Hej,
Jag och min sambo går i tankarna att köpa vår första bostad. Vi har dock diskuterat fram och tillbaka om det är rätt läge, så jag tänkte kolla om man kan få lite input från kloka hjärnor i detta forumet.
Angående vår livssituation så bor vi i dag i en tvåa och letar efter något större då vi nyligen blivit föräldrar. Jag har fast jobb med en bruttoinkomst på 33 000, i juni kommer den att öka till 36 000 brutto. Min sambo är för närvarande mammaledig och kommer vara det ett tag framöver.
Vi har ansökt om lånelöfte och fått det beviljat, vi har också gått på några visningar. Vi har fastnat för en lägenhet som vi båda tyckte om. Utgångspris 2 275 000, med en månadsavgift på ca 4200. Därtill ett förmånligt elavtal som föreningen har bundit sedan länge och med solpaneler bland annat.
Bostadsföreningen är en sund sådan, som jag förstått från deras årsredovisning. Knappt sju miljoner i skulder och de har aviserat för enbart fem procent i hyresökning. Området i sig är ett stabilt område där priserna, historiskt sett, gått upp “stabilt”.
Vår fundering är dock om det är rätt läge nu? Bostaden går säkert att pruta lite på, då säljaren redan hittat en ny bostad. Det vi mest är oroliga över är räntan som förstagångsköpare. I framtiden är tanken att vi ska köpa något större, så den här bostaden (en trea) skall agera som ett “inkörsport” in till bostadsmarknaden där vi kanske spenderar 3-5 år i bostaden.
Kommer ni vara oroliga över räntan resten av livet? För ingen som vet hur räntan ser ut om 5 år eller om 10 år eller om 20 år.
Fundera igenom hur hög räntan troligen kan bli och ta höjd för det genom att lägga undan mellanskillnaden mellan räntan ni har och “domedagsräntan” ni tog höjd för. På så sätt bygger ni upp en stor buffert. Blir den för stor kan ni använda för att amortera.
Jag personligen hade varit rädd för att bli “inlåst” i för liten lägenhet med barn. Men det kanske bara är jag. Nedgångar tar tid. Japans bostadsmarknad har väl inte återhämtat sig ännu, och den brakade ihop under 90-talet. Nu kanske jag målar fan på väggen, men något att ha med i beräkningarna åtminstone. Dvs, kan ni bor i lägenheten längre än 3-5 år om det värsta sker?
Vi är i nästan exakt samma situation med första barn som kommer i vår och liknande löner, men mer intresserade av villa eller radhus. Vi resonerar som så att när vi köper ska vi kunna bo kvar på det stället i minst 10 år om marknaden skulle fortsätta ner så man inte blir fast i sin 3a.
Vi bor också i 2a men har sagt att barnets första år kan vi bo kvar, men sen måste vi flytta. Vi kommer alltså troligtvis vänta till hösten innan vi köper. Jag tror inte ni behöver vara så himla oroliga över ränta då ni inte sätter er med så stora lån, ni kommer kunna hantera det. Jag hade varit mer orolig för att ni bara tänker bo där några år.
Jag pratade om den här situationen med min moster under nyår, jag har också ett barn som är påväg, vi bor i en hyresrätt (56 kvd) där månadshyran är väldigt fördelaktig.
Så vi har tagit beslutet att ackumulera så mycket kapital som möjligt under vårt barns första år, vi räknade med ca 3-4 år.
Mitt råd är att när ni väl köper, köp något ni kan tänka er att bo i ca 10 år.
En tvåa som ni bor i nu borde kunna räcka tills ni kan köpa det ni vill ha såvida ni inte känner att ni måste till större. Men då skulle jag se till att det iaf finns möjlighet att bo där många år. Hänger nog mest på hur många barn ni skaffar hur stort ni behöver.
bostadsprisspekulation kan jag inte ge något råd till som alla andra här
“Inkörsport” till bostadsmarknaden!? Visst det kan gå bra, men ni kan även bli inlåsta 10 år framåt.
Med undantag för ett jack i kurvan på grund av pandemin så har ju priserna gått upp i ett decennium fram tills nu. Men notera att detta är ingen självklarhet. Min villa från 1980 drabbades av 90-talskrisen, vilket innebar att det tog 15 (!) år innan priset kommit ikapp. I verkligheten tog det ännu längre tid eftersom vi hade en stor inflation under tiden.
