Min modell att ha ett boende som är lämpligt för barnen att bo kvar i så länge de behöver framstår inte alls som så dumt. Det har ingått i planen från början.
Med lämpligt att bo kvar i menar jag nu:
Förstår inte varför det ska vara självklart att som ung kunna köpa bostad centralt i en storstad.
Tror inte att det är ett rimligt antagande i någon storstad att en ensamstående ung person med genomsnittlig inkomst skall köpa en lägenhet på 50kvm för att bo själv i. Halverar du boytan och lägger hela sparandet på buffert/insats så är det ju en ganska gynnsam kalkyl. Sen så kan man väl anta att under just sparande till kontantinsats så är en högre sparkvot än 20% inte orimlig.
Är väl främst i ung ålder man vill bo centralt förutom Stockholm då.
Annars känns det som man flyttar ur centrum när man får barn till villa.
Jag citerar mig själv och lägger till att Sonen f ö är 21, gick direkt till jobb efter gymnasiet och tjänar under TS exempelinkomst. Han har skramlat ihop till insatsen för egen maskin. Men så är det sparkvot i närheten av min som gällt, eftersom han haft ett tydligt sparmål i form av eget boende.
Så jag faller tillbaka till min slutsats att många ungas förväntningar är orimliga och att de väldigt troligt lägger för mycket tid och pengar på annat än sina drömmar.
#surgubbevarning
Det är väl egentligen dem som vill och bör bo centralt i en storstad. Nära till uteliv och handel. Det är högljutt och hög puls. Jag tror det hade passat många unga.
Medans det är mer passande för barnfamiljer och äldre att bo lite utanför.
Det kanske är jag som är lillgammal med ett så litet intresse för att köpa alkohol till överpris i miljöer som ger hörselskador.
Pluggar man några år tycker jag att man får så att det räcker och blir över.
Ja så är det säkert också.
Men majoriteten av unga gillar alkohol och aktiviteter som leder till hörselskador och andra problem 
Jag såg mig själv som ganska ung när jag köpte mitt hus 2021, då var jag 26år, dock just nu brukar vi det som sommarstuga, samtidigt som det är under renovering, jag gav 330k i Bergslagen, det är mycket att renovera men samtidigt måste man börja någonstans. Det finns hopp om man vågar göra ganska mycket själv på ett hus så kan det bli en investering för livet. Så såg jag på det när jag råka vinna budgivningen.
Kan bara konstatera baserat på dina kalkyler att bostadspriserna är helt orimligt höga.
Undrar vem som lägger beslag på pengarna för nybyggen? Kommunerna för marken, bostadsföretagen, arbetskostnaderna, materialkostnaderna, eller nått annat?
Inte långsiktigt hållbart hur som helst nu när vi inte längre har 0% ränta.
En normalisering av priserna med ca -50% vore sunt för marknaden och landets ekonomi långsiktigt.
Håller med.
Kraftigt fallande priser på bostäder eller krafttag från politiker. Återinförandet av nollräntor är uteslutet.
Det kan de inte som det ser ut just nu. Deras enda chans är att flytta ihop i en billig hyresrätt, vänta med att skaffa ungar, skaffa extra inkomst upp till brytpunkten och spara utav h-e i 3-4 år.
Ränteläget påverkar naturligtvis också kostnaden för nyproduktion av bostäder.
Om priset på existerande bostäder kraftigt överstiger kostnaden för att producera nya bostäder skulle det byggas massvis med nya bostäder, men så är inte fallet.
Det där med att spara utav bara h-e i några år, är det inte något man gjort i alla tider ?
Köper problembeskrivningen, även om jag inte håller med om kalkylen(likt många i tråden).
Jag har sparat ca 40% av inkomst för att köpa. Det har tagit kanske 3-4år att få ihop situationen där vi är redo. Nu var det också rabatter på husen utanför de centrala göteborgsområdet vilket vsr trevligt. Vi kommer pendla ca 40-45min i bil till jobbet istället för 25min som vi har idag när vi väl flyttar in till våren och jag har satt en belåningsgrad på max 70% som mental gräns när jag letade hus.
