Varför är egentligen djuret människans liv mer värt än allt annat liv?
Har aldrig tänkt på hur dyrt det kan vara att ha katt, 50 tusen i försäkringspremier under en katts livstid.
Lägger majoriteten såhär stora pengar på katt?
Där jag växte upp åkte man till någon jägare som sköt katten om den blev för dålig.
Överkörda katter slogs ihjäl med något tillhygge som fanns nära till hands.
Är detta helt sinnessjukt eller ganska vanligt?
Det är rent åt helvete att bete sig så mot djur
En väldigt bra fråga. Min hund är viktigare för mig än alla människor även om sambon är i samma nivå. ![]()
Så jag tillhör de som både har försäkring och en fet hundbuffert med 6-siffrigt belopp. ![]()
Däremot skulle jag sannolikt inte låta min hund genomgå exempelvis tuff cancerbehandling då jag tror det skulle kosta mer än det ger honom pga instabilt psyke. Men det beslutet vill jag fatta på andra grunder än ekonomiska.
Att lagstiftaren bestämt att djur är att jämställa med andra prylar och ägodelar är tyvärr sanningen. Jag hoppas på en mer “human” lagstiftning där även djur får motsvarande någon form av mänskliga rättigheter i framtiden. Men då kan vi ju inte utnyttja dem som vi gör nu. Tror det är där skon klämmer.
De som har katt som husdjur ser den som vilken familjemedlem som helst.
Det du beskriver är vad som gällde (gäller ?) för halvvilda katter på bondgårdar vars primära uppgift var att jaga råttor för att skydda säden.
Tänker man såhär så tycker jag inte att man ska ha djur då det inte är obligatorisk att ha hund, katt, häst eller vad man nu än väljer att ha. Så är man inte beredd att ge djuret ett värdigt liv ska man avstå.
För mig är försäkringen en icke-fråga. Visst har jag råd att betala “vad som helst” och jag kommer säkert betala mer i försäkring än vad jag får tillbaka. Men jag vet inte hur min ekonomi kommer se ut den dag min katt blir dåligt, kanske den blir dåligt samma dag som jag måste byta tak på huset eller bilen har havererat eller vad som helst. Jag vill inte vara tvungen att välja mellan min katt och något annat.
Det du beskriver är vad som gällde (gäller ?) för halvvilda katter på bondgårdar vars primära uppgift var att jaga råttor för att skydda säden.
Det var nog såhär flera av personerna jag tänker på växte upp, samtidigt som dom senare i livet tillhörde gruppen som inte klarar en oförutsedd utgift på 3000kr.
Båda katterna är självklart försäkrade, chippade och anmälda till gällande register. När jag skaffade dom ville jag ge dom det bästa livet, även i händelse av sjukdom och olycka. De är familjemedlemmar, gnälliga sådana, och behandlas därefter.
Det går att avla väldigt friska djur, om man vill och orkar.
Alla avelsdjur måste screen-as för alla sjukdomar som finns i rasen, det görs ofta.
Många sjukdomar kan hittas med gentest.
Man behöver föra statistik över sjukdomar hos djuren tidigare i stamtavlan och hur många av deras syskon som fick olika sjukdomar.
Detta saknas nästan alltid. Det är svårt att genomföra praktiskt.
Vid val av avelsdjur ska inte bara avelsdjuren vara helt friska.
Ålder/livslängd på tidigare generationer är viktig. Även om man inte avlar på tikar äldre än 5 år så är det stor skilnad på om djuren i stamtavlan sedan levt vidare till 7 års ålder eller till 13 års ålder.
Djuren i stamtavlan ska ha lång livslängd.
Friska djur får större kullar. Det är en stark korrelation mellan kullstorlek och lång livslängd.
Statistik över kullstorlekarna som djuren i stamtavlan föddes i är viktigt för hälsan och livslängden.
Gravt inavlade raser har väldigt små kullar.
Tikar som inte klarar av att föda stora kullar ska man inte avla på.
Djur måste prestations-bedömas för den arbetsuppgift rasen skapats för, det är ett bättre mått på hundens hälsa än en utställning/skönhets-tävling.