För vår del tog vi det med ro eftersom vi hade det boende vi ville ha. Däremot hade det varit en fullständig katastrof att bli inlåst i en trea under dessa år. Då hade det nog blivit en enbarnsfamilj…
Gör vad som ni tycker är bäst, men ni måste vara medvetna om risknivån.
Ett syfte med boendet är främst att man vill bo där ( iof ganska logiskt)
Tror det gäller att vara iskall och göra en bra riskbedömning som förstågångsköpare.
Man kan säkert göra en mkt bra affär men även en dålig.
Om 5 år kommer ni sannolikt vilja byta upp er?
Kommer ni få tillbaka det ni.gett eller tom lite vinst?
Väldigt många sitter nu fast i boendet som var grunden för bostadskarriären.
Mitt råd att vänta 2023 Q4, det kommer säkert vara fler som axcepterar det nya läget.
Man skall inte vara rädd för att sälja med förlust om man har för avsikt att köpa större i samma marknad som då också har gått ner i pris.
Detta under förutsättning att man har tillräcklig kontantinsats och fungerande kalkyl för det nya boendet.
Jag tänker som många andra här - boendet ska vara åtminstone ca 10 år. Vi bor i en stor trea som vi flyttade in i för 9 år sedan med två små barn (äldsta var inte ens 2 år då). De delar sovrum och vi har två badrum så det fungerar bra. Men nu när barnen närmar sig tonåren är det dags att hitta något så de kan få var sitt rum - helt enligt plan. Däremot hade det garanterat fungerat att bo kvar här om vi måste. Kräver lite ombyggnation - och det blir inte helt optimalt - men omöjligt är det inte. Så vi hade plan A (köp större om ca 10 år) och plan B (bygg om) när vi köpte. Dvs vi hade planerat för att vi riskerar att bli fast i lägenheten i långt mer än 10 år.
För mig är 3-5 år alldeles för kortsiktigt. Då blir det mer spekulation på bostadsmarknaden än ett boende. Vad gör ni om marknaden går helt åt h-vete? Då är risken stor att ni sitter ni fast i den lägenheten. Kommer det att fungera? Vad är er plan B?
Jag hade i alla fall inte varit bekväm med att köpa en lägenhet för så kortsiktigt boende.
Liknande situation här med köp av bostad i närtid, jag skulle inte rekommendera dig att köpa något för att bo 3-5 år. Nu gäller det att köpa för att bo 10 år om man inte är villig att riskera att kontantinsatsen ryker.
Gäller det “nu” mer än tidigare? Det var väl så redan för ett år sedan i så fall?
Svårt för en ensamstående att någonsin köpa lägenhet i så fall, eftersom dom flesta som är ensamstående inte tänker sig att de ska vara det resten av livet.
Det gäller såklart egentligen “alltid”, men det är ju en osäkerhetsfaktor man får ta hänsyn till.
Nu är läget dock att vi är i en nedåtgående marknad, och framtiden är oviss vad gäller ytterligare nedgångar, kostnader framåt för elkostnaden, högre räntor och även lågkonjuktur. Vi är ju exakt i den situationen som man ska vara orolig för när man köper en bostad som man inte planerar att bo i länge.
Detta är också mest relevant när vi pratar om familjebildning och behov av större bostad i närtid, för de flesta andra handlar det ju bara om att sitta lugnt i båten så gott det går.
Vi funderar också på att köpa hus (vi bor i en 2:a, BR idag) tack vare ökning av familjen, antagligen också för 3-5 år. Tänker att räntan kan väl gå upp en bit till men ser osäkert på att den blir två siffrigt då jag personligen tror att det skulle sätta en bra procent av svenska befolkningen i konkurs (svenskar är mest skuldsatta i hela Europa) så jag tror inte att regeringen kommer att tillåta det (det finns andra finansiella verktyg isf som blir mer attraktiva). Sen tänker jag att vi tar gärna en 10-15% billigare bostad, alltså minst ett par hundratusen (i ert fall) och betalar ett par tusen dyrare ränta i månaden - än tvärtom. Då “tjänar man" på det valet i flera år. Bankerna räknar ju ändå med 7% ränta för hushållet att klara när de ger bolånelöftet (kanske kalkylräntan har t.o.m. höjts på sistone?) Sen har ni ju en 15% marginal till (handpenningen) ifall marknaden skulle fortsätta gå så mycket till och ni behöver sälja. Men alltid bra att ha en buffert för en högre ränta än dagens så ni kan fortsätta betala till banken.
