Jag har funderat mycket på denna fråga och funderat på om det skulle vara bra för ett litet land som Sverige att ha engelska som huvudspråk och ta bort svenskan. Jag resonerar lite såhär:
Native language is not the same as a second language
I had good grades in english and I think that I can comprehend a lot in both text and writing. But to be honest, ask me the english name of all the spices or utensils in my kitchen and I will get exposed as a swede trying to talk english. The same would happen if I tried to follow a live debate where people spoke with different accents. I think that native speakers probably view how we swedes view immigrants trying to talk swedish, we are patient with them and we understand what they are trying to communicate but we don’t do it as effortless as someone having swedish as a native language.
Det finns uppenbarligen fördomar i Sverige mot att t ex anställa invandrare i kundtjänster då de har brytning, kan uttala viss ord konstigt osv och självklart finns det samma sak mot oss svenskar när exempelvis ett bolag där det officiella språket är engelska ska rekrytera.
Skulle vi svenskar prata lika bra engelska som amerikaner eller britter öppnar sig en hel arbetsmarknad upp. Det skulle även ta bort alla behov av översättningar / tolkningar av olika slag som sker idag. Myntet är även bra på andra sidan då vår arbetsmarknad skulle bli flexiblare och lättare att hitta personer att rekrytera ifall de inte behöver kunna någon svenska.
Vad tycker ni? Finns det några fördelar med att ha kvar det svenska språket? Just nu finns det ju en gammal generation som inte “skulle klara sig” ifall Sverige helt plötsligt blev engelskspråkigt men de är ju ett utdöende släkte. Min spaning är att man i princip skulle kunna köra engelska som officiellt språk för alla som föds nu och vi skulle kunna få en naturlig övergång.
Jag minns bara när jag själv pluggade på universitet för 15 år sedan hur “mossigt” det var att lära böcker skrivna på svenska av professorn som lärde ut just ämnet, jag tänkte att vad är egentligen sannolikheten att just denna lilla svenska professor skulle ha skrivit den bästa boken för att lära ut ämnet och jag skippade faktiskt att läsa boken och klarade tentan genom att kolla på videoföreläsningar från amerikanska universitet.
Så vad ser ni som fördelar respektive nackdelar med att byta språk i Sverige till engelska? När ni söker information kring hur man löser ett problem (Google etc) kör ni då på svenska eller engelska?
För mig är frågeställningen helt absurd. Den förutsätter att man ser ekonomi och praktikalitet som det enda av värde hör i världen. Fråga någon med samiska som modersmål varför de pratar det hemma och jag gissar att du får höra om värdet av en kultur om sina anfäders språk. För mig är svenska kopplingen till mina äldre släktingar, till vår historia, vår litteratur. Ekonomiska argument träffar liksom helt fel. Dessutom pratar jag såpass god engelska att jag aldrig upplevt det som ett hinder. Svenskan är dock ett såpass stort språk (och svenskar lär sig ändå såpass bra engelska) att vi nog inte har några större ekonomiska konsekvenser av att värna vår egen kultur. Om man nu funderar i de banorna.
Det är en intressant fråga, och jag tror svaret beror mycket på vad man värdesätter och prioriterar. Sverige är ju redan ett av de mest internationellt orienterade länderna, men som du säger skulle ett byte till engelskan förstärka det ytterligare, vilket har en del fördelar. Å andra sidan är språket otroligt viktigt för den nationella gemenskapen och kulturen. Engelskans intåg på svenskans bekostnad gör oss mindre rotade i vår kultur och historia.
Så det är nog mest en fråga om vad man tycker är viktigt. Själv är jag av åsikten att på lång sikt (säg >1000 år) så bör vi verka för att upplösa nationer helt. Men på kort sikt (mitt liv och kommande generationer) så tror jag att nationell gemenskap kommer vara extremt viktigt för våran egen överlevnad, och därmed tror jag att det vore bättre att stärka svenskans status, snarare än tvärtom.
Drar man det till sin spets: De flesta skulle kunna riskera livet för sin familj, men inte sin BRF. En sån här förändring skulle göra Sverige mer likt en BRF och mindre likt en familj.
