Jo jag vet vad GDPR är. I USA där jag jobbade tidigare kanske detta fenomen är vanligare. Visserligen såg jag att retention period för jobbapplikationer under GDPR är 1 år, såvida kandidaten inte själv ber om borttagning. Trots detta så kommer nog den intervjuande chefen ihåg dig om du sökt till en roll för tionde gången på samma företag.
De måste ha superminne i såna fall för jag kommer inte ihåg alla kandidater till tjänsterna som jag har rekryterat.
Beror ju på bransch och hur många sökande man har. Jag kommer lätt ihåg alla inom vårt bristyrke där vi har 1 sökande per år max.
Tack för många bra och motiverande svar.
Märker dock att inlägget feltolkats av en del och det var inte meningen att trampa på några ömma tår. Det var inte heller meningen att låta som ”tyck synd om mig”, för jag vet mycket väl att det är upp till mig själv att lösa problemet. Forumet och tråden används enbart för att bolla tankar, idéer och få inspiration från andra som lyckats uppnå mål och drömmar.
Lyssnar inte på någon som kommer och säger att jag är lat och ”begär för mycket”. Trots att jag inte är så gammal så vet jag att om jag lyssnar på sånt så kommer jag bara må dåligt och komma ännu längre ifrån mina mål.
10 gillningar
Det kanske är så att du fick en låg ingångslön när du började, vilket är en vanlig fälla. Sök nya jobb och när du har landat ett som passar så pressar du din nuvarande arbetsgivare och kräver högre lön. Det är först då du får veta vad de verkligen anser att du är värd. Får du inget gehör så tar du det nya jobbet.
5 gillningar
Jo, detta är vanligt. Det är också betydligt enklare att få en ”rättvis lön” på jobb nr 2. Det förutsätter förstås att du gjort research och har koll på vad rätt nivå är.
2 gillningar
Lyssna aldrig på individer som säger att du är för ung för att ha en bra lön. Ett generellt tips som har fungerat för mig är att alltid lägga sig 10-20 % högre än yrket och ålder i förhandlingar.
3 gillningar
Detta är något som jag fick lära mig senast jag fick ett nytt jobb.
Jag var ganska dåligt förberedd på att ge ett löneanspråk vid min första intervju med HR, tänkte att detta kommer diskuteras med anställande chef. Eftersom att frågan kom fick jag ge ett svar. Ville inte ligga för högt för att sållas bort, ville verkligen byta arbetsgivare, men ville upp lite högre än tidigare som konsult.
Anställande chef ringde upp mig ett par dagar senare och erbjöd mig jobbet och att jag får den lönen jag bad om, han tyckte den var ”rimlig” vilket direkt fick mig att tänka att jag begärde för lite! Hade varit mer nöjd om han sänkte med 500kr.
Eftersom jag hade ett ”vanligt” ingenjörsjobb tidigare och nu fick en roll som specialist borde jag vågar ta i mer! Har fått byta chef men behålla tjänsten, haft ett lönesamtal nyligen och det låter som att min nya lön kommer bli runt 8000kr högre. Får se i början av december vad det landar på.
Så det jag vill säga är först att min lön har ökat från 32 000kr som nyutexaminerad högskoleingenjör till i runda slängar 45 000kr efter 2,5år, bytt arbetsgivare, fått ny tjänst med mer ansvar samt en lönerevision men denna utveckling tror jag bara är möjlig tidigt i karriären.
När du letar efter nästa jobb, var förberedd och prata med de fackliga representanterna för att veta löneläget för den tjänst du söker. Du kommer då ha en bättre känsla för vilket löneanspråk som är lämpligt. Tänk ut vilken lön du skulle känna dig nöjd med och lägg på 10-15% så det finns lite marginal till förhandlingen.
Lycka till med din resa i arbetslivet, det kommer att bli ljusare! 
3 gillningar
Det innebär egentligen bara att du har en bra förutsättning att leverera mycket värde. Men det är ingen som helst garanti att du levererar mycket värde.
