Så är det naturligtvis, det är främst nivån på det som gör att det springer iväg, förutom vissa idrotter som är svindyrt ifrån dag 1
Allt finns inte överallt. På orten där man bor brukar det vanligen bara finnas en idtottsförening. T.ex. hockey. Deltar man då inte i det blir man utanför.
Bred tillgång till aktiviteter finns bara i de största städerna.
Det blir ännu mer åka bil om man ska in dit och den där sista timmen på dygnet försvinner.
1 gillning
Vad är de största städerna?
Bor i en kommun med knappt 50000 invånare, inte många sporter som saknas där.
Konstig argumentation….; “där jag bor finns i alla fall det som jag vill, så så måste det vara för alla…”
Bor du i en kommun med 50.000 invånare där alla idrotter finns?
Eller bor du i en stad med 50.000 invånare?
Jag skulle förvänta mig att de flesta aktiviteter finns i det sistnämnda. Då bor du i en av de större städerna i Sverige. Om du bor i en stad finns nog det mesta.
Dock bor 1/3 av sveriges befolkning utanför städer.
Då jag var liten så ville jag iallafall hålla på med samma saker som mina vänner.. Jag fattar inte vad pakotus (tvång) det är med föräldrar som ska ta barns idrott på dödligt allvar alltså 
Låt barnen va barn å ha kul..
Även fast föräldrarna vill att barnet ska bli superman så blir barnet inte det om inte barnet själv vill bli superman… tvärtom ger man barnen livslång ångest genom att försöka påverka allt..
1 gillning
Jag tycker också det är roligt med fotboll. Det är min absoluta favoritsport att titta på. Jag vet också att fotbollsförbundet gör stora ansträngningar för att främja breddidrott. Dock verkar det inte fungera alls. Alla mina barn har testat fotboll och redan när de spelar femmanna finns det föräldrar som skriker på sidan om och tror att de är experter. Faktum är att de är betydligt värre än tränarna. Det gnälls även ibland på domarna som knappt är torra bakom öronen och gör så gott de kan.Jag tror att jag sett allt.
Gällande försäljning brukar det väl vara föräldrar som bakar egna långpannor till kiosken. Man köper även in en del på Coop (ur egen ficka) någon dag innan cuperna och säljer för kioskpriser. En sjuk grej jag varit med om är att de ofta säljer en engångsmugg för kanske en hundring, i den får du ”fri påtår” av kaffe. En del köper detta och tycker de gjort en bra affär, själv tar jag med mig egen termos och får avundsjuka gliringar från samma familjer som lägger ner tusenlappar på onödiga inköp, när vi åker utomlands på vintern.
Med det sagt vill jag påpeka att det är skillnad på sport och sport gällande insatser. Fotbollen är värst både värderingsmässigt och vad de kräver från oss föräldrar i form av ideellt arbete.
Däremot har jag haft goda erfarenheter av ridsporten. Det är svindyrt, men än så länge sträcker sig insatserna till att baka något till cafet eller frivilligt ta på sig att sälja toapapper (vilket jag gör gladeligen, dvs säljer pt mig själv). Ridning är riktigt bra i övrigt. Barnen får träna på ledarskap samtidigt som det är riktigt bra styrketräning. Jag vill inte veta vad jag lagt ut på sporten, men säkert 50 000kr per år om vi lägger ihop ALLT, dvs medlemsavgifter, bensin, ridläger, utrustning, tävlingsavgifter, osv. Vår ridklubb har få aktiviteter som är gratis, men mervärdet är att slippa stå i någon kiosk och frysa en hel helg. Tyvärr blir många som ägnar sig åt sporten retade av andra, men å andra sidan lär de sig hantera detta. Ingen slump att många framgångsrika företagare har bakgrund i ridsporten!
4 gillningar
Nja, det där stämmer kanske inte riktigt. Visserligen finns det säkert mindre orter utan föreningsliv men själv växte jag upp i en tätort med omkring 3 500 invånare. Här fanns fotboll, tennis, kampsport, trampolin, gymnastik, balett och säkert mer som jag inte hade koll på. Då var vi väl omkring 20 000 invånare i kommunen och tog man sig in till centralorten fanns det bra mycket mer att välja på. Jag skulle inte tro att vår kommun var helt unik i Sverige direkt.
ja eller där jag bor finns det ingenting då är det nog så överallt….
kommunen ha ca 50000 kanske drygt hälften bor i centralorten, tillhör inte Sveriges 50 största kommuner. Skulle säga att det är inte ovanligt att det ser ut så i södra och västra Sverige som inte är rena landsbygdskommuner.
Det finns väl iaf ett tiotal sporter som finns “nästan överallt“ om man räknar på kommunnivå.
Det mest finns såklart på centralorten men det går ju att åka kollektivt
Oftast är det nog flera som inte skulle köpa sig fria och då blir det inte samma sak och om vissa föräldrar då istället köper alla lotter så blir det fortfarande samma känsla för de barn som måste sälja till andra.
Är det där beteendet vanligare inom killfotboll eller är det en storstadshype? Jag har sett det inom alpint, fast den pappan gapade och skrek på sin egen son.