Ja, men det är inget som händer automatiskt för att det införs ett officiellt språk. Det hände till exempel inget särskilt när Sverige införde svenskan som officiellt språk år 2009.
Alltså, lyssnar ni på hur lågstadieungdomen pratar nuförtiden? De byter till engelska mitt i meningar hela tiden. Engelska har högre prestige och vi konsumerar till största delen engelskspråkiga medier. Det är bara en tidsfråga innan svenskan är ett dött språk, det handlar om några generationer på sin höjd. Det är väldigt tråkigt men väldigt svårt att förhindra.
Nja, jag tycker om Svenskan och kan egentligen tycka det är tråkigt att tex konjunktiv, som bara fortfarande användes för några få verb när min nu 96-åriga mormor var barn, numera inte används alls i princip. Inte ens på hennes tid böjde man verb olika för pronomen i plural. Typ som i Vi äro musikanter.
Jag undrar hur du tänker dig att omställningen skulle ske? Alla skulle, som du säger, bryta på svenska. Hur många jobbmöjligheter skulle det ens bli? Alla pratar ju redan engelska här, menar jag.
Jag har engelska som modersmål på ena sidan och aldrig pratat något annat med den föräldern. Det skulle vara otroligt irriterande om alla svenskar helt plötsligt började prata engelska. Jag har inget problem med den dos Swenglish som förekommer i mitt liv nu när svenskar pratar med någon internationell person i ett reportage eller ens polare tar med sig en kompis från jobbet från kontinenten. Däremot skulle jag börja störa mig rejält om det var det enda man hörde hela tiden.
Absolut inte. Jag tänker att vår tendens att kasta ut barnet med badvattnet när det gäller vår egen kultur och snabbt anamma andras kulturer (framför allt amerikansk kultur) leder till att vi får en svag identitet och svagare sammanhållning.
Det ena skulle väl leda till det andra. Vad skulle du vilja bevara, egentligen?
Bryter det inte ner viljan att bidra till samhället? Även om vi inte straffar förräderi eller illojalitet längre så vill man ju inte riskera att hjälpa någon som accepterar sådana idéer.
Tillslut skulle väl ingen vilja bidra alls, för vem som helst kan vara illojal. Min gräns gick för några år sedan och jag slutade t.ex. ge blod och göra mitt bästa för att bidra till samhället.
Inga problem när en gör det, men alla har väl någon gräns när engagemang börjar kännas bortkastat och meningslöst?
Jag har funderat på frågan förr i världen. Det vore väldigt praktiskt om alla i världen talade samma språk. Men kineser, fransmän och spanjorer skulle väl helst se sina egna språk som världsspråket i så fall.
Men sen med historia, kultur, lite mjukare värden kan det väl kanske vara bra att behålla olika språk. Dessutom skulle väl övergången vara svår. Det är trots allt inte samma sak att prata ett annat språk än ens modersmål, Om man bytte till engelska helt plötsligt skulle det bli väldigt torftiga debatter i riksdagen och på arbetsmöten osv. Många tror väl att de pratar flytande engelska men det stämmer inte om man inte är något slags språkgeni.
Däremot tycker jag det vore väldigt bra om man bytte till engelska på universitetet. Det skulle göra det lättare för utländska studenter att läsa i Sverige och det är ju även det naturliga akademiska språket.
Barn borde också börja lära sig engelska tidigt i skolan (gärna i förskolan) och ägna mycket mer tid åt det. Det vore bra om svenskar var i princip flytande i engelska men ett andraspråk kan nog aldrig bli lika naturligt som ett modersmål ändå.
En rolig grej är ju att väldigt många sånger som var populära i Sverige förrt är ju rena plagiat från utländska varianter (både på franska, engelska och spanska)
Sakta vi gå genom stan med Monica Zetterlund är Walkin’ My Baby Back Home av Nat King Cole. Varning på stan med Magnus uggla är Suffragette City av David Bowie, t om Tusen Bitar av Björn Alfzelius är en ren kopia av danska Tusind Stykker. I princip kan ju personer idag höra olika melodier och säga att det är helt olika låtar (och alla har rätt).
