Men att alla eller ens en bråkdel av ens fonder eller aktier skulle bli låsta är ju extremt osannolikt, särskilt om man har globala indexfonder eller liknande som bas i portföljen. Det som hände nu med ryska värdepapper är ju otroligt sällsynt, jag skulle säga att risken för att huset behöver byta tak samtidigt som bilen rasar och man blir arbetslös i samma veva är minst 100x mer sannolikt. Finns ju ingen gräns för hur stor buffert man kan behöva. Är man så riskavert är det nog bättre att investera i bubbelplast man man vira in sig i varje gång man lämnar hemmet snarare än aktier.
2 gillningar
Det är väl snarare helt normalt att ha en buffer i form av pengar på kontot för att hantera oförutsedda utgifter? Tänk på att Avanzas värdepapperskredit bara är till för att handla värdepspper med. Från Avanzas hemsida:
"Får jag använda värdepapperskrediten till något annat än handel med värdepapper?
Nix. Det är en värdepapperskredit och är alltså till för att köpa nya värdepapper på ditt konto."
Men vi får nog enas om att vi är oense…
Ändå tillåter i princip alla mäklare att man flyttar ut och in pengar på kreditkontot som man känner för 
Nordnet kräver att man skickar ett meddelande för att flytta ut pengar, men annars är det fritt fram.
Det är normalt att ha en buffert, helt korrekt, och ett väldigt vanligt råd. Men det är fortfarande förödande rent ekonomiskt och borde egentligen vara reserverat för personer med väldigt svag ekonomi som inte har några tillgångar eller kreditvärdighet.
Det kände jag inte till! Får nog se till att ha ett ”riktigt” buffertkonto ändå 
Ni i tråden som inte har en buffert, har ni inte en krona sparad på konto utöver lönekontot och ISKt? Jag tycker inte att man behöver ha en buffert i händelse av arbetslöshet på kontot men har gärna mellan 60-100 000 för konsumtion, resor mm. Det räcker ju med några dyrare inköp för att 40-50 000 ska ryka (typ: ett barn behöver en ny dator, byta ut nåt trasigt i boendet, kortare resa med en familj). Har man familj så förstår jag inte hur man vill/klarar att lösa allt via lönen.
8 gillningar
Jag kan ha några hundra på lönekontot ifall man behöver swisha nånting utan att det blir minus på kontot, annars håller jag inga likvider utöver de där kontanterna i olika valörer man ska ha enligt MSB. Om man använder kreditkort (finns även kort som har fria kontantuttag utan ränta om man föredrar cash) så behöver man ju inte ha en massa likvider på ett konto för månadens löpande utgifter, utan du när allt är betalt för månaden kan resten investeras.
Första steget är ju kreditkort. Men låt säga att du har en oväntad utgift på 50.000 men bara kan betala av 10.000 av dessa med lönen per månad så blir det ju 40.000 kvar du måste lösa på något vis för att undvika att betala 15-20% ränta till kreditbolaget. Då använder man sig av kredit med portföljen som säkerhet. Men det gäller ju att ha disciplin här så att man amorterar av det sen.
Planerad konsumtion som man inte klarar på en månadsinkomst kan man ju däremot lägga undan pengar till några månader i förväg, men det räknar jag inte som sparande överhuvudtaget.
1 gillning
Det är väldigt sällan man behöver stora pengar akut, om det skulle vara så finns det ju kreditkort. Jag gör det enkelt för mig:
- När månaden är slut för jag över överskottet på lönekontot till sparandet (aktier/fonder) men sparar c:a 25k för diverse behov.
- Behöver jag pengar utöver det som finns på lönekontot är det ju bara att sälja av aktier eller fonder, det tar bara ett par dagar att få ut likviden.
- I nödfall kan jag betala med kreditkort, tills lönen kommer eller att jag fått ut likvid efter försäljning av aktier eller fonder.
1 gillning
Ok så du anpassar sparandet efter utgifterna? Kanske är detta en modell vi borde prova, i stället för att ha en fast överföring till Lysa i början av varje månad.
Vi är nog inte så planerande utan fungerar mer som att när tillfället är rätt för tex någon möbel vi spanat på eller så. Vi behöver alltså ha lite i kassan för att vara allmänt ekonomiskt förberedda.
Ja eftersom jag lever ganska sparsamt så blir det naturligt mycket över varje månad som jag kan lägga på sparande. Men då det varierar lite från månad till månad är det enklare att sköta det manuellt än via en automatisk överföring.
Jag har aldrig haft problem med att få pengarna att räcka, har aldrig varit pank. Andra skulle säkert se det som att jag sparar för mycket men jag vill ju heller inte bränna pengar för sakens skull om jag inte känner att jag får ut något av det.
2 gillningar
Klarar man inte att betala kreditkortet samma månad för att man köpt någon möbel eller whatever så är det ju bara att betala fakturan med portföljkrediten som sagt, kräver noll planering.
Att hålla kassa blir väldigt dyrt i längden.
Brukar bara ha 10 000kr i buffert. Men när jag måste nalla av den, så är den prio 1 att fylla på igen. Säljer aldrig aktier/fonder för att köpa något.
Storleken på buffert är beroende på vad syftet med bufferten är.
När man går in i uttagsfasen utan lön eller pension behöver den vara större.
Varför skulle den behöva vara större under uttagsfasen?
Därför att kassaflödet kan vara ojämt, och i läget vi är nu känns det inte jättekul att sälja t.ex. fastighetsfond eller Skanska och Storskogen för att betala mat, bensin och el.
Fastighetsfonden eller Storskogen kan ju fortsätta nedåt, då kan man väl lika gärna sälja av så mycket man behöver. Ska man han en större buffert så innebär ju detta också att man har mer dött kapital som inte kan generera en avkastning.
1 gillning
Det är sant, men samtidigt kan ju nedgången fortsätta tills din buffert är slut… och då måste du sälja ändå, fast på ännu lägre nivåer. Sedan kan man få samma effekt genom att låna mot portföljen under dippar istället för att sälja, med fördelen att även bufferten som annars är likvid får tid i marknaden.
Själv föredrar jag (kanske helt ologiskt enligt många) utdelningsaktier till den del av portföljen jag skulle leva av, typ Storskogen och liknande skulle få vara på sidan av det. Nu är det inget magiskt med utdelning egentligen, men det tar bort sälj-steget och tenderar att vara mogna bolag som man köper för deras kassaflöde från den underliggande verksamheten snarare än en förhoppning om detsamma i framtiden.
För mig är det okomplicerat att sälja av en del av börsinnehavet vid behov i såna situationer, helt enkelt för att jag är långsiktig i sparandet och räknar med att jag kommer stå på plus i slutändan med den strategin. Det händer väl ungefär vartannat år och har aldrig överstigit 5 % av innehavet. Att hålla en massa pengar utanför börsen att ha vid oväntade händelser hade, i alla fall för mig, varit en förlustaffär.
Jag kan inte förstå argumentet “jag vill inte sälja under en börsnedgång och har därför en buffert” om man har en långsiktig investeringsfilosofi, men alla ska förstås göra så som de tycker känns bäst i magen och man måste ju som sagt ha marginaler i sin ekonomi för att kunna göra på det här sättet.
2 gillningar