Lönen har inte så mycket med det att göra. Som nämnts av andra i tråden så handlar det om det värde du levererar till arbetsgivaren. (Och det är arbetsgivaren som avgör vilket värde för denne du levererar).
Jag skall ta ett exempel som kan vara lite illustrativt.
När Hubbleteleskopet skickades upp i rymden hade man klantat till det och missat gravitationsskillnaden när man slipade. Vilket gjorde att det i stort sett var oanvändbart.
Men en jeppe på ett företag kom att tänka på att informationen fanns ju i signalen. Man kunde kanske processa den och få fram en skarp bild.
Och han jobbade fram en lösning på det. (Och blev hjälpte bland astronomerna).
Dock var detta inte hans arbetsuppgifter. I någon mening stal han från sin arbetsgivare.
Och blev tillsagd att arbeta med det han var anställd för. Men struntade i det. Till slut blev han avskedad. Så när han stod på höjden av sin berömmelse blev det sparken.
Han levererade stort värde. Men inte till den som betalade hans lön. Så det var ju helt korrekt att dra ned lönen till 0 där.
Vet inte hur många ggr folk har knorrat över ditten och datten. Och jag bara kan konstatera att dom är på fel plats i organisationen, för det dom vill göra.
För det värde dom vill leverera måste dom byta till en annan position i organisationen, där man jobbar med sådant. Och kan dom där leverera bra värde, så följer lönen med.
Detta kan tyckas vara rena självklarheter. Men ganska många är inte riktigt på det klara med det här. Dom har aldrig tänkt på hur ett företag är organiserat. Det är nog extra mycket som om man disputerat för då är man van att göra lite vad man vill.
2 gillningar
Jag som 25-åring såg på mig själv som riktigt duktig. Blev utsedd till “Bäste elev” inom skolan där jag gick osv. Tyckte att just JAG förtjänade en högre lön/snabbare karriär. Förtroendet stod på topp! Då fick jag avslag att gå nästa skolsteg direkt med en klok motivering som löd:
“-Du klarar säkert av ta till dig utbildningen och lära av de andras erfarenheter, men du har inga erfarenheter att GE till de andra! Utbildningen är ett lärande av varandra och det kräver att du också hunnit få några ÅRS ERFARENHETER i yrket utöver själva skolan”
Poängen är att skolvärlden är en värld och yrkeslivet en annan. Så även om man är vass i skolan har man fortfarande mycket att lära för att få en gedigen erfarenhet att sen segla vidare på. Så simma lugnt och se lönen som EN del av det du får. ERFARENHETEN är en annan värdefull sak du får och det är den som sen tar dig vidare mot nya, mer välbetalda jobb!
Det jag möjligtvis ångrar 30 år senare genom livet är att jag inte bytte arbetsgivare OFTARE. Att byta arbetsuppgifter internt, gav åtminstone inte mig någon löneframgång tyvärr.
Sen valde jag och en kollega att starta eget för drygt 10 år sedan med ett bra grundkontrakt/avtal i botten. Här var det faktiskt mycket av min ERFARENHET som gjorde att vi kunder utforma och få till ett bra avtal/kontrakt. Det var också ERFARENHETEN som gjorde att vi kunde leverera på topp vilket då blev väldigt lönsamt ekonomisk i slutändan som egenföretagare.
Se det som att just nu i arbetslivet kanske lönekontot får dålig påfyllning men du bygger snabbt på erfarenhetsbanken istället! 
Sen när det dyker upp chanser längs vägen så kan din erfarenhet vara det som då ger dig möjligheter att öka din lön rejält i ett nafs. Däremot om du fortfarande känner att du står och stampar efter något år så är mitt tips att leta dig vidare på något sätt.
