Det har funnits ett antal trådar om livskriser, ”vad ska jag göra?” och så vidare. Jag tänkte att vi i den här tråden kunde samla erfarenheter gällande att ”byta spår” på arbetsmarknaden. Förändringen kan vara större eller mindre och planerad eller oplanerad. Dock finns det ett före och ett efter. Kanske fanns det också några steg på vägen dit. Initialt kan vi dock skippa alla detaljer. Vill någon ha dem får man fråga om det.
Jag har själv gått från kommunal förvaltningsekonom till att jobba som verksamhetscontroller i utrikesförvaltningen.
Har inte pluggat något. Har beskrivit det i en annan tråd. Ska länka senare. Min exakta väg kan inte kopieras men visst är det teoretiskt möjligt för många att söka samma bana.
Jag håller på att byta bana just nu, jag är 34 år. Från byggbranschen till redovisningskonsult. Går en 2-årig yh-utbildning och det känns helt rätt. Har nyligen gjort en praktikperiod och det var roligt att åka dit på morgonen. Så var det längesen( om jag ens någonsin har känt det) som jag kände i byggbranschen.
Gick från gymnasielärare till systemutvecklare vid 41, då hade jag visserligen läst in lite datavetenskap under tiden. Mycket friare tider men mindre kontroll på vad man ska göra.
Frågan handlar inte om att gå från ett fält till ett annat inom ekonomi. Den aspekten finns men är i sig inget direkt intressant.
Poängen är att gå från ett generiskt arbete utan betydande konkurrens om jobben till att komma till en roll och en arbetsplats med en helt annan nivå av konkurrens. Att gå från att jobba på Petterssons bygg AB till att jobba på Google kunde vara en möjlig parallell.
Att just diplomatvärlden skulle ”jämställas” med de internationella toppföretagen skulle nog av vissa uppfattas som att jag missuppfattat verkligheten eller fått total hybris. Vilka arbetsfält och arbetsgivare som finns på ”topplistan” varierar mycket dock mellan både olika utbildningsbakgrunder men också personliga preferenser.
Ställen som kan anses vara ”i topp” kanske kan vara Accenture, Big five, Big Tech, Sweco - eller Utrikesförvaltningen. Alla dessa arbetsgivare som figurerar på topplistor har (i min värld) det gemensamt att de rent faktiskt är ”extra bra” i olika avseenden. Hur specifikt intressanta och relevanta dessa ”extra bra” egenskaper är varierar förstås mellan olika individer.
Själv är jag mitt uppe i en förändring. Efter många år i olika ledarroller tittar jag nu på områden som risk, säkerhet, beredskap och andra närbesläktade områden. Det skulle innebära en kortare utbildningsperiod om jag tar steget.
Jag har haft väldigt många och väldigt olika yrken. Helt klart bästa steget att ta var att ge mig in i en ledarskapsroll.
Har man erfarenhet av ansvar så är man genast mer attraktiv för andra arbetsgivare, oavsett bransch.
Håller med om man tänker på utbildningens längd, arbetets komplexitet och ansvaret man har men annars tycker jag inte att det är så dåligt betalt egentligen.
Om man ska byta till läraryrket gissar jag att det ofta kan ligga fler saker än ”yrket i sig” (inkl. lön) i potten. Att kunna bo precis där man vill i landet är ju en möjlig fördel med läraryrket.
Det som jag kan uppfatta som möjligen mer udda är om/när man väljer läraryrket utan att samtidigt försöka tillgodogöra sig något av sin tidigare utbildning och erfarenhet. Väldigt många högre utbildningar går ju att utan större svårighet hitta vägar att ”baka in” i en lärarutbildning, åtminstone om vi pratar om högstadium och gymnasium.
Det håller jag inte med om. Om jag hade varit intresserad av det hade jag nog hellre på något annat sätt sökt mig vidare inom det för att öka lönen. Jag ville byta bana helt.
Jag kan sakna att det var lugnt och lättsamt att jobba inom industrin men det är oftast mycket roligare att gå till jobbet nu.
Frågan som jag tänkte mig handlade främst om breda högskoleutbildningar typ ingenjör eller ekonom. Om man har andra typer av mer nischade utbildningar så kan det sannolikt vara bättre att ”vända blad” så att säga.
Det här gäller egentligen inte bara läraryrket utan generellt när man byter bana. Om man har en lång utbildning sedan innan borde man i min värld ofta kunna ”casha in” den genom att kanske kunna söka andra tjänster och begära mer i lön än den som saknar motsvarande bakgrund. Man kanske inte vinner ekonomiskt på karriärbytet men man har iallafall något ”tillgodo” av sin bakgrund. Man behöver kanske inte fullt ut “räknas som nybörjare” när man söker sitt första jobb i det nya yrket.