Jag är sjukt nöjd med min lön och förundras varje dag över att min arbetsgivare frivilligt väljer att betala mig såhär mycket för det lilla jag tillför… 
19 gillningar
Om du är 25 och har “kämpat med en utbildning” så är du ju sannolikt väldigt ny på arbetsmarknaden. Säkert en ny och bra utbildning, men mycket begränsad erfarenhet av yrket, arbetslivet och livet som helhet. Varför skulle du då ha en hög lön? Men är lönen viktig så tjänar du säkert på att hoppa runt. Om du blir lyckligare av det? Tveksamt.
Jag kom ut i arbetslivet som 25 åring och lönen var ju klart bättre än att leva på studiemedel. Men inte förväntade jag mig en topplön som nyutbildad! Min lön nu är jag fortfarande nöjd med eftersom den ger mig möjlighet att klara mig på ett deltidsarbete. Men det finns ändå alltid någon som tjänar mer, får högre procentuellt påslag etc, och jämför jag med dem skulle jag kanske bli missnöjd.
3 gillningar
Tyvärr är det väl som så nuförtiden att bästa sättet att få en bra löneförhöjning är att byta jobb ofta snarare än att vara lojal.
Vidare sägs det att man inte ska jämföra sig med andra - men just när det gäller lön tycker jag att det är oerhört viktigt att göra just det. Det är annars väldigt svårt att ha en bra uppfattning om vad som faktiskt är realistiskt att förvänta sig. Hur ligger du till jämfört med andra med samma yrke, i samma ålder/med samma arbetslivserfarenhet och i samma del av landet?
Om du nu faktiskt ligger för lågt i jämförelse kan det vara en idé att prata med arbetgivaren om hur det kommer sig och vad skulle behövas för att ändra på det. Fakta är betydligt bättre än egna negativa tankar som kanske är helt felaktiga. Och kan inte arbetsgivaren ge ett bra svar, eller om det handlar om att det inte finns resurser att matcha med, är det kanske läge att se sig om efter andra alternativ.
På en sund arbetsplats bör dessutom uppskattning inte bara visa sig genom lönen utan även genom god stämning, bra relationer, positiv feedback osv osv. Du säger förvisso att du trivs men eftersom du tvivlar på ditt värde får jag ändå en känsla av att det kanske inte riktigt står rätt till på arbetsplatsen vad gäller den sociala miljön heller?
Men jag tror också framförallt att du behöver jobba på din självbild. Den borde inte ha så stark korrelation med vare sig ditt arbete eller din lön. Du ÄR inte ditt ditt jobb.
5 gillningar
I mitt fall så har jag fått igenom en 5 årig utbildning och jobbat i 3 år där jag jobbar kvällar, nätter och helger. Ändå tjänar jag mindre än mina kompisar som nyss tagit examen som civil ingenjör och på det här de möjligheten att resa med jobbet och förmåner som jag bara hade kunnat drömma om. Det är i såna stunder som denna som jag ångrar mitt yrkesval och tänker hur det skulle varit om jag hade valt annorlunda.
Tänk att det läggs så mycket ansvar på en 19 åring som inte ens känner till sina egna intressen. Eller om jag hade varit mogen nog att byta och testa en annan utbildning. Då skulle nog mitt liv det helt annorlunda ut idag. Men jag vet inte om jag hade varit lyckligare. Sannolikt inte tänker jag.
Alltid varit under betald. Först år efter gymnasium 0 kr i inkomst per månad. Mer arbetslös än arbetat. Nu 6 års sjukskriven. Och är bara 39. Trots detta har jag bara ett lån. Mitt bolån på en hal million. Visserligen en 07 civic men är än idag som ny. Skaffade 75tums 4k tv, ps5 och ny 140 bred säng förra året. Ungefär nästa år är jag mest troligen fond miljonär.