7 gillningar
Ville bara lägga till 2 saker till diskussionen:
Detta missar många unga! Att vara med i facket höjer lönen lite mer per år, och på mina arbetsplatser fick man också mycket hjälp med statistik och rådgivning kring lön. Framförallt högutbildade duktiga unga kvinnor tjänade på fackligt medlemskap på min senaste svenska arbetsplats (läkemedelsindustri).
För det andra så är man inom många brancher faktiskt riktigt kass som nyexad trots hög utbildning! Tex som läkare inom landstinget har man bara en bråkdel av ansvaret och är en bråkdel så produktiv. Om jag drev en vårdcentral skulle jag hellre ha 1 enda erfaren kollega än 4 nyexade AT-läkare. Därför får de som är äldre i yrket bättre lön, och det är det också viktigt att de ska ha för att det ska bli rättvist! Detta kan vara svårt att se och förstå som nyexad, jag vet att jag inte gjorde det.
Slutligen min egen lönehistoria - som 25-åring tjänade jag ungefär en trettiondel av vad jag tjänar nu. Min lön har alltså ökat ca 3000% på 25 år (nominellt), och min produktivitet har ökat minst lika mkt. Då var jag doktorand på universitet inom ett mkt udda och i princip helt irrelevant ämne, idag leder jag forskningsorganisationer som skapar fantastiska nya läkemedel för väldigt sjuka patienter.
När vi anställer till min nuvarande arbetsplats tittar vi inte ens på CVn från nyexade, de kan alldeles för lite och har låååång startsträcka. Även disputerade specialistläkare (dvs 10+ år erfarenhet efter examen) utan industrierfarenhet hamnar långt ner i högen med ansökningar och får absolut inte feta löneerbjudanden.
En akademisk utbildning ska inom många brancher ses som en ”ticket to play” snarare än en garanti för hög lön.
TS, det vore intressant att veta vilken utbildning du gått och inom vilken typ av verksamhet du jobbar? Då kan du nog få mer specifika råd. Lönetrappan ser ju helt olika ut beroende på yrke, roll och verksamhet.
Med vänlig hälsning,
F
1 gillning
Jag tror att du övertänker risken för detta. Och allvarligt talat, om du blir avspisad för en roll du är kvalificerad för pga att du sökt ett annat jobb tidigare så är det antingen av en bra anledning, eller så är det inte av en bra anledning. I båda fallen är det däremot en bra anledning för dig att inte jobba där.
3 gillningar
Detta vore ju drömmen. Min chef sa till mig att de löner du kan hitta på unionens hemsida etc inte finns på marknaden. Det är bara påhitt och verklighetsfrånvänt. Så det är ju definitivt svårare att få till en bra lön när chefen inte tror på statistiken som går att få fram.
Dock ej läkemedelsindustrin. Och i en branch där man är väldigt utbytbar även om man är bäst på stället, så är ändå nöjd att ha ett jobb i dessa tider 
Där jag arbetar är direktiven för oss chefer tydliga, det existerar inte vill jag påstå. Vi har föreningsfrihet men även negativ föreningsfrihet i Sverige och det finns en tydlig lagstiftning som under många fall gör det otillåtet att diskriminera pga att en anställd INTE är med i facket.
Dessutom skulle jag vilja hävda att det bästa man kan göra för sin lön är att se till att prestera bättre än alla andra, vilket ofelbart kommer leda till att man varken behöver betala för fackligt medlemskap (=omedelbar besparing) samt en starkt ökad möjlighet till befordran eller andra spännande roller.
Sist men inte minst: vi har som sagt s k negativ föreningsfrihet i Sverige, vilket bl a leder till att arbetsgivaren bara har rätt att ge dig mindre lön än de fackligt anslutna, så länge det följer av ditt anställningsavtal. En arbetsgivare kan bli skadeståndsskyldig i det fall att ditt anställningsavtal är sämre än det kollektivavtal din arbetsgivare är bunden av. Om det inte finns något sådant kollektivavtal så uppstår inte heller någon skadeståndsskyldighet.
