Undervärderad på arbetsplats

För en tid sedan bytte jag till en arbetsplats som kändes helt perfekt för mig. Det är en arbetsplats med mycket blandad kompetens - från nyutexade stjärnor till några av branschens mest erfarna. Jag själv såg att jag befann mig någonstans i mitten av det spannet, med en fyraårig universitetsutbildning och nästan 15 år i branschen, bland annat som chef över en grupp på ungefär 100 personer.

Men tyvärr ser jag mycket yngre ut än vad jag är, vilket har bidragit till att många på arbetsplatsen, bland annat flera chefer, återkommande refererar till mig som “junior” och “ny i arbetslivet”. Det spelar ingen roll hur ofta jag berättar om min bakgrund och visar min kompetens, det går inte in.

Nu har jag kommit till ett stadie där jag känner att detta starkt hämmar mina möjligheter och även min löneutveckling. Samtidigt har jag på kort tid blivit kontaktad av ett flertal tidigare kollegor och affärskontakter gällande andra jobb.

Går det att vända den här spiralen? Jag skulle så gärna vilja stanna där jag är om jag bara fick rätt förutsättningar, men jag börjar få svårt att se hur jag ska kunna ändra förutsättningarna.

Hej @Farbe,

Först och främst, grattis till att se yngre ut än vad du gör, vad har du för hudvårdsrutiner :laughing:

Jag kan endast dra paralleller till mina tidigare erfarenheter för att ge dig råd. Likt dig valde man att förbise den kompetens man ackumulerat efter år inom branschen pga ålder eller rank i bolaget. Det många missar är den passion individen har för sitt yrke och hur mycket det faktiskt spelar roll i ens yrkesutövning. Passion leder till viljan att utvecklas på ett helt annat sätt.

Det går alltid att vända låsningar till lösningar men det kan ta sin tid för att få kollegorna/ledningen att inse att det de gör mot dig verbalt även påverkar dig mentalt. Hur ihärdig du väljer att vara är upp till dig och din önskan att stanna kvar på din arbetsplats.

Fråga dig själv helt enkelt; Är detta något jag kan kontrollera eller är detta något jag inte kan kontrollera?
Om svaret är att du kan kontrollera det, använd dig av beprövade psykologiska metoder för att få kollegor/chefer att se dig i ett annat ljus.
Om svaret är att du inte kan kontrollera det, ta tillfället i akt och se över andra jobbmöjligheter där du kan frodas som individ.

Hoppas att det hjälpte på något sätt, annars ignorera gärna.

3 gillningar

Om du är man, odla helskägg under semestern.

8 gillningar

Får två tankar.
Den ena är om du markerat tillräckligt tydligt, utifrån “tydlighet är snällhet”-tesen:

Det kanske inte är “faktan” om din erfarenhet som det egentligen handlar om utan att markera att det där inte är ok? Dvs, att du blir kallad junior etc? Har du markerat tydligt att där går en gräns för dig, att det inte är ok? (Och ta då gärna lite non-violent communication-stuk på gränsdragningen, så det inte blir “Du är dum som…” utan mer utifrån ett jag-budskap.)

Det andra är:
Varför bryr du dig? Vad spelar det för roll vad cheferna säger? Påverkar det din roll i betydelsen att du får uppdrag/uppgifter/projekt/ansvar utifrån att du “skulle vara junior” eller är det enkom en jargong? Väcker det inre demoner till liv, som kanske handlar om andra saker du varit med om i livet? En fråga om självkänsla? Har/Kan du arbeta med detta och därmed sluta lägga så stor vikt vid vad ngn annan tycker/tänker/säger om dig?

Låter kanske krasst, men… jag menar det inte så. Hoppas att du förstår det.

Vad har du mer gjort än sagt typ “jag har 15 års erfarenhet, hörrururu” när någon kallat dig junior? Har du snackat med din chef? Vad säger kollegor? Är det en allmän jargong på företaget? Är det en/ett par som är pyromaner som medvetet sår split?

