Den lilla portion nyttig mat du ev behöver slänga om maten inte duger till barnet är försumbar i sammanhanget. Om han inte rör maten alls kan du lägga den i din matlåda med övrig mat. Om han petat i den men inte vill äta vidare kan du äta upp den vid sittande bord med din övriga mat. Eller så slänger du en liten, liten portion. (Naturligtvis ställer du inte fram en full portion till ett barn som inte vill äta den mat som erbjuds.)
Det du lägger fram till mig som dina logiska förklaringar till varför du väljer att lägga pengar på skräpmat är inte logiskt för mig som ser det utifrån.
Om du känner dig dömd handlar det troligtvis om eget dömande.
OT:
Från vården finns enkel fin information att få gällande barn som inte vill äta det som bjuds. Det är vanligt förekommande i två - tioårsåldern.
Jag har egen erfarenhet både av att ha varit ett sådant barn (jodå, ätstörning kallades det. Med medicinering från läkare. Själv tror jag mest att jag var en envis unge som inte var hungrig.) och varit del av att fostra ett sådant barn.
Bl a så informeras det att man inte ska falla till föga och ge barnet specialmat vilket det framgår av din text att du gör. (Pannkakor, vitt bröd, mc donalds.)
Det är inte farligt om barnet går utan mat några dagar. Så länge hen får i sig vätska.
Man ska inte använda mat som belöning, muta eller bestraffning. (Någon som kan se var unna sig faller in?)
Information finns om man söker på barn som vägrar äta och går in på 1177 “tips för att få barn att äta”.
Vad har du fått för diagnos, råd och tips från vården?
Inspel från ett matglatt barn som kunde se fram lika mycket och minnas lika väl ett enstaka McDonalds besök med familjen som en semestervecka för 50.000kr.
Ibland får man lira med det man har också, även om du har en poäng i det du skriver också.
Jag har tänkt skriva en separat längre tråd om det här ämnet men lägger in några punkter här.
Att hålla på och “dutta med kostnader” och tänka att det ska “hjälpa” är generellt ingen väg till några väsentliga resultat gällande sparande, byggande av kapital eller ökade möjligheter i livet. På det här forumet finns gott om sådana trådar, alltså med tips om knep och knåp för hur man ska kunna leva smartare på olika sätt. Det är absolut inget fel med dessa tips och idéer. Om man har gott om pengar och egentligen inte behöver bry sig kan det vara underhållande att försöka optimera sin ekonomi. Det är en typ av hobby som man kan ha, precis som att samla tändsticksaskar eller bygga märklintåg.
Ett personligt exempel kan vara att jag skulle sätta som mål att sänka mina matkostnader med 500 kr i månaden. Det skulle kunna innebära att lära mig några nya recept, ökad andelen vegetarisk mat och liknande saker. Det kunde ofta vara en rolig och trevlig aktivitet att variera mathållningen lite. Skulle jag inte gilla alla de nya recepten kan jag ju skippa dem och välja att fortsätta att laga de som är goda. Det skulle kunna betyda att min varaktiga besparing kanske blir 250 kr i månaden istället. Det är ändå inte dåligt. Om jag istället, hypotetiskt, skulle vara tvungen att sänka matkostnaderna med 500 kr för att inte behöva flytta eller ha råd med julklappar till barnen (till exempel) så vore det inte roligt längre. Då är det inte något roligt pyssel utan blodigt allvar.
Att tänka att åtgärder som kan bidrag med några hundralappar i minskade kostnader ska göra skillnader i livet är naivt. Om man lever på marginalen och en ökad elräkning eller att diskmaskinen går sönder blir ekonomiskt allvarliga händelser så behövs fundamentala och riktiga förändringar, inte duttande för att kunna spara småpengar.
Den absolut mest relevanta åtgärden är att höja sin lön. För de flesta handlar det om att söka ett annat jobb. Sedan kan det ju hända att du får ett erbjudande av din nuvarande arbetsgivare att stanna kvar med högre lön. Jag skulle spontant tänka att en 10% löneökning utgör någon sorts miniminivå för vad som borde stå i fokus när man lever under ekonomisk stress. Allt annat är egentligen trams, sett till målet att skapa riktig förändring.
Eftersom det är precis vad som varit grunden till en stor del av de lån jag sitter på nu så vågar jag inte göra det. 4 bilar som kostade alldeles för mycket i inköp och reparationer (uppemot 150 000 totalt) under en period av 2 år när jag var sjukskriven avskräckte mig ordentligt från att köpa begagnade bilar i den prisklassen.
