I skrivande stund är jag nu 4 minuter in i senaste avsnittet av podden “Ekonomiakuten” (avsnittet heter “Därför är globalfonderna inte så globala”).
Under dessa minuter har programledaren, gästerna och insändarna hunnit såga Globalfonder vid fotknölarna med följa argument fritt tolkat av mig:
Globalfonderna följer index vilket innebär att det är mycket USA och det är dåligt.
Gemene man känner inte till att andelen USA i en globalfond är hög och det kan få allvarliga konsekvenser.
En globalfond är inte “ett brett sparande”.
Jan inklusive andra indexlovers brukar driva tesen att “vid alla avsteg från index tar du en risk du inte får betalt för”, ett argument jag tagit till mig som jag menar går helt emot ekonomiakutens tes.
Till mina frågor.
Finns det någon bra källa/rapport som visar att alla avsteg från index introducerar risker man inte får betalt för? Länk?
Känner någon för att argumentera för min tolkning av ekonomiakutens ståndpunkter? Exempelvis skulle en strategi vara att man kör 1% innehav i varje land i de 100 största länderna, finns det någon data som kan visa att detta skulle vara en god strategi?
Ska nu lyssna vidare på resten av avsnittet, ha de fett.
Svårt att ge ett klart svar då det inte är givet vad man menar med “index” i uttrycket.
Egentligen finns en hel effektiv front att följa och det finns goda skäl att just marknadsvikt ligger som en punkt på den effektiva fronten.
Så menar man endast global marknadsvikt med “index” innebär det att uttrycket är fel. Det finns sätt att ta både mer eller mindre risk samtidigt som man får betalt/betala motsvarande för den ökade/minskade risken.
Menar man med index även faktorviktning och hävstång, då stämmer uttrycket.
Marknadsvikt går matematiskt visa är unikt i meningen att det är optimal avkastning för den som vill ha genomsnittlig risk.
Inget nytt under solen. Vill minnas att det finns en utmärkt artikel här på bloggen som beskriver detta.
Globala index är ju viktade typ efter marknadernas storlek, så så klart är USA störst för de är största börsen. Det går jättebra att “krydda” med tillväxtmarknadsfonder, och det är väl till och med rekommenderat. Men att lägga 1% per land i en fond vore ju ett lustigt sätt att vikta, då måste man verkligen tro att USA är lika mycket “värt” som t.ex. Litauen eller Turkiet.
Jag håller egentligen med dig, så argumenterar för en ståndpunkt jag inte har.
Men. Om man nu känner att ett visst land/region/bransch är “för överviktad”, varför inte då löpa linan ut och säga att man förespråkar en “jämn” fördelning över alla dessa.
Du behöver inte svara på detta, det är egentligen en fråga för ekonomiakuten att svara på vad som är en rimlig fördelning och varför. I avsnittet upplever jag det som lite flyktigt att “man bör si och så pga de är lite för mycket av den ena”.
Det var lite snurrigt i senaste Ekonomiakuten, det händer dem ibland.
Jag äger indexfonder för att de förändras över tid. Det är enkelt att läsa på en lista vilka bolag som är störst i en fond, det kan man få betalt för i en radiostudio tydligen. Det kommer vara andra bolag om 10 år, kanske i ett annat land än USA. Då kommer de bolagen dominera fonderna istället.
Ursäkta mitt kraftfulla språkbruk, men att satsa 1 procent i de 100 befolkningsmässigt största länderna skulle vara rent vansinne. USA skulle då väga lika mycket som Colombia, Venezuela, Jemen, etc.
Skulle du välja de 25 största ekonomierna blir resultatet inte lika katastrofalt, men du får ändå dras med Ryssland och Turkiet.
Det finns ju någon orsak till att USA har lyckats bäst i årtionden.
Lyssnade på avsnittet, ändå hyfsat balanserat även om de kunde varit tydligare med att bolagen i topp i regel byts ut med jämna mellanrum. Varefter efterfrågan på varor och tjänster förändras.
De lade in lite tips om att det kan vara bra med lite vikt med en Europa eller Sverigefond. Men att risk finns med för mycket annat i portföljen, så finns risken att man missar avkastning som ”jättar” ger.