Prestations-avel för atletiska egenskaper hos ex draghundar, pitbulls och greyhounds sållar bort många (men inte allt) sjukdomar och ger friskare hundar med större kullstorlek.
Cancer och ålderssjukdonar är svåra att sålla bort med prestationsavel. Då måste man ha hälso-statistik över alla djur i stamtavlan, för att minska risken för varje generation.
Polygenetiska sjukdomar tar fler generationer att avla bort ur en population, än enkelt recessiva.
Det mesta jag skrivit här genomförs aldrig av uppfödare och rasklubbar, för det är för jobbigt.
Vissa rasklubbar har riktlinjer för inavelsfrekvens (ett statistiskt mått på släktskap), vilket är bra, eftersom det minskar risk för att båda föräldrarna ska vara anlags-bärare för samma sjukdomar.
Teoretiskt är det “lätt” att avla friska hundar men i verkligheten är det svårt att föra hälso-statistik över varje hund och varje kull i stamtavlorna, för varje hunds hela livslängd.
Praktiskt svårt att genomföra hälsoavel, mycket svårare än att samla rosetter från skönhetstävlingar.
Varken uppfödare, vetrinärer eller försäkringsbolag tjänar pengar på att skapa bra hälsostatistik för att kunna avla friska djur.
Men det händer väl också olyckor på den friskaste av djuren så det är kanske därför man vill ha en försäkring.
Jo, men det skulle vara mycket billigare försäkringar om uppfödare gjorde allt för att avla på hälsa, sedan avlade på funktion och först i tredje hand som en bonus ibland meriterade på skönhetstävlingar.
Hade man fullständiga hälsojournaler på alla hundar i stamtavlan och för hela deras livslängder, då skulle hälso-aveln gå mycket enklare.
Om hundarna blir friskare, vore det bra för försäkringsbranchen?
Vore det bra för vetrinärerna?
Skulle uppfödarna få betalt för det extra jobbet om de faktiskt avlade friskare hundar?
Skulle det säljas fler hundar om de lever friska längre?
Många skulle förlora pengar om hundaveln skapade hundar som inte blev sjuka de första 9 levnads-åren.
Flera branscher tjänar pengar på att hundarna blir sjuka ofta och kräver dyra försäkringar.
Skulle säga att något man generellt är bättre på ute på landet är att man inte förlänger djurs lidande för ägarens skull lika ofta utan ser till djurets livskvalite istället.
Det jag tycker är det svåraste med att ha husdjur är att det ju faktiskt är mitt ansvar att i många fall bestämma när det är tid att avsluta min bästa väns liv.
Haft både försäkrade och oförsäkrade hundar men själva det ekonomiska har aldrig varit den beslutande faktorn för min del.
Men oftast avslutas liv som hade kunnat räddas och förlängts med bra livskvalite om ägarna hade bryt sig/haft råd med det.
Det är säkert många liv som förlängs för ägarens skull men många också som avslutas för att ägaren bryr sig inte.
Personligen har vi ingen försäkring på vår hund utan lägger undan motsvarande belopp på ett konto så köper vi bara en ny hund när den nuvarande blir sjuk. Blir en del pengar över tid!
Kan väl bara säga att jag var rätt glad att jag inte följde rådet i denna tråd att säga upp vår djurförsäkring. Akut sjuk hund, inläggning och allt möjligt. Tror det landade på drygt 52k. Hade vi inte haft försäkring hade det dels varit en stor smäll ekonomiskt, men även en diskussion om det var värt att ens försöka. Hunden helt frisk nu tack vare operation. Endast 6 år gammal så kändes lite för tidigt att avliva.
Sen rent matematiskt så har vi väl betalat in drygt 25k i försäkringspremie innan detta. Samt att vi fick betala lite över 10k i självrisk. Så “vinsten” är inte lika stor som man först kan tro. Och försäkringen kommer säkert att kosta mer över tid om vi inte har stor otur framöver.
Men den viktigaste lärdomen för mig var just att i stunden så var det skönt att ha försäkringen. Så för mig personligen funkar det bättre psykologiskt att betala försäkring istället för att sätta av pengar.