Hade vi kunnat tänka oss att bo i en lgh utanför centrala delarna av gbg men inte i “utsatta områden” så finns det gott om 1or och 2or runt stadskärnan för 1-1,5 msek om man kikar i möndal, mönlycke, munkebäck, gamlestan, utby, östra, partille, kungälv, ale, härryda/bollebygd etc.
Allt är 10-30 min med kollektivtrafiken in till centralen/city.
Men vill man bo i Vasa/kungshöjd/Linné/etc så kostar det runt 2,5-3msek för samma kvadrat. Då kan man för de extra kostnaden krypa från krogen och hem.
Frågan blir vilka förväntningar en ~20åring har på sitt boende i relation till sin inkomst. Bara för att ungdomen vill bo centralt och föräldrarna vill skämma bort sina barn så betyder inte det att det är rimligt.
Tycker att diskussionen är lite väl polariserad mellan ultraexlusivt och “utsatta förorter”. Det finns gott som svensk mellanmjölk däremellan, om man kan “nöja” sig med det.
Allt gott!
Håller med om funderingarna och att det tar tid.
Håller INTE med om:
att man ska kolla på “medianlönen” när vi pratar om ungdomars första löneår. Ligger betydligt lägre för den typen av jobb som de flesta ungdomar får de första åren. Jag jobbar t ex själv just nu 2-skift, heltid och i säkerhetsklassad tjänst. De flesta här är 45-65 år gamla och lönerna ligger BRUTTO 28000-34000kr/månad MED OB för helger osv. Dottern som är 22 jobbar heltid i stor rikstäckande butik. Hon ligger på ca 25000kr för heltid + OB osv.
att normen ska vara en 50kvm stor två i storstad som första boende för EN person.
att man BARA avsätter 3000kr/mån på en nettolön på 26000kr OM man nu vill sikta på skaffa dyrt boende centralt. Då får man nog vara beredd spara klart mer av lönen. Sen är det nog tveksamt om man samtidigt i så fall ska spara 2280kr/mån i fonder.
Kort sagt känns som man försöker både äta kakan och ha den kvar, en slags önskedrömmar! Missförstå mig rätt med döttrar på 19 och 22 hade jag verkligen önskat att verkligheten skulle varit annorlunda.
Jo det tror jag men det är nog många som inte orkar löpa linan ut.
Sparat 40% av inkomsten under 3-4 år. Bra gjort!
Nu kan just jag välja att jobba med det för att det är något jag verkligen VILL göra och klarar mig bra på det eftersom jag gjort annat tidigare. Sen kan jag även jobba med annat på sidan om under lediga dagar.
Så här ser det ut för väldigt många i Sverige och de får helt enkelt anpassa sig. Det här är inom transportbranschen och i Stockholm. Därav att jag vill poängtera att vi här på RT ofta är en ganska “priviligierad grupp” (Så även jag). Så när man läser trådar om löner, statistik osv så upplever jag att man ofta får en felaktig bild av hur den “den stora massan” i samhället har det.
Min fru jobbar deltid i en specialaffär med ett unikt sortiment som kräver intresse och kunskap. Hon är snart 49 år och har väl ungefär 29000kr brutto om hon skulle jobba heltid.
Känner många inom vård, skola och omsorg som även de ligger på heltidslöner på 28000-36000kr brutto och då bor vi ändå i Stockholmstrakten.
Att vi på forumet är en priviligierad grupp har jag förstått och är speciellt förvånad över den höga ekonomiska kunskapsnivån här. Att lönenivån hos många svenska medelålders är så låg som 28000-36000kr brutto per månad och ännu lägre för yngre är nytt för mig. Bra lärdom som gör det enklare att förstå paniken vid räntehöjningarna. Jag har helt enkelt inte hängt med i den svenska lönedebatten och är van vid helt andra ersättningsnivåer efter många år utomlands.
Grundlönen före OB för nyanställda på mitt jobb var 28000kr/mån brutto. Erfarna fick 28200kr/mån…Så var det med den löneutvecklingen 
Kanske också ska förtydliga att nästan alla har jobbat med det här många år och inte är anvisade av arbetsförmedlingen eller liknande (Vilket är ganska vanligt inom just transportbranschen)