Lite roliga tittarfrågor också, ok avsnitt, om än lite spretigt.
Jag lyssnade på Ekonomiakuten igår, och de tog upp en sak som kanske kan vara bra att vrida och vända på. Många av oss satsar ju på globala indexfonder för att, per det här forumets devis äga varje höstack och därigenom alla nålar. Vad Ekonomiakuten tog upp var detta: globala indexfonder är inte globala, utan består av 70-80% USA, och USA-komponenterna består av sju olika bolag. Så, summa summarum är globala indexfonder USA fonder och nichade USA-Tech-fonder.
Vad har ni för åsikter om detta? Finns det någon motvikt om man vill ha en bred fond som är global?
Det brukar från tid till annan komma upp på forumet. Den korta versionen är att just den höga koncentrationen av några gigantiska bolag är den mest spridda i meningen bästa ekonomiska spridningen.
Helt enkelt prissätter marknaden så av en anledning. Ingen ser det som rimligt med likavikt i riskhänseende, det implicerar nämligen att Brännströms Mekaniska AB i Ormträsk ska du sätta lika mycket pengar i som Nvidia. Marknaden sätter priset till något annat.
Jag kan ju tycka att TSMC, ASLM, ARM är grundpelare i teknikutvecklingen och att om man ska vikta ett index så hårt på teknik så är det lite anmärkningsvärt att dessa inte förekommer i indexen. Jag menar, Apple och Nvidia skulle ju få det svårt att producera utan både ASML (Holländskt företag) och TSMC (Taiwanesiskt företag). Ska man äga hela höstacken, ska inte dessa ingå?
Det ter sig lite obildat att säga att pengarna hamnar i USA om man investerar i de stora amerikanska bolagen.
Dessa bolag är verksamma i alla länder (med några undantag) i hela världen.
TSMC är Taiwanesiskt och hamnar därmed som största innehav i indexfonder som fokuserar på tillväxtmarknaderna. Eller tittar man på ett index som följer både utvecklade och tillväxtmarknader så hittar man den även där i topp 10 (här MSCI ACWI):
Ekonomiakuten är underhållande, men det är fortfarande lite “Lyxfällan 2.0” över det, speciellt när programledaren ska spela blåst (för jag vill inte tro att det är äkta).
Jag lyssnar dock alltid. Om inte annat så är ju min nemesis Nyman med ibland och jönsar…
Man kan ju absolut diversifiera på andra sätt än med index.
Index följer marknadsvikten, mer pengar i större bolag osv. Men du kan diversifiera på annat sätt t.ex enligt BNP eller lika mycket i alla länder och lika mycket i alla bolag. Man kan säkert följa ett omvänt index där störst bolag får minst andel i portföljen osv.
Det svåra är att hitta en metod av diversifiering som slår index över tid. Har du ngt förslag?
Angående USA så är det bara en nubild. Den kan ändras. Men visst USA kommer nog alltid vara stora i indexet. Men det är också det landet som varit mest framgångsrikt för aktiebolag.
Jag tyckte det var konstigt att Nordnets marknadsföringsavdelning blev inbjudna att prata nästan hel avsnittet. Om man lyssnar uppmärksamt så säger hon att man ska ha max 40% i globalindex. Alltså ska man ska sätta hela 60% i något annat. Ska jag gissa att dessa 60% ofta hamnar i fonder som Nordnet tjänar mer pengar på? Jag tycker att 40% i globalindex ger en absurd undervikt. När Mikael Nyman försökte påpeka detta så fick han inte väva klart sitt resonemang, fast han fick fram det viktigaste: det är dessa bolagen som har stått för vinsterna. Om man hade haft mer i europeiska verkstadsbolag så hade man inte tjänat lika mycket pengar.
Ingen av gästerna lyckades lyfta konceptet “riskjusterad avkastning” vilket känns synd. Jag tror att båda hade kunnat hitta stöd och resonemang i det.
Överlag ett väldigt bra avsnitt med riktigt bra frågor och i alla fall en hyfsad approach att svara på frågorna.
