Vad stoppar kit att använda AI i sin utveckling? Varför blir inte deras leverans, bättre billigare o.s.v. med AI?
Jag förstår inte.
Jag tänker spontant inte att jag ovan pratar om att slå marknaden eller ens investeringar. Bara att vissa typer av företag kommer ha svårt med sitt existensberättigande och att många jobb kommer försvinna och att det inte kommer skapas nya i samma utsträckning som det gjort historiskt.
Kommer det inte dock kasta in dem i samma spiral som jag pratade om tidigare?
Kunderna vill betala mindre → Kit behöver effektivisera (genom att använda AI, sänka opex etc) → som skapar arbetslöshet hos kit → som skapar mindre konsumtion → som gör att kunden har mindre pengar att betala eftersom det är färre som köper kundens produkt → kunden måste effektivisera → kunderna vill betala mindre…
I AI-tråden så resoneras det en del om tidsfönstret som AI klarar av att hantera för problem, dvs hur lång tid den klarar av att hålla problemet innan den spårar iväg. Typ problem som kräver längre tänkande än det lirar inte än med AI/agenter. Fönstret har växt stadigt men är inte i närheten att kunna hantera de tidshorisonter vi pratar om här. Det handlar om att titta på systemen i drift och märka problem, felsöka och ringa in anledningen och åtgärda, drifta åtgärden, se att det faktiskt löser problemet, osv. Det finns en komplexitet i detta som inte är oneshot-uppgifter.
Agenter och kontinuerliga system (t ex openclaw är väldigt kul att leka med) går fort framåt, men det finns också ”paradigm”-problem i hela grejen som inte vara löses med ”mer”, utan kräver systemskiften i hur man targetar AIn.
Jag blir positivt överraskad av AI varje dag, men också gruvligt besviken ofta när den helt failar att göra saker som jag vet den egentligen kan lösa. Att få in den på rätt spår och faktiskt ta sig förbi kräver att jag vet massa/sätter mig in i problemet på ett sätt som jag inte vill behöva göra.
På vilket sätt skiljer sig då detta från historien med såväl mekaniserat jordbruk såsom spinning jenny?
Hur var det med bönderna och sömmerskorna nu igen?
Same old story
Jag argumenterar inte emot @axr. Jag har samma upplevelse. Tycker fortfarande det är helt sjukt att den inte klarar av vissa grejer som jag tycker borde vara relativt enkla - t.ex. schemalägga grejer för postning i olika kanaler, omformulera budskap från en kanal till en annan etc.
Jag är ganska fri med om huruvida detta händer om 1, 2, 3, 5 eller fler år. Men jag ser ingenting som skulle hindra oss från att ta oss dit. Dvs. att det är mer än en fråga om “när” än det är “om”. Och när vi kommer dit så tror jag att det är saker som vi inte tänkt på, som t.ex. det här med att det blir en självförstärkande spiral och att det kommer få effekter som vi inte tror.
Att de kunde gå till ett annat “hjärna” eller “muskel”-jobb som det inte fanns en maskin eller process för samt att hastigheten på förändringen var annorlunda (och att de inte fick sitt humankapital förstört) ![]()
Halvt relevant bild från artikeln:
(Behöver kasta in handduken nu, har lite för många åtaganden imorgon.
Tack för bra tankespjärn och diskussion. Uppskattar att få bolla och provprata).
Fast ne det kunde de inte! Det som hände var att produktiviteten sköt i höjden, sömmerskorna blev arbetslösa och sen uppfanns andra jobb.
Varför skulle plötsligt förmågan hos mänskligheten att uppfinna jobb försvinna?
Den bilden är ju bara samma trams som första i denna tråden. Effektivisering farligt?!? Inget nytt.
Alltså som scifi- och FIRE-fantast har jag har funderat på de här grejerna länge; medborgarlön, frihet från arbete, var kostnaden för staten ska bäras om medlemmarna inte längre har lön och kan betala medlemsavgiften. Den här spiralen känns som att den har pågått åtm sedan industriella revolutionen och slutläget känns principiellt oundvikligt—vi kommer mer och mer automatisera/optimera bort oss själva. Man tycker med de effektivitetsförbättringar som redan skett att vi redan borde vara där.