Vår dotter har spelat i fem år nu och jag har aldrig varit med om det varken på cuper eller poolspel. Hoppas att vi slipper, men jag kommer inte låta det passera heller om någon inte kan bete sig kring barn eller mot ungdomar.
Lagkläder ska ändå inte betalas av spelarna, tycker jag. Om inte klubben har pengar till lagkläder är det bättre att klubben köper in västar som de kan ha när de spelar match.
Nej det skulle jag inte påstå. För resten av laget vet inte vem som köper dina lotter. Och får alla med sig lotter hem blir ingen utpekad.
Jag är helt övertygad om att minst hälften i fotbollslaget vi är med i skulle köpa sig fria. Många har frågat om möjligheten och de flesta har råd och tycker det är jobbigt.
Det är absolut ett problem ibland, men det varierar nog med sport. På vår ort har de flesta klubbar väldigt tydligt förbjudit föräldrar att göra annat än att heja på. Jag har sett ganska lite problem, men eftersom klubbarna är så otroligt tydliga och upprepar detta antar jag att det har varit problem
Ja man har ju helt klart hört och läst om det så jag var beredd på att det skulle vara mer utbrett. Och i fotboll känns det som de värsta farsorna finns..
Men det är skönt att det inte verkar så illa där vi spelar iaf.
1 gillning
I de fotbollsklubbar mina barn varit med i har klubben stått för matchställen sen har man fått köp andra kläder om man vill inget tvång. Jag kan tycke det är rimligt att klubbarna står för matchställen och de kan gå i arv för några årskullar.
Har vart med i en del andra klubbar och det har alltid funnits tävlingslinnen/kläder till låns för de som inte har egna. Sen är det ju en viss sammanhållning i klubbkläderna.
4 gillningar
Jag är ordförande i en liten individuell sport i Sverige men större än ishockey i världen. Hos oss lånar ungdomar den utrustning de behöver om de inte har egen utrustning (som kostar allt mellan 4000-25000kr ny men det finns massor med begagnat som fungerar lika bra som “top of the line”) Vill man tävla så står klubben för startavgiften ~200-350:- per start och självklart 5st SM-starter med för~400kr/start. Vi håller arrangerad träning 3ggr per vecka i en egenfinansierad hall med tillgång 24/7 och tillhörande utebana. Kostnad per barn för föräldrarna, 200:-/år. Idrottsföräldrar försvinner ganska fort när de inser att ju bättre barnen blir desto dyrare blir idrotten och sponsorer finns men i Sverige kan du inte leva på idrotten så ett incitament till att skrika på barnen försvinner. Jag blir förvånad men förstår så klart valet att barnen ska få göra det dom vill när man betalar kostnaderna som klubbarna kräver. LOK-stöd ska ju täcka mycket av klubbens kostnader för aktiviteten och nej jag vet att det inte täcker allt men kollar man ens upp hur barnens klubb använder det eller låter man klubben lägga den pengen rakt in i representantlaget (A-laget) för de säljer väl inte lotter, kakor, eller Newbody och kanske till och med har en liten peng för att spela för laget i fråga? Vilken är sporten jag brinner för? Bågskytte, välkomna till den, man är inte slut inom idrotten som 30-åring och man kan börja som 23-åring eller ännu äldre och med vilja ta sig upp på Elitnivå billigt. Det är en familjesport likt orienteringen där hela familjen kan åka iväg och tävla i sina respektive klasser samma helg. Lycka till alla ni hjälteföräldrar som lägger 150k varje år för att era barn ska få göra det dom vill.
3 gillningar
Jag är ganska säker på att barnen vet vad som sker och att de pratar om det.
Om hälften av barnen i laget måste sälja lotter blir det inte utpekande att sälja lotter. Det finns säkert också ofta föräldrar som skulle ha råd att köpa sig fria men som väljer att inte göra det då de hellre lägger pengarna på annat.
Ja det är ju i slutändan endast killgissningar om utfallet. I våra är det bestämt att man inte får, så det är som det är iaf för oss.
Att barnen pratar med varann känns som mer än en killgissning, tycker jag.
Även om det är så att barnen inte har koll eller pratar med varann så går det förstås att distribuera lotter på ett sätt så att alla inte har koll på vilka som säljer och vilka som inte säljer, om man vill.
Jag tror det är lika vanligt hos tjejer. När jag varit på fotbollscuper har jag alltid tittat på fler matcher än där mina egna barn spelat och planerna, framförall femmanna och sjumanna, ligger tätt inpå, vilket gör att du har mycket god överblick. Min upplevelse är att det förekommer lika mycket mammor som skriker på sidan om och ger råd mitt i matchen.
Vet inte om det är något storstadsfenomen. Upplever att skrikandet finns både hos klubbar vars A-lag spelar i gärdsgårdsserien som hos klubbar i allsvenskan. Jag tycker att det är beklämmande.
Däremot funderar jag på detta med ideella aktiviteter. Är inte det något som ploppat upp senaste tjugo åren? Förr behövdes väl inte dessa extrema insatserna från föräldrarna? På 90-talet köpte man ju endast bingolotter, sen var det bra. Nu säljer klubbarna allt möjligt. Vad gjorde den förr som gjorde att de kunde bära sig ekonomiskt som de inte gör idag? Var föreningsbidragen högre förr?
1 gillning