När jag läser tråden för första gången nu, så tänker jag fasen va bra gjort att byta jobb. Helt helt rätt!
Du kom in fel, fel lön, fel syn på dig, och det är svårt att komma till rätta med. Kanske du senare kan komma tillbaka på även den arbetsplatsen. På rätt jobb, med rätt lön och med rätt respekt för dig
Aldrig som anställd dra in HR i min erfarenhet De är 110% på företagets sida numera. Inte som det var förr, typ en halvt om halvt neutral domare som kunde jämka. HR sticker en i ryggen allt som oftast och är mer ett verktyg för chefer med ”problem personer”. Kallar man på HR sätter man den stämpeln på sig själv. Tyvärr. IMHO
Så ledsen jag blir att läsa detta.
Inte förvånad. Men ledsen.
Och samtidigt ganska tacksam för att jag varit egen sedan 2007, så jag sluppit allt vad sånt här heter! Min chef ställer möjligen till med annat, men jag känner henne ganska väl.
Jag har jobbat på många olika arbetsplatser men detta har jag aldrig varit med om. Jag tror inte att ditt utseende spelar någon roll men däremot ditt beteende, kanske du beter dig på ett sätt som gör att de inte tar dig på allvar. Har du provat med helskägg?
Sorry, typiskt mig. Har jobbat hela mitt liv i en ganska tuff mansdominerad omgivning.
Som kvinna måste det dock vara ytterst attraktivt att se ung ut, något att glädjas över. Tror fortfarande att problemet beror mer på beteende än utseende eller det faktum att kvinnor kanske inte tas på fullt allvar i alla lägen i arbetslivet.
Nej, det är inte på något sätt någonting att glädjas åt i arbetslivet, utan är en bidragande orsak till att det är svårare att framhäva sin professionalitet.
Här lyckades du ju ha förutfattade meningar både utan att ha sett eller umgåtts med trådskaparen. Det kanske kan ge dig en hint om att det inte beror på hennes beteende utan omgivningens förväntningar/uppfattning?
Självklart måste en göra det en kan för att stå upp för sig själv, men det är konstigt att det bara är män i den här tråden som lägger hela skulden på trådskaparen… tröttsamt att vi trots data och forskning som tyder på diskriminering inte kan ta sånt här för vad det är.
Men… f-n vad bra jobbat av trådskaparen! Jag har själv insett att det enda rätta sättet är att rösta med fötterna! (Om det går)
Nu fick jag lära mig något jag aldrig har märkt av på mansdominerade arbetsplatser, annat än möjligtvis som skämt. Där har det märkts ganska snabbt vem som har kunskap och vem som är “snackpåse” och de har behandlats därefter.
Intressant! Skulle du måhända dela med dig av vad det är för bransch? (Låter nämligen toppen!)
Jag jobbar oxå i en mansdominerad bransch (IT) och även där märks det rätt snabbt villa som kan nått eller är snackpåsar. Skillnaden är dock att de inte behandlas därefter…
Är det så, eller är det din känsla?
Jag själv (man), upplevde att jag blev mer ifrågasatt när jag var junior, än numera när jag har silvergrå skäggstubb. Samtidigt tror jag faktiskt det har mest med mitt eget självförtroende att göra. Jag är betydligt rakare och tydligare nu.
Du får gärna googla. De flesta studier som gjorts visar att attraktiva män får ett snabbspår genom arbetslivet, medan attraktiva kvinnor får kämpa hårdare för att visa sin kompetens.
(Vill dock vara tydlig med att mitt problem inte på något sätt är att jag skulle vara attraktiv, utan problemet är att jag ser ut att vara 16 år)
Ah. Studier som försöker hitta korrelation mellan fysisk attraktion och helt andra grejer.
Sånt som jag som naturvetare har oerhört svårt att ta på allvar.
Jag tror att det absolut kan vara jobbigt att se ung ut, men att man som kvinna skulle ha svårare att ta sig fram för att man är attraktiv tror jag knappast. Däremot har jag varit med om motsatsen - gravt överviktiga som förbisetts pga att arbetsgivaren inte trott de mäktat med en befordran.
Jag bad ju om ursäkt för mina förutfattade meningar. “Sorry, typiskt mig. Har jobbat hela mitt liv i en ganska tuff mansdominerad omgivning.”
Visst har jag sett mobbing och orättvisheter på arbetsplatser men uppenbart känner sig trådskrivaren diskriminerad av en orsak som är svår för mig att förstå. Jag tror fortfarande att åtminstone en del av problemet kan ha med attityd och beteende att göra.
Du ber om ”ursäkt” men fortsätter hävda att det nog måste bero på attityd så din så kallade ursäkt faller väldigt platt.
Jag har samma upplevelse som TS som kvinna med ungt utseende och det är raljant att skylla på att det skulle vara attityden som är fel och att det absolut inte kan finnas någon diskriminering i arbetslivet trots att det finns mycket forskning kring det.
Grymt jobbat av dig iaf Farbe, hoppas du trivs bra på nya jobbet.
Hon skriver så här:
“För en tid sedan bytte jag till en arbetsplats som kändes helt perfekt för mig. Det är en arbetsplats med mycket blandad kompetens - från nyutexade stjärnor till några av branschens mest erfarna. Jag själv såg att jag befann mig någonstans i mitten av det spannet, med en fyraårig universitetsutbildning och nästan 15 år i branschen, bland annat som chef över en grupp på ungefär 100 personer.
Men tyvärr ser jag mycket yngre ut än vad jag är, vilket har bidragit till att många på arbetsplatsen, bland annat flera chefer, återkommande refererar till mig som “junior” och “ny i arbetslivet”. Det spelar ingen roll hur ofta jag berättar om min bakgrund och visar min kompetens, det går inte in.”
Efter 15 år i branschen på andra arbetsplatser utan problem med ett ungt utseende byter hon jobb och får helt plötsligt problem med ett sitt unga utseende. Ta inte till diskrimineringsvapnet det första du gör. Kan det kanske vara så att hon nu befinner sig bland mer kompetenta människor och konkurrerar på en helt annan nivå?
Jag tror det är svårt att ha en sådan här diskussion då många män aldrig har upplevt en sådan situation, eller i alla fall inte tolkat det på det sättet. Däremot tror jag många män har sett hur andra män med samma kompetens på pappret inte kommit någonvart på grund av sin attityd och beteende.
Dock tror jag alltid att man tas på mindre allvar om är ung eller ser ung ut. Jag känner att jag har betett mig ungefär likadant och sagt ungefär lika smarta saker hela mitt arbetsliv, men ju äldre jag blir desto mer vikt verkar mina åsikter få…
Jag skulle också säga att jag har betett mig ungefär likadant, set ut ungefär likadant och varit lika smart under hela mitt arbetsliv men märkt att jag blir tagen mindre på allvar i mansdominerade sammanhang oavsett ålder på männen och på mig själv.
De är 110% på företagets sida numera. Inte som det var förr, typ en halvt om halvt neutral domare som kunde jämka. HR sticker en i ryggen allt som oftast och är mer ett verktyg för chefer med ”problem personer”. Kallar man på HR sätter man den stämpeln på sig själv. Tyvärr. IMHO 
