Jag vet inte vad som skiljer egentligen. Men när jag spelade fotboll på 80-90 talet så tror jag vår förening hade mycket mer pengar än vad man har idag. Jag spelade på en liten ort där det fanns ett pappersbruk och dom hostade in pengar. Vi fick bidrag till skor varje eller om det var vartannat år, jag spelade inte längre än till 16 så jag spelade aldrig i mer än b-laget.
Men och andra sidan åkte inte vi på så många cuper heller. Jag vet ju vad vårt lag behöver pengar till då sambon är ledare. En helgcup med övernattning kostar ett par tusen i anmälan och sen 1500:-/barn för kost och logi. Det krävs en del jobb för att få ihop det om man ska sälja och tjäna ihop det. Dom har dock valt att föräldrarna får betala barnets kostnader då det inte går annars. Ingen vill sälja så mycket men alla vill spela cup varje år.
När jag var ung och spelade fotboll och var iväg på cup så var det sova på luftmadrass i skolsal som gällde. Numera ska det vara hotell och är det akademibolag då vill klubben kunna skryta lite och då blir det utomlands med flyg och hotell. Föräldrarna får pröjsa.
Det var bättre förr med luftmadrass och sovsäck och cuper i sverige
Det ideella arbetet är konstant över tid, föreningarna upplever att det minskar och är svårare att engagera föräldrar. Föräldrar att det krävs mer idag. Gissningsvis beror det på att det finns fler idrotter att välja på och att barnen är med på fler aktiviteter.
Kanske är det dyrare idag pga fler cuper och vissa idrotter har avlönade tränare. överlag har väl även kraven från föräldrarna på verksamheterna har kanske ökat? Akademikernas driver kanske även på verksamheten i andra klubbar?
Är blandat här. Ledarna bestämmer huruvida det blir hotell el skola. Har pratat med några ledare (handboll) och vissa säger att de endast följer med om det blir hotell. Även inom handbollen så kan en cup (med hotell) kosta över 5000kr (exempel Lundaspelen som håller på i 4 dagar).
I hockeyns värld har vi erfarenhet från två klubbar och endast hotell gäller alltid. Självklart styrs detta av att de som håller på oftast kommer från välbärgade familjer.
Men skolgolv förekommer fortfarande eller finns att välja som alternativ
Ishockey är otroligt dyrt, särskilt gentemot annan “klassisk” lagsport. Det behövs nya skydd varje år, nya klubbor (som för övrigt går sönder hela tiden, saknar träklubborna), nya skridskor m.m. Mitt intryck är även att flera av elitklubbarna tar höga avgifter och kräver att föräldrar ska ställa upp på massa evenemang för att kunna finansiera A-laget…
När jag var liten spelade säkert 90% av mina vänner ishockey. Jag ville spela själv men mina föräldrar hade inte tillräckligt med pengar. Pga. kostnader och tiden allting tar kommer jag inte heller låta mina barn spela ishockey. Dessutom är det inte heller någon sport som kan avnjutas tillsammans, förutom enstaka nyårsafton eller liknande.
En helt annan sak att genomföra en dyr sport som mer hobbyaktivitet, t.ex. racketsport, golf eller skidåkning med barnen. Där är min tanke att investeringen kommer tillbaka eftersom vi som familj kan spendera tid tillsammans och genomföra aktiviteten livet ut.
Känns som golf i alla fall delvis har värderingar som jag gillar; man kan spela över åldersgränser, man ska vara artig mot andra på banan, man kan spela mot sådana som är sämre och bättre.
Lagsporter verkar främja destruktiva värderingar, elittänkande, vi-och-dom-tänkande, dåligt uppförande mot domare och andra.
Fast lagsporter, och skola, har ju också fördelar som att det i tidig ålder vänjer barnen vid mobbing och att helvetet är andra människor. Jag tror att det är de viktigaste lärdomarna ett barn kan få, om barnet är starkt nog. Själv var jag alldeles för svag mentalt för att kunna klara av lagsporter och ägnade mig bara åt individuella sporter.
