Jag tror de flesta kan vara överens om att den delen som tillhör FIRE inte belastar samhället. De lever på sitt eget intjänande kapital, får inte bidrag, och konsumerar och betalar i samband med det 25% skatt (moms) på sina redan intjänade pengar. De försörjs inte av någon annan än sig själva.
Och om du provar med länken ovan och byter till lite olika kommuner och områden så ser du att kategorin främst finns i utanförskapsområden. Dessa är nog inte speciellt FIRE-täta. Om de hade varit det hade problemen i dessa områden försvunnit.
Den fetade är ju korrekt, men de kanske kommer nyttja andra samhällstjänster, sjukvård, polis, försvar, mot slutet sen garantipension, hemtjänst o.s.v. deras momsinbetalningar kommer inte vara något vidare täckningsbidrag för detta.
MEN med det sagt så är det inte individens fel, det är vårt val att beskatta inkomst av tjänst betydligt mer än inkomst av kapital. Så tycker man att det är fel ska man nog snarare balansera beskattningen tjänst/kapital.
Det där låter ungefär som Marie Antoinette och övriga högadelns resonemang när det begav sig. Om man i stället för att arbeta själv använde sin förmögenhet för att bekosta sin konsumtion och sina behov, desto mer gynnades folket som då oxå kunde köpa t.ex kakor och bakelser för att stilla hungern…
Jag har röstat höger hela mitt liv och tror inte på något högskattesamhälle. Är av åsikten att alltför höga skatter på både arbete och kapital är direkt skadligt för samhället i längden. Bättre då att alla som kan, tillsammans är med och bidrar till det gemensamma efter förmåga så att det även räcker till dom som inte har möjlighet att hjälpa till.
T.ex en tredjedel av oss kommer tyvärr förr eller senare enligt statistiken att drabbas av cancer och en behandling kan gå loss på flera miljoner. Finns många andra sjukdomstillstånd som kostar mer och man hör lite då och då om patienter som nekas läkemedel som är “för dyra”. Om man då som medelinkomsttagare betalar skatt i bara 10 år och övriga skatter på en mikrokonsumtion resten av livet lär inte ens i många fall kostnaderna för ens egna behov täckas. Lägger man sedan till vad man kostat samhället tiden fram till dess att man börjat jobba och övriga omsorgskostnader när man blir äldre blir det ännu större minus.
Men drar man en analogi till ovanstående hade säkert Marie Antoinette resonerat; “Det finns ju Alvedon”…
Men de har garanterat betalat in dubbelt eller trippelt så mycket skatt under intjänandefasen innan de blev FIRE. Så kombinationen oproportionerligt mycket skatt i början (51% marginalskatt, tjänat över brytpunkten där de 16% som borde gått till ens egen pension bara rakt av blir en skatt eftersom man inte får avsättning till den allmänna pensionen över en viss brytpunkt, alltså nästan 70% i skatt utöver den delen av arbetsgivaravgiften som alltid är en skatt), + sedan 25% skatt på det mesta man köper både innan och under FIRE. I kronor tror jag nog detta, ändå, blir mer i absoluta tal än någon som jobbar i ett låglöneyrke hela livet. Och definitivt jämfört med de som inte jobbar alls. I synnerhet eftersom det rimligtvis borde nuvärdesberäknas, dvs vara värt väldigt mycket mer eftersom inbetalningarna skedde tidigt.
Det jag vill få sagt är att, en person som under första halvan av sitt yrkesliv jobbar stenhårt, blir rejält hårt beskattad, för att sedan inte få allmän pension motsvarande den mängd skatt man betalat in, och att man sedan lever på sitt eget kapital utan bidrag, kommer dra in mer skattekronor än medianpersonen. En sådan person är nettopositiv och borde inte beskattas hårdare med högre kapitalskatt. Är det något vi borde göra för att jämna ut det är det att sänka skatten på arbete, och betala det med att inte ge så mycket bidrag till den där nästan 25% av den arbetsföra befolkningen som inte är självförsörjande. Det skapar incitament att just bli självförsörjande, och skulle få landets finanser att se betydligt bättre ut.