Men det är vi inte.
Något håller emot.
En teori är att de som frigörs använder sin kreativitet till att identifiera ställen som inte är uppätet av automatiseringen ännu, och lägger sin kreativa kraft där—som en gas som fyller alla tomrum. Vi utför inte bara utgifter—vi skapar dem också.
Finns det inga jobb och ingen har pengar, så är det rimligt att det skulle uppstå någon form av skuggnivå där dessa människor byter tjänster med varandra och skapar en parallell ekonomi för det, och vips så är det igång igen.
Det är möjligt att det här är samma ”man ser inte de faktiska problemen förrän man faktiskt provar” som vi diskuterade med mailen ovan. Det ska bli intressant att se.
Som professionell programmerare i större företagstrukturer så jobbar man oundvikligen med att optimera bort sig själv—attityden är att om man gjort samma sak några gånger så är det trist och man vill koda bort uppgiften. Jag har ett otal gånger gjort mig själv överflödig på detta sätt. Men alla företag har mer saker att göra än vad det finns kompetens, så är det ett företag som försöker växa så blir det bara att man får göra massa andra saker i stället—tills man automatiserar dem med för att man tröttnar.
Min observation där är att man sägs inte upp från företaget för att ens uppgift försvann—det handlar om macroattityder från ledningen typ ”just nu vill vi använda massa pengar för att växa, anställ precis vem som helst som vi kan hitta” eller ”nu är det dags för årets sparrunda, kicka godtyckligt 10%”. Det har ingenting med antal uppgifter eller om folk har mycket att göra, det är bara en attitydcykel i företagsledningen.
En aspekt jag tycker saknas i artikeln är vad som händer med priserna på varor och tjänster om scenariot skulle realiseras.
Färre anställda behövs, fler blir arbetslösa, får mindre pengar. Efterfrågan minskar generellt och priser behöver sänkas för att företagen ska kunna sälja. Det beskrivs att var och en har en AI-agent i telefonen som ständigt förhandlar om priser etc och dessutom anpassar sig till konsumenternas behov och önskemål.
Om nu den cykel som beskrivs inte har något stopp utan är självförstärkande, kommer även priserna kapplöpa mot botten och vi kommer se en snabb deflation. Dessutom förstärks då trenden av att folk börjar skjuta upp köp eftersom de vet att det blir ännu billigare nästa vecka. Även låga inkomster kommer vara tillräckliga för att leva ett väldigt bekvämt liv.
Hur det sen skulle spela ut kan man spekulera i, men matematiken för att ge alla en basinkomst som räcker till det mesta skulle bli radikalt annorlunda än idag.
Jag får känslan av att författaren i slutändan är mindre upptagen av att modellera en riktig helhetsbild och mer upptagen av det potentiella egna fallet i prestige (specifikt att gå från högavlönat toppjobb till att köra Uber).
Tycket mycket av dina argument utgår från att AI platåar ungefär här. Som någon som också aktivt använt AI sedan ChatGPT kom ut, sedan Cursor, nu Claude Code, som också är insatt i ML (tränar modeller och har gjort sedan innan deep learning blev en grej) så tycker jag att man måste zooma ut lite. På 3 korta år har vi gått från något som funkade ibland, man copy pastade lite funktioner möjligen, till att Claude Code kan skriva långa planer, jobba autonomt väldigt länge och lösa problem som skulle ta mig veckor. Vi kommer väl märka ganska snart om mänsligt ansvar, relationer osv förhindrar massadoption av AI inom jobb som främst sker genom en skärm. Jag är inte helt säker på vad som kommer hända, men det är ändå plausibelt att en stor del av jobben försvinner. Om det sker långsammare än artikelns scenario, om det tar 5-10 år istället för 2 så påverkar det mig och speciellt nästa generation likväl.
Så exemplen från historien då hela branscher försvunnit? Jag säger ju at det dpelar ingen större roll hur bra AI blir. Det är fortfarande bara historien som rimmar.
