständiga och klarar sig nu själv. Självklart skall de äldre starka hjälpa de svagaste.

Skulle jag väckt frågan om orättvisa till min mamma i denna situation så skulle hon svarat:

“Du skulle också fått 1,8miljoner om du hade ett barn som behövde en lägenhet”.

Hon behöver en verklig lägenhet. Du har ett imaginärt behov av rättvisa.

Antar att din systers barn får även julklappar och födelsdagspresenter. Varför är inte detta också orättvist?

Man kan ju på sätt och vis säga att din mor gjort ett fel. Det felet är att hon fostrat ett av sina barn som nu är vuxet till att tjura över att ett annat barn får hjälp. Det är som om att en vuxen tjurar över att barnen får välja en klubba hos pizzabagaren. Det ser inte bra ut.

14 gillningar
55

På vilket sätt menar du att det jag skrev inte är relevant för diskussionen då?

Hela situationen handlar ju om att ge ett specifikt barn (eller dennes barn) pengar utan motprestation och samtidigt inte ge något till övriga barn.

Dvs. exakt samma sak som du citerade mig om och som du skrev att du höll med om?

2 gillningar
56

Har du eller i er släkt varit med om att föräldrar behandlat sina barn olika rent ekonomiskt utan att relationen kraschade?

Personligen har jag aldrig sett det hända. Min fru är ett exempel och jag har en del andra mindre fräscha exempel inom släkten.

100% av dessa anekdotiska fall slutade i brutna eller bristfälliga relationer. Tråkigt för det är inte bra om man nu vill bevara släkten som någon form av social enhet för framtiden.

7 gillningar
57

Håller med, det är lite gaslighting och att spela dum att förvänta sig att det ska bli på något annat sätt.

Det är väl mer regel än undantag att familjerelationerna försämras när föräldrar särbehandlar vissa barn eller barnbarn.

7 gillningar
58

Ah, så du tycker alltså det är orättvist? :sweat_smile:

5 gillningar
59

Det jag håller med om är att det är olämpligt att ge bort stora summor pengar på detta vis eftersom det oftast stjälper snarare än hjälper - och det har ju faktiskt väldigt lite med TS fråga att göra.

2 gillningar
60

Nej, men det har ju inte TS heller råkat ut för. Hennes mors barnbarn fick hjälp med en lägenhet.

2 gillningar
61

Exakt så funkar det hos oss, ingen som ens skulle komma på tanken att ifrågasätta det. Måste säga att jag är förvånad över många av svaren i tråden, helt verklighetsfrånvänt tänk.

7 gillningar