Håller med i allt och ogillar egentligen det svenska systemet men väljer ändå att bo kvar av andra anledningar. Personligen hade jag hellre sett en amerikansk modell, där staten tar minimalt för att finansiera försvar, polisväsende o.s.v. och den enskilda väljer vad den vill försäkra, spara och bestämmer själv över sitt liv istället för som här där jag ska finansiera för mig helt okända människors liv o.s.v.
Ser det som att man med stor sannolikhet har bidragit mycket tidigare och det är inget fel att någon njuter av FIRE enligt mig. Har man ackumulerat allt sitt kapital genom investeringar av pengar från att ha jobbat svart är det en sak. Uppskattar dock att inom detta community så har 99%+ arbetat för pengarna och därmed betalat massa skatt innan.
Har inte heller något problem med att någon vill jobba 50% och vill leva på den ersättningen.
Detta stämmer dock inte på t ex @FIRE-Jimmy eller andra som kör “lean-FIRE” eller vad vi vill kalla det, dvs de som haft helt normala löner men kan gå i FIRE tack vare en extrem sparkvot.
Som jag skrev i någon annan tråd tycker jag dock inte att det är något problem på ett samhällsekonomiskt plan då det är så väldigt få som kan (eller vill) göra detta så effekten på samhället är negligerbar.
Oavsett mina personliga åsikter så tror jag att skattesystemet kommer att ändras över tiden och vi kommer att få ökade kapitalskatter på ett eller annat sätt. Den offentliga sektorn kommer komma under stor stress under detta och nästa år pga inflation både på varor och personalkostnader, och det i kombination med lägre skatteintäkter pga recession.
Om man planerar eller är i FIRE tror jag man gör klokt i att jobba med stora marginaler, alternativt ha en realistisk back-up plan för hur man kan öka inkomsterna vid behov.
Jag tror att det är ganska vanligt att man känner att personer har någon slags plikt mot samhället, även om den gestaltar sig på många olika sätt.
Men det är ju ingen binär fråga heller. “FIRE och sen lata sig i 40 år” kanske inte är det mest plikttrogna du kan göra mot samhället - det kan man acceptera, då man samtidigt kan tycka att det finns betydligt värre saker att göra. Hellre det än att råna butiker eller jobba för gamblingföretag liksom.
Går ju finfint att argumentera att “poverty FIRE” leder till mindre resurskonsumption, och det kanske är något att premiera.
Planering bör inte bryta mot det då man följer gemensamt uppsatta regler. Rent skattefusk bör dock definitivt räknas dit. Här blir väl den svåra frågan vad som ska klassas till vilket, men som grund bör väl för tillfället (alltså när skatteplaneringen sker) gällande regler vara grundpunkter för vad som är OK.
Om det alltid är moraliskt försvarbart är kanske en annan fråga.
Bra ämne och bra fråga. Jag brukar argumentera för att om jag gör något så godkänner jag att alla andra också skall ha den möjligheten. Och om alla slutar arbeta och lever på kapital så kommer värdet på vårt kapital rasa och så kan vi inte leva på det längre. Så därav känns det tveksamt med FIRE.
Jag har mer och mer insett på senare år att samhället faktiskt ger en hel del tillbaka till mig som jag tagit för givet tidigare. Infrastruktur exempelvis, vad är poängen att vara rik om jag är isolerad i mitt boende och jag kan inte ta mig någonstans och ingen kan komma till mig. Så jag säger nog att man till viss del bryter mot samhällskontraktet vid FIRE, OM man inte isolerar sig på en ö och blir helt självförsörjande
Kan bara konstatera att det är ett glapp mellan din siffra på ca 25% och andelen av arbetsföra befolkningen som försörjs genom olika former av bidrag på drygt 13% (innan åtstramningarna 2006-2008 låg det på ca 20%). Utanförskap - Ekonomifakta Antingen är siffran på 25% missvisande, eller så är det ett rejält underkännande av teorin att om att folk är arbetslösa för att de får för mycket i bidrag.
Bara som ren nyfikenhet - vilka delar tycker du ska tas bort från det man är med och betalar?
Samtidigt har du själv varit barn och därigenom dragit nytta av barnomsorg, skola etc så är det unte sunt att betala tillbaka för det värde du själv mottagit?
