Jag har också sett / hört det här och jag är så sjukt fascinerad att investerare går med på det. Men jag vet att jag är för mycket småföretagare för att kunna vara i den världen. Jag hade typ skämts att leva på någon annans pengar.
Mitt sjukaste exempel var när jag såg ett klipp på SVT Rapport som hade ett inslag från någon startup-mässa i Stockholm där de intervjuade en vd som med stort leende sa:
Jag har varit VD på X antal bolag i 17 år. Jag har aldrig drivit ett företag som går med vinst.
och det var liksom en BRA grej. Då kände jag mig sjukt gammal, gubbig och gnällig. För mycket påverkad av min mentor som sa:
Att ta in externt kapital där som att slänga ner två hajar i poolen som du badar i. Det går bra så länge de inte är hungriga eller du blöder.
Har själv (i vissa fall dumt nog) inte tagit in en enda krona i ett verksamhetsbolag jag har varit ansvarig VD, ordförande eller drivande ledamot i. Får ångest av ett gå minus eller till och med av ett för litet plusresultat.
Vi alla är olika. Men finns gott om människor/VC bolag som har tar stora risker i hopp om att de blir nästa Klarna.
På det startup bolaget jag jobbade på visste jag att målen inte skulle gå att uppfylla på kort sikt, enligt vad VDn hade skrivit på papper för investerarna. Målet kontra verkligheten funka inte för mig varför jag sade upp mig trots bra lön. I vilket fall var han en stjärna på att dra in kapital.
Jag tycker din mentor var smart och finns många som börsnoterat/tagit in extern kapital men sedan ångrat sig. Richard Brandson är ju ett bra exempel.
Det skall bli intressant att följa trenderna med startups nu när ekonomin vänder lite. Jag gillar och förstår tanken med sartup världen men tänker att det varit lite för mycket pengar i omsättning utan rimliga horizonter för tilltänkt lönsamhet.
Hoppas det går bra för företagen då det finns mycket duktiga personer därute som driver innovation.
Det osar mycket värderingar om rätt/fel här i tråden men så länge vi håller koll på det så…
Jag nyanserar trots allt gärna detta lite.
I faser under 50-100mkr (omsättning) och det är grundarna som kör är min erfarenhet att investerarna trots allt är ganska konservativa med höga löner, både till grundarna och till andra nyckelpersoner. Det finns några olika anledningar till att löner sedan kan gå upp ganska snabbt:
Bolaget går inte bra / grundaren vill eller kan inte fortsätta leverera. Då behöver man söka en extern VD och det kostar pengar. Man ska hitta någon som är i karriären, har erfarenheten, vill jobba riktigt hårt och vara beredd att misslyckas. Allt detta är ju saker som grundaren tidigare gjorde, då ofta till betydligt lägre lön.
Man behöver nyckelkomponens till övriga ledningsgruppen och då blir det efter en viss storlek även där ganska dyrt.
Grundaren har varit med länge men kan eller bör inte sälja aktier. Har man kört 5-10 år med familj etc så finns ett incitament att hålla den personen nöjd så länge leveransen är god.
Tittar du i organisationen generellt tror jag lönerna är ganska nedtryckta jämfört med andra ställen, just med hänvisning till optioner och liknande. Det finns såklart alltid undantag när det kommer till de startups som för stunden har mest stjärnglans, tänk VOI.
Det är också relativt få roller i ett startup som har så mycket ägande/optioner att de kan bli riktigt rika på det.
Såklart har det varit en period av allmänt glada dagar i startupvärlden, men ovanstående tror jag håller fortfarande.
När det kommer till att ”leva på någon annans pengar” så är väl det en fråga om vilket perspektiv man tar. Du ”lever ju på någon annans pengar” i alla anställningar…? Det är ju investerarna själva som önskar en viss tillväxt, på bekostnad av lönsamhet. För dem är det ju bara enkel matematik. Om du ska gå in och göra det jobbet i en nyckelroll kräver det potentiellt mycket mer än samma roll i ett lönsamt bolag. Så länge bolaget når tillväxtmålen (inom ramen för utsatt spend) som ägarna sätter ska väl ingen skämmas, oavsett färgen på sista raden?
Jag längtar inte tillbaka till en värld av tillväxt och investerare, världen av ”långsamt” egenföretagande känns just nu mycket mer attraktiv. Tror också att den här världen inte passar alla, särskilt inte om man är van vid att driva ett lönsamt bolag från start. Men jag tror ändå det finns en logik på båda sidor här.
Haha ja det finns en god portion sanning i detta. Dels så spenderar ju många grundare/VDar en otroligt stor del av sin tid på att ta in pengar. Där tycker jag personligen att det börjar gå fel, man borde ju rimligen vilja ägna tiden åt att driva verksamheten.
Det märks ganska tydligt internt hur grundarna ser på riskkapital. Ibland pratas det mer om investerarna som ”kunder” än om kunderna själva… Det betyder inte att man inte vill växa verksamheten (självklart vill man det!) men då har kanske fokus på vad som är viktigt hamnat rejält snett.
Jag tror detta lättare händer med grundare som ”vuxit upp” under de här åren då riskkapital inte bara varit ett verktyg, utan också något riktigt coolt. Lite av en livsstil. Jag var stöd åt ett sådant bolag under en kortare period och det var klart intressant att se hur fel det kan bli när man driver ett bolag på sådana premisser. Jag blev inte långvarig.
Det finns säkert några avarter där man utnyttjat detta för att leva okej även fast man inte riktigt tror på sin verksamhet. Men i de flesta fall vill jag ändå säga att:
De flesta grundare tror verkligen på sin verksamhet
De flesta jobbar mycket hårt med dåligt betalt
De flesta (men inte alla!) förstår vad som väntar om man misslyckas
många lever med stor stress och oro över vad de behöver leverera till sina investerare
Men jag vet att jag är för mycket småföretagare för att kunna vara i den världen. Jag hade typ skämts att leva på någon annans pengar.