Du får gärna skicka PM med tips om kort. Och jag tar till mig vad du säger om barnspar. Jag är en aning avskräckt även där till följd av att min egen mor totalt länsade alla pengar som någonsin lades undan av till exempel morföräldrar till mig så jag behöver programmera om mig själv angående den frågan.
Jag har kontakt med vården sedan 7 år för sonens räkning och kommer även fortsättningsvis lita mer på deras råd än människor på internetforum. Det låter som att du följer och tipsar om råd som gavs på 90-talet i frågan vilka jag är väl medveten om att de inte fungerar eftersom jag också växte upp med ätstörningar. Jag lever, absolut. Men jag har tagit skada av “du äter det som bjuds eller ingenting”-attityden som gällde på den tiden och har idag en väldigt komplicerad relation till mat som helhet, alla matsituationer är obehagliga och hade jag haft råd att leva på dryck istället så hade jag gjort det (men måltidsersättning är dyrt.) Nu har vi en fungerade miljö hemma där barnet, enligt den rådgivning vi fått genom vården, får äta det han är villig att äta och till och med vill prova ny mat då och då utan att någonsin tvingas till det och utan att någonsin gå utan mat för att det inte finns någonting han är villig att äta.
Absolut bäst att höja sin lön. Det jag ser som värde i “duttande” när det är det enda man har att ta till för tillfället är att förstå pengars värde i relation en sak från en annan. Te x mycket potatis för pengarna istället för chips. Mycket mättnad eller lite mättnad.
När man har pengar behöver man inte dutta. Då kan man köpa både potatis och chips och det spelar inte någon roll.
Intresse för pengar kommer ofta av att man har gott av dem och vice versa. Det verkar vissa missförstå som att intresset för pengar skulle vara en orsak till att man har gott om dem eller att man som fattig skulle ha något att lära från den som är rik. Mer generellt skulle jag säga att de som har det gott ställt ofta har ganska mycket “slack” i sitt spenderande. Det finns ett “inbyggt slöseri” i upplägget och att skära i det kan ge en del besparingar. Man kan hålla på och plocka med detta just för att det finns ett “överutrymme” som kan disponeras på olika sätt. Den som är fattig har ofta en mer slimmad budget från början. Jag räknar inte med “Lyxfällan-case” eller liknande missbruk här utan tänker på normalt förnuftiga personer. När man inte har detta slack i sin budget blir neddragningar mer märkbara och inte alls roliga, som de kan ses som av den som har tillräckligt eller mer än så.
Lite ekonomiska tips från en fattiglapp, som hjälpt mig.
Främst har dessa hjälpt mig att kunna öka mitt sparande. Kanske flera är självklara, men de har ändå hjälpt mig genom åren.
Stiftelser!
Ibland finns udda stiftelser för invånare i sverige eller din kommun där man kan ansöka om medel. Yrkesroll, tidigare utbildning, diagnoser, bostadsort, kön och annat kan spela in.
Hygglo!
Hyr ut prylar, ger inga jättesummor, men de pengar som kommer in går till min buffert.
Tradera!
Säljer mina gamla prylar och även loppisfynd.
Bakluckeloppis!
Samla ihop barnens urvuxna prylar och kläder och ens egna och sälj på loppisar under sommaren.
Se över alla inkomster och utgifter och sortera bort onödiga utgifter!
Har sett din budget och det är lånen som verkar sluka mest. Kanske det går att samla lånen och få lite lägre ränta?
Extrajobb hemifrån!
Har i perioder jobbat med administration åt min kusin hemifrån, vid sidan av mitt dåvarande jobb. Ett par timmar i veckan kan göra stor skillnad.
Insamlingar via FB.
Detta var det tuffaste jag gjort, men jag startade en insamling under pandemin för att få hjälp kring att köpa min elrullstol. Då var jag helt inlåst då jag inte kunde åka färdtjänsten. Det var så fint att se att många ville hjälpa till när jag hade det extra tufft. Men det gäller att vara personlig och uppriktigt kring ens situation, tror lätt det kan tas för lurendrejeri annars.
Sen så blev tryggheten i att ha en buffert en stor skillnad mentalt och ekonomiskt för mig. Så att få ihop buffert förhindrar mycket framtida gissel.
Kanske även att en coach kan finnas via kommunens skuldrådgivning? Kan kännas skönt att ha en person utanför internet att bolla med.