Varför skulle det svenska försvinna i om man läste Astrid Lindgrens böcker på engelska istället? Det är ju inte så att man behöver översätta “Knohult” till engelska precis som att man inte behöver ändra Gregory till Greger om man läser en brittisk bok på svenska.
Jag bor ju utomlands och har tyvärr inte lärt mina barn svenska. Så när jag läser Bamse för dem kallar jag Skalman för Shellman och Lille Skutt för Little Jump iofs. Thunder honey osv.
De får ändå lite Bamse och svensk kultur, men det är kanske ändå inte riktigt samma sak trots allt.
Jag är lite kluven i frågan måste jag säga. Egentligen så är ju svenskan ett väldigt litet språk och det känns som att det saknas väldigt många ord jämfört med engelskan. Engelskan är nog ett mer avancerat och omfattande språk ändå och är ju dominerande inom forskning, tech, medicin osv.
Men att överge svenskan känns rätt extremt. Kanske första steget vore att barn får lära sig engelska väldigt väl. Som sagt tror nog folk att de pratar väldigt bra engelska, Men de kommer fortfarande känna sig handikappade om de en dag debatterar något politiskt till exempel med en engelsman.
Edit: man kan väl också fundera på att lägga ner spanska och tyska och vad det nu är för tredje språk man läser i skolan och istället lägga mer tid på engelskan. Det naturliga vore väl att alla i världen pratar två språk. Sitt eget och engelska. Åtminstone i ett första skede. Sedan på sikt kanske det kan bli så att alla talar engelska. Men nu börjar jag kanske spinna ut lite väl från ämnet.
Nej. Definitivt så talar fler engelska i världen om man räknar in andraspråk. Dessutom är Kina en kommunistdiktatur som inte bidragit med något gott överhuvudtaget i princip till världen.
Deras land bör motarbetas snarare än att få fördelar. Du kanske är medveten om att fabriksarbetare där jobbar 9-21 6 dagar i veckan? Dvs “996”. Detta är vad ni uppmuntrar när ni köper kineskiska bilar och telefoner.
Att vissa språk skulle vara fattigare än andra är en myt. Språk innehåller så många ord deras talare behöver. Saknas der ett ord eller uttryck uppfinner man det eller lånar in det. Engelskan består ju tex av en stor del av franska låneord. Undantaget är de riktigt små språken som helt saknar litteratur tex dvs inte används alls i många domäner men skulle man bygga upp litteratur och utbildning skulle språken växa En kul grej som brukar nämnas i sammanhanget är att Strindberg använder många fler ord än Shakespeare som ju är känd för sin ordrikedom. Personligen föredrar jag nog Shakespeare ändå men det har mer med innehåll att göra inte för hans rikare språk
Det är lätt att instinktivt tro att det är bäst om alla agerar lika, och lätt att missa värdet av att människor pratar olika språk. Man behöver inse att mångfald är bättre än enfald
Redan när jag gick på universitetet (ingenjörsutb.) för 15år sedan så var all undervisning på masternivå på engelska. Men det gäller nog inte alla utbildningar. Ingenjörsutb. är ju en inriktning med mycket internationellt utbyte. Språket har aldrig varit ett hinder för mig att bo i engelskspråkiga länder och jobba på företag med engelska som koncernspråk. Svenskar är ju redan i den absoluta toppen av de som har engelska som andraspråk. Men det är klart att man kommer aldrig upp i nivå med de som har det som modersmål.
Engelska är ett ämne från iaf. första klass i svenska skolan nuförtiden, men såklart inte det med störst fokus.
Min spontana tanke är att vi behöver inte mer fokus på engelska i Sverige. Att vi kan för dålig engelska är inte ett problem idag, iaf inte för de under typ 50.
En kul grej som brukar nämnas i sammanhanget är att Strindberg använder många fler ord än Shakespeare som ju är känd för sin ordrikedom. Personligen föredrar jag nog Shakespeare ändå men det har mer med innehåll att göra inte för hans rikare språk 