Detta låter fruktansvärt skrytit. Men jag ville bara visa att arbetslön ej definera vad du överlag kan tjäna. Visst det kommer krävs att man missunar sig saker i början. 20 tusen extra. Thailand eller snitt 200 per månad i fonder. Men med tiden blir det värt det. Som i mitt exempel. Mitt bidrag kommer precis täcka mina fasta utgifter. Men imed jag missunnade mig saker i början. Så kan jag nu vid behov ändå köps kyl/frys, tv, tapetsera osv.
Använd din låga lön till motivation. Bli sporrad och tjäna mer än vad jobbet ger. Hjälp finns som lysa osv.
4 gillningar
Om du vänder på frågan – vilka beteenden brukar höja lönen, statistiskt sett?
Vad kan du kopiera?
Det finns tydliga trender i svensk lönestatistik.
Börja jobba tidigt, ha många år i yrket, att byta jobb ofta som ung, att jobba i privat sektor. Att vara en bra förhandlare – gå en förhandlingskurs! Sök fler jobb, i fler städer! Behåll yrket, men pröva en ny bransch!
1 gillning
När jag hade jobbat ca 3 år efter skolan bytte jag jobb från ett stort företag med låga löner i en medelstor stad. På det lilla företaget i den stora staden ( där jag extrajobbat en del under studietiden) fick jag > 50 % högre lön och ett bra jobb . Även frun som arbetade statligt lyckades några år senare byta till ett privat storföretag och fick även hon ca 50% högre lön och en lång rad bättre förmåner och mycket bättre arbetssituation.
Det känns mycket bättre när man har riktigt bra betalt! .
(MEN det kändes nyttigt att ha haft det knapert under högskolestudier och dom första åren i arbetslivet. Vi lärde oss hålla hårt i plånboken.)
Boendekostnaden var rejäl mycket högre i storstadens kranskommun men byte av bostadsort lönade sig verkligen (och värdet på bostaden steg rejält med åren). Vi bodde och jobbade på samma sida av staden. Ca 20 minuters jobbresor. Att arbeta i City eller på andra sidan staden hade varit ganska plågsamt.
Jag känner en person som som är lite liknöjd och tar det hen får utan gnäll. Bor i mindre stad …Hen blev efter 10 år uppsagd pga nedläggning från sitt riktigt dåligt betalda jobb som mjukvaruutvecklare som dessutom låg jobbiga 5 mil hemifrån. Hen hittade nytt bra jobb snabbt mycket nära hemmet på ett stabilt företag OCH lönen var inom bara ett par år 80%! högre än den gamla varit. Bra med lite tvingande händelser ibland som gör att man får tummen ur.
Dvs Mycket! bättre erbjudanden kan finnas därute. Kolla läget noga och begär inte för lite.
2 gillningar
När jag var 25 hade jag precis börjat jobba och jag hade en för den tiden normal ingångslön. Jag hade rimligen kunnat få något mer i ingångslön om jag vågat ”ta för mig” mer. Min lön då var iallafall varken bra eller dålig, objektivt sätt.
Jag tyckte själv, där och då, att lönen var viktig. Det fungerade som en sorts mätare på min ”viktighet” och det innebar i sin tur att sådant som nivåer och titlar också blev indirekt viktigt. Det är inte min grej ”på riktigt” att bry mig om sådant men där och då kunde jag se på lönelistan att de som hade titel X tjänade Y tkr mer än jag. Kanske skulle jag byta till den rollen istället?
I privatlivet jämförde jag mig främst med andra som hade liknande lönenivåer. Det innebar att jag satte orimligt stort fokus på förhållandevis obetydliga löneskillnader istället för att se på frågan mer långsiktigt, vilket hade varit mer vettigt.