Av dessa tips är jag mest tveksam till backluckeloppis. Jag håller med om att de bra men då främst för att köpa saker. Om målet är att få in pengar på barnkläder, leksaker eller annat så tänker jag att försäljning via andra kanaler borde vara mer effektivt. En sådan kanal som jag kan intyga är effektiv är bytargrupper. Jag har själv varit medlem i Bytargruppen i Stockholm under flera år. Där har jag både bytt bort och bytt till mig mycket varierande saker varav en del har haft ett hyggligt ekonomiskt värde.
Min upplevelse är att bakluckeloppisar och andra loppisar är riktigt effektivt för att sälja barnkläder och annat. Varje gång vi är på loppis så är det dessa som verkar sälja allra bäst.
Har flera kompisar som får in flera tusen varje sommar på att stå på bakluckeloppisar. Deras barn brukar också tycka det är kul att sälja sina gamla saker och få en andel av försäljningen som bonus.
Det är sjukt mycket mindre jobb än till exempel Tradera, men jag kan sällan stå på loppisar då min hjärna inte pallar det en hel dag.
Helt enig. Mycket tidseffektivt tycker jag. Att sälja saker på blocket, tradera eller facebook tycker jag är ganska jobbigt då konversationerna kan ta lång tid och lätt för missförstånd, folk som backar undan i sista stund. Sen tillkommer paketering, posta och sådana saker samt ta bra bilder.
De säljer absolut bra men prisnivån brukar ligga på 10 kr per plagg eller däromkring. Jag har själv handlat massor av kläder, även fina saker, för den typen av priser. Om du dessutom ska betala låt säga 300 kr för att hyra plats på loppisen och “bränna” en dag på att stå där själv så känns det inte så lönsamt.
Tradera är helt klart omständigt om det handlar om att sälja billiga saker styckvis. Risken är alltid att de finare sakerna “plockas ut” och så sitter du kvar med en hög mer eller mindre osäljbara B-artikar. Det är lite jobbigt att lägga ner en massa tid på saker som sedan inte säljer.
Min modell skulle mer handla om att sälja saker i klump. Då kanske du säljer ett parti med barnkläder. Allt är helt och rent och noggrannt beskrivet. Vikten (inkl emballage) är på förhand anpassad till gränserna för frakt så att du utnyttjar utrymmet maximalt. Handlar det specifikt om barnkläder så skulle jag föredra att sälja via Tradera i första hand. Att sälja via bytargrupp vore förstås också möjligt. Att sälja via andra kanaler skulle sannolikt leda till en massa onödig diskussion.
Typ “skicka varan till mig så skickar jag en kurir med kontanter till dig, men först måste du skicka en slant till mig så jag kan boka frakt bla bla bla”
Jag kan mycket väl tänka mig att en loppis kan ge bättre inkomst för tiden man lägger men tror att jag personligen trivs bättre med kanaler online där jag slipper ha folk i ansiktet som ska pruta och ha sig. Jag är egentligen typen som allra helst skänker bort grejer så om någon står framför mig och börjar prata pris så lägger jag mig helst. Särskilt efter att man stått ett tag och börjar bli trött i hjärnan som det är. Det är enklare att tacka nej eller helt enkelt ignorera skambud online, så jag brukar lägga ut urvuxna kläder (det blir dock inte mycket med hänsyn till att vi mest har sånt som är skänkt begagnat till att börja med så det mesta är inte brukbart längre när det är urvuxet) på facebook eller tradera och sälja den vägen.
Min absolut sämsta sida när det kommer till ekonomi är förmodligen generositet där jag är medveten om att jag är dumsnäll många gånger (och jag jobbar på det, men det är svårt) men ändå har väldigt lätt för att ställa upp när jag inte borde. Med det sagt så vägrar jag skänka till insamlingar från främmande människor till exempel, men när jag till exempel hörde talas om en mamma som behövde en barnvagn för flera år sedan och jag råkade ha en barnvagn stående… Då gick det som det gick, samma vagn hade säkert kunnat ge mig några hundra i fickan istället. Ett annat exempel är att jag tog lån för att hjälpa en av mina bröder, de pengarna såg jag aldrig röken av igen. Viljan att ställa upp ställer till det för en alldeles för ofta
Men jag tar till mig av era tips, tack till alla som tagit er tid att svara!
Jag har varit på många bakluckeloppisar i närtid. Under 2021-2022 byggde vi upp ett stort lager med skor och kläder i alla möjliga storlekar som vi tog med till Balkan. Leksaker, böcker och brädspel handlade vi också många av. Här nere är utbudet av begagnade saker sämre och priserna högre.
Att någon av de vi handlade av skulle ha ”gått med vinst” håller jag för osannolikt. Prisnivån var för låg för att det ska vara realistiskt. Där stod man och sålde för att det var ”en kul grej” främst.