Så så länge arbetsgivaren har tydliga processer och/eller kollektivavtal är det lugnt.
1 gillning
Så kan det ju vara. Oavsett om du är med i facket eller ej. Det enda du kan vara HELT säker på att få genom ett fackligt medlemskap är en faktura för medlemsavgiften.
3 gillningar
Motsvarande logik gäller i de flesta roller och de flesta arbetsplatser. Du har en arbetsbeskrivning där det står låt säga tio punkter. I praktiken är det en eller två av de där punkterna som är viktiga. Att vara bra på dem är mer eller mindre grundläggande för att komma någonvart på jobbet. De andra åtta punkterna är saker du har möjlighet att pyssla med om/när du får tid över. Det kan handla om att ”utveckla rutiner” till exempel. Är du inte jättebra på det och åstadkommer ingenting så bryr sig förmodligen ingen. Är du jättebra på det och levererar stort så bryr sig oftast ingen heller. Enstaka undantag finns förstås men i stort ser det ut så.
Absolut så gäller regeln att icke ansluten inte ska få sämre än avtalet. Det som händer är dock att facket stöttar sina medlemmar vilket innebär att de i medel får lite bättre än avtalet. Detta är ju en av fackklubbens viktigaste uppgifter - att fixa löneglidning för sina medlemmar och att förhandla bättre avtal lokalt än centralt. Arbetsgivaren har alltid en lite högre lönebudget än märket (även om de aldrig vill medge det), så utrymme finns alltid att krama ut några kronor extra.
Detta är inget jag hittar på, utan baserat på 10 års statistik på en mkt stor privat arbetsplats i Sverige. Skillnaden var ca 0.1-0.2% per år. Få känner till detta. Över 30 år i arbetslivet gör det skillnad.
Noterat att jag beskriver en arbetsplats där jag hade tillgång till lönestatistik i detalj. Jag vet inte hur det är på andra arbetsplatser, där man kanske har sämre (eller bättre) klubbar.
Med vänlig hälsning,
F
1 gillning
Jag har tidvis känt såsom du. “Man gnetar på” men det händer inte så mycket. Visst jag har fått mer än märket typ varje år men har ändå tyckt att det gått för långsamt. Valet inför årets lönerevision var således att antingen får arbetsgivaren bjuda till lite ordentligt. Eller så får jag fundera på alternativ. Har även passat på att framföra till AG att lönen blivit viktigare.
Och ser man på. Plötsligt händer det…
Med facit i hand: lagt för mycket energi på nån typ av bitterhet. Hade räckt med att konstatera att “jag ligger lågt, får jag inte x kr måste jag göra nåt”. Eller gilla läget. Hade säkert kunnat få upp lönen mer genom jobbyte men man/jag är ju lite bekväm och trivs som du med arbetet som helhet. Vi är ju dock alla olika och det tar tid att lära sig vad man ska lägga kraft på.
På en arbetsplats där lönerna mer på allvar styrs och förhandlas av facket kan det säkert se ut så. Sedan brukar de som är med i facket ofta vara de mer lojala och ”stabila” medarbetarna. Att argumentera för att någon i den gruppen ska få något mindre extra påslag är oftast inte svårt.
Jag tror mycket på det här med att ”framstå på rätt sätt”. Att ta sig i kragen är möjligt men det kräver åtgärder och på olika områden. Hur man klär sig och ser ut allmänt är en grej. Det är bra att eftersträva att se formell ut, åtminstone om vi pratar om en kontorsjobb. Jag menar nu inte på något överdrivet sätt men typ att skaffa en snygg kavaj och något till den, även om man annars föredrar ostruken skjorta (som jag) eller mjukisbyxor.
Om vi pratar om diagnoser så tror jag att det också potentiellt kan ”förpackas” på ett smart sätt.
Det kräver dock lite mer förberedelse. Att börja prata om sin diagnos på en anställningsintervju är sannolikt ingen bra strategi.