Diana Chapman säger något löjligt tankespjärnigt i ett ganska nytt avsnitt av Tim Ferris pod, där hon frågar en av sina klienter “Vad gör du för att din chef ska kunna behandla dig så dåligt?” (typ, omskrivet lite grann). Rekommenderas varmt (hela avsnittet är sensationellt bra i stort.)

(Hittade det i transkriberingen):

the first two commitments — the first one is all around, “I commit to take radical responsibility for the results in my life.” And that’s a cornerstone commitment.

And that looks like, some guy who I was coaching the other day called me up and said, “My CEO is not giving me the feedback I need to grow as a leader.” And so I had him teach me the class, “How do you create the CEO not giving you the feedback you want?”

He’s like, “What? I’m not creating that. I’m not the effect of it. He’s not giving it to me.” I said, “Teach me the class.” So he actually thought for a moment and said, “Well, value the CEO’s time more than your time. Don’t reschedule when the CEO breaks your one-on-one meetings. Don’t ask directly for the feedback you want.”

And he started to giggle and realized, “Oh, I’m the creator of not getting the feedback I want.” That’s radical responsibility. So often we say, the thing you’re complaining about is often the thing you’re committed to creating. And if you could own that, that’s radical.

Lycka till!

5 gillningar

Tack för era svar.

Jag är kvinna, så helskägget kommer jag ha svårt med.

Det stämmer att jag antagligen inte markerat tydligt - det ska jag absolut ta till mig av.

Anledningen till att jag bryr mig är för att det i väldigt hög grad påverkar vilken roll jag får i projekt. Då mina kollegor är av uppfattningen att jag är junior så blir jag inte betrodd med de uppgifter som skulle bidra till min utveckling och skapa engagemang hos mig. Istället får jag enklare men tidskrävande uppgifter, och när jag levererar med ett bra resultat möts jag av “ung och lovande” istället för ökat förtroende.

Jag har nyligen även fått en tydligare bild av företagets lönenivåer, och insett att även om min titel representerar min nivå, så ligger min lön snarare i nivå med företagets juniora medarbetare. När jag bjöd in min närmsta chef till samtal om detta möttes jag av att jag som junior inte kan förvänta mig en högre lön. Jag valde då att ifrågasätta påståendet att jag skulle vara junior genom att beskriva några av mina tidigare ansvarsområden, varpå det tydligt framgick att min chef inte kände till min bakgrund, trots att denne av många anledningar borde vara väl medveten om vilken erfarenhet jag har med mig. Det känns som att hur många gånger jag än berättar och bevisar vad jag kan, så når det inte fram.

Heja dig - tydlighet är snällhet, för alla inblandade, ett mantra som gjort stor skillnad för mig!

Finns det ngn HR på företaget?

Tror du svarar på denna frågan helt själv här:

Kommunikation är nog nyckeln som låser upp låset.

1 gillning

Jag blir så jäkla arg när jag läser ditt inlägg!! Jag tolkar det som att du är utsatt för, i brist på bättre ord, “undermedveten diskriminering”, dvs undermedvetet värderas din kompetens och insats lägre inom organisationen pga att du ser ung ut och är kvinna. Din lönenivå speglar även detta och personligen tycker jag din chef är KASS som inte tar till sig av att du ligger fel i lön (har själv varit utsatt för lönediskriminering och det är djävulskt svårt att få rätsida på). Det bör ligga i företagets intresse att du har en rättvis lön som speglar din kompetens och ansvarsnivå. om de är intresserade av att behålla dig.

Sakliga jag-budskap och motfrågor när du möts av junior-tugget (Jaså, vad grundar du din uppfattning om att jag är junior på?).

7 gillningar

Ja, men de står ganska långt ifrån verksamheten. Jag har inte haft någon kontakt med dem under min tid på företaget.

Ja, jag har inte tydligt sagt att jag inte uppskattar att kallas junior, utan har istället bemött det med att berätta om min erfarenhet. Det kanske har varit fel väg.