Se jobbar också jag dagligen med AI…
Jag har småläst lite i den här tråden under morgonen. Tittade också på en ekonomivideo om demografi. Där är ju problemet att vi inte kommer att ha tillräckligt med arbetare, att löner kommer att skjuta i höjden och priset på tillgångar falla när för mycket kapital möter för lite arbetskraft. Skatter som måste stiga när få arbetare ska försörja många gamlingar som inte jobbar. Och parallellt med detta det här problemet. Vi kommer inte att ha jobb till alla arbetare. Löner kommer att sjunka när arbetskraften inte behövs. Alla pengar kommer att gå till kapitalägarna.
Skönt ändå att inte båda domedagsscenariorna kommer att kunna inträffa. ![]()
Det finns ett annat domedagsscenario för oss som investerare.
Folk skriver här i tråden ungefär ”det spelar ingen roll om AI når ut helt efter 1, 2, 5 eller 10 år”
Jo det gör det. Anthropics VD Dario Amadei går igenom detta i videon.
Eftersom att IT-jättarna räknar med en exponentiell tillväxt av användning och lönsamhet från AI när de nu investerar i infrastruktur som ska användas flera år framåt i tiden. Då räcker det med att utvecklingen bara dröjer något år mer för att de ska gå bankrutta (!!!).
Ja det är så han säger.
Tänk er att IT-jättarna i er globala indexfond faktiskt går i konkurs för att AI-användningen itar 2 år längre att nå ut inekonomin än beräknat ![]()
Ja, jag förstår från dina kommentarer att du jobbar med AI. Jag säger bara att när man har jobbat som AI/ML-ingenjör i 15 år, så ger det lite av ett perspektiv på utveckligen. Att det inte spelar någon roll hur bra AI blir är en åsikt som är svår att försvara. Om det är det du verkligen tror så går det nog inte att nå fram till någon gemensam förståelse.
Jag tycker det är bra att utforska olika scenarion likt detta, dock tror jag det kommer ta längre tid än 2 år. Jag misstänker att det kommer vara en långsam omställning till att allt fler jobb kommer automatiseras.
Jag tror att det över tiden kommer bli ett ökat tryck hos många företag och anställda att öka sin produktivitet genom AI. Det jag ser är att få tjänsteyrken som riktigt har fått ett hårt tryck att börja använda AI, till skillnad från översättare där jag har hört att de förväntas översätta så mycket per dag att det är i praktiken omöjligt utan AI. Jag tror att fler företag kommer förvänta sig att färre producerar mer, och det är när vinsten/marginalerna sjunker som trycket kommer öka.
Som anställd på ett större företag har jag marginell nytta av att effektivisera bort mitt team, men när ett sparpaket skickar hem hälften av våra konsulter men vi måste bibehålla produktionen för att inte tappa till konkurrenterna, då kommer trycket öka.
Min största invändning till artikeln är att det nog kommer synas mindre innan vi har robotar. Jag är helt övertygad om att den stora krisen på arbetsmarknaden och ekonomin kommer först när någon börjar massproducera humanoida robotar som styrs av en AI, som kan göra många saker likt dagens LLM kan göra många saker med text.
Om diktatorn i ett land över säg ett år fick tillgång till robotar som kunde producera allt han behövde, vapen, mat, material, soldater etc. hur mycket av befolkningen skulle han hjälpa att överleva? En viss andel, men den stora massan skulle nog stryka med illa kvickt.
Robotar är nästa steg och då går det sannolikt fort.
Mörkt ja, otroligt nej.
Jag har ovan argumenterat med historiska för att det spelar ingen roll hur bra AI blir för det tråden handlar om, att det är annorlunda denna gången i ekonomin.
Har du läst det jag skrivit ens? Det låter som du tar halva mina påståenden och inte varken kontext eller vad de explicit säger.
Detta sas om robotar när de börjad esättas i fabriker på 70 talet…
Eller hur datorerna skulle bli så smarta att de tog över, något tidigare.
