Jag tycker mig läsa i var och varannan tråd om renoveringar hit och dit och undrar om jag missat något kanske.
Jag flyttade in i ett hus byggt 2014 för några år sedan och rätt så omedelbart började min fru prata om att sätta in ett par fönster i ett badrum, riva ut ett badkar och måla om väggarna. Jag invände så klart direkt att det skulle vi tänkt på innan vi köpte huset i så fall. Renoveringar är i princip en ren kostnad och ingen investering. Hon höll med efter att hon tänkt efter lite och vi fortsatte istället att trycka in pengar i indexfonder,
Den dag vi ska sälja huset slänger vi kanske på lite färg på väggarna men innan dess blir det nog mest att reperera saker som är trasigt. Inga nya kök eller badtunnor.
Jag skulle nog inte klara av psykiskt att betala en miljon (eller vad det nu kan kosta?) för ett nytt kök när vi har ett som är fullt fungerande. Skulle förmodligen få en klump i magen varje gång jag gick in där och såg köksön i blänkande Calacattamarmor från Italien.
Så hur tänker ni när ni renoverar egentligen? Finns det någon som byter kök var tionde år trots att köket fungerar eller liknande? Hade inte pengarna gjort sig bättre i en indexfond? Kanske har jag missat något som sagt.
Det verkar åtminstone under en period ha varit vanligt att folk renoverade kök som var helt OK, ibland i samband med inflytt då men helt enkelt inte var nöjd med utseendet. På senare år när allt har blivit dyrare kanske folk tänker sig för mer.
Förutom kostnaden är det jobbigt att renovera, jag har gjort om två kök och tänker vänta så länge jag kan med det jag har nu.
Som huvudregel, ja. Varför många renoveringar inte bör göras i hopp om framtida ekonomisk avkastning, utan snarare för den omedelbara, ”själsliga” avkastningen.
Att trivas i sitt boende är trots allt inte så dumt, tänker jag.
Med det sagt finns det ju grader i helvetet, där vissa tycks ha fastnat i någon sorts evig renoveringsloop och gjort hemmet till sitt främsta livsprojekt. Men to each his own, o.s.v.
Renoveringar är mer en investering i livskvalitet och att forma sitt liv som man vill ha det. Det är såklart dumt att renovera något som funkar bra (tänk på miljön!) men en renovering måste inte innebära italiensk marmor
Antar att du med indexfond tänker ”livskvalitet sen”. Så någon gång behöver man bestämma när det är värt att börja använda pengarna (till köksrenoveringar eller annat som gör en glad).
Personligen tycker jag att om man ska bo länge så är det värt att lägga lite pengar och energi på sitt hem. Har flera gånger tänkt att det inte är värt det, boendet är för kortsiktigt och man kan stå ut lite. Men vips så går ett decennium och det hade kanske varit nice att ha fixat xyz vid inflyttning.
Jag renoverade själv för några år sedan i våra badrum då det fanns reella behov av det. Valde då att göra ett rejält upplyft. Ingen aning om värdet ökade, men livskvaliteten blev bättre samtidigt som risk för vattenskada minskade avsevärt.
Vårt kök renoverades för 15 år sedan. Känns fortfarande som nytt och jag gillar stilen. Vet inte hur ofta man bör renovera? Hur länge håller kök och badrum?
Sovrum har jag själv bytt golv och tapeter i, räknas det som renovering?
Själv tycker jag det verkar renoveras för mycket i onödan. Jag vill bara renovera när det krävs rent funktionellt
I huset vi bodde innan var nog köket original från 1950, så där blev det ett otroligt lyft att få det (och resten av huset) renoverat. Sen tog det tio år att få klart så jag hade inga tankar på att börja om precis när det blev klart…
I vårt nuvarande hus har jag bara dragit in bättre ventilation och kyla, men det kan ju inte räknas som “renovering” eftersom det gör huset bättre än det var som nytt.
Men jag tycker det är kul också, någonting ska man ju göra när man inte jobbar…
Vi bor i ett hus byggt 1980. Det mesta i huset var original när vi flyttade in. Vi har successivt renoverat och gjort om. Om jag skulle ha köpt ett väsentligt nyare hus hade det känts konstigt att börja bygga om. Renovera är i min värld att byta ut sådant som är gammalt och slitet. Bygga om är att anpassa och förändra. Ofta innehåller projekt inslag av båda delarna men jag tänker att utgångspunkten för mig är att befintlig inredning är runt 40 år gammal och behöver ersättas. Sedan kan man anpassa lite när man ändå är igång.
Att pengar ska tjäna oss och inte tvärtom. För somliga är det via fint kök, för somliga är det via indexfonder. Enda “felet” vore väl om man renoverade om köket utan att få ut ngt glädje av det, alternativt la pengarna på hög utan att få ut ngn glädje av det.
Har för mig att du skrivit att du bor utomlands någonstans? Samma renoveringshysteri där alltså?
I Sverige är det nästan som en ritual alla nya familjer skall gå igenom: skaffa barn och renovera. För en del blir renoveringen en livsstil som upptar alla semestrar etc i många år.
Som någon som byggde hus ganska ung, jag har förändrade intressen, kunskaper och behov sen dess och kommer göra om delar av huset även om det inte är så slitet att det behövs av den anledningen.