Tack. Du beskriver ganska tydligt hur jag känner. När jag diskuterat med min man (som är i samma bransch och har både kortare utbildning och mindre erfarenhet) så har vi konstaterat att han istället bedöms som senior. Skillnaden är väl att han är en skäggig man.

Läge? Det ÄR ju vad en HR-avdelning ska finnas till för, tänker jag.

Fel och fel.
Nu vet du att det inte har gagnat dig, så dags testa nästa grej!

Svårt trycka :heart: på den…

:slightly_frowning_face:

Med din erfarenhet och bakgrund förtjänar du bättre.
Sök ny arbetsgivare som ger dig den uppskattning du förtjänar.

7 gillningar

Du är tyvärr utsatt för solklar särbehandling/diskriminering. Tyvärr lär det bli svårt att få någon typ av upprättelse. Du kanske kan försöka med: “jag förstår att det är svårt att ta in att jag har den erfarenhet och kompetens jag faktiskt besitter, men så är det och det går bra att sluta referera till mig som junior nu, för jag upplever det förminskande.”

3 gillningar

Vet ni vad? Jag behövde nog bara skriva ner det här för att själv förstå att jag är på fel arbetsplats.

Vi är konsulter, så även om min nuvarande projektorgansiation börjar landa i att jag har mer kompetens än de förstått, så kommer jag snart gå in i en ny projektorgansiation, och då kommer det börja om.

Det känns alltid skitläskigt att öppna upp sig såhär, så jag vill bara säga att jag är väldigt tacksam för era svar och för att ni hjälpt mig att landa i hur jag ska gå vidare.

På måndag ringer jag upp de kontakter som på senare tid hört av sig angående andra jobb. Jag tror att det är bättre för mig att vara i en mindre rörlig organisation där medarbetarna känner till mig sedan tidigare.

19 gillningar

Jao, det är nog fel väg att gå. Helt enkelt för den har ju uppenbarligen inte fungerat. Tydlig respektfull kommunikation kan vara ett väldigt viktigt verktyg.

Jag skulle även faktiskt vilja avråda från att utgå från att du är utsatt för lönediskriminering eller motsvarande. För det spelar helt enkelt ingen roll för resultatet. Du kommer inte bli hjälpt av att utgå från det, även om så är fallet.

Förändra det du kan förändra. Acceptera det du inte kan förändra.

Du kan uppenbarligen komma i kontakt med andra potentiella arbetsgivare. Gör det. Se vad de erbjuder. Du kan förändra vem som är din arbetsgivare.

Du kanske inte vill byta om det som nu är problemetiskt förändras? Kan du förändra situationen? Kan du ändra på ditt beteende så att budskapet går fram? Kan du inte förändra situationen? Byt arbetsgivare.

3 gillningar

Bara detta gör ju det tydligt att du bör leta efter alternativ.
Samtidigt lite märkligt ändå om du upplever att din närmaste chef inte vet vad du har för bakgrund.

För övrigt behöver detta inte ha med varken kön eller utseende att göra. Ibland får man bygga pondus på annat sätt. En av de mest respektingivande kollegor jag har är en späd dam i trettioårsåldern. Hon har inget egentligt mandat, bara ett knivskarpt intellekt och en total avsaknad av konflikträdsla. Mycket befriande.

Med det sagt har jag själv jobbat som konsult i strategiprojekt mot kund när jag var väldigt junior. Det hade onekligen varit mycket lättare nu såhär femton år senare, med grått skägg och tinningar.

Här kommer en uppdatering

Jag valde att byta jobb. Hittade en arbetsgivare som såg min erfarenhet och värderade den högt. Jag har nu ett arbete som är precis rätt för mig. Dessutom höjde jag lönen med ungefär 30 procent i bytet.

Tack för ert stöd :blush:

33 gillningar

Bra gjort! Lycka till med nya jobbet :slight_smile:

3 gillningar