När jag senare i karriären började fundera mer ”systematiskt” kring lönefrågan och även prata med andra fick jag sådana råd som att se över min klädstil och framtoning. När man är ”på dekis” är det ofta svårt att förändra saker mer på allvar. Man placeras i ett visst fack och blir indirekt bedömd så av andra, oavsett om denne andre är en rekryterare eller någon annan. För att söka ett bättre jobb med högre lön behöver du en annan framtoning än ”din vanliga”.
Nyckeln till en högre lön är inom mitt område normalt att börja söka mer specialiserade tjänster, alltså sådana tjänster som nyexade normalt inte är aktuella för. För att få en sådan tjänst är det normalt mer av konkurrens än för tjänster på grundnivå. Hos vissa arbetsgivare och inom vissa områden är allt avancemang kopplat till att bli chef. De tjänster av specialiserad typ som finns i övrigt är få.
I början av min karriär jobbade jag inom kommunal förvaltning och där fanns just det där läget med få specialiserade tjänster. Numera jobbar jag på en stor statlig myndighet med interna utvecklingsfunktioner av olika slag. Där finns en lång rad spännande tjänster med olika profil. Det normala är att de tillsätts internt.
2 gillningar
Dålig trivsel = dåligt självförtroende kanske?
Ingen ska säga ja till svältlön, men ett arbete med ”svängrum” för kreativitet, egna beslut och frihet i det dagliga arbetet smäller väldigt högt och bättrar på ett dåligt självförtroende. En bra chef kan boosta detta. Så jaga inte enbart lön. 
10 gillningar
När jag började jobba efter studierna några år efter millennieskiftet var lönen inget att hänga i julgranen, men minns att jag var väldigt glad över att börja jobba. Viss ambition, hundår, några jobbyten och lönen har förbättrats på ett högst positivt sätt. Påverkas min självbild positivt? Absolut!
Det är konkurrens om de tjänster som erbjuder bra villkor, att du förväntar dig en känsla att bli inbjuden till de möjligheterna är möjligtvis att hoppas på för mycket, även från ett gen Z perspektiv 
Har du läst Mia Törnbloms böcker? De innehåller mycket klokt om självkänsla 
När jag fyllde tjugofem arbetade jag som mjukvaruutvecklare/ingenjör med en månadslön på ungefär 40 000-45 000 kronor. Det var några år sedan, men inte så många.
Strax innan jag fyllde tjugosex bytte jag till samma roll, fast i eget företag. Då kände jag mest likt detta:
2 gillningar
Nu skriver jag det här i all välmening, så jag hoppas du inte tar det på fel sätt 
Svårt kanske att svara på, men har du en realistisk uppfattning om lönenivån. Statistik i all ära men det förtäljer inte allt. Många svar utgår från egna upplevelser/erfarenheter så även mitt.
Nu var det några år sedan jag var 25 och nyexad, men på den tiden var man glad att få ett jobb inom sin utbildning. Jag flyttade flera gånger hundratals mil innan jag fick ett fast jobb och det var inte för att man var tappad bakom vagnen utan för att konkurrens var så hård. Då var mer inställningen, få in en fot, få erfarenhet, ta rygg på någon som varit med ett tag och suga i sig all kunskap som fanns. Man gjorde ett antal hundår så att säga. Lönen var “låg” men man hade mer pengar än under studietiden och man klarade sig. Hundåren gick, lönen ökade sakta men säkert, bytte tjänst inom företaget, bytte företag, blev head huntad tillbaka till tidigare företag och så vidare. Fokus de första 10 åren var skaffa erfarenhet, djupt och brett. Sen kom lönen automatiskt, men det krävdes “hårt arbete”. Jag träffade då och jag träffar även nu både yngre och äldre som inte är beredda att lägga ner det arbete som krävs för att sedan skörda bättre lön, mindre stressigt jobb osv.
Med det sagt, rannsaka dig själv och fundera varför ska du ha högre lön och om du tror att du kommer kunna uppnå det på din befintliga arbetsplats. Sedan gäller det att inte bli en “fet katt” men det är en annan historia.