Först ut blir tvättstugan, det är en rätt liten kostnad och hyggligt enkelt jobb. Näst på tur är nog köket. Det kommer visserligen vara närmare 20 år men är i gott skick och hyggligt modernt, men ganska opraktiskt med alldeles för lite förvaring. Förhoppningsvis blir det enda gången det renoveras förutom småsaker och så klart vitvaror som går sönder.
Enda gången jag har renoverat ett kök var för att köket var 60 år gammalt och inte funktionellt. Dock återanvändes ett par av vitvarorna och de fungerar fortfarande 20 år senare.
Håller för det mesta med. Jag renoverade ett mer eller mindre fullt fungerande kök, men som saknade vissa saker. Det fanns mycket utrymme ovanför överskåpen och där fläkten var som var helt tomt. Nu har vi typ 50% mer förvaring i en mindre lägenhet där det är guld värt. Vi hade dessutom ingen diskmaskin. Det har varit ett lyft. Jag kan dock spirituellt harmonisera med ditt sentiment i stort. Folk byter hit och dit och lägger stora pengar på kök…
Det beror väl helt på vilket skick ens boende är i och om en renovering är nödvändig eller ej. Har du ett hus från 2014 så kommer du ju inte tjäna pengar på att riva ut köket och köpa ett helt nytt. Men är det ett äldre hus med kök från 80-talet så kan det ju vara värt det och ger en viss värdeökning. Sen får man väga in vad för typ av material man använder, ett kök kan ju kosta allt från 75k till… ja flera miljoner om man ska ha den där marmorn mm
Sen handlar det också om att man ska bo och trivas i sin bostad, så att tex slänga på en ny väggfärg tycker jag absolut att man kan göra och är ingen jättesumma om man löser det själv. Trist att vänta till den dag man ska flytta lixom.
Tycker att det är skillnad på att renovera ett tio år gammalt kök och att renovera vart tionde år. Renoverar du själv blir det som du vill ha det, då behöver du inte renovera igen i framtiden. Likaså om du bygger huset från början kan du anpassa det efter er livsstil och inredning, då får det en längre livslängd.
Att inte installera dusch för att det finns ett 12år gammalt fungerande badkar i badrummet låter som något som ligger långt ut på snålskalan.
Jag håller med, men tycker ändå att pengar på hög är bättre än ett nyrenoverat kök om man är ointresserad av båda. Pengahögen kan man ju alltid konvertera till något trevligt den dag man kommer på vad man vill göra i livet.
Att just köket i ett svenskt hem har blivit en slags symbol för ett “slit och släng”- samhälle tycker jag är ganska intressant. Anekdotiskt tycker jag ett genomsnittligt kök oftast är betydligt mer påkostat än vanliga kök i Italien, Spanien, Frankrike och länder som jag inbillar mig har en större “matkultur” och att folk spenderar mer tid med att laga mat i sina kök.
Jag drar mig väldigt mycket för påkostade köksrenoveringar då det i slutändan är maten som lagas som är det intressanta, det är den som påverkar ens kropp och sinne (eller får mest effekt). Jag tror att en del inbillar sig att bara de har ett snyggare kök ska de börja laga nyttigare mot och bli hälsosammare, ungefär som att man måste besöka ett gym som har fräscha maskiner istället för att t ex använda en stång och vikter.
Många kök i Sverige är ju anpassade efter SIS som gjorde i princip mätningar över varenda rörelse för att kunna göra vardagslivet så enkelt som möjligt för den som lagade mat, detta är väl ca 70 år sedan och frågan är hur mycket som “ändrats” i detta behov sedan dess.
En sak jag tänker på är att i många gamla kök är det dåligt med eluttag vilket kan vara jobbigt om man ska använda lite moderna verktyg, men det behöver man ju knappast riva ut hela köket för att fixa.
Jag tycker man får skilja på snyggare och mer funktionellt. Jag skiter allmänt i hur saker ser ut, men om man är intresserad av att laga bra mat så är det ju betydligt roligare att göra det om man inte måste slåss med ett dåligt designat kök hela tiden. Dåligt förrådsutrymme, för litet bänkyta, för liten spis, dålig fläkt, eller att konstant behöva trava långa sträckor mellan kyl och bänk gör att jag bara blir frustrerad. Med tanke på hur mycket tid man lägger i köket så tycker jag det är ett av de viktigaste delarna av hemmet att anpassa till hur man vill ha det.
Det betyder inte per automatik att det behöver vara dyrt (även om jag är väldigt nöjd med vår relativt dyra häll och ugn.) Den absolut bästa investeringen vi gjort var att sätta in en köksö med förvaring och det blev inte speciellt dyrt från Ikea.
Ja en del behöver väl göras ibland och jag kan förstå om man någon gång renoverar ett 60-talskök,
Men generellt tycker jag det verkar som att många låter renoveringarna gå ut över ekonomin. Kanske tror de att de är Zaha Hadid eller något och att huset ska explodera i värde. Men jag misstänker också att det kanske ibland mer handlar om att kunna visa upp det nya badrummet inför vänninorna vid nästa bjudning(?).
