Något dyrt och komplicerat ger givetvis bättre resultat. Annars skulle man ju inte göra det dyrt och komplicerat. Ju dyrare desto bättre, för smakar det så kostar det, det vet ju alla.
Om man drar resonemanget till sin spets så kommer man in på generella offerriter, dvs vill man ha något dyrbart får man också offra något dyrbart. Favoritmat, en jungfru, och kanske ett husdjur eller något.
Den här företsällningen är i stort sett borta iom etablerade religioner som organiserat riterna och senare vetenskapen som helt tagit bort föreställningen. Ändå lever instinkten tydligen kvar och dyker upp här och var. Dyra, komplicerade saker är automatiskt bättre, bl.a. inom aktiv förvaltning. Det är som alla här vet inte sant, men en vanlig intuition att “Man får vad man betalar för”.
Resonemanget tas upp av Freakonomics, Stephen Levitt i följande Tedtalk.
Jag känner igen det bland cykelhjälmsivrare. Statistiskt är det lägre chans att dö på cykel än i livet i övrigt. Och ännu lägre chans i bil. Ännu lägre i kommersiellt flygplan o.s.v.
Men rädsla, iom att olyckor snabbt skapar löpsedlar och vidskepelsen att något dyrt och komplicerat automatiskt sänker risken gör att vi begränsar våra liv, ofta under kollektivets tvång. Nu senast börjar NTF kräva lag om cykelhjälm för vuxna.
Samma tycker jag mig se i olika terapiformer. De fungerar. Precis lika bra som att inte gå i terapi - men de fungerar. Förr eller senare. Precis som en trasig klocka. Förr eller senare visar den rätt.
Ofta tror jag fattiga människor slipper begränsas av de här dyra, komplicerade, ineffektiva lösningarna. De har inte råd med bil, terapi och har inget kapital att förvalta. De graviterar naturligt mot lågprisbutiker där överkomplicerade produkter redan är borttagna ur sortimentet.
Sedan kanske de missar andra saker på köpet som faktiskt vore värt att betala för, men offren för det överprissatta och överkomplicerade är ofta vi i övre medelklass som är naturligt ängsliga och betalningsvilliga för allt möjligt.
Ser ni fler områden som är överprissatta och överkomplicerade, relativt resultaten?
Lyxbilar är ju ökänt som ekonomisk kvicksand, men har något bättre av det ena och andra. Något lägre risk i något esoteriskt riskscenario och pyttelite bättre prestanda i något man bara märker på Nürnburg.
Samma resonemang går igen i allt. Säkerheten först, bättre vara på säkra sidan, better safe than sorry o.s.v.
Det obehagliga är att jag själv börjat få svårt att välja något som verkar för enkelt och för billigt. Jag har också börjat betala någon tusenlapp extra “för säkerhets skull” utan att ta mig tid att sätta mig in i om det är värt det på sista raden. Det är ett obehagligt paradigmskifte. Från dumsnål till bara dum.
Är det en del av att lämna ungdomen och närma sig döden? Eller bara att man kommit till ro med att kasta pengar omkring sig?
Reflektioner och erfarenheter?
Och; vilka områden är tvärtom väldigt prisvärda? Säkerhetsbälte ska ge bra avkastning enligt Levitt. Förmodligen blir det en tråkigare lista med självklarheter. Typ undvik rökning, övervikt och alkohol m.m. Men någon kanske kommer tänka på något spektakulärt värt man inte hört om. Typ indexfonder.
)