7 gillningar
Kom ut från min utbildning mitt i finanskrisen och fick mitt första jobb mitt ute i avfolkningsbygerna. Bodde ett år i en liten ort där jag var typ en enda invånaren mellan 18 och 45 samt på ett företag där i princip alla skulle gå i pension inom 10 år.
Var inte det roligaste men med lite erfarenhet samt allmän bättre samhällsekonomi så kunde jag få ett bättre jobb efter ett år och lämna området.
1 gillning
Någonting som jag har märkt när jag började jobbar för ett konsultbolag (inte som konsult)
Var att jag märkte snabbt hur viktigt det är att bara ha en referenspunkt. Och en kund som Volvo där kan exakt samma uppdrag skilja sig i h rate, med 30%.
Lite offtopic, jag har en pisslön i nuläget, tack vare att jag har min föräldra pening på fredagar lördagar och söndagar, så får jag ut en bra lön Men det kan jag ju inte göra för evigt 
1 gillning
Det här kanske låter konstigt men jag brydde mig inte så väldigt mycket om lön när jag var 25. Men en av mina första chefer sa något till mig “lön är inget du förtjänar, det är något du förhandlar”
2 gillningar
Hej,
Se till att alltid förhandla din lön, kan rekommendera att gå en kurs.
Om du kan visa på vad du bidrar med i direkta kronor så kan det göra det lättare.
Var beredd på att säga upp dig om du inte får det du tycker du gör det förtjänt av.
Leta nya arbeten konstant och gå på intervjuer för att få en känsla och bli varm i kläderna.
Våga ta för dig vid lönesituationer vid andra arbetstillfällen.
Arbeta hårt och visa framfötterna.
Min egen lön har jag ökat med långt över de generella procenten som delas ut.
2 gillningar
Jag tror det här med hur man höjer sin lön är ett ämne som har avhandlats tillräckligt i andra trådar. När det omnämns blir det annars lätt att perspektiv från någon IT-person som höjt sin lön ”jättemycket, jättesnabbt och jättelätt” kommer att framstå som någon sorts generell sanning, trots att verkligheten för de flesta ser radikalt annorlunda ut.
1 gillning
Funderar på om nedsidan av att söka ett jobb och inte få det verkligen är noll.
Nu vet jag inte om alla företag gör detta, men en del företag sparar data på sina kandidater. Man får nog inte hur många chanser som helst att söka jobb till drömrollen på drömföretaget, så det gäller att vara ganska säker på att man har en rimlig chans att få jobbet innan man söker.
Det kan hända att man inte blir intervjuad nästa gång fast man är bättre kvalificerad än förra gången eftersom företaget inte vill lägga mer resurser på att intervjua om en kandidat man redan har evaluerat.
Vore synd att söka för tidigt till en roll “för att det inte finns något att förlora”, för att sedan försämra sina chanser när man faktiskt har byggt upp dom rätta kvalifikationerna.
Å andra sidan brer ju dom flesta företag på rejält i sina annonser (mer som en önskelista än kravlista i många fall), så det kan vara svårt att bedöma om man är redo för att söka jobbet.
1 gillning
Hört talas om GDPR och att man enbart får spara data som behövs för verksamheten?
Svårt att se hur ett företag ska få igenom att spara data på histroiska arbetssökande är något som behövs för verksamheten.
2 gillningar
Hög lön är bra men samtidigt tycker jag det är lite tokigt att man ska satsa så hårt på karriären när man är 25 år. Det finns så mycket annat som är viktigt i den åldern. Man får inte glömma att bygga relationer och skaffa erfarenhet, dels på jobbet men även i livet.
Det är bra att utbilda sig och hitta jobb inom det men jag tycker det är lite fel att man ska ge allt till företagen när man är ung och sedan bara vänta på tidig pension. Vi är mer än arbetsmyror och vi är värda mer än några siffror på ett papper…
1 gillning