Individuella sporter kräverna en egen disciplin, ett eget driv och mental styrka av en annan karaktär än lagsporterna.
Är djupt involverad i en mindre individuell sport utan några pengar ens för de bästa. Det driv de bästa har är makalöst, skulle lätt anställa den här typen av personer om jag vore arbetsgivare.
Flera av de jag känner som varit världselit är också mkt framgångsrika i den civila karriären.
De är vana att sätta mål och plan, följa planen och göra det som krävs varje dag för ingen annan gör det åt dig. Det är struktur och vara på plats varje dag som räknas, det är det man får med sig från de ocoola men extremt krävande individuella uthållighetssporterna. En bra lärdom för livet.
Ja alpint och hockey etc. har säkert en helt annan verklighet. Fotbollen sover man på skolor, (gäller kanske inte sthlmsklubbar). Sen familjen bor på hotell eller camping eller vad man nu hittar, det är ju oftast knökfullt överallt.
Jag hittade hotell på scandic till mig och dottern (som inte spelar) för sommarens cup med bonuspoäng när jag var ute i tid . Cup 2 är på hemmaplan så den är billig för oss.
Det ligger nog mycket i det. Enda risken är väl att idrotten går ut över skolan och spontanlek, andra hobbies?
Men min bild är också att lagidrotternas påstått positiva fostrande egenskaper mer är negativa. De större (ofta de som är äldre) barnen trycker ner de mindre etc, sällan det är en framgångsrik strategi i arbetslivet även om det finns en viss president som verkar kört den stilen livet igenom med framgång.
Har en grabb som nyss börjat på Hockey, går upp i U8 till hösten.
Jag tror det är lite från klubb till klubb hur dyrt det är, denna klubben t,ex köper in målis utrustning upp till U16. Därefter blir det personligt.
Men medlemsavgifter och träningsavgifter gör ju att det sticker iväg. Tror U8 avgiften ligger på 3500-4000kr per säsong. Lägg där till skydd, klubbor, hjälm, körning, skridskor osv så blir det ju ändå en hel del pengar per säsong. En vettig klubba även i U åldrar är ju 1000-3000kr….
Nåja, man får skylla sig själv då man sa att han fick göra vad han ville.
Men hockey har definitivt slutat vara “folkets sport”… Fotbollen har tagit sig in där.
Efter att jag läst i tråden undrar jag lite över vad ni som föräldrar har för mål med era barns idrottande? Om man på riktigt fostrar nästa Duplantis så känns det så klart värt att lägga 100k om året och flera timmar i veckan, men med tanke på ungdomars flyktiga intressen så känns det lite vanskligt? Om det bara handlar om att de ska ha kul och komma ut och röra på sig för hälsans skull, blir det inte lite bortskämt med denna nivå?
Barnen får ju hela sin tillvaro i Skola och ishall om det är hockey. Man “springer” inte på byn, man är i ishallen eller på gymmet med lagkamrater. Många går säkert i samma klass, och studerar ihop.
Nu har vi ju dessutom X,Y,Z idrottsutbildningar där sport X,Y,Z även utövas på skoltid.
Det är mycket, speciellt i hockey, självförverkligande speglat genom barnet som ligger till stor del ligger till grund denna hets. Det, och att vi har för få riktiga problem i våra liv.
Det är olika. Vi har fått köpa egen målisutrustning från U12. I vår tidigare förening så betalade målvakterna halva avgiften pga dyrare utrustning , men så är det inte i vår nuvarande förening. För U14 ligger nu avgiften på 11000kr. Den går upp varje år.
Tydligt är alltså att det inte går att jämföra rakt av. Om A-laget drar in pengar så är det förmodligen lite billigare för barnen.
. Cup 2 är på hemmaplan så den är billig för oss.