Får två tankar.
Den ena är om du markerat tillräckligt tydligt, utifrån “tydlighet är snällhet”-tesen:
Det kanske inte är “faktan” om din erfarenhet som det egentligen handlar om utan att markera att det där inte är ok? Dvs, att du blir kallad junior etc? Har du markerat tydligt att där går en gräns för dig, att det inte är ok? (Och ta då gärna lite non-violent communication-stuk på gränsdragningen, så det inte blir “Du är dum som…” utan mer utifrån ett jag-budskap.)
Det andra är:
Varför bryr du dig? Vad spelar det för roll vad cheferna säger? Påverkar det din roll i betydelsen att du får uppdrag/uppgifter/projekt/ansvar utifrån att du “skulle vara junior” eller är det enkom en jargong? Väcker det inre demoner till liv, som kanske handlar om andra saker du varit med om i livet? En fråga om självkänsla? Har/Kan du arbeta med detta och därmed sluta lägga så stor vikt vid vad ngn annan tycker/tänker/säger om dig?
Låter kanske krasst, men… jag menar det inte så. Hoppas att du förstår det.
Vad har du mer gjort än sagt typ “jag har 15 års erfarenhet, hörrururu” när någon kallat dig junior? Har du snackat med din chef? Vad säger kollegor? Är det en allmän jargong på företaget? Är det en/ett par som är pyromaner som medvetet sår split?
Diana Chapman säger något löjligt tankespjärnigt i ett ganska nytt avsnitt av Tim Ferris pod, där hon frågar en av sina klienter “Vad gör du för att din chef ska kunna behandla dig så dåligt?” (typ, omskrivet lite grann). Rekommenderas varmt (hela avsnittet är sensationellt bra i stort.)
(Hittade det i transkriberingen):
the first two commitments — the first one is all around, “I commit to take radical responsibility for the results in my life.” And that’s a cornerstone commitment.
And that looks like, some guy who I was coaching the other day called me up and said, “My CEO is not giving me the feedback I need to grow as a leader.” And so I had him teach me the class, “How do you create the CEO not giving you the feedback you want?”
He’s like, “What? I’m not creating that. I’m not the effect of it. He’s not giving it to me.” I said, “Teach me the class.” So he actually thought for a moment and said, “Well, value the CEO’s time more than your time. Don’t reschedule when the CEO breaks your one-on-one meetings. Don’t ask directly for the feedback you want.”
And he started to giggle and realized, “Oh, I’m the creator of not getting the feedback I want.” That’s radical responsibility. So often we say, the thing you’re complaining about is often the thing you’re committed to creating. And if you could own that, that’s radical.
Lycka till!