Man ska inte heller underskatta alternativkostnaden av att ha en stor buffert istället för försäkring. 300-400kr i månaden är då inte lika mycket i jämförelse med en buffert om 120-150k på sparkonto istället för på börsen.
Sen kan man göra ett aktivt val av ras när man köper hund eller katt. De friskare hundraserna har mycket lägre försäkringspremier än sjuka, samma gäller säkert för katter. Om det inte är orsak nog att att köpa ett djur som man tror kommer kunna leva ett drägligt liv.
Djurförsäkringsbranschen präglas dessutom inte av några stora marginaler så det är inga överpriser som regel.
Veterinärbranschen och försäkringar påminner om sjukvården i USA. Du kan lätt komma upp i galna summor för dålig service, det är dålig konkurrens och ingen vidare statlig översikt för att pressa ner priserna.
Min hund åt något skumt och vi blev så oroliga att jag blev övertjatad att åka in till djursjukhuset på en lördag (ja, dum dag). Helt galna väntetider, först 3 timmar (utomhus!) för att träffa en veterinärassistent som tittade på hunden i 5 minuter och tyckte att vi ska kolla magen för eventuella blockeringar - rakade magen som förberedelse - och sen fick vi vänta 1 timme till för nästa runda. Först ville de söva ner hunden för lite ultraljud, men det motsatte jag mig då hunden är väldigt lugn av sig, sen kollade de ultraljud utan problem.
De hittade ingenting, och jag fick rekommendation som var som saxat från en enkel googling jag hade gjort tidigare på dagen (skonkost, mycket vatten, vänta några dagar och se). Runt 14k skulle det kosta - alltså över 4 timmar väntetid och hjälp i runt 20 minuter - om jag inte haft försäkring så blev “bara” runt 4.5k.
Kör Lassie på lägsta nivån (230 kr/mån), kommer nog uppgradera försäkringen framöver när inkomsten går upp. Sen har jag genom Lassie även tillgång till FirstVet som erbjuder gratis rådgivning och video-samtal med veterinär lite då och då, något som sparat mig tid och pengar vid ett annat tillfälle jag var nära att åka till djursjukhuset igen.
Det där med “rädda ett liv för 20k” är bara löjligt, kanske på en smutsig bår söder om ekvatorn men knappast i sverige. Sjukvården i västvärlden är bra och kostar oerhörda pengar, bara för att det subventioneras finns faktiskt kostnaderna. Om du bara får en spricka i armen och röntgas har du lätt blåst 20k. Många lite mer avancerade problem kostar hundratusentals kr. Vi är bortskämda med vår sjukvård och det förstår man när man har djur och går till veterinären.
Jag skulle absolut förorda försäkring, min lille hund fick häromdagen ett rejält skärsår i trampdynan det är inte klar än men det kommer landa på runt 10k+ när det är klart, det blir väl ca 3k för mig med självrisk etc. Det finns en anledning till att försäkringarna kostar mkt.
Vi veterinärer har tillräckligt mycket att göra utan att behandla sjukt avlade djur. Och det finnes inget som veterinärer avskyr mera än djur som är sjuka på grund av avel. Vi är på bollen hela tiden för att förhindra folk att köpa dessa djur, samt förebygga att dessa djur används i reklam av olika företag.
Jag blir faktiskt ganska så provocerad av ditt inlägg.
3 timmar är väl inte länga att vänta för ett akut ärende? Det är för att kunde hjälpa dom allra sjukaste djuren först. Personalen jobbar så mycket dom klarar (tyvärr nästan alltid för mycket och håller sällan över tid). Priserna är faktisk vad vården kostar. Veterinärer och djurvårdpersonal är mycket underbetalda och många vill ut av yrket på grund av låg lön och stressigt miljö. Och du fick ju ändå en kontroll för att utesluta ett mycket allvarligt tillstånd. Du borde vara mycket tacksam för hjälpen och att det inte var något allvarligt med din hund. Det är minst lika viktigt att utesluta tillstånd som att konfirmera.
Mvh en som inte orkar jobba med akut sjukvård då jag vet att ingen håller i längden, och akut djursjukvården går en dyster tid i möte…