Jag har en fast tillsvidareanställning idag men jag har nu blivit erbjuden runt 6000 mer på ett annat jobb. Till dilemmat hör att jag nyss fick reda på att jag är gravid (tidigt än). Och rent ekonomiskt så vinner jag på att ta det nya jobbet trotts att jag inte kommer få extra föräldralön därifrån eftersom lönen som min föräldraledighet baseras på skulle bli mycket högre ändå.
Men när i en process säger jag att jag fått reda på att jag är gravid? Eller ska jag inte säga det alls? Jag skulle börja innan sommaren och BF är inte förens i december. Jag vill inte att det diskriminerar mig i processen men jag vill inte heller sätta mig i en dålig sits på nya jobbet genom att berätta senare?
Och sen vill jag gärna ha tips på hur ni andra förhandlat bort eller ner provanställning? Jag har redan en relation till personer på det nya jobbet så de ska redan veta vad jag går för och det ger mig en större trygghet att byta om jag slipper ha provanställning.
Berätta inte nu. Jag skulle säga att det är rätt vanligt att byta jobb under graviditet, och det är inget som ska hindra dig! Jag tror inte heller att din chef/arbetsgivaren ser ned på det när du väl berättar.
Det är tidigt i graviditeten också, så vad som helst kan hända.
Jag har blivit erbjuden provanställningar tidigare och sa helt enkelt att jag inte kan tänka mig att ta risken och byta från en tillsvidareanställning till en provanställning. I båda fallen backade dom. Men jag är inte verksam i Stockholm och provanställningar där jag verkar är fortfarande ganska ovanliga.
Finns det möjlighet att ta tjänstledigt från ditt gamla jobb så att du kan gå tillbaka ifall provanställningen (mot förmodan) inte skulle resultera i en tillsvidareanställning?
Och nej, jag skulle inte heller säga något om en graviditet om det inte prompt är omöjligt att dölja. Sen kommer du ju förr eller senare behöva göra det.
Vill du jobba på ett ställe som diskriminerar och sållar bort gravida? Om svaret är nej: berätta tidigt. Antingen får du jobbet ändå, eller så blir du bortvald. Oavsett fick du som du ville.
Att lyckas förhandla bort en provanställning är väl ändå ganska ovanligt? De enda jag sett lyckas med detta är riktiga “rock stars” som företaget är väldigt angelägna om att anställa. Som företagare skulle jag börja fundera på vad den sökande försöker dölja med ett sådant krav…
Att börja ett samarbete genom att demonstrera att man inte litar på varandra är inte bra.
Jag har förhandlat bort provanställningar, men jag är ju också en rock star av rang
Men därför föreslog jag just som jag gjorde, det kan vara en bra back-up att ha förankrat med sin nuvarande chef att få komma tillbaka, ifall man får svaret “vi tillämpar alltid provanställning”, för precis som du säger kan det bli knepigt. Man kan ju likväl föreslå och se vad de säger.
Berätta efter sommaren, det är ju ingen som ska lägga sig i när du blev gravid.
När det gäller provanställningar har jag förhandlat bort det många gånger, på båda sidorna. I grunden handlar det om att arbetstagaren ska vara oprövad i sin roll och det kan AG oftast hävda att man är när man kommer till ett nytt företag. Med det sagt har jag aldrig valt bort någon kandidat för att hen ställde frågan, och jag har inte heller avstått från att ta ett jobb om det kommer med provanställning.
Finns väl ingen som godtar en provanställning om du inte är arbetslös? Jag har blivit erbjuden det en gång, kommer inte på frågan var svaret sen ändrade dom sig.
Byt enbart om det inte syns att du är gravid innan ev provanställning övergår i fast. Min fru fick kicken pga graviditet som blev synlig under provanställning. Omöjligt att bevisa att det beror på graviditet.
Och berätta behövs inte. Det blir tydligt när det blir tydligt.
Vi tycks verka i olika världar
I min sektor är provanställningsnormen stark och jag har aldrig haft ett problem med det som arbetssökande. Jag vet att jag är kompetent och att min nya arbetsgivare inte kommer vilja släppa mig om jag får börja jobba. Skulle det skära sig pga av “mjuka” värden, kultur eller värderingar så vill jag inte vara kvar ändå. Uppstår det genuin arbetsbrist är man ändå inte skyddad. Så jag har aldrig känt att jag haft något att frukta från en provanställning, då förhandlar jag hellre om andra förmåner.
Handlar snarare om att det är mycket lättare att säga upp någon under en provanställning. Arbetsgivaren behöver ju inte ens ange varför under en provanställning.
Och då är det ganska omöjligt att bevisa om en uppsägning skulle bero på en graviditet i mitt fall. Känns som en dum sits att sätta sig själv i just där jag är i livet.
Det gör vi nog, men jag vet ingen som skulle gå med på det oavsett om man tror på sig eller inte. Jag hoppade på en relativt ny startup med ägare från UK. Lämnade tillbaka min förmånsbil, köpte en ny bil, tappade en bonus. Jag vore ju en komplett idiot om jag gick med på en provanställning när jag inte behöver. Allt jag behövde säga var glöm det. så var det klart.
Det är bara juniorer hos oss som gått med på det. Dom har iofs inget val, men det har ju seniora i en bransch med kompetensbrist.
Ja jag har verkligen respekt för trådstartens dilemma och att det är en prekär, speciell situation. Därför skulle min tanke vara att berätta om graviditeten innan du accepterar den nya anställnignen och säger upp dig. Är det nya företaget sexistiska rövhattar får du reda på det innan du comittat.
Om man inte behöver nej visst då kan man ju skippa. Rimligtvis.
Oftast i stora organisationer så kan rekryterade chef inte ens göra något åt det, de vet inte hur och får inte ens om de försökte. Det finns ett standardavtal och that’s that.
Bara så du inte missat så finns det ju ett tak på vad man kan få i föräldrapenning. Så ligger din inkomst under taket och du ökar 6 tusen så påverkas FP en hel del men om du ligger över på påverkas